Close

Tjänster och gentjänster – När jag klippte hår

Ni som följer mig på Insta såg kanske att jag agerade hobbyfrisör igår åt en tjej jag träffat via Facebook.

Vi fick kontakt i en grupp för tjänster och gentjänster i Kärrtorpstrakten. Hon ville toppa sig och utlovade katt- eller blomvaktning i gentjänst, så i nån sorts hur-svårt-kan-det-vara-anda utlovade jag klippning, kaffe och Babblarna.

Att klippa hår är en sån där typisk grej som känns enkel, men som i verkligheten oftast slutar med att det blir hackigt, snett eller att underhåret blir längre än överhåret och liksom sticker ut, om ni förstår hur jag menar. Jag klippte mitt eget hår i helgen och min frisyr uppfyller alla punkterna ovan, men eftersom jag har uppsatt mest så gör det inget, och Mark har lovat att försöka jämna till det värsta i nacken snart. Hon som jag skulle klippa sa att hon inte heller var så petnoga, så det kändes lugnt, om än aningen nervigt.

Nu så här i efterhand, när jag tittat på lite frisörvideos på Youtube, kan jag konstatera att jag så klart borde ha tittat på en tutorial INNAN jag klippte, eftersom oj oj oj vad många bra tips man kan få genom Youtube. (Kan också konstatera att jag borde fixat barnvakt eller sett till så att Mark var hemma. Hade varit lättare att koncentrera sig då, även om Märta verkade tycka att det var spännande.)

Klipper

Så här borde jag ha gjort. Satt upp överhåret och koncentrerat mig på underhåret först. Malin som jag skulle klippa hade till och med tagit med sig två såna där klämmor som på bilden.

Använde jag dem?

Nej.

Funderade jag ens på att använda dem?

Nej.

Så här gjorde jag istället. Bara samlade ihop håret och klippte. Ni ser ju frisör-Amirs reaktion i övre högra hörnet. Så här ska man INTE göra tydligen.

Klipper hår-Amir

Eftersom resultatet blir ungefär så här.

Efter att ha klippt rubbet i vad jag trodde var en snygg, rak linje, kammade jag igenom det för att ta en sista titt, och insåg att allt lutade åt höger. Ungefär exakt som på bilden ovan, bara inte riktigt lika illa. Jag sa att det var en aning ojämnt och att jag skulle putsa lite, och sedan klippte jag järnet för att jämna ut det. Som tur var hade jag inte kapat så mycket som hon bett om från början, så efter den här justeringen blev det faktiskt rätt bra längd, och hyfsat rakt.

Klipper-sax

Så här ska man tydligen göra. Ta en liten bit i taget och hålla saxen snett mot håret.

Fick också tips på insta om att dra håret utåt eller uppåt under klippningen, eftersom det gör kanten lite mjukare. Detta tips såg jag först när jag satt igång, men det hjälpte när jag finputsade. På det stora hela blev det faktiskt rätt bra till slut, och Malin sa att hon var nöjd och glad, vilket ju är det viktigaste.

Älskar för övrigt Amir i Youtubevideon jag tagit skräckskärmdumparna från ovan. Det är en video där han reagerar på när Youtubers klipper hår på sina stackars anhöriga. Det låter kanske som en sån där taskig video där nån expert förfasar sig över oss vanliga dödliga, men så är faktiskt inte fallet här. Amir anstränger sig verkligen för att se de positiva sakerna i hemmaklippningarna, och är snäll och peppig när det går fel, även om det är tydligt att hans frisörhjärta brister lite ibland.

Klipper hår-Amir

Klipper hår Amir

Älskar minerna hos alla inblandade på den sista bilden.

Ja, jösses. Undrar om Malin såg så här sammanbiten ut när jag satte igång?

Jaja, som sagt, det blev faktiskt bra till slut. Men ska ni klippa hår på er själva eller någon annan är mitt tips helt klart att googla tutorials INNAN ni börjar. Och klipp lite mindre än ni tänkt er från början, eftersom det lätt blir kortare vartefter ni finjusterar. I övrigt: Kör på, det är kul och billigt!

