Close

Jag gick på bio

Plötsligt händer det! En bäst människa (Tove) hörde av sig i söndags och frågade om jag ville gå på bio och dricka öl.

Plus att hon lät mig välja film.

Ni som läst mina senaste inlägg vet att bio står högt på min todolista nu, så det tog inga sekunder alls för mig att boka in det.

Jag valde Hereditary, eftersom jag älskar skräckfilm och ännu mer älskar skräckfilm på bio.

Sen drack vi öl på hak, pratade jobb, barn och killar, och när klockan slog nio cyklade jag hem i regnet på min nya cykel som är hel och ren och inte har kvistar inkilade i viktiga delar pga krock med träd, som min gamla cykel hade.

Kan inte skriva så mycket om filmen utan att spoila, men nån mer som inte fattar hypen? Visst, den var obehaglig, sorglig, läskig rent av, men kändes också rätt ologisk. Gick hem och googlade på Hereditary + explanation, men hittade inget vettigt. Upplys mig gärna om nån där ute fattat mer än jag alltså.

hereditary

Älskade dock Charlie.

Hereditary (1)

Och Toni Collette så klart.

Idag ska vi kolla på en lägenhet som Mark är pepp på och jag tvek inför. Men jag är ju en otålig själ, så kan hända att jag bara låter mig dras med pga skönt att ha det avklarat, om den känns ok. Vad sjukt vårdslöst det lät, hoppas ni förstår att jag har bättre koll än vad det låter som. Jag tycker bara att det är jobbigt att fundera, jämföra, buda med sinnessjuka summor pengar som vi inte ens har, och hoppas lite på att processen att hitta en lägenhet ska gå snabbt. Då får man kanske kompromissa lite.

Håller er uppdaterade om hur det går.

Sober fast färgglad?

I min självbild ingår en idé om att jag klär mig sobert. I typ svart, lugna färger och ickedramatiska kombinationer. Och så lite accentfärger på det ibland. Jag är ju kulturarbetare plus myndighetsanställd för tusan! Och gillar heller inte att sticka ut.

Men så såg jag de här bilderna, tagna med bara ett par dagars mellanrum.

Färgglad, blommig skjorta och prickiga shorts.

Samma färgglada blommiga skjorta och LEOPARDMÖNSTRADE shorts.

Och så började jag fundera över vilka mina favoritplagg är. Den blommiga skjortan på bilderna kvalar in. En annan blommig skjorta, och en tredje blommig skjorta. Och just ja, en fjärde och en femte blommig skjorta. (Det finns tre till, men det börjar bli tjatigt nu ju.)

Åtta färgglada skjortor

Voilà. Åtta färgglada, blommiga skjortor har jag samlat på mig under årens lopp.

Hur gick det här till? Och kanske mer relevant – varför tror jag att jag klär mig som nån sorts sval Filippa K-kvinna, när jag i själva verket drar åt cirkusartist? Nu måste jag fundera över om man kan ha både sober och färgglad klädstil på samma gång (nej, va?) och förlika mig med min nya identitet.

I övrigt funderar jag på det här idag, att miljöfrågan är den näst viktigaste valfrågan.

Näst-största-frågan

Har googlat men ej hittat vilken som är den viktigaste, men jag känner bara att it better be good, med tanke på att miljöfrågan liksom är grunden för hela vår (och planetens) existens. Låg vaken inatt med megaångest över klimatet och det faktum att jag skaffat ett barn precis. För det första är det ju det sämsta man kan göra för miljön, och för det andra är jag rädd för hur världen kommer se ut när hon är vuxen. Hoppas den har några år kvar på nacken vid det laget.

Nu ska jag försöka bearbeta både min miljöångest och min identitetskris över en kopp kaffe med Mark och Märta, mina miljöbovspartners in crime.

Kramar från en vilsen tjej på 32 vårar.

Du kanske också gillar:

Tågkärlek och restips för småbarnsföräldrar

Gör nåt pinigt

Kära granne med kolikbebis

Kära granne vars pyttelilla bebis gråter otröstlig pyttebebisgråt, timme ut och timme in.

Förlåt för att vi väckte hen härom kvällen genom att skrapa med stolarna på balkongen. Det var dumt, vi förstår det. Vårt kid vaknade också, och en stund skrek de ikapp över gården. Det kanske du hörde. Alla andra grannar hörde det nog i alla fall. Men när vårt kid somnat om, fortsatte ditt. Länge.

