Close

Tre skäl till varför jag aldrig blir en riktig influencer

Skäl nummer ett

Jag glömmer blogga när jag gör spännande grejer som att hämta nycklarna till nya lägenheten, flyttar och möblerar i nya hemmet.

Skäl nummer två

Jag glömmer blogga när jag har mycket att göra. Eller, jag glömmer inte, jag skiter bara i det. Nu när jag har börjat jobba på dagarna och ägnat kvällarna åt att packa upp flyttkartonger har jag gått och lagt mig klockan 21 istället för att sitta uppe och skriva som sig bör om man ska influera.

Skäl nummer tre

Jag tappar konstant bort min kamera, så jag kan inte föreviga de spännande grejer (se ovan) jag pysslar med om dagarna i bra kvalle, utan låter mina läsare glo på gryniga mobilbilder eller inga bilder alls istället.

Hade det inte varit för de här tre sakerna hade jag säkerligen varit nya Blondinbella inom kort, eller vad tror ni?

Hur som helst. Vi är i alla fall inflyttade i nya lägenheten nu och har packat upp det mesta. Eftersom det har känts skönt att bli av med kartongerna har vi tryckt in grejer i skåp och hyllor, så nu vi har ingen aning om var saker finns. Men vi är ju inte särskilt ordningsamma av oss, så skillnaden mot hur det var i förra lägenheten är inte jättestor faktiskt.

Själva flytten gick bra. En av flyttjobbarna trillade nerför trappan under stor dramatik, men repade sig snabbt. Det var inte deras softaste gig i och med att vi inte hade hiss på varken gamla eller nya adressen, och jag hoppas att de hade någon smidigare flytt på eftermiddagen.

Jag har ju börjat jobba igen som sagt och det har varit helt underbart ärligt talat. Jävlar vad mycket softare det är att cykla iväg till jobbet (i regn och dimma pga november), sitta i möten med trevliga människor som vill göra roliga och bra böcker och luncha med kollegor, istället för att jaga en tiomånaders. Men jag får skriva mer om detta snart igen tror jag, ville bara ge ifrån mig ett livstecken och uppdatera om allt superviktigt som hänt den senaste veckan.

Hej och kram!

Vad vi gör just precis nu

Jag sitter på golvet med datorn i knät och smygbloggar.

Märta leker med en burk som rasslar, vilket är hennes absolut bästa lek just nu.

Mark drar upp grejer ur en plastpåse som legat i hans garderob sedan vi flyttade in i den här lägenheten och ropar högt upp varje föremål han får fram. Det är meningen att jag ska svara ja för det jag tycker att vi ska behålla och nej för det jag tycker att vi ska göra oss av med.

En trasig kam?

Nej.

En 20 meter lång telefonkabel?

Nej.

En reklampenna från en av mina första arbetsgivare?

Ja.

Antidepressiva tabletter som gick ut 2007 och som ingen av oss står på nu?

Nej.

Öronproppar i storlek extrasmå som känns som om de ska försvinna in i örat?

Nej.

Och så vidare.

Men vi har faktiskt lyckats packa rätt mycket de senaste dagarna, så situationen känns under kontroll inför måndag när flyttlasset går. Vi hade till och med tid att dricka folköl och äta chips med Markus, Johanna och Maggie igår. Men efter bara någon timme låg jag i soffan och klippte med ögonen, så när Maggie bröt ihop av trötthet och de var tvungna att dra var det typ rätt skönt (om ni läser det här Markus och Johanna – BARA för att jag höll på att somna. Älskar att ha er här i övrigt!).

Men nu måste jag fokusera på Marks utrop, så att han inte riskerar att göra sig av med något viktigt.

Trevlig lördag!

Saker jag gör istället för att packa

På onsdag får vi tillträde till nya lägenheten och på måndag om prick en vecka flyttar vi.