Lägger hela Amirs video här under för den som vill se. Det var Malin som jag klippte som tipsade om hans Youtube-kanal. Finns många roliga och fina grejer där!

Och här är de andra två videorna som jag tog skärmklipp från. Många bra tips i dem!

Nu vaknar Märta efter sin förmiddagslur, så det får bli allt för idag. Hej!

Du kanske också gillar:

En klädstilsreflektion – sober fast färgglad?

När jag blekte håret

Märta gosar

Alltså herregud, det verkar som om Märta läste mitt senaste blogginlägg där jag beklagade mig över att hon inte går att söva utan frenetiskt gungande.

För plötsligt somnar hon i sitt babynest, alldeles stilla och ovaggad.

Igår lade jag henne i babynestet i vår säng, gav henne välling och var sedan beredd på att plocka upp och gunga henne. Men istället för att leva runt som hon brukar, gnuggade hon bara in sitt huvud mot min arm och … somnade. Och vid förmiddagsluren idag – samma sak!

Och inte nog med det, hon har börjat gosa också.

Eller, hon har börjat liksom slänga med sin panna mot mitt ansikte, som om hon skallar mig, samtidigt som hon har munnen öppen och blöter ner min näsa och mina kinder.

Solklart gos, väl?

Hoppas nu att detta håller i sig, och att hon blir aningen mer försiktig i sin approach snart. Visserligen finns det ingen jag hellre blir skallad av än just Märta, men ändå, det gör ont.

Okej, det får räcka idag, för nu ska jag gosa!Märta gosarMärta gosarMärta gosar

Hej från oss!

Du kanske också gillar:

Filmtips och kimchi

Något att skämmas över

Åttamånaderskrisen

När Märta var nyfödd var allt superjobbigt. Jag var mitt inne i en förlossningsdepression, vi sov inte, jag var konstant rädd för att hon skulle dö av random anledningar och eftersom det var mitt i vintern var det mörkt och deppigt allting. Hu, det var en jobbig tid.

När hon fyllde tre månader blev saker aningen lättare. Hon sov lite längre i stöten och verkade fatta att det var främst natten man skulle sova på. Det var lättare att söva henne. Hon var gladare när hon var vaken. Jag slutade med amningen som aldrig passat för oss och ja, det mesta blev lättare när hon blev tre månader helt enkelt. Sedan dess har det gått upp och ner så klart, men den övergripande känslan har ändå varit att det hela tiden blir lite, lite lättare.

Tills nu.

När bebisen slutade sova

Nu när hon är åtta månader är det som om vår spralliga men relativt enkla och nöjda bebis har bytts ut mot en gnällig och missnöjd bortbyting. Hon bryter ihop på grund av allt och inget. Hon vill inte sitta i knät, inte gosa, inte krypa omkring, inte äta fruktgröt och gud förbjuden att man råka röra henne när hon håller på att somna. Mitt bästa sovknep – att lägga en tung hand på hennes mage – är alltså uteslutet nu. Men jobbigast av allt: Bebisen har slutat sova. Hon vaknar varje timme eller oftare, nätterna igenom och går inte att söva på annat sätt än kraftigt, nästan aggressivt gungande. Förra veckan kunde jag inte räta ut mina armar eftersom jag hade gungat henne så mycket med böjda armar att de liksom fastnat i det läget. Som Lillbabs hälsenor, ni vet.

Och det här verkar vara ett vedertaget fenomen. Inte armproblemen alltså, utan åttamånadersfasen. Åttamånaderskrisen. Åttamånaderssvackan. Åttamånadershelvetet.

Internet är fullt av berättelser om bebisar som slutat sova vid åtta månaders ålder. Och om bebisar som blivit gnälliga och ledsna vid åttamånadersstrecket. Man tror att det har att göra med att de vid den här åldern börjar förstå att de inte sitter ihop med föräldrarna. De blir oroliga för att bli övergivna, och kallar på uppmärksamhet. Det brukar gå över inom en månad, och det enda man kan göra är att finnas där och gunga och vagga och låta dem vara nära, om det är det de vill. Men det som var skönast att läsa var nog att det här beteendet inte betyder att barnet är otryggt, vilket jag var rädd för. Jag trodde att det var Mark och jag som hade orsakat det här. Att vi inte hade gett henne det hon behövde, i form av kärlek och närhet och trygghet. Men det är inte det den här fasen betyder. Den betyder bara att hon just nu behöver lite extra mycket uppmärksamhet, för att lära sig att vi finns kvar även om vi går ut ur rummet en sekund.