Förlåt igen.

Jag har noll erfarenhet av kolik, men hoppas hoppas för din skull att det går över snart. Folk säger ju att det gör det.

Eller, din bebis kanske inte ens har kolik, jag har ju ingen aning, men ändå.

Hoppas du inte drar dig för att ha balkongdörren och alla fönster öppna om det hjälper mot den här fuktiga, äckliga, tryckande värmen. Vi ska anstränga oss mer för att inte väsnas så.

<3

Augustibrev

Juli är slut, hettan har börjar lätta en aning, Märta kan nästan krypa, vi har fotat lägenheten inför en kommande försäljning och snart börjar Mark jobba igen. Hehe, lite ångest på just den sista punkten, men i övrigt är statusen här hemma rätt bra just nu alltså.

Vi går lite långsamt fram med att flytta, men nu när vi har fotat lägenheten går det lätt och snabbt att dra igång en försäljning när vi väl hittar en lägenhet som vi vill (kan!) köpa. Det är ingen brådska, men inom det närmaste året eller så vore det skönt med ett till rum. Vi har ju två rum och öppen planlösning mellan kök och vardagsrum, så det skulle vara skönt med ett rum och några kvadratmeter till. Eftersom vi hetsstädade inför plåtningen tryckte vi bara in grejer i lådor och skåp, så nu har vi lite svårt att hitta prylar här hemma, men det är ändå svinskönt att ha det gjort.

I början av juli skrev jag ett inlägg om vad jag ville göra de kommande veckorna. Bland annat se Lars Lerin på Liljevalchs (inte gjort), gå på bio (inte gjort), äta på China (inte gjort) och läsa massa böcker (gjort!). Nedan ser ni vad jag tyckte om tre av dem.

boktips

Jag är halvvägs igenom Jonathan Franzens Renhet nu men har pausat läsningen för att klämma in ett par andra böcker så länge. Nu funderar jag på om det är värt att läsa vidare pga jag är ju ett fan av honom, men å andra sidan är livet för kort för att läsa halvbra böcker. Har nån ett gott råd kring detta så ba hit me.

Om jag skulle göra en to do-list för augusti skulle den nog lyda: Se Lars Lerin på Liljevalchs, gå på bio, äta på China. Äh, vem försöker jag lura, lyckas jag med dessa punkter innan året är slut är jag asnöjd! Inte för att jag har så himla ont om tid, utan för att jag blivit bekväm och drar mig lite för att åka in till stan. Det är nog värmens fel till viss del. Men några realistiska grejer som skulle få vara med på augustilistan är i alla fall: fixa utväxten i håret, testa öppna förskolan här i Björkhagen och bestämma mig för vad jag ska rösta på. Viktiga grejer ju!

Hoppas ni får en fin augustimånad finingar <3

Psykologisk spänning, mina boktips

Jag älskar att läsa lite ruggiga saker på sommaren, särskilt den genre som brukar kallas psykologisk spänning. Rena deckare blir jag oftast besviken på och läser därför sällan numera, men psykologisk spänning eller thrillers brukar kunna ge rätta går-ej-att-lägga-ifrån-sig-upplevelsen. I sommar har det inte blivit lika mycket läsning som annars, men jag har hunnit med en del ändå, när Märta sovit eller blivit gullad med av sin farmor, far eller faster.

Här kommer mina bästa tips på psykologisk spänning, för den som vill hitta en bok att totalt försvinna in i:

De gömda, av Gin Phillips.

Joan är på djurparken med sin fyraårige son Lincon. De ska precis packa ihop och gå hem när någon blockerar utgångarna och börjar skjuta. Därefter går gärningsmännen metodiskt igenom djurparken för att döda alla de kan hitta. Under timmarna som följer gör Joan allt hon kan för att skydda sig själv och Lincon, vilket inte är helt lätt med en hungrig, rädd och trött fyraåring.

Det här är både en spännande thriller och en gripande berättelse om föräldraskap. Jag plöjde hela under en och samma dag eftersom den bara inte gick att lägga ifrån sig. När jag var klar grinade jag i nästan en halvtimme och ville väcka Märta och gulla sönder henne.

Psykologisk spänning De gömda

Kritgubben, av CJ Tudor.

Eddie är numera vuxen, men han minns fortfarande vad som hände den där sommaren i mitten 80-talet när kritgubben dök upp och en pojke hittades död. Han tror att allt det där är över nu, ända tills han får ett kuvert med en krita och en kritfigur.