Och det är inte superlätt att packa flyttkartonger med en tiomånaders, men då och då sover hon ju en stund eller går att sätta framför Babblarna eller nåt annat skoj.

Passar jag på att packa då?

Nej.

Vad gör jag istället?

Testar läppstift och funderar på om jag borde klippa lugg.

Grynig bild men vad tycker ni, yay or nay? Är det jobbigt med lugg nu på hösten kanske, jag tänker på regn och blåst och mössas som förvandlar den till ett enda spret bara?

Pysslar om mina växter.

Eftersom man kan alltid kan ta ett par nya sticklingar.

Lyssnar på Don’t get me wrong, ni vet den där peppiga låten av The Pretenders som används i filmer när huvudpersonen tar sig samman och försöker få sin tillvaro på rätt köl. Funkar faktiskt rätt bra som pepp, även om jag inte lägger peppen på packning just.

Läser Marisha Pessls nya bok, Neverworld.

Så. Bra. Älskar Marisha Pessl och skriver mer om boken snart!

Sitter i svettiga långa telefonsamtal med banken eftersom vi på något vis lyckats att 1. Ansöka om 50 000 kronor för lite i lån och 2. Råkat sätta in handpenningen från försäljningen av vår lägenhet på ett konto där vi inte kommer åt den igen innan onsdag då vi måste betala den nya lägenheten. Lutar just nu åt sms-lån för att lösa situationen.

Men lite har vi packat i alla fall, som ni ser. Och jag tror ärligt talat att vi kommer hinna få klart allt i helgen, med lite barnvaktshjälp från min mamma.

Hoppas att ni har en bra vecka hörni, och om det är lite tystare från mig än vanligt så vet ni vad det beror på. (Då klipper jag lugg och läser bok och har prokrastineringsångest alltså, hehe.)

Kram!

En vecka kvar av föräldraledigheten

Om en vecka börjar jag jobba igen och så här glad är jag för det.

Tänk att få cykla iväg på morgonen.

Få träffa mina smarta, roliga, snälla kollegor.

Få dricka kaffe, gå på toa, äta lunch utan att någon får ett bryt eller kräks på golvet eller välter möbler.

Få göra saker som jag är bra på massa timmar i sträck.

Och sen komma hem till Märta och Mark.

Lyx, det är vad det är!

Mark och jag tar tio månader heltidsledigt var med Märta, men fick jag göra om det skulle jag inte lägga upp det på det här sättet. Jag hade hellre varit ledig en kortare tid på heltid och sedan turats om på deltid. Både få jobba lite och få hänga med Märta liksom. Får vi fler barn (orkar knappt ens tänka tanken men vill typ ha det tror jag, nån gång långt, långt i framtiden) gör vi nog något sånt.

Men vad ska jag göra nu min sista vecka som föräldraledig?

Till att börja med måste jag redigera färdigt ett par projekt jag jobbat med som frilans under ledigheten.

Hehe, närå sån panik är det inte. Lite finslip bara i ett par jättefina manus. Och jag är en väldigt snäll redaktör, så jag kallar bara mina författare för bitch när det är riktigt, riktigt illa. Eller om jag är full på Bokmässan.

Hur som helst. Ska också tillsammans med Mark packa ihop tutti här hemma inför flytten, för om nästan exakt två veckor går flyttlasset till nya lägenheten.

Behöver jag säga att det är ännu mer kaos här hemma än vanligt? Vi har börjat lite, lite, men kommer få barnvakt igen i helgen och då sätta igång på riktigt. Samtidigt som vi packar ska jag passa på att rensa järnet i min garderob och göra mig av med alla kläder jag inte använder eller inte känner mig fin och bekväm i. Jag har ju tjatat om det här flera gånger och nu ska det bli av.

Det var allt för idag hörni, hoppas kunna visa bildbevis på min garderobsrensning snart. Tills dess får ni hålla till godo med giffarna (som alla kommer från Giphy).

Kram!