Varför visste inte jag om det här? Visste ni om det här? Om inte – varsågoda för informationen.

Nu håller jag tummarna för att det snabbt går över, så att mina stackars armar kan bli normala igen, och så att vi kan börja sova lite bättre om nätterna.

Nu måste jag sluta strax pga ska till tandläkaren (utan att ha fixat barnvakt till Märta, ogenomtänkt, jag vet), men vill bara tala om att kameran är upphittad! Jag hade lagt den i en byrålåda inför visningen och hittade den häromdagen igen. Så nu blir det färre mobilbilder och fler fina kamerabilder. Inte idag dock på grund av orkar ej och hinner ej.

OCH! Jag klippte håret häromdagen! Väldigt spontant, väldigt hastigt och väldigt … slarvig. Jag var nära att klippa lugg men besinnade mig som tur var och tog bara topparna. Välbehövligt kan jag tala om, jezus vad blekning sliter 😱

När bebisen slutade sova

Ni ser, mörk bild men fin ändå juh <3

Det får vara allt för idag. Vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Restips och tågkärlek

Veckans utmaning

En ickeminimalist prylbantar

I våras läste jag boken Prylbanta av Elisabeth Byström och Johan Ernfors och skrev ett par inlägg om det. (Finns här och här.) Ni som läste mina texter eller som har läst boken vet att prylbantning är miljövänligt, sparar tid, pengar och ork. Jag vill leva så miljövänligt jag kan, samtidigt som jag har sämre ekonomi nu än tidigare i och med föräldraledigheten. Så fort Märta kom blev det också svårt att få tid till saker jag tidigare tagit för givet. Prylbantning lät alltså verkligen som något för mig, även om jag hade svårt att omfamna det helt. Så hur gick det sen då??

Well, tackar som frågar! Det gick hyfsat faktiskt.

Det kommer nog inte bli någon renodlad minimalist av mig. Jag gillar färg och form och grunkor och vill ha saker framme eftersom jag tycker att det ger mysfaktor. Men jag har tagit till mig några saker av boken.

Först och främst har jag skänkt bort en del böcker och sålt lite kläder och prylar som jag aldrig använder. Jag fick in en del cash, och även om det var lite pyssel med det, var känslan efteråt så himla härlig. Utöver pengarna jag fick in känns det skönt att slippa de där grejerna som bara var i vägen och som gjorde garderoben överfull.

Jag har också fått mig en tankeställare av författarnas resonemang kring tid. Vad mycket tid jag lagt på att researcha saker som jag funderar på att skaffa, åka till affärer och titta, jämföra, scrolla Blocket och Tradera, för att till slut köpa något som jag måste göra plats för och ta hand om. Om jag köper färre saker kan jag istället lägga tiden på att skriva, läsa, hänga med Märta eller något annat mer givande. Låter så sjukt självklart, men jag har faktiskt inte tänkt på det så här konkret tidigare.

Men när man väl bestämt sig för att köpa något, upplever jag tyvärr att det ofta går snabbare och lättare att köpa nytt än att köpa begagnat. Ett par klick på en snygg hemsida, betala med Swish eller Klarna, och sedan får man det gratis eller väldigt billigt levererat till dörren eller utlämningsstället. Så enkelt är det sällan på Blocket eller Tradera om man köper lite större och dyrare grejer, är min erfarenhet. Mest tid sparar man ju genom att inte köpa något alls, men behöver man ändå köpa något får man helt enkelt väga tidsåtgången mot pris- och miljöaspekten. Då vinner ju nästan alltid begagnat (om man ska vara rationell, vilket jag inte alltid är pga lat, otålig och påverkbar av reklam, men so sue me). Vi köpte till exempel en cykelvagn i förra veckan, och köpte beggat trots att det tog rätt mycket mer tid, eftersom prisskillnaden mot nya vagnar var stor och eftersom det finns så bra begagnade vagnar i omlopp att det kändes som resursslöseri att köpa en nyproducerad. Vi kommer snart behöva köpa ytterkläder till Märta och det kommer vi också köpa begagnat, av exakt samma skäl. (Tack förresten för alla grymma tips på Insta om var man köper bäst begagnade ytterkläder, kommer sammanställa till ett eget inlägg snart!)