Brrr, säger jag bara, nervkittlande rakt igenom. Tips till dig som gillar Stephen King, eller till dig som vill gilla King men inte kommit dig för att läsa honom än eftersom du inte vet var du ska börja. (Hehe, eller är det bara jag?)

Psykologisk spänning Kritgubben

Mannen i skuggorna, av Phoebe Locke.

År 1990 letar tre flickor efter Mannen i skuggorna. Enligt myten ska han göra dem speciella.

År 2000 försvinner en nybliven mamma och lämnar efter sig sin make och nyfödda dotter. Sexton år senare dyker hon upp igen, fortfarande livrädd för Mannen i skuggorna.

År 2018 följer ett dokumentärfilmsteam en tonårstjej som anklagats för mord.

Hur hänger allt ihop? Och, viktigast av allt: Är han en fantasi eller finns han på riktigt, Mannen i skuggorna?

En sån där pusslig bok, där man får reda på bit för bit vilket blir väldigt beroendeframkallande.

Psykologisk spänning Mannen i skuggorna

Gone Girl, av Gillian Flynn .

En modern klassiker i genren. Har du inte läst den här så måste du, pallar typ inte skriva mer än så pga kan inte göra den rättvisa. Bara läs den!

Psykologisk spänning Gone Girl

Rebecca, av Daphne Du Maurier.

En riktig klassiker i genren. Under en resa i södra Frankrike blir en ung sällskapsdam handlöst förälskad i en rik och snygg änkling – Maxim de Winter. När han friar till henne (ett av mina absolut bästa bokmoments!) tackar hon förvånat ja, och följer med honom hem till hans enorma gods Manderlay. Väl där förändras Maxim, han blir retlig och distanserad och hon inser att hon gift sig med en främling. Tjänstefolket behandlar henne illa och gör klart för henne att hon inte kan mäta sig med den tidigare frun i huset, Rebecca, som dog under mystiska omständigheter. Svartsjuka, ensamhet och rädsla vävs ihop till en berättelse lika kuslig som en spökhistoria.

Det här är en av mina absoluta favoritböcker, den har fan allt. Mitt eget ex från 1939 (!) har jag ärvt av min mormor, och jag vårdar det ömt.

Psykologisk spänning Rebecca

Kvinnan i fönstret, av AJ Finn

Anna lever ensam i sitt hus i New York. Hon tillbringar dagarna med att dricka vin, spionera på sina grannar och titta på Hitchcockfilmer (bland annat Rebecca, se ovan). Så flyttar en ny familj in i huset mittemot, och en kväll blir Anna vittne till någonting fruktansvärt. Problemet är bara att ingen tror henne, och till slut vet hon inte själv vad som är sant och vad som är fantasi.

Den här lånade jag på bibblan igår och läste färdigt klockan alldeles för sent i natt, och den gav mig både kalla kårar och fick fick mig att hulkgråta. Bra betyg ju.

Psykologisk spänning Kvinnan i fönstret

Hoppas ni hittar något ni gillar, alla lässugna där ute. Och har du fler tips på lager i den här genren så lämna gärna en kommentar!

Hemma, restips och tågkärlek

Efter dryga tre veckor hos Marks mamma i Ängelholm bestämde vi oss till slut för att packa ihop och åka hem. SMHI utlovade regn och åska i Stockholm, och det ville vi ju inte missa. Plus att vi började längta hem lite.

Vi gjorde ett dygnslångt stopp i Malmö där vi hann med uteservering, kvällsbad på Ribban och bakelser i lekpark med Johan, Elsa och lilla Dag. Sedan hoppade vi på tåget mot Stockholm.

Åka tåg med bebis

Det här var vår andra tågresa med Märta nånsin, så vi är inga veteraner, men jag vill ändå dela med mig av ett par lärdomar.

Packa lätt! Funderar du på att ”passa på” att ta med dig gamla tevespel och ett par hantlar (2 x 4,5 kilo) som legat i din svärmors klädkammare sedan nittiotalet, så skippa det.

Om du ändå tar med det: Lägg hantlarna under vagnen och se till så de inte syns. Ställ dig på perrongen och se lite plågad ut inför att lyfta upp vagnen på tåget. Då kommer antagligen någon snäll, intet ont anande medresenär fråga om du behöver hjälp och lyfta upp den åt dig. Det besparar dig ett (väldigt) jobbigt lyft.