Fredag med dyrt vin och söndag med barnvakt

Idag har vi haft barnvakt till Märta. Det händer inte ofta, utöver när min mamma tar med Märta ut på en promenad i vagnen då och då.

Det var våra kompisar Johanna och Markus som erbjöd barnpassning. Deras dotter Maggie är född samma dag som Märta, och Märta är relaxad med dem eftersom vi träffar dem ofta. Väldigt ofta. Senast vi träffade dem var i fredags faktiskt, då Markus och jag åt lunch och barnvagnspromenerade på dagen, och vi sågs hela bunten på Vapiano i Skrapan på kvällen.

Vapiano är inte mitt favoritställe. Vapiano är nog inte någons favoritställe. Man Vapiano är svinpassande för en AW med flera bebisar i sällskapet. Man får plats med vagnarna, det är glest mellan borden och lagom stort och stimmigt för att ingen ska bli störd (?) av kidsen. Gott vin var det också, och helt okej pizza. Jag gjorde tvärt emot vad jag brukar och tog det dyraste vinet på menyn. I vanliga fall tar jag utan undantag det näst billigaste. Jag misstänker nämligen alltid att det billigaste inte är så gott men att de där extra kronorna ska ge mig ett MYCKET bättre vin. Ett sätt att lura vinsystemet helt enkelt. (Vet ej om det funkar.) Men eftersom jag går ut så himla sällan nuförtiden tryckte jag bort min vanliga snålhet och jezus vilket gott vin jag fick. Jag tvingade alla att smaka och sedan gick jag raskt och köpte ett till glas. Sedan var jag lite berusad men väldigt nöjd.

Hur som helst. Det jag skulle säga var bara att Märta känner Markus, Johanna och Maggie rätt bra, så vi lämnade henne hos dem ett par timmar idag så att vi kunde packa, jobba och uträtta allmänt fix. Jag har en jobbdeadline snart så jag jobbade ett par timmar innan jag lite snabbt skulle ta en bild, för att sedan hjälpa Mark som satt igång att flyttpacka lite.

Tror någon som läser detta att det gick snabbt att ta den där bilden?

Bilden skulle föreställa mig, och jag ville se lite proffsig men chill ut.

Det var svårt.

Det krävde fem olika outfits.

Tre olika locations i lägenheten (alla med vit vägg som bakgrund men med lite olika ljus).

Fyra olika frisyrer och två olika sminkningar.

Och allt som allt blev det uppåt sexhundra bilder.

Haha. Det låter sjukt ju, men det är faktiskt sant.

Och av de sexhundra bilderna tyckte jag att ungefär åtta var acceptabla.

Tre var fina.

Jag är nämligen extremt kräsen när jag ska figurera på bild. Hatar ca allt i mitt fejs när jag scrollar genom bilderna. Och det spelar ingen roll att Mark säger att alla är fina. Jag VET att han bara ljuger och att jag ser ut som en galning på majoriteten. Om jag skulle kolla på bilderna igen om trettio år skulle jag säkert hata mitt yngre jag för att jag var så hård mot mig själv, men hur mycket jag än försöker så gillar jag inte mig själv på bild allt som oftast.

Nu har jag i alla fall fått iväg en bild jag är nöjd med, och jag håller tummarna för att den funkar för ändamålet. Vad ändamålet är berättar jag snart. Inte värsta grejen, men roligare att berätta när det är klart.

Hoppas att ni haft en bra helg!

(En av de bortsorterade bilderna, men som ändå var rätt fin! Proffsig och chill, eller hur?!)

Biddulph

Jag lovade ju att berätta om England och Biddulph, så nu tar vi det punkt för punkt.

Vad gjorde vi i England?

