Close

Blommor på ballen

Kommer ni ihåg min todo-lista härom veckan?

En av punkterna var att fixa fint på balkongen eftersom den var kal och trist.

Jag hade tänkt följa Sandra Beijers råd om växter som passar på en balkong i söderläge, men som vanligt när jag gjort research glömmer jag bort allt jag läst och bara går på känsla istället.

Eftersom jag inte pallade åka till en handelsträdgård med barnvagn plus bebis i värmen, beställde jag hem plantorna på nätet. Visste inte att man kunde göra det. Tänkte väl typ att växter är levande varelser och inte skulle klara transporten. Men vaffan, allt går ju att köpa på nätet numera, och det var skitsmidigt! Klick-klick, och en vecka senare stod en kartong med växter utanför dörren. Som ett blomsterbud, fast inte lika pråligt.

Jag beställde ett par basilikaplantor, ett fikonträd, en rudbeckia, en tomatplanta och en lavendel.

Innan jag började plantera passade jag på att tvätta av och olja in golvet på balkongen. Rekommenderar INTE att göra det i gassande sol mitt på dagen. Det höll på att ta kål på mig.

Jag satte rudbeckian tillsammans med förra årets murgröna, det enda som överlevt vintern. Fikonträdet fick den största krukan och tomatplantan en lite mindre. Läste sen att fikon trivs bäst i lite mindre krukor, så mår den uppenbart dåligt får jag kanske plantera om den.

Vill ni ha inredningstips så bara hör av er. Jag kallar det inferno chic.

Men så här fint blev det när det var klart.

Lite synd bara att sommaren verkar vara slut nu hehe, eller i alla fall inte så där superhärlig som i maj. Hoppas den kommer tillbaka så att jag kan hänga lite här ute, med näsan i lavendeln.

Trevlig fredag nu <3

Du kanske också gillar:

Tur!

En skamsen shopaholic

100 grejer jag saknar med att amma

1. Sättet Märta rynkade på näsan och grymtade när hon inte fick tag ordentligt. Det gulligaste hittills i livet.

2. Känslan av att kunna flasha boobsen när som helst, var som helst. Liksom, här sitter jag på Moderna/i parken/på tunnelbanan med tuttarna ute. Och ingen kan stoppa mig.

Punkt 3 – 100. Kom inte på något.

Åtta veckor körde jag på, sen pallade jag inte mer och herrejezus vilket bra beslut. För oss då, en del gillar ju amning. Funderar du på om det är nåt för dig så testa vetja. Men lägg ner det om det inte känns bra. Så enkelt får man faktiskt göra det för sig.

Det får räcka för idag, vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Fem saker du inte visste om Mors dag

Definitionen av jobbigt

Långhelg slutar alltid med bråk

När bebisen fick en säng

Jag hatar att göra saker som kräver händighet, tålamod och noggrannhet. Att borra upp ett par tavlor är inga problem. Det är ju inte så många moment inblandade. Men att montera ihop en IKEA-möbel eller göra något annat som kräver mätande, planerande eller kanske att man läser en instruktion – nej, nej och åter nej.

Så fort det vankas grovgöra som jag inte har lust med spelar jag ut alla kort som patriarkatet gett mig. Till exempel: Det är tungt, jag vet inte hur man gör, jag har aldrig gjort det förut, är det inte bättre om jag underhåller bebisen under tiden?

När vi skulle lägga klickgolv i hallen tog det ungefär tio minuter innan jag låg i fosterställning i sängen och kved. Sedan erbjöd jag Mark 500 spänn om han kunde göra det utan mig. (Han gjorde det, gratis.)

När vi skulle sätta upp teven på väggen slutade det med att Mark, en granne och grannens tioårige son (!) fixade det.

Jag fattar att jag borde lära mig de här sakerna, eller liksom bara göra dem, men det är som att hela mitt väsen går in i fight or flight när verktygslådan plockas fram och monteringsanvisningarna vecklas ut.

Därför var det lite av en skräll igår när jag på eget initiativ rotade fram den halvt ihopmonterade spjälsängen från källaren, och monterade klart den. Märta har nämligen vuxit ur sitt babynest nu, och det skulle vara så himla skönt om hon kunde sova i spjälsängen istället för i vår säng.

Jag använde hundra verktyg och miljarder skruvar. Kändes det som i alla fall.