Låt inte din bebis trycka i sig enorma mängder av valfritt nytt födoämne på tåget. Risken finns att hen kaskadkräks upp allting, antingen asap i tågvagnen eller den lite lindrigare varianten vi fick erfara: Hemma i sängen, på ryamattan, över hallgolvet och dina kläder, i sitt eget hår och fejs och i ditt hår och fejs.

Men utöver det gick resan smärtfritt. Vi blev en timme försenade pga elfel någonstans längs vägen men jag tycker faktiskt inte det är så farligt. Resan Ängelholm-Malmö i fredags tog tre timmar istället för en och jag vet att det hör till att klaga på SJ/banverket/nån annan inblandad aktör men jag är så glad att tågen ändå är så pass bekväma, går ofta och hyfsat snabbt och vill inte riktigt delta i tågklagomuren. Tror typ att det bara spär på bilden av att tåg inte är ett bra val. Ser aldrig folk bryta ihop offentlige över bilköer eller försenade flyg, men tågen klagar folk järnet på i teve, tidning och sociala medier. När det i själva verket är enormt mycket bättre än alternativen. För miljön då alltså. Och visst är vi överens om att den är viktig? Typ egentligen viktigast? I så fall får vi nog ta att det inte kostar nada att resa över hela jorden/Sverige, och att det inte går på ett kick. Kanske också ha marginalen och sinnesron att kunna ta en försening då och då. Plus så klart engagera sig och rösta på dem som vill underlätta och effektivisera miljövänligt resande, men man kan ju göra både och tänker jag.

Åka tåg med bebis

En resenär som tar förseningen med ro. Än så länge i alla fall.

Det får räcka för idag. Nu har nämligen Mark övertalat mig till att följa med och träna pga ”finns AC på gymmet”. Och det tackar man ju inte nej till.

Du kanske också gillar:

Semester, inte bara härligt

En skamsen shopaholic

Något att skämmas över?

Att skämmas

När vi var ute och åt härom kvällen – Mark, Märta & jag, plus Marks mamma och syster – pratade vi om vilka saker vi värderar och njuter av i tillvaron. How very carpe diem, jag vet.

Hur som helst. Vi bortsåg från sånt vi inte kan styra över, alltså hälsa och tillståndet i världen m.m., och listade istället saker som att äta god mat, hänga med familj och vänner, kultur och liknande. En sak som jag inte funderat så mycket över tidigare men som både Marks syster och jag hade med på våra listor, var att bada.

Under sommarhalvåret är det typ det enda jag vill göra. I en insjö eller i havet, det är inte så kinkigt. Att tillbringa en varm sommardag uppe på land känns som att kasta bort en liten del av livet typ. Jag vill ha med mig en bra bok eller ett korsord, kaffetermos, mackor och kardemummakaka, och ligga länge, länge i vattnet. Och på sistone har jag insett att det här är en av de grejer jag kommer få kompromissa med, nu när Märta gjort intåg i mitt liv. Visst kommer vi bada, men inte på det här sättet. Jag kommer inte kunna stirra ner i DN:s lördagskryss i flera timmar i sträck, med pauser bara för att svalka mig i sjön. Jag kommer inte kunna plöja Donna Tartts nästa roman på bara ett par dagar, stående med vatten till midjan i strandkanten. De närmaste åren kommer handla mer om att jaga Märta, och se till så hon inte drunknar/bränner sig i solen/drar till skogs/inte bryter ihop pga uttråkad. GUD så jobbigt!

Och när jag identifierade den tanken och fick idén att skriva ett blogginlägg om den, skämdes jag över mig själv. För det är ju en bagatell. Herregud, jag har ett efterlängtat barn, tak över huvudet, vi är friska och så vidare. Att inte kunna bada precis när jag vill, hur länge jag vill, det är ju ingenting att klaga över.

Och jag klagar inte (hehe, eller?). Poängen här är i alla fall inte att det är synd om mig. Jag har fått ett barn istället för oändligt antal bad. Det är en finfin deal.

Men, jag tror att det är viktigt att våga säga högt att bagateller också kan vara jobbiga. Det är nog det enda sättet att minska känslan av skam. Man är inte en dålig förälder om man saknar delar av hur livet var innan man fick barn. För män är det nog ganska självklart. Mark skäms inte det minsta för att han saknar att kunna sova länge på morgonen. Det är ju självklart, tycker han. Men för kvinnor tror jag att det krockar med bilden av hur en bra mamma ska vara. Det låter befängt när man säger det rent ut så här, men det smyger sig på rätt ofta i vardagen tycker jag, och jag tror inte att jag är ensam om det.