Vi hälsade på Marks syster Jenny och hennes kille Seamus. De bor på engelska landsbygden i ett väldigt brittiskt tegelhus med heltäckningsmattor, smala trappor och tre våningar med bara ett par rum per våningsplan. Den närmaste byn heter Biddulph, och omgivningarna var precis så gulligt engelska som jag hade hoppats. Jag har haft ett sånt längt efter att få titta ut över åkrarna, spana på fina hus, bli kallad “love” på bussen, och så klart äta pubmat. Allt det här infriades, plus att vi hade så himla fina dagar med Jenny och Seamus så klart.

Varför höll vi på att missa planet på vägen dit?

För att både Mark och jag tappade greppet om tiden helt.

I vanliga fall brukar jag vara på flygplatsen långt innan avgångstid. Ibland så tidigt att incheckningen inte ens hunnit öppna. Men i torsdags morse, bara ett par timmar innan vi behövde gå hemifrån, övertalade jag Mark att låta mig klippa hans hår. Det går ju jättefort, tänkte jag. Han har ju så kort hår.

Big mistake. Huge mistake.

Det gick inte fort och det blev rätt katastrofalt ärligt talat. Därför var jag tvungen att titta på Youtubetutorials för att se hur jag kunde rädda det, och sedan lägga ännu mer tid på att snygga till det. När vi var klara trodde vi fortfarande att vi hade gott om tid, så Mark fixade lite lunch medan jag i godan ro plockade ihop kläder och blöjor och sånt som vi skulle packa ner.

När vi kollade på klockan nästa gång hade vi en kvart på oss innan vi behövde gå hemifrån. Mark hade inte ätit sin lunch, hade inte packat och stod i bara kalsongerna. För att inte det här blogginlägget ska bli superlångt tänker jag vara lite kortfattad här och bara säga att: vi missade tunnelbanan, gick fel på Arlanda, fick inte checka in på grund av något mystiskt fel med mitt pass, och när vi till slut kom fram till gaten var vi absolut sist. Men vi hann!

Hur vackert var landskapet?

Så vackert att jag absolut inte kan göra det rättvisa i varken text eller bild. Ni får bara tro mig. Man kan skymta det på bilden nedan, men det var ca hundra gånger så fint i verkligheten.

Den goda maten?

Herregud. Jenny och Seamus tog med oss till pubar som hette saker som The Kings Head, The Happy Trout och Horse and Hen. (Googla inte detta, för jag minns säkert fel.) Vi åt fish and chips, chips and gravy, chicken and mushroom pie, steak and ale pie och fish pie. Vi drack torr engelsk cider, engelsk bitter, engelsk lager och allt var bara så gott.  Älskar bra pubar!

Hur mycket kakor köpte vi med oss hem?

Min kollega Amanda tipsade mig om alkoholavdelningen och kakavdelningen på Marks & Spencer. Eftersom vi inte hade betalat för att checka in några väskor kunde jag inte gå loss på alkoholavdelningen. Däremot fyllde vi väskorna med så mycket chips och kakor att de skrattade åt oss i säkerhetskontrollen på vägen hem. Nu tjafsar Mark och jag om huruvida vi ska vara måttfulla och äta några i taget (Mark) eller om vi ska ge efter och bara käka allt på en gång (jag). Riktigt dilemma detta!

Varför var det synd om tjejen som satt bredvid oss på flyget hem?

Därför att Märta dels gnällde järnet, dels kaskadkräktes strax efter take off, så att allt i vår stolsrad blev geggigt och illaluktande och äckligt.

Hur mysigt hade vi?

Helt sjukt mysigt!

Jenny och Seamus är världens härligaste människor, och de är båda så himla fina och bra med Märta. Det är något speciellt att se Märta tillsammans med människor som uppenbart tycker väldigt mycket om henne. Blir så rörd av det utan att kunna förklara varför riktigt.

(Och nej, ni behöver inte säga det, jag vet att det bara var några dagar sedan jag rantade om klimatet och utlovade skärpning från min sida. Istället tog jag flyget och käkade kött en masse. Och att hetsköpa kakor måste väl också räknas till miljöboveri, det är ju inte direkt livsnödvändigt. Men gott är det!)