En superkonkret sak jag gjorde efter att ha läst boken var att göra mig av med glasvagnen med alla prydnader.

Så fin <3. Men den samlade damm som satan, och var inte så värst bebisvänlig heller.

Genom att rensa ut bland böckerna fick jag loss en hylla i mitt inglasade skåp, där prydnadsgrejerna numera bor. Jag behöver alltså aldrig mer damma av prydnadskatter men kan ändå kolla på dem prick när jag vill, hurra!

prylbanta-prydnader

prylbanta-prydnadskatter

Fem prydnadskatter på en och samma bild. Inte så pjåkigt va?! (Plus en apa som min mamma haft sedan hon var liten och som ser lite läskig ut. Stackars femtiotalistbarnen som hade så läskiga leksaker.)

Men min största akilleshäl i form av ägande och shopping är ändå kläderna. Jag har så himla mycket kläder, men jag använder max hälften av dem. Under min graviditet förra året noterade jag en märklig sak. Jag kom bara i några enstaka plagg men jag kände mig alltid fint klädd. Lätt var det också att välja kläder på morgonen. Jag alternerade mellan några outfits som jag trivdes i, och det räckte liksom. Det här skriver författarna till Prylbanta om också, och de rekommenderar att man rensar ut rejält eller gör en kapselgarderob. Idén med en kapselgarderob är att man bara låter ett visst antal plagg vara kvar i garderoben, och resten gömmer man undan. På så sätt blir det lätt att välja kläder på morgonen, och lättare att hålla ordning. Efter några månader justerar man innehållet i garderoben. Man plockar bort plagg man tröttnat på eller inte har användning för, och byter ut dem mot plagg man haft undanstoppade.

Det här tilltalar mig big time! Jag föreställer mig ett nytt liv där jag är lugn och harmonisk (haha!) och får massa gjort tack vare noll klädångest på morgonarna (dubbelhaha!). Så inför hösten har jag bestämt mig för att rensa ut rejält och göra en variant på kapselgarderob. Jag kommer inte sätta upp regler för antal plagg osv. som de riktigt hardcore gör, utan bara sålla riktigt hårt i garderoben när vi ändå flyttpackar. De plagg jag älskar kommer få följa med till garderoben i nya lägenheten, och resten packar jag ner i förrådet. När jag märker vilka kläder jag inte saknar kan jag sälja eller skänka bort dem.

För den som är sugen på att läsa mer om kapselgarderob (eller capsule wardrobe som det också kallas), finns bra tips här, i Minimalisternas guide till kapselgarderob och Minirobens bästa kapseltips. Det är mina två absoluta favoritbloggar på det här temat.

Återkommer när jag grejat med detta och talar om hur det gick.

Hej för idag!

Du kanske också gillar:

Världens enklaste och GODASTE bröd

Hemklippt, fint men snett

Semester, inte bara härligt

Sjuk – frisk – sjuk

Jag påbörjade det här blogginlägget igår och tänkte skriva att jag är glad eftersom jag äntligen är frisk efter en seg förkylning. Men så vaknade jag idag och var sämre, så jag fick stryka det och tillbringa ännu en dag knaprande Naproxen, Strepsils (älskar Strepsils i och för sig) och Alvedon.

Men en frisk dag var ju kul i alla fall, tack immunförsvaret!

Under den härliga, friska dagen passade jag på att ta en tur med vår nya cykelvagn. Ni som följer mig på Insta har redan sett den här bilden, men jag älskar den och den förtjänar att tittas på igen, så varsågoda:

Ja herregud, men det där var för nån vecka sedan, och nu har hon vant sig.

Plus att vi köpt en hjälm.

Cykelvagn-hjälm

Som är supergullig men obviously för stor, så den går inte att använda riktigt än.