Och ju mer vi vågar erkänna pinsamma tankar och känslor, desto mindre skamfyllda blir de. Så jag bjuder på den här idag: Jag saknar att inte kunna bada hur mycket jag vill.

Något att skämmas över

Ny typ av strandhäng. Också fint, men inte lika avkopplande <3

Här kommer i alla fall tre tips för svalka, för dig som oavsett anledning inte kan bada denna infernaliskt varma sommar:

1. Fyll en blomspruta med kallt vatten och spreja fejan, kroppen och närstående.

2. Frys in lite vatten i plastpåsar, eller ta en kylklamp om du har, och linda in i en handduk.

3. Frys saft eller citronvatten i en petflaska och drick när det fryst lite mer än halvvägs. Håller sig kallt länge.

Att skämmas

Kolla, som ett kylelement i sovrummet. Effekten blev dock större när vi la dem i sängen!

Hur tänker ni kring det här, är det skämmigt eller bra att ventilera jobbiga bagateller? Finns det saker ni saknar från tiden innan kids som känns så futtiga att ni inte vågar säga dem högt?

Ta hand om er i värmen, fina läsare.

Du kanske också gillar:

Långhelg slutar alltid med bråk

Fontanellångest

Dejt

Vi har varit på dejt. Med barnvakt. För första gången sedan Märta kom!!

Eller så här: Vi har lämnat Märta med sin farmor, farfar och mormor då och då, men bara nån timme i stöten för att typ kunna gå och träna, få vila lite mitt på dagen eller göra något annat praktiskt. Och det har varit svinskönt. Faktiskt nästan livsviktigt. Men vi har ännu inte haft ro att fixa barnvakt en hel kväll och dra iväg på dejt. Förrän i fredags.

Vi pepprade Marks mamma och syster med förhållningsregler.

Mark: Bli inte fulla!

Jag: Tappa henne inte från balkongen!

Mark: Snubbla inte när ni bär på henne!

Jag: Låt henne inte äta nåt hon kan kvävas av!

De lyssnade snällt och körde sedan iväg oss.

Dejt

På väg till restaurangen försökte vi ta en fin bild på oss två, men lyckades så där.

Vi hade bokat bord på Casa Mia här i Ängelholm. Vi var där tidigare i veckan hela högen, och maten var så löjligt god att vi ville gå dit igen.

dejt-casa-mia

Och kolla. KOLLA! Jordens bästa Frutti di Mare, godare än jag kunnat drömma om. Lite kallt, vitt vin på det, och jag var i mathimlen.

dejt-mark-casa-mia

Och kolla här! Min kille, hur snygg??

Han åt en tomatsås med griskind. Låter äckligt men jag kan intyga att den var fem av fem 👌

Till efterrätt beställde jag nåt som hette typ Napoleon. Jag frågade vad den innehöll och servitrisen beskrev det som vispgrädde och inlagda körsbär, ihop med kakor indränkta i rom, MYCKET rom. Det säger ju ingen vettig människa nej till, så jag klämde i mig en sån ihop med en limoncello, och det kan ha varit den godaste efterrätten jag någonsin käkat.

Hänger ni i Ängelholm så GÅ TILL CASA MIA. Boka bord, för det blir fullt, och be om att få sitta i trädgården om årstiden tillåter. Vi har testat fem huvudrätter, tre efterrätter och några vinsorter under våra två besök och allt, allt var stöna-pinsamt-högt-för-jag-smäller-av-så-gott.

På vägen hem försökte vi ta en till bild, men lyckades om möjligt ännu sämre än tidigare.

dejt-mark-jenny-hem

Men till slut fick vi till det, ur en märklig men fördelaktig vinkel.

Hurra för barnvakt, Casa Mia och dejter.

Vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

7 saker jag vill göra i juli

När jag blekte håret

Vi flyter med

Vi har gett upp försöken att planera den här sommaren. Lite i senaste laget, jag vet, men det satt långt inne. Vi har sagt länge att vi ska styra upp en massa utflykter, hälsa på folks landställen, bocka av grejer på den evighetslånga listan. Men nu ger vi upp alla försök att planera och bara flyter med som korkar på vattnet.