Hade på mig en av jordens finaste skjortor, om jag får säga det själv. Hittat den på loppis och tror att den är hemmasydd.

Sammanbiten, eftersom jag här tappat bort ett par muttrar. Hittade dem sen i hallen, märkligt nog.

Men så här jävla fint blev det när det var klart. Värt varenda sekund.

Vi skippade ena långsidan för att kunna vagga henne till sömns i vår säng och sedan smidigt kunna lägga över henne i spjälsängen. Vet ej än om det kommer funka.

Bebisen gillar den, men bara att chilla i på dan en stund. På natten ville hon som vanligt sova i det urväxta babynestet i vår säng. Men det är förhoppningsvis en vanesak.

Hej för idag, hörrni!

Du kanske också gillar:

Fontanellångest

Världens skönaste förlossning

 

Work it

Jag jobbar, hurra!

Mark är ledig och tar hand om Märta så att jag kan redigera ett manus. Jag jobbar ju på LL förlaget, och jag har tagit på mig ett par redigeringsuppdrag åt dem under sommaren och hösten, innan jag går tillbaka på heltid i november. Så jäkla bra upplägg.

Trodde inte att jag skulle sakna jobbet så mycket under föräldraledigheten, men gud vad fel jag hade. Jag saknar inte att gå dit vareviga dag, men jag saknar att jobba med text och böcker, och att träffa folk (vuxna) på dagarna. Det känns liksom lite tomt utan det. Men jag hade inte velat börja jobba heltid nu, så det här passar mig bra. Får vi fler barn vill jag nog försöka lägga upp föräldraledigheten mer på det här sättet redan från början. Att båda jobbar deltid en period, istället för att vara hemma massa månader i streck var. Är det nån där ute som gjort så får ni gärna hojta. Alltid kul att höra hur andra gjort ju.

Så här såg min lunch ut. Receptet lyder: sojamjölk och müsli. Äter det kanske tre dagar i veckan till lunch. Som ni ser hade vi inga rena skedar, så campingutrustningen räddade mig från att behöva diska.

Ska skriva mer om müsli och jobbet och redigering och lättläst en annan dag, men nu ska jag jobba vidare. Hej så länge!

Skriv ett grymt följebrev

Eftersom ni var många som uppskattade min spontanmanusguide, kommer här mina fem bästa tips för hur man skriver ett grymt följebrev också.

När du skickar in ditt spontanmanus brukar vi på förlagen nämligen vilja veta lite om dig och få en kort beskrivning av ditt manus. Eftersom jag läst mängder med spontanmanus och följebrev, vet jag hur viktigt brevet verkligen är. Och det är faktiskt inte så svårt att få till det heller.

Här kommer mina fem bästa tips för ett grymt följebrev. Enjoy!

Fem-tips-for-ett-grymt-foljebrev

1. Håll det kort

Du vill uppnå två sker med ditt brev: Framstå som en vettig person att jobba med, plus väcka intresse för ditt manus. Mer än så krävs inte, och jag skulle säga ju kortare desto bättre.

Det här bör du ta med i ditt brev:

Fyra-fem meningar om dig själv. Typ vad du jobbar med, eventuellt nån detalj som får dig att stå ut, och lite om ditt skrivande. Kika i bokhyllan eller på förlagens hemsidor. Hur presenterar förlagen sina författare där? Svar: Ungefär så här.

En kort presentation av ditt manus. Du vill berätta vad det handlar om och väcka intresse. Det räcker! Läs mer detaljer om hur du gör detta i punkt fem nedan.

Totalt bör en A4 räcka.

Om du behöver mer utrymme än så – fundera över varför. Är det svårt att förklara vad ditt manus handlar om? Detta kan vara ett tecken på att ditt manus är lite spretigt. Eller är det för att du inte är så bra på att formulera dig kärnfullt? Be om hjälp, och fundera ett varv på om det finns spår av detta i ditt manus också. Kanske ska du redigera igenom det ett varv till, för säkerhets skull, eller ta hjälp av till exempel en manuscoach innan du skickar in det?

2. Gör det snyggt

Och med ”snyggt” menar jag främst ”läsvänligt”.

Du behöver inte spexa till det, utan välj bara ett vanligt, läsvänligt typsnitt (Times, varför inte?), 1,5 i radavstånd och breda marginaler. Jag har fått både följebrev och manus i skrivmaskinstypsnitt och det blir rätt jobbigt att läsa. Likaså om raderna är täta och långa.

