Close

Världens godaste pasta, bland annat

Kära vänner, tack för alla fina ord och uppmuntran efter mitt senaste inlägg. Och tack alla som delat med sig av sina egna erfarenheter av förlossningsdepression, ångest och annan psykisk ohälsa. Det är så fint när insta och bloggen kan ge både mig och nån annan något.

Men hörrni, såg ni VM-finalen igår? Jag såg första halvlek, hur spännande!?! I pausen skulle jag lägga mig och vila lite kort pga började få ont i huvudet, men jag somnade och vaknade precis när slutsignalen ljöd. Jag är alltså lika bra på att titta på fotboll som jag är på att spela det. Mvh Bollrädd.

Hur som helst. Jag har åkt snålskjuts på andra människors matlagningsinsatser den senaste veckan här i Skåne, så igår lovade jag bot och bättring och inventerade kylen. Hittade det här och gjorde en tomatsås.

De där som ser ut som två slaka penisar är i själva verket salsiccia. Jag drog av skinnet och smulade ner innanmätet i lite olivolja. Hackade lök och morötter och lät det fräsa länge.

Sen hällde jag i lite balsamvinäger, två lagerblad och sriracha, som jag ju använder till ca allt, plus hackade och krossade tomater. Sedan fick det puttra under fotbollsmatchen, och när vi skulle äta sen var det bara att smaka av med basilika, salt, peppar och lite ost.

Smarr!

Märta hängde med sin farmor, faster och far under tiden jag hackade och höll på. Konstigt att det som förut kändes så himla tråkigt: laga mat, diska, dammsuga och sånt, nu kan vara rätt avkopplande i kontrast till att underhålla/mata/byta på en bebis. Det är så kravlöst att hacka vitlök liksom, man kan kolla mobilen samtidigt eller lyssna på podd eller prata i telefon eller typ tänka. I alla fall när man får göra det i lagom dos.

Kan också uppdatera er i öronproppsgate: Den är nu ute ur örat. Det var alltså Marks syrra som tryckt in en sån där silikonpropp lite för långt. När vi försökte pilla ut den (och sedemera suga ut den med ett sugrör) smulades den bara sönder. Det fick bli ett besök hos läkaren, som höll på i 45 minuter (!) innan han fick ut den rackaren.

Det var allt för idag, nu ska vi åka till stranden och kämpa mot blåsten som varit helt galen de senaste dagarna. Som en sandorkan rakt in i fejset, pocketboken, skrevet och alla andra ställen man inte vill ha in sand på. Men det har ändå varit skönt att komma ner till havet, även om jag varje dag sagt att jag nog ska stanna hemma, och sedan lite motvilligt följt med ändå. Vi hörs snart <3

Du kanske också gillar:

En skamsen shopaholic

Måndag, sommaren och döden

Semester

Semester, Skåne!

Man går hem längs en skogsväg, parkerar vagnen och fyller kepan med vildhallon.

Bebisen gillar dem inte, och man blir lite besviken, eftersom: hallon!?

Sen käkar man upp rubbet själv och inser fördelarna med ett kräset barn.

Det är uteservering och kallt vitt vin och kulörta lyktor som gör sig bra på bild.

Det är roddandet i att vara nio personer i åldersspannet noll till nittiofyra år, varav tre är veganer, en är gravid, de flesta är tidsoptimister och har – hur ska jag uttrycka det – ett rikt känsloliv och alla går på lite olika mat-och-sov-klockor. Plus, just precis nu är en av oss på akuten med en öronpropp inkörd så långt i hörselsgången att den knappt syns längre. Rafflande!

Men om jag ska vara ärlig är det också vansinnesdepp som slår till från ingenstans. Jag fick en depression under graviditeten som övergick i en förlossningsdepression, och även om jag mår svinmycket bättre nu än i vintras så kommer det rejäla svackor ibland. Och är det inte ofta så, att svackorna och deppen kommer när man är ledig? Deppen över otillräcklighet, över att livet är så kort, över alla samlade rädslor som härjar fritt i hjärnan under långa, lediga dagar. Deppen över deppen i sig, och över orken som inte finns. Nu ska vi ju ha så himla HÄRLIGT, och så vill jag bara maratonkolla Netflix och moffa lösgodis i ett mörkt sovrum.