Cykelvagn-Märta

Så här såg det ut i går i alla fall, när vi tog en tur i Nackareservatet. Vi köpte vagnen på Blocket, och det är en Thule Chariot Cross 2, om nån skulle vara nyfiken. Har inte hunnit använda den så mycket än, men den verkar bra. Snordyr att köpa ny dock, så det lönar sig verkligen att lägga en bevakning på Blocket och försöka slå till när de dyker upp där.

Under min konvalescens de senaste dagarna har jag upptäckt två fantastiska teveprogram som jag tänkte tipsa om. Det ena är Big dreams small spaces. Det är en BBC-produktion men går att se på Netflix nu. Det är superbrittiskt och supermysigt och den superbraiga programledaren Monty Don är så där härligt varm och snäll och kunnig som äldre tevemän kan vara, och jag känner för honom på samma sätt som för Ingvar Storm och Gösta Ekman. Jag önskar att de vore mina farbröder som jag fick äta söndagsmiddag med ibland. (Är det jag som är sexistisk som inte kommer på någon kvinnlig motsvarighet till den mysiga, äldre tevemannen, eller är det SR och SVT som varit dåliga på att hitta mysiga äldre kvinnliga programledare? Uppriktig fråga!)

Hur som helst – Programmet går ut på att Monty hjälper trädgårdsentusiaster att förvandla sina övervuxna och skogiga rabatter och gräsmattor till prunkade drömmar. Se det om ni gillar sånt alltså!

Det andra programmet är Pasta Grannies på Youtube.

Det är en helt fantastisk kanal med videos där italienska damer gör pasta. För hand.

Ibland är de ca 70 bast. Rena rama ungdomen!

Ibland är de ca 94 bast, har skägg på hakan som de sedan länge slutat bry sig om, heter Cesaria och rullar pasta ute i gassande sol.

Cesaria-Pasta

Så här brukar det gå till: Först knådar de degen för hand i minst tio minuter. Cesaria här ovan knådar sin i 30 (!) minuter berättar speakerrösten. Sedan formar de – fortfarande för hand – små, små pastakrusiduller enligt gammal tradition. De blir så fina. Och säkert supergoda. Sedan slänger de snabbt ihop en pesto, en kycklingragu eller något annat gott tillbehör, och allt ser så rustikt och gott ut.

Trodde aldrig att jag skulle sitta fängslad av ett matlagningsprogram, men tji fick jag. Tror det hänger ihop med det jag skrev om häromdagen – att jag lagar mat och bakar när jag är avstressad och inte jobbar för mycket. Då bakar jag bröd eller banankaka, gör en svingod vegolasagne och tydligen även kimchi, har det visat sig. Jag har inte riktigt tänkt på det här mönstret förut, men nu när jag lagt märke till det känns det så självklart. Jag gillar ju att fixa och greja, om jag bara inte är slutkörd mentalt av ett för stressigt jobb, vilket jag haft i perioder. Så i mitt nuvarande avslappnade tillstånd känns det plötsligt helt rimligt att titta på medan en italiensk dam rullar pasta.

Kan dock säga på en gång att jag aldrig kommer ha tålamodet att testa deras recept.

Men det spelar ingen roll, det är mysigt att titta på ändå.

Nu hoppas jag i alla fall att jag blir frisk och orkar ta fler cykelturer och kan träffa folk snart igen. Men som tur är har jag flera avsnitt Big Dreams och Pasta Grannies kvar tills dess.

Du kanske också gillar:

Sober fast färgglad?

Vi flyter med

På andra sidan

Jag lyssnar på radio när jag äter frukostgröten. Lyssnar på radio när jag byter blöja, när jag matar Märta, när jag går på toa. De pratar om valresultatet. Om vem som kommer förhandla med vem. Om vilka som kommer ha makt och vilka som inte kommer ha makt.

Och jag som brytt mig så himla mycket så himla länge, undrar bara när är det här färdigt?

Det var som om jag trodde att bara vi tar oss förbi valdagen så är det över sedan. Den 10 september kommer jag kunna sluta ligga vaken om nätterna och oroa mig över isarna som smälter, bränderna, värmeböljorna, de som drunknar i Medelhavet, mina queera och rasifierade vänner som är rädda. 10 september kommer det vara över, verkar jag ha trott. Antagligen på grund av att jag var optimistisk och trodde att när det väl kommer till kritan så kommer folk rösta för klimatet, människorna och demokratin. Så sjukt naivt av mig, jag vet.