Det kan vara trevligt med en bild på dig, men det spelar ingen som helst roll för bedömningen av ditt manus. Gör som du vill med det alltså. Det är alltid bättre att skippa bilden än att skicka med en selfie i dåligt ljus ur en knasig vinkel. Vill du skicka med en bild så be någon att fota dig, eller använd självutlösaren. Håll dig nära ett fönster för naturligt ljus, och croppa bort krafs i bakgrunden.

3. Like a pro

Du vill verka proffsig och seriös, eftersom du ju vill få förlaget att göra business med dig. Att anta en ny författare, kanske en debutant, är en stor och dyr satsning för ett förlag. Framstår du som knepig eller oseriös vågar man kanske inte göra den investeringen i dig.

Hur framstår man som ett proffs då??

Jomen så här till exempel:

Trevlig ton. Viktigt! Självklart för de flesta, men på förekommen anledning tar jag med det ändå. Var inte dryg, ställ inte udda krav och avsluta med en beprövad artighetsfras i stil med ”Med vänliga hälsningar”. Då framstår du som en trevlig prick helt enkelt.

Relevant info om dig. Om du skrivit en bok om trädgårdsarbete är det ju bra att veta att du jobbar som trädgårdsmästare och älskar amaryllis. Men kanske inte att du har tre barn och gillar att laga mat. Precis som man listar den relevanta arbetslivsbakgrunden när man söker ett jobb, och utelämnar det som inte är av betydelse.

Och åter igen: håll det kort. Kan inte nog betona detta. Håll. Det. Kort.

Förminska inte dig själv eller ditt manus. Om inte ens du själv tror på det här, varför skulle då någon annan göra det? Skriv alltså inte att du gissar att du inte kommer bli antagen, eller att manuset behöver redigeras väldigt mycket eftersom det nog inte är så bra.

Dra heller inte på för mycket. Du behöver inte skriva ”Ett manus från Sveriges nästa Camilla Läckberg.” Det blir lite too much. Har du höga ambitioner kan du förmedla det på andra sätt, som genom att skicka in ett genomarbetat manus, ett seriöst följebrev, och tala om att du har fler manusidéer du kommer börja jobba med framöver.

Låt manusgruppen göra sitt jobb. Skriv inte att dina vänner tycker att manuset är jättespännande, eller att du verkligen tror på dig själv som författare. Är manuset jättespännande så kommer manusgruppen att märka det, och tro på dig.

4. Gör din research

Kolla upp förlagen du hör av dig till noga, så att de ger ut just din genre. Läs också på deras hemsida så att de tar emot spontanmanus och ifall de har önskemål om formalian.

5. Sälj skiten ur ditt manus

Det här är ju egentligen det viktigaste med brevet: Att få den som läser att bli nyfiken på ditt manus.

Skriv alltså en kort presentation av manuset som väcker intresse. Till hjälp kan du läsa baksidestexter på böcker i samma genre och härma dem. Du behöver inte vara så rädd för spoilers, i ett följebrev är det okej att avslöja lite mer än i en baksidestext, men bäst är om du kan tala om vad manuset handlar om utan att spoila för mycket. Förlagsmedarbetare är också människor, och gillar att undra vad som kommer att hända.

Se till att tala om vad som får just ditt manus att sticka ut. Är tonen varm och härlig, eller är dina karaktärer skruvade och lite udda? Bara ett par ord som ”En varm berättelse om vänskap och motorcyklar” hjälper till att skapa en tydligare bild av helheten. Det kan göra det lättare för den som läser att pitcha för kollegorna på ett manusmöte och se målgruppen framför sig.

Och avslutningsvis – heja dig som skriver och kommit så långt i ditt manus att du funderar på att låta ett förlag läsa. Det är så jävla jobbigt att skriva ibland ju, så klappa dig själv lite på axeln. Glöm inte heller bort att förlagen får in väldigt många spontanmanus, och det är få som blir antagna. Så tappa inte hoppet om du blir refuserad, utan skriv vidare och försök igen. Även om det är svårt så kan det ju gå vägen också.

Foljebrev-Jenny

Så där hörrni, hoppas att det här kan vara till hjälp för någon.

Har du frågor eller önskemål på annat du vill läsa om så lämna en kommentar eller mejla. Dela gärna inlägget om du gillade det, så når det fler författaraspiranter där ute <3

TODO-foljebrev

Och LYCKA TILL nu!!