Jaja, det jag ville säga var bara: Tänk på att bakom härliga sommarbilder finns en roddig vardag, igensatta örongångar och ibland även vansinnesdepp. Det var allt.

Kram!

Du kanske också gillar:

Fem saker du inte visste om Mors dag

Definitionen av jobbigt

Rich boy

Rich boy

I Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli får man följa tre generationers kvinnor: Gully, Marianne och Annika.

Berättelsen om den första – Gully – gud vad det inte talade till mig. Brukar inte gilla berättelser som utspelar sig före 1990 (med undantag av Maken!), så kanske ingen överraskning att 1950-talets Lidingö inte kändes askul. Men sen går det supersnabbt framåt och vips är det sjuttiotal och dottern Marianne är i fokus istället. Och nu! På sida 20 ungefär får Marianne herpes av sin kille, och det är precis där jag faller handlöst för den här boken. För jag älskar ju att läsa om herpes! Närå, utan för att det är en så himla bra skildring av hur det kan vara att ha en relation med en viss sorts snubbe. När Marianne talar om för Kaj att han kanske gett henne herpes går det till ungefär så här: Först ber Marianne om ursäkt några gånger, sedan får hon en uppläxning och till slut somnar Kaj, medan Marianne ligger kvar och tröstar sig med att hon i alla fall är så smal att hon inte får mens.

Rich-boy-citat

I feel you Marianne <3

Och alltså den snubben, den typen av snubbe, har jag fan dejtat hundra stycken av. Minst. (Och säkert fått herpes av ett par av dem, men vem orkar räkna?) Och från den passagen liksom bara fortsätter det vara så där på pricken. Så där är det, exakt så där är det, tänker jag hela tiden.

Det är så mycket i den här boken som jag gillar, till exempel just relationsskildringarna. Det där spelet man av nån konstig anledning gång på gång spelar för att få snubbar som egentligen inte gillar en att gilla en. Det spelar ingen roll om de är taskiga, tråkiga, våldsamma, de behöver inte ens vara snygga, vi älskar dem ändå och hoppas att de ska förändras och sen kan vi leva lyckligt i alla våra dagar. Rich boys, ja utan att fatta det själva alla gånger.

Men det jag gillar allra, allra mest är nog ändå att saker får vara fula, och sorgen som finns precis överallt i den här boken (eller så är det min egen nybliven-förälder-deppighet som talar?). Dels finns det stor sorg. Precis som i hennes debutroman Naturen finns en bror och en son som sörjs och det är klump i magen panik gode gud låt det inte hända mitt barn något för då dör jag-sorg. Men den sorgen blandas upp med massvis av andra sorgliga grejer och blir nåt som alltid bara finns där, nästan som en vana, om ni fattar hur jag menar? Sorg en tisdag på väg till bussen för att det regnar och är fult ute och för att man egentligen inte vill kliva ur sängen och för att ens relation är kass och för att typ alla relationer är kassa. Sorg över att man känner sig ful, fet, fel, över FOMO, över att man är en dålig förälder och sorg över saker som inte ens hänt än men som man tror kommer drabba en eftersom sorg blivit det enda man kan räkna med typ.

Det låter deppigt, och det är det också, men det är samtidigt så himla, himla bra!

Två andra böcker som också är precis så där på pricken här och nu är Thrillerliv av Jessica Johansson och Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Thrillerliv finns inte i butik längre, men på en hel del bibliotek. Och, Naturen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli tycker jag ni ska läsa också. Verkar inte heller finnas i lager men finns som e-bok på Stockholms stadsbibliotek till exempel. Kanske en av de böcker jag läst flest gånger pga sorglig, fin, språket, igenkänningsfaktorn.

Kolla, jättefint omslag också, om man inte läser e-boken som jag och får hålla till godo med svartvitt.

Det var allt för idag hörrni. Nu ska jag överlägga med Mark om vad vi ska göra idag. Det är mulet och min hals är fortfarande som sandpapper så jag ska lobba för glass och häng hemma i soffan.