Nu ska jag försöka bära in 60 flyttkartonger i lägenheten, eftersom flyttfirman kom och lämnade dem i trapphuset tidigare idag. Sedan kan packningen börja, inför flytten om bara ett par veckor.

Kram hörni!

Du kanske också gillar:

Vad är grejen med Bokmässan?

En skamsen shopaholic

Vi är hemma!

Efter fyra dagar hos Marks syster i Biddulph, en liten by utanför Manchester, är vi hemma igen.

Och jag vill berätta om hur vackert landskapet var. Om all god mat vi åt. Varför vi höll på att missa planet på vägen dit. Om alla kakor vi köpt med oss hem. Varför det var väldigt synd om tjejen som satt bredvid oss på flygresan hem. Och om hur mysigt det var att hälsa på Jenny och hennes kille Seamus i några dagar. Men jag kan typ inte producera text idag.

Jag är för trött.

Bebisen är för trött.

Lägenheten är för stökig.

Vi har för lite mat i kylen.

Det luktar för konstigt ur sophinken som vi inte hann tömma innan vi drog.

Så jag kan bara sätta på Netflix och samexistera med tröttheten och stöket.

Hemma

Bild från igår, när vi var på väg till puben för att käka livets bästa paj och jag hade mascara och eyeliner.

(Just ja, jag vill berätta om de fyra eyeliners jag köpte på Boots också!!)

Men allt det får bli en annan dag.

Kram!

Pekböcker – Boktips för bebisar

En läsare hörde av sig och frågade om jag har några boktips för åttamånadersbebisar. Och SJÄLVKLART har jag några boktips för åttamånadersbebisar!

I det här inlägget kommer jag bara tipsa om böcker av klassisk pekboksmodell. Ni vet, såna där med kartongsidor istället för vanligt papper. Mitt barn äter nämligen upp böckerna med papperssidor, och jag misstänker att det finns fler bebisar där ute med smak för papper. Jag tycker lässtunden blir mysigare med kartong just nu och kommer fasa in pappersböcker så småningom, men det gör man ju som man vill så klart.

Det finns supermycket fina pekböcker där ute, men här kommer några favoriter. Alla finns i handeln nu, och de finns alldeles säkert på en hel del bibliotek. Vill man köpa begagnat är Bokbörsen bra tycker jag.

Djurens karneval

Djurens karneval

Av Rebecka Neumann och Marion Billet

Ett generellt tips är att testa böcker som låter. Det finns massvis, men Rabén och Sjögren har gett ut en serie som heter Nyfikna öron som är himla fin. Vi har boken som heter Djurens karneval. Märta har varit fascinerad av den sedan hon var ett par månader bara och själv gillar jag både de fina melodierna och bilderna. För ett par veckor sedan började Märta förstå att hon själv kunde trycka på knappen för att spela melodin, och blev som förtrollad. Det finns massa olika delar i serien och den ena är finare än den andra, så håll utkik efter dem.

Djurens karneval

Här är stora näsan

Pekböcker-Här-är-stora-näsan

Av Lotta Olsson och Charlotte Ramel

En supergullig bok som är rolig att läsa högt. Den handlar om en griskulting och hens mamma. Märta skrattar alltid när griskultingen drar mamman i nosen, och jag fnissar när kultingen rymmer ur badet. Den består av få, vardaglig ord och har en sån fin rytm, nästan som vers. Grisarna är rara och uttrycksfulla och under läsningen får man chans att träna på att säga där, att vinka och att ge en puss om man vill och det känns mitt i prick för en åtta-tio-tolvmånaders ungefär.