Du kanske också gillar:

Spontanmanus, fem tips på vägen

Att jobba som förlagsredaktör

Gör nåt pinigt

Följ mig på BloglovinInsta eller Pinterest, så missar du inget <3

Mamamia och kommande veckan

Ni vet i fredags när jag skulle till gynekologen?

Med Märta i vagnen utan barnvakt?

Det gick superbra!

Hon chillade i vagnen, och gynekologen bad för säkerhets skull en kollega komma in och sitta bredvid henne, ifall hon skulle bli ledsen medan han höll på.

Sen knipsade han lite och det gjorde inte så farligt ont.

Personalen på Mamamia Karlavägen är SUPERTREVLIG. Alltså verkligen, hela högen. Så snälla och hjälpsamma och allt sånt.

Men lokalerna – are you fucking kidding me?

Den som planerade lokalerna hade uppenbarligen i sikte att mindfucka hormonstinna gravida och nyblivna föräldrar, så hen lade upp det som en labyrint. De har MVC, BVC, gynekologmottagning, cellprov, läkarmottagning och preventivmedelsrådgivning. Allt fördelat på två portuppgångar och tre våningar. Det finns tre olika hissar man kan ta, och smala korridorer (med trappor!) som förbinder det hela. Skyltningen är undermålig, så varje gång jag är där åker jag runt bland våningsplanen och stressar genom korridorerna, och stöter på andra som gör precis samma sak. I hissen träffar jag alltid nån som jag bondar lite med över att vi båda åkt fel, och sen hjälper vi varandra att trixa ut barnvagnarna som kilats fast mot hissväggarna eftersom hissen var mindre än vi trodde när vi klämde in oss.

Nu har jag ju lärt mig, så jag beräknar en kvart extra när jag ska dit, och det får bli sensmoralen i det här. Var ute i tid, hörrni!

Idag är det söndag men jag har noll söndagsångest, eftersom Mark är ledig hela den kommande veckan.

Jag ska nämligen jobba lite, så Mark tar hand om Märta större delen av tiden, medan jag sitter i soffan och redigerar ett romancemanus. Det kommer inte ta hela veckan, så det känns som det bästa av två världar: roligt textjobb och somrigt häng med bebis och boyfriend. Önskar att livet var lite mer så, att man kunde jobba lite lagom mycket, istället för hundra procent på kontoret eller hundra procent föräldraledig.

Har också börjat på ett till inlägg med tips för den som tänker skicka in spontanmanus till förlag, den här gången med fokus på följebrevet. Kommer i veckan alltså.

Ha det fint tills dess!

Fredag, gynekologen

Pust, kan knappt tro det här vädret, hur det bara fortsätter och fortsätter.

Jag som brukar sitta klistrad vid SMHI:s app har lagt ner det helt, eftersom man ju bara vet att det kommer bli varmt imorgon och i övermorgon och dagen därpå också. Som om man befann sig vid Medelhavet.

Hörde just på P1 om fågelungar som kastar sig ur sina bon i panik pga värmen. I feel you, fågelkidsen <3

Idag ska jag släpa med mig Märta för att gå till gynekologen ända borta vid Karlaplan. Hur gör man ens det, besöker gynekologen i sällskap av en femmånaders? Hoppas ju på att hon ska sova sig igenom det, men om hon är vaken och i sitt gnällmode? Låter henne gnälla i vagnen? Håller henne i famnen och sjunger Mors lilla Olle medan gynekologen rotar runt där nere? Blir han störd då och riskerar att göra fel?

Vet att många undviker manliga gynekologer och jag förstår verkligen det. Gud så många skäl man kan ha till att tycka att det känns jobbigt. Jag har besökt en creepy, en aggro och två svinbra manliga gynekologer. Så 50/50 är mitt track record. Rätt dåligt ju, att två av fyra var så pass märkliga att jag minns dem flera år senare. Den som var aggro fräste åt sina kvinnliga kollegor samtidigt som han rumsterade om där inne, rätt hårdhänt. När han gått tröstade vi kvarvarande kvinnor varandra, alla var lite ledsna. Sjukt ju.

Den jag ska till idag är hur som helst en av de där braiga 50 %. Hoppas han gillar barnskrik, för det finns det ju risk för.

Jenny bild

Nu drar vi, hej så länge!