Du kanske också gillar:

Wonder Woman?

Hunger

Att jobba som förlagsredaktör

NMR i Almedalen

Alltså, hur kan det här få fortgå, hur mycket mer hets mot folkgrupp kan det bli?

Den som ännu inte är övertygad om vad NMR tycker och tänker kan ju kolla på det här klippet till exempel, där en representant förra året kallade Jan Scherman för ”en äcklig jude”.

Så här säger (2017) en NMR medlem ”Du är en äcklig jude!”. Och de "får" hetsa mot folkgrupp i årets Almedalsveckan igen…

Publicerat av Dror Feiler Lördag 30 juni 2018

Och det finns många, många fler klipp att titta på om man kikar runt lite inne på Facebook, till exempel.

Polisen säger: ”Vi får inte tycka något om någons åsikter, vi är helt färgblinda i vår tillståndsgivning, och vi sätter ingen före någon annan”, när de frågas ut om hur NMR kan ha fått tillstånd att hålla torgmöten och arrangera bokbord utanför RFSL:s lokaler. Vi tar det igen: Polisen säger att de är ”färgblinda”. Polisen säger att de ”inte får tycka om någons åsikter”. Det är alltså nazister vi pratar om nu. Riktiga nazister, som gillar Adolf Hitler, vill ge sig på till exempel hbtqi-personer, judar och rasifierade med våld. Helst döda dem. Det är dem polisen säger sig vara färgblinda inför.

Hur kan de ha kunnat komma fram till det här beslutet? Och, vad händer efter valet, om SD blir större och påverkar politik och opinion ännu mer? Jag vill verkligen, verkligen inte veta svaret på den frågan.

Nu ska jag stänga av datorn, vräka i mig Strepsils pga tappat rösten och har som sandpapper i halsen, och försöka bearbeta samtiden lite. Måste försöka komma på något jag kan göra för att hjälpa the good guys, hur minimalt det än kan vara. Är det någon som har tips?

Ta hand om er finingar.

Tips från en fotograf

Igår kom fotografen Erik Glömde-fråga-om-efternamnet hit och fotade vår lägenhet till mäklarannonsen. Vi har ju hastigt och lustigt bestämt oss för att flytta, och steg ett blev att anlita en mäklare så att vi vågar börjar kolla på lägenheter. När vi väl hittar något vi vill köpa går det fort att få ut en annons sen.

Vi röjde järnet i ett par dagar, drog till Sickla och skaffade lite piff och sen städade vi finliret. När det var klart ville vi inte flytta längre pga så himla fint hemma, men ca tre sekunder efter fotograferingen var det rörigt igen.

Hur som helst, jag passade på att peppra fotograf-Erik med frågor och fick några bra fototips.

1. Ta flera foton med olika exponeringar och redigera ihop dem i bildbehandlare. Håller precis på att lära mig hur man fogar samman två exponeringar i Photoshop, så det var kul att höra att han tyckte att detta är användbart. Då kan man alltså ta en bild som är rätt exponerad för förgrunden och en annan bild där himlen eller en annan eventuellt ljusare bakgrund är rätt exponerad. Då slipper man problemet med att himlen bränns bort, eller tvärt om att himlen är fint blå men förgrunden mörk och dyster. Om det inte är supersvårt att lägga ihop dem sen i Photoshop ska jag försöka använda det här tricket, hehe vi får se.

2. Skaffa ett fast objektiv. När du inte kan zooma blir du nämligen tvungen att röra på dig vilket är absolut bästa sättet att bli en bättre fotograf, tyckte Erik.

3. Använd stativ och självutlösare för att undvika rörelseoskärpa. I nästa liv ska jag göra detta, men i det här livet är jag för lat. Jag använder mitt stativ enbart för att ta selfies, men det vågade jag inte tala om för proffs-Erik.

4. Vänd dig alltid om och se efter om det finns en bild åt andra hållet också. Ofta finns det fler utsnitt än man tror från början, så när du tagit ditt foto ska du vända på dig för att se efter om du kan hitta motiv du först inte upptäckt. Hänger ihop med punkt två gissar jag, att röra på sig och testa sig fram med vinklar och utsnitt. Säkert ett bra tips, får testa!