En sur citron

Pekböcker-En-sur-citron

Av Emma Virke

Citronen ser sur ur, så de andra frukterna bestämmer sig för att få den glad igen. Och läsaren får hjälpa till, genom att pilla in fingrarna, tänderna och tungan i utstansade hål i boksidorna. Texten är pratig och rolig, och man kan ibland sjunga eller skoja fram orden och frukternas roliga utrop. Hehe, jag är en ganska lättroad läsare, svag för pillemariska miner hos illustrerade karaktärer, men den här boken är faktiskt väldigt rolig och gullig.

Pekböcker-En sur citron

Dumma boken

Pekböcker-dumma-boken

Av Siri Ahmed Backström

I den här boken är allt fel och huvudpersonen är arg och kastar grejer ifrån sig. Dumma blöja, dumma klämmis, dumma dumma allting. Det rimmar, det är färgglatt, texten består av extremt få och vardagliga ord och Märta gillar att titta på de starka färgerna. För något äldre barn är det fint att huvudpersonen tillåts vara arg hela boken igenom, utan ett glatt mysslut.

Pekböcker-dumma-boken

Knacka på

Pekböcker-knacka-på

Av Anna-Clara Tidholm

Det här är en klassiker som har funnits i tryck i omgångar sedan 1992. På vartannat uppslag finns en färgglad dörr där man kan knacka på, och på nästa uppslag får man se vem som bor bakom dörren. Så enkelt och roligt, och Märta gillar när jag knackar med fingrarna på boksidorna.

Pekböcker-knacka-på

Kaninsaga

Pekböcker-kaninsaga

Av Lena Anderson

Det är dags att läsa saga för lilla kanin men var är han? Vi får träffa en katt, en groda, ett lamm och några andra djur innan lilla kanin äntligen dyker upp. Väldigt få ord och gulliga mysiga djurbilder. Den här kommer nog hålla att läsa ett bra tag till. Den är också en klassiker som gav ut första gången 1987. Lena Andersons bilder är verkligen klassiska, och har man inte läst kanin-böckerna själv som liten har man kanske läst eller sett trädgårdsböckerna om Linnéa eller Maja i samma stil.

Babo pekar

Pekböcker-Babo-pekar

Av Eva Susso och Benjamin Chaud

Babo och storasyster tar en tur med vagnen i skogen. Där finns massor för Babo att peka på. Men när de träffar på en vildsvinsfamilj får de bråttom hem igen. Den här boken är rolig tycker både Märta och jag – hon skrattar åt de olika djuren och jag åt minspelet hos karaktärerna. Handlingen ger flera bra tillfällen att peka och säga där. Älskar bilderna i denna verkligen, de är roliga och färgglada och spralliga.

Pekböcker-Babo-pekar

Så, hoppas att ni hittar något ni och era småttingar gillar nu. Och hör gärna av er om ni har fler pekbokstips!

Du kanske också gillar:

Saker vi gör om nätterna

Åttamånaderskrisen

Hur många jordklot behöver jag?

Måndag, mulet. Nu kör vi lite klimatpepp, okej?!

Har ni gjort WWF:s Klimatkalkylator? Det är en enkät där man svarar på frågor om till exempel hur mycket kött man äter, vilken typ av el och uppvärmning man har hemma, hur mycket prylar och kläder man köper och så vidare. Sedan räknar de ut hur många jordklot som ens livsstil förutsätter. Superförenklat och trubbigt så klart, men vaffan, det är alltid nåt.

Jag som känner mig så himla miljömedveten förbrukar 2,5 jordklot. Medelsvensken förbrukar ungefär fyra. Så … grymt jobbat av mig! Närå, jag tycker 2,5 jordklot är helt sjukt, vem tror jag att jag är liksom, som använder så mycket resurser? Då blir det ju inget kvar till andra.

Klimatkalkylatorn Resultat

Så här såg mitt resultat ut. Jag behöver skärpa till mig när det gäller maten främst. Äta mindre kött och ännu mer ekologiskt och efter säsong.