För oavsett resultatet så är ju inte valet över nu, utan det är nu allt börjar. Nu ska politikerna förhandla och kompromissa och styra, baserat på hur vi röstat i helgen. Och jag tänker en extra gång på alla som röstade baserat på missnöje. De som ”absolut inte är rasister men som vill markera”. För nu spelar skälen liksom ingen roll längre, nu får vi leva med konsekvenserna av det vi valt. Och framtida generationer lär också få leva med konsekvenserna. Och även om jag fattar hur svårt det är att föreställa sig framtiden – jag gjorde ju själv samma misstag – har jag så sjukt svårt att ta in att så många röstade på ett parti som är så kortsiktigt, egoistiskt och rasistiskt. För hur missnöjd man än är kan det väl inte vara SÅ svårt att räkna ut att ingenting blir bättre om Jimmie och hans polare får mer att säga till om?

Har på känn att jag kommer ligga vaken och oroa mig en massa nätter till, ännu mer på grund av det där barnet som jag valde att skaffa, som så konkret är framtida generation. Brrr, ingen kul spiral av tankar detta.

I övrigt är vi förkylda, trötta och jag funderar på att klippa håret i nån kul frisyr som terapi/tröst typ. Men det har väl aldrig nånsin funkat, eller? Och just ja, om ni undrar varför det inte dykt upp bilder här på länge så är det för att jag städade bort kameran när vi skulle ha visning av lägenheten och nu kan jag inte hitta den igen.

Ville försöka få till en mer positiv slutkläm här men hinner ej eftersom Märta är i färd med att riva soffbordet och allt som står på det. Får återkomma en annan dag med skojigheter alltså.

Hej från en förkyld!

Du kanske också gillar;

Fontanellångest

Semester – inte bara härligt

Mommy och kimchi

Hej kära vänner. Först av allt: GLÖM INTE ATT RÖSTA!! Gå och förtidsrösta om du inte är säker på att hinna på söndag. Och har du en vän eller anhörig som vill rösta men inte vet riktigt hur man gör: Hjälp hen att kolla upp var man kan rösta de här sista dagarna. De flesta bibliotek, sjukhus och liknande ställen har en röstlokal, och man behöver bara ha ett id med sig, inget röstkortstjafs behövs. Och funderar du på att rösta på ett parti som är rasistiskt, vill avskaffa demokrati, hatar frihet, press, information, hbtqi-personer och vill inskränka kvinnors rättigheter och skiter i klimatet – snälla fundera ett varv till. Hör av dig om du vill bolla tankar, så kan jag förklara hur jag tänker och varför det är en enorm gambling att rösta SD, oavsett orsak!

Så! Det jag egentligen tänkte skriva om var Mommy. Filmen alltså. Har ni sett den? Det är Xavier Dolan som gjort den, och den är alldeles, alldeles fantastisk. Sjukt för övrigt att Xavier gjorde den innan han ens fyllt 25. Vad gjorde jag när jag var 25? Låg bakis på min säng och kollade på Grey’s Anatomy och hade ångest över en klurig hemtenta typ.

Men Xavier la ingen tid på såna trivialiteter när han var 25. Istället skrev, producerade och regisserade han alltså Mommy, som handlar om en kvinna, hennes son Steve, och om deras relation som är lite flippad men fin och de är så jävla härliga och jobbiga båda två.

Jag har två favoritscener som Märta och jag dansar till på Youtube ibland, på hög volym när vi är hemma mitt på dagen och ingen granne kan störas.

Det är On ne change pas-scenen:

När Steve, hans mamma och deras granne lyssnar på Céline Dion och dansar i köket. Deras granne som stammar ganska mycket visar sig kunna sjunga och hon släpper loss lite efter massa vin och cigg och Céline.

Och Wonderwall-scenen:

När Steve först åker skateboard och är uppenbart tillfreds för en gångs skull, och sedan springer mitt i gatan med en kundvagn full av saker han eventuellt snattat och kastar apelsiner på bilarna som passerar, och hans mamma och deras granne först är arga men sedan skrattar de bara för det är så absurt och sedan cyklar de hem och käkar pasta.