Du kanske också gillar:

Definitionen av jobbigt

Det ska börjas i tid

Hej då maj

Alltså maj 2018, vilken härlig månad att vara föräldraledig!

Så här har den sett ut genom min mobilkamera:

Vi har badat.

Och badat.

Och badat.

Inte Märta, men alla andra.

Märta sele i maj

Och jag har burit henne i sele ner till sjön, hem från sjön, över Lidingöbron, till och från Globen ett par gånger och fram och tillbaka längs Årstaviken. För rätt som det var bestämde hon sig för att vagnen inte går att sova i. Nu är det bara selen som duger. Mysigt ju, men svettigt värre.

Middag i maj

Vi käkar vid sjön så fort vi har möjlighet. Älskar hur lätt det är att få ihop en middag så här års. Bara plocka med sig en bit ost, något brödaktigt (eller havrekakor som här), lite morötter, hummus och kanske ett par tomater. Passar mig som inte gillar att laga mat. På vår bästa picknick-spot finns massa kissmyror och det svider satan när de kommer åt att bitas. Men lätt värt ändå!

Plåster i maj

Drog upp stora sår i handflatan, inte en gång utan två gånger under maj månad. Det var inte smart.

Jennys hår i maj

Jag blekte håret hemma. Det var inte heller smart, eftersom det blev typ gult. Här försöker jag fota det i dagsljus för att se hur illa det egentligen är. Skriver om hur det går med håret snart, måste bara få kontroll över situationen först.

Hunger i maj

Jag läste Hunger. Så bra. Inlägg kommer.

Tavlor i maj

Och fick upp några tavlor på väggen. Bara tre år efter att vi flyttade in. Som ni ser har vi fortfarande inte löst det med möblemanget riktigt. Tevebänken tjänstgör som soffbord just nu, och som tevebänk har vi en fin men liten … hylla? Abbey gillar den dock.

OBS att tavlorna ser sneda ut och det är de också.

Men jag har alltså kunnat bocka av två grejer från min todo: håret och Hunger.

Utöver det har en kompis berättat att hon är gravid (yay!), jag har käkat en hel del Delicato-bollar och läst en svinbra thriller som samtidigt var en fin relationsroman: De gömda av Gin Philips.

Japp, maj var en bra månad.

Juni – må du bli lika fin <3

Du kanske också gillar:

När jag blev hundra år

En skamsen shopaholic

Fem saker du nog inte visste om Mors dag

Mors dag

Visste du att jag inte gick utanför dörren på hela mors dag, trots att det var 24 grader varmt och sol? Inte ens ut på balkongen gick jag, och absolut inte ner till bageriet för att köpa mors dag-fika som jag hade planerat. Istället försökte jag röra ihop jordnötssmör, sirap och kakao till ”snickers”. Det blev inte gott. (Hur är det ens möjligt, med så lovande ingredienser?)

Visste du att anledningen till att jag inte gick ut, var att Märta kommit in i nån sorts femmånaderssvacka som innebär ingen sömn och hundra timmar skrik om dan?

Visste du att vid femtontiden på mors dag, när det var tre timmar kvar innan Mark skulle sluta jobbet, då var Märta så ledsen, mina käkar så spända och jag så svettig att jag övervägde att ringa och be honom att skita i jobbet och bara komma hem, på en gång? Att han skulle behöva lämna ett tiotal hjärtpatienter obevakade på SÖS, det kändes inte jätteviktigt just då.

Visste du att jag vid klockan fyra fortfarande inte hade lyckats lugna Märta, men att jag kastat av mig klänningen i en hög på golvet och i alla fall inte svettades längre, och att jag hade satt i öronproppar eftersom det ringde i huvudet? Måste komma ihåg att göra detta oftare, gå naken och använda öronproppar till vardags.

Visste du att när Mark till slut kom hem med ostar, oliver och ett gåvobevis från Läkarmissionen till förmån för förlossningsvåden i utsatta områden i Tanzania, då skämdes jag inte ens över att jag tyckt så synd om mig själv, trots att jag har det så bra? Jag var bara så glad att han var hemma och kunde ta över Märta.

Gud så sentimentalt det här blev, och egofixerat.

Jaja, det kändes i alla fall lite bättre när Mark nattat Märta och jag fått gå loss på osten. Och idag får jag revansch – om ett par timmar ska jag träffa Johanna och Maggie nere vid sjön och bada och picknicka.