När åker vi från Ängelholm till Malmö? Jag vet inte.

När åker vi hem från Skåne? Ingen aning.

Kommer vi hälsa på Linnéa och Ted och Mathilda i Göteborg? Den som lever får se.

Lägger vi ut lägenheten till försäljning nu eller senare? Det kan mäklaren gott bestämma. Hon får gärna säga vart vi ska flytta också, så slipper vi ännu ett beslut.

Tror det kan vara värmen som gjort att vi checkat ut mentalt.

Häromdagen åkte vi och hälsade på Marks morfar i Förslöv, mitt emellan Ängelholm och Båstad. Efter middagen tog Mark och jag en promenad och beundrade utsikten. Man kan speja både på Hallandsåsen och ut över havet. Och eftersom vi befinner oss i Skåne brer stora fält ut sig ungefär överallt. För att vara extra zen lämnade vi mobilerna hemma.

Vad är det här för sädesslag, frågade Mark.

Jag försökte visualisera paketen med vetemjöl och havregryn som står hemma i skafferiet. Ni vet de där tecknade bilderna på förpackningarna, som föreställer själva sädesslaget.

Havre. Definitivt havre svarade jag, och såg AXA:s blå havregrynspåse framför mig.

Mark smakade en liten bit och sa att han tror att jag har rätt.

Sedan kom vi hem, googlade och insåg att det är korn, råg eller vete. De är ju så himla lika. Men det är definitivt inte havre.

Hoppas Märta får lära sig i skolan vad det är för något. Så kan hon berätta det för sina okunniga föräldrar sedan.

Jag lovar att hålla er uppdaterade om vart vi tar vägen. Och! Jag skriver snart om dejten som vi var på igår, Mark och jag. Vi fick barnpassning och gick ut och käkade megagoda mat. Är fortfarande lite tagen av hur gott det var, men återkommer när jag hämtat mig.

Vet ni vilket sädesslag vi hade att göra med så välkomna att tala om det. Tack och bock!

Du kanske också gillar:

100 grejer (eller två) jag saknar med att amma

Mamamia

Mittbenan

Uppmärksamma läsare har kunnat notera att jag bytt bena på sistone. Från en evighetslång period av grav sidbena till … mittbena.

Fast när jag tog ett foto igår kväll enkom för att visa er insåg jag att den inte alls är i mitten. Mitten = rakt över näsan ju. Men för mig som haft benan vid örat i femton år cirka, så känns det här som mittbena.

En gång när jag var typ sexton bast, klippte jag mig hos en cool frisör. Jag tog tunnelbanan och sedan bussen hela vägen från Täby, bara för att klippa mig hos en snordyr frisör nånstans vid Nytorget. Södermalm var för mig en exotisk plats, där coola människor och kändisar hängde, och jag hoppades väl att det här frisörbesöket kunde få mig att se lite cool ut jag med. Hur som helst var frisören en snubbe som snackade engelska och jag satt framför den enorma spegeln med det där fula förklädet om halsen och vattenkammat hår och kände mig töntigare än någonsin. Han skojade om hur fult det var med mittbena, och jag sög i mig som en svamp. Sedan dess har jag 1. Haft en rejäl sidbena och 2. Haft en svindyr flaska hårprodukt med oklar effekt stående i mitt badrumsskåp. Jag köpte den av honom men har knappt använt den eftersom jag aldrig förstått vad den har för funktion.

När jag städade senast slängde jag den där gamla flaskan, och häromdagen bara gjorde jag det: Kammade mitt-(nåja)bena.

Nu ska jag strax koppla upp mig på Skype för ett telefonmöte med min chef. Jag jobbar deltid nu med ett par bokprojekt och börjar på heltid igen om tre månader, så vi ska stämma av hösten lite. Älskar att man kan använda sig av videosamtal ibland istället för att ses, och är glad över att hon tycker det samma. Får nog ta på mig nåt först dock. Har stängt in mig i sovrummet för att inte störa resten av gänget, öppnat fönstret på vid gavel och kastat av mig linnet pga värmen. Kanske inte så bra att nakenchocka chefen, även om hon är cool med det mesta.

Sedan ska vi nog ner till stranden och käka äggmacka och dricka mängder av kaffe. Om vi pallar bege oss ut i värmen, puh.

Vi hörs snart igen <3

Du kanske också gillar:

Blommor på ballen

Prylbanta

Pin It on Pinterest