Svårt att göra den rättvisa i text, men se den, den är bra!

Och fundera inte för mycket på vad du själv gjorde när du var 25. Det är bara ångestframkallande.

Jag har ju lovat att tala om hur det går med kimchin och alltså, den tar sig nog. Men just nu smakar den … surt. Och lite skumt. Inte som kimchi riktigt. Men inte äckligt i alla fall, så jag tror att ett par veckor i kylen kan göra susen kanske. Hehe, om nån är bra på kimchi så kan ni ju hojta till om ni har tips som ni tror att jag kan behöva. Det uppskattas!

Det är extremt olika mig att greja med såna här långdragna projekt, jag brukar inte ha tålamod. Jag har ju börjat baka också som ni kanske vet, svingott kalljäst bröd som kräver en natts framförhållning, vilket i min värld är helt sjukt hurtigt. Men jag har en spaning på gång kring att jag lagar mat och bakar när jag mår bra och inte är stressad, så kanske är kimchin och brödet mitt ultimata sundhetstecken?

Nu kallar Märta, så gotta go. Vi är båda förkylda och griniga men blåsorna är i alla fall borta nu. Hej för idag, och glöm inte att rösta, och kolla på Mommy om ni har möjlighet!

Du kanske också gillar:

Jag gick på biodejt

Boktips: Hunger

Röstat

Igår kammade jag håret, tog Märta (numera frisk!) i selen och gick iväg till bibblan och förtidsröstade.

Har ni bestämt er för vad ni ska rösta på? Jag har vacklat en del inför det här valet. Jag har tidigare röstat på Miljöpartiet ett par gånger, och i senaste valet på Fi. Men den här gången känns det ännu viktigare än tidigare att det blir helt rätt. En del säger att det viktigaste är ATT rösta, så länge man inte röstar på ett odemokratiskt, rasistisk, klimatförnekande, homofobt och kvinnofientligt parti. Ni vet vilka. Och det är det ju, i grund och botten. Men det är ändå rätt stor skillnad på övriga partier, så jag vägde ideologi, taktik och enstaka sakfrågor och hade svårt att landa.

Men till slut så.

Mina största hjärtefrågor i det här valet var:

Miljö och klimat. Utan jordklot spelar resten ingen roll. Vi vet att vi måste dra ner på våra utsläpp, i Sverige och globalt, så det är dags att vara radikala nu tycker jag. Jag hoppas på långsiktighet blandat med snabba åtgärder som gör det omöjligt att vara miljöbov.

Jämlikhet och jämställdhet. Räknar in mäns våld mot kvinnor här också. Är så trött på att vara rädd när jag går hem från tunnelbanan, och på att rasism och homofobi är så normaliserat och utbrett. Även här vill jag ha riktig jävla förändring, och tror att det krävs reformer inom en mängd olika områden. Uppdaterade kunskaper inom polis, socialtjänst, skola och rättsväsende om partnervåld, hedersförtryck och sexuellt våld. Tillräcklig personal i barnomsorg och skola. Arbete med manlighetsideal. Att skolor, arbetsplatser och samhälle slutar ha överseende med våldsamma män och pojkar.

Blir fan knäpp när jag tänker på det här.

Sossarnas extra lediga dagar för föräldrar tycker jag låter su-per-bra. Även fler pappamånader i föräldraledigheten. Så att fler barn får tillgång till sina föräldrar och pappor, så att män får tillbringa mer tid med sina barn och så att inte kvinnor drar hela familjelasset per automatik.

Fördelning av cashen. Jag vill att de som har det svårast ska få det bättre. Inte skattesänkningar som ger mer i plånboken för oss som redan har det rätt najs. Här skulle ju sex timmars arbetsdag kunna hjälpa till också, så att inte vissa jobbar svinmycket och andra inte alls. Här ingår också att ta emot människor på flykt, och ge dem permanent uppehållstillstånd så att de har någon som helst chans att komma på fötter igen.