Det är ju rätt fiffigt det här med föräldraledighet – man kan ta igen en bortdeppad söndag på en måndag istället.

Mors dag

Ha en fin måndag hörni, hej hej!

Du kanske också gillar:

Långhelg slutar alltid med bråk

Barnvagnsbio, så funkar det (inte)

Följ mig gärna på Bloglovin.

Tre tankar om skrivande

Häromdagen träffade jag min kompis Anna över vin och ost för att prata skrivande.

Anna och jag lärde känna varandra under en skrivkurs, så hela grunden till vår relation liksom bygger på skrivande. Med andra vänner kan det vara svårt och lite skämmigt att prata om, men med Anna kommer det helt naturligt.

Vårt samtal satte igång en hel massa tankar, och här kommer tre av dem.

Vikten av en skrivkompis

Vad skönt det kan vara att prata om sitt intresse med någon som verkligen förstår. Man behöver inte byta texter med varandra, men att någon ställer frågor, peppar och lyssnar, kan vara så värdefullt. Och man måste ju inte ses IRL. Ett tag hade jag och en kompis en hemlig Facebook-grupp för bara oss två där vi la upp en mening om dagen ur något vi hade skrivit. Ibland var den där meningen det enda jag skrev den dagen, men en mening är ju i alla fall en mening. Vi lajkade varandras inlägg och kom med glada tillrop och det blev liksom lite peppigt och kul.

Prestationsångest, vilken glädjedödare

Jag brottas med den. Alla jag känner som skriver brottas med den. Prestationsångesten. Rösterna av en petig redaktör (heh, typ som jag själv då) eller en elak kritiker liksom ekar i huvudet, och man begränsar sig, lägger energi på att negga och i värsta fall slutar man tycka att det är kul och tappar orken att skriva. Jag tror att man måste fortsätta även om det mesta man skriver blir skit. Se det som en övning för att nästa mening, sida eller manus ska kunna bli bättre. Och när man väl har fått ner något på papper kan man gå tillbaka och redigera eller skriva om. Ur det där kassa man vräkte ur sig kan det gå att polera fram något värdefullt, om det så bara är en mening eller en idé att bygga vidare på. Jonas Hassen Khemiri sa i en intervju en gång att det mesta han skriver är jättedåligt, och det är så jäkla trösterikt att tänka på. Till och med Jonas Hassen Khemiri skriver skit, och tänk om han hade låtit det stoppa honom liksom!?

Att jämföra sig hjälper ALDRIG

Herregud så många det finns att jämföra sig med när man är på det humöret. Det gäller inte bara skrivande utan allt i livet ju. Någon annans superbra roman, ett härligt instagramflöde, en typ tjugoåring som landat ett svinkul jobb i cool stad, någon med massa supergulliga barn som gör gulliga utflykter medan man själv inte ens pallar gå ner till Coop med sin enda ynka bebis pga för varmt (true story!) … jamen ni fattar.

Men för det första har de garanterat också haft stunder av självtvivel eller fått härdsmälta nån gång på grund av värmebölja och trilskande kids. Och för det andra gagnar det inte mig det minsta att jämföra. Tror det är viktigt att identifiera vilka i ens omgivning som inspirerar och lägga mer energi på dem, och sluta snegla så mycket på dem som gör en stressad eller bara tycker på ömma punkter. Avfölj dem på sociala medier till exempel, det är så skönt när ens flöde blir peppigt och inspirerande istället för en källa till stress. Vill också slå ett slag för att tänka på vad man själv visar upp, inför vänner och i sociala medier. Våga visa sårbarhet eller de inte fullt så härliga stunderna ibland också. Dels brukar man få mångdubbelt tillbaka, och dels är det skönt att få vara hela sitt jag, om ni fattar vad jag menar?

Jenny

Hej från mig och diskstället 👋🏽

Sen tipsade Anna mig om massvis med bra böcker och teveserier, men jag måste be henne skriva ner dem åt mig eftersom mitt minne tydligen är sämst i stan. Kommer ihåg noll av dem.

Men hörni det är fredag ju! Inte för att jag kommer ha en särskilt helgig helg – Mark jobbar både lördag och söndag – men fredag är ändå fredag. Jag ska försöka ta mig ut och köpa en glass som jag kan stressäta i skuggan medan Märta far runt i vagnen. Det blir fint!

Du kanske också gillar:

Gör nåt pinigt

Att jobba som förlagsredaktör

Pin It on Pinterest