Rätt rejält stativ, till skillnad från vissa andras …

Och så här såg det ut hemma. Ledsen för mörk mobilbild, det var allt som hanns med innan det såg ut som ett bombnedslag här igen.

Det var det hela hörrni, ut och fota nu, med eller utan monsterstativ. Själv ska jag försöka planera sommarsemestern samtidigt som jag kurerar mig pga har tappat rösten. Vi hörs snart!

7 saker jag vill göra i juli

Gaah, juni är slut. Hur fort gick inte det? Maj var så underbart lång och juni bara rusade förbi. Jaja, Mark har börjat sin semester nu äntligen och vi kommer vara lediga tillsammans i sju veckor. SJU veckor. 7! Har aldrig hänt förr, och härligt blir det.

Här är några av de saker jag vill göra under juli, den somrigaste månaden av dem alla.

1. Hänga vid havet. Jag älskar visserligen vår sjö här i Nackareservatet, men det är något alldeles särskilt att plaska omkring i havet på västkusten. Sandstrand, vågor, leta snäckskal, plocka vildhallon på vägen hem. Det blir första gången Märta får se havet. Can’t wait att få låta henne doppa tårna i saltvattnet och gegga med sanden.

2. Gå på bio. Jag vill se Tully med Charlize Theron pga verkar kul och bra och handlar om föräldraskap och är gjord av samma snubbe som gjorde Juno.

Vill också se I feel pretty med Amy Schumer. Är den smart och cool eller sjukt provocerande? Åsikterna går ju minst sagt isär så jag är väldigt nyfiken på den.

Skulle heller inte banga Bergman – Ett år ett liv.

SKOJA! Kan inte tänka mig något tråkigare, den skulle jag definitivt banga.

3. Kolla skräckfilm hemma i sängen en regnig dag. Hög, hög mysfaktor och noll ansträngning. Vill gärna se Get out och Lights out. Hmm, skumt att de heter nästan likadan, kanske är ment to be?

4. Se Lars Lerin-utställningen på Liljevalchs. Var på Sandgrund i Karlstad för ett par år sedan och kunde knappt slita mig från hans tavlor. Så pepp på detta alltså!

Copyright Lars Lerin.

5. Äta på China på Ringvägen. Inte varit där men folk säger att det ska vara göttigt. (Använder begreppet ”folk” när jag inte minns riktigt vem som sa det, men kommer ihåg att det var nån pålitlig källa!)

6. Läsa massvis med böcker. Till exempel de här tre:

Brun flicka drömmer, av årets Alma-pristagare Jacqueline Woodson. Har inte läst henne innan men tror att den här är greatness. Det är ett tips förresten, vill man läsa världsbäst böcker kan man kika på vilka som fått Alma-priset, de brukar vara säkra kort. Shaun Tan, Meg Rosoff och Sonya Hartnett är några exempel.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, av E. Lockhart. Gillade hennes Kanske är det allt du behöver veta och har varit sugen på att läsa den här länge nu. Förläggaren Sofia Ejheden på förlaget Lavender Lit är en satans stjärna på att hitta bra böcker, och jag vill egentligen läsa det mesta på deras lista. Men den här står först på tur!

Renhet av Jonathan Franzen. När alla hajpade Franzens Frihet blev jag så där anti som man kan bli när något tokhyllas. Sen ungefär tio år efter alla andra gav jag den en chans och OMG vilken bok. Det är nog en av de tre bästa böckerna jag läst. Förra sommaren läste jag Tillrättalägganden som också har en plats i mitt hjärta for ever och den här sommaren har turen alltså kommit till Renhet. Hoppas, hoppas att den också är bra.

Så, nu kan sommarvädret hålla i sig tack, förutom ett par kvällar när det gärna får åska och blixtra och regna järnet så att jag kan kolla skräckisar och mula lösgodis. Tack SMHI på förhand!

Sex månader

För nästan exakt sex månader sedan kom hon med buller och bång. Eller okej, med skrik och lustgas, men ni fattar. Märta kom, och sedan dess har inget varit sig likt samtidigt som allt är precis som det brukar.