Tror jag nöjer mig där idag, även om det är mycket som är viktigt. Det är så svårt att skriva om politik så här konkret tycker jag, kanske för att jag inte brukar göra det?

Nu ska jag provsmaka min kimchi lite i förtid, och hoppas att den är lika god som jag misstänker av doften att döma. Ni som följer mig på insta vet att jag hackade loss härom kvällen när jag egentligen borde ha gått och lagt mig, men blir kimchin god offrar jag gärna nån timmes sömn. Livets mat är vad det är. Uppdaterar er sen i hur den smakade!

Glöm inte att rösta hörrni!

Höstblåsor

Hej vänner!

Jag kan nu uppdatera från sjukstugan och tala om att – ja, det var höstblåsor.

Och ja, de gjorde antagligen ont i bebismunnen, så det var därför hon inte ville käka något.

Och ja, vi blev tvungna att tvångsmata henne med saft och mjölkersättning till slut för att hon inte skulle torka ut.

De där föreställningarna jag haft om att typ inte kränka mitt barn genom att tvinga henne till jobbiga saker, utan istället förklara och resonera och avleda, dem fick jag snabbt säga hej då till. För när alternativet var inläggning på Sachsska med sondmatning, då kändes plötsligt lite nertvingad jordgubbssaft rätt lindrigt. Så, bebisen blev kränkt, arg och ledsen för en stund. Men piggnade snabbt på sig och lärde sig gilla jordgubbssaft på kuppen.

Nu är hon bättre och äter normalt igen, tack och lov. Sömnen är dock rätt körd, hon har kvar blåsor lite här och var och har fått ett munsår i ena mungipan som är så stort att Mark nojar för att hon ska få ett ärr och se ut som Jokern resten av livet.

Jokern

Nej, kanske inte superkul att se ut som en Batman-skurk. Även om jag är säker på att Märta skulle kunna bära upp det, så gullig som hon är.

Heath-Ledger

Kände att jag var tvungen att låta er få kolla på Heath när han såg lite stiligare ut också. För att kompensera skurkbilden ovan. Heath, min kändiskärlek for ever <3

Hur som helst, kan också uppdatera er i lägenhetsfrågan och meddela att ja, vi lyckades hålla det så fint hemma att någon kunde tänka sig att köpa vår lägenhet. Så nu är kontraktet påskrivet och lägenheten såld och det är svinskönt. Nu slipper vi bära spjälsängen och andra skrymmande saker ner till förrådet var och varannan dag. Vi kan också stöka ner hur mycket vi vill tills vi flyttar om två månader och allt ändå ska packas ner i kartonger. SKÖNT!!

Hej för idag!

Veckans utmaning

Jag trodde att veckans utmaning skulle vara att städa hemma så att lägenheten blev presentabel nog för lägenhetsvisningar. Plus då att hålla det städat mellan söndag och tisdag då visningarna skulle gå av stapeln.

Istället blev veckans utmaning att rodda med ovanstående samtidigt som Märta fick feber och ilskna blåsor i munnen. De verkar göra ont, för hon vill varken äta, dricka eller sova.

Vi som hade det så fiffigt uttänkt. Eftersom det blir bombnedslag hemma bara vi kliver innanför dörren, hade vi bjudit in oss själva på middag hos snälla vänner både lördag, söndag och måndag. Helt enkelt minimera tiden hemma, och stöka till hos andra istället. (Tips förresten, life hack deluxe!)

Istället har vi fått isolera oss hemma med Alvedon, Ipren, Soygurt och Babblarna. Alvedon och Ipren pga uppenbara skäl, soygurt för att lindra svedan i munnen lite, och Babblarna eftersom … well … Babblarna är magiskt. (Också life hack deluxe!)

Idag har vi i alla fall fått en läkartid, så håll tummarna för att de säger att det är ett ofarligt virus som går över fort, och att de ger henne en mirakelmedicin som hjälper asap.

Här bild från igår, under den fantastiska timme som både Ipren- och Alvedon-effekten peakade och Babblarna gjorde underverk.

Veckans utmaning

Hej för idag, hoppas ni har en roligare vecka än vi <3

Du kanske också gillar:

Tågtips och tågkärlek

Något att skämmas över?

Pin It on Pinterest