Men ärligt talat, det tar så mycket emot att skriva den här texten eftersom det känns så himla … simpelt typ. För det här vet vi ju redan. Jag har absolut inget nytt att komma med, bara tråkiga fakta och snusförnuftiga uppmaningar, som gör Klimatkalkylatorn. Läs vilka områden du behöver bättre dig inom. Bättra dig.

Och under tiden hoppas jag att politikerna får tummen ur och gör kaos och river upp himmel och jord och fan och hans moster för att tvärbromsa utsläppen och temperaturhöjningen. Har dock inte jättemycket hopp om att det blir så, tyvärr.

Hittade för övrigt lite intressant statistik hos Naturskyddsföreningen. De har under de senaste trettio åren jämfört riksdagspartiernas miljöarbete och under den senaste mandatperioden såg det ut så här.

Miljöpartiet lovade mest, och Vänsterpartiet har hållit flest av sina miljölöften. Lite mer detaljerat här:

Klimatkalkylatorn-Slutsatser

Det här är så klart också en förenklad bild, men något säger det ju ändå om partiernas agenda. SD vill utplåna oss alla, medan V och MP gillar både djur, människor och natur. Om man ska förenkla, som sagt.

Nu ska Märta och jag kramas vidare. Vi håller oss inomhus idag, eftersom det blåser och regnar här hos oss. Ha en fin måndag nu, hoppas du också har någon att pussa och dra i håret.

Klimatkalkylatorn Klimatkalkylatorn

Du kanske också gillar:

Boktips: Psykologisk spänning

100 grejer (eller 2) jag saknar med att amma

Vad är väl en namnsdag?

I lördags hade jag namnsdag.

I min familj är vi noga med att fira namnsdagar. Eller rättare sagt: Mina föräldrar är noga med att fira sina barns namnsdagar. Min mamma, min pappa och i ärlighetens namn även min bror, antagligen påhejad av pappa, ringde och sms:ade, frågade hur det kändes att ha namnsdag, undrade om jag blivit firad (nej), och utlovade bakelser (!) nästa gång vi ses.

Namnsdag

Jag å andra sidan har inte den blekaste om när deras namnsdagar infaller. Knappt ens mina egna om jag ska vara ärlig. Jenny är 6 oktober, det har jag koll på. Men Cecilia och Elisabeth, mina mellannamn, dem minns jag inte förrän mamma och pappa ringer och sms:ar som tokar i slutet av november nån gång. (Var tvungen att googla det nu, 19 och 22 november är det tydligen.)

Men jag tycker att det är en så himla gullig tradition att mina föräldrar tänker på mig och min bror på våra namnsdagar. Och det ger mig lite ångest att tänka på att när mamma och pappa dör, då kommer sannolikt ingen att namnsdagsgratta mig. Därför har jag varit väldigt tydlig med Mark och beställt grattis av honom, i alla fall på Jennydagen. Själv missar jag hans namnsdag varenda år, men han har lovat dyrt och heligt att han inte bryr sig heller.

Men nu ska jag fasiken göra bot och bättring. Nu har jag kollat upp både Marks och Märtas namnsdagar och lagt in dem i min kalender. Mammas, pappas och min brors också. Och från och med nu tänker jag bli precis så där namnsdagstokiga som mina föräldrar är. För varför inte liksom? Alla anledningar att käka bakelser är ju bra anledningar, det är sedan gammalt.

⬆️ Lyckligt ovetande om att föräldrarna glömde hennes första namnsdag i livet. Får ta igen det nästa år helt enkelt.

Hej hej och grattis alla Britta och Birgitta som är namnsdagsbarn idag!

Mina nära och käras namnsdagsdatum

Mark: 21 augusti
Märta: 11 maj
Philip: 2 maj
Kerstin: 24 juli
Gunnar: 9 januari

Du kanske också gillar:

När jag klippte hår

En cykelvagn och två tevetips

Pin It on Pinterest