Så här: Innan jag fick barn trodde jag att så fort en bebis damp ner så förvandlades man till en förälder. Och det gör man ju, man är ju nåns förälder, men jag tänkte att man på något magiskt vis förändrades och blev en sån som har praktiska kläder på sig, som kommer i tid och kör bil och gör andra vuxensaker. Men så är det ju verkligen inte alls. Jag är fortfarande bara … jag. Och jag är så glad för det, även om livet säkert hade varit lite enklare om jag vågade köra bil och kunde ta på mig en rejäl jacka när det är kallt.

Jaja, så här har i alla fall månaderna sett ut. Sex månader, sex bilder.

Den första dagen, så skumt att hon nyss låg inuti min kropp. Och hon bara blundade och låg hopkurad och tyckte säkert att världen kändes kall och omysig i kontrast till min livmoder som säkert var det bästa hänget ever.

Nån vecka gammal, och Boris tolererade henne fortfarande. Det gör han not so much längre. Idag kissade han i hennes babynest till exempel, vad tror ni han försökte säga med det?

Märta och hennes BFF Maggie ses första gången ever. De är födda samma dag vilket jag inte kan släppa. Min bästis och jag är födda med bara två veckors mellanrum, och när vi var små pratade ofta om att vi nästan hade kunnat vara tvillingar (öh?), och nu när Märta och Maggie kom samma dag projicerar jag nog min tvillingbästislängtan på dem.

Två månader. Blek bild, gullig unge.

Tre månader: Mycket bra period klädmässigt för Märta. Hon kunde ha både den snygga gröna mössan som gudfar Johan stickat, och de gulliga leopardsockorna som hon ärvt av sin kusin.

Sex månader, glad som tusan trots att byxorna är bakochfram, och middagssällskapet blev sjuka och ställde in. Men vi festade på i alla fall: Tårta, cava, ballonger och finservetter. Klart vi måste ta en uppstyrd familjebild då ju!

Vi hörs snart igen, kram och god natt!

Snart semester

Yay, nu är det bara två futtiga dagar kvar till semestern! Ja, alltså inte för mig då, jag är ju ledig hela sommaren, men för Mark. Och när Mark har semester kan jag:

1. jobba

2. läsa böcker

3. skriva

4. hänga med honom och Märta vid sjön/i stan/i skogen/hos vänner/hemma

5. göra massa andra härliga saker

Vill använda alla peppiga emojis som finns här och får lite beslutsångest nu. Men tror jag kör på en klassiker: 🐬

Hur som helst repeatlyssnar jag på min somrigaste spellista för att komma i rätt stämning. Det här är nog min favvosommarlåt:

Och här ligger resten om man vill komma i sommarfeeling:

Annat jag funderar på i veckan är att kanske, eventuellt, baka en tårta till på lördag när Märta och hennes BFF Maggie båda fyller sex månader. Maggie plus familj kommer hit på lördag och så firar vi deras första halvår med bubbel, tårta och såna där små ljus man sätter i tårtan och som är så gulliga att jag dör. Jag är tårtansvarig men vet inte om jag pallar baka, så kanske blir det köpetårta eller typ glass från Ica med ljusen i istället, men ärligt talat: spillerill.

Har också hux flux bestämt oss för att flytta. Hur sjukt! Vi var helt inställda på att bo kvar i vår lilla tvåa med öppen opraktisk planlösning, tills vi spontangick på en visning av en trea och insåg hur härligt det vore att bo så. Kunna ha ett skrivbord nånstans. Inte alltid vara i samma rum allihop. Ha ett helt rum som Märta kan ha sina saker i, och liksom sova i, så småningom. Så igår, medan resten av Sverige såg MATCHEN, satt vi på ett stekhett mäklarkontor och skrev på läskiga pappersbuntar för att ge mäklaren lov att sälja vår lägenhet och proppade i oss gratiskarameller som om det inte fanns någon morgondag. Nästa vecka kommer en fotograf hit och sedan lägger vi ut lägenheten till försäljning. Spännande värre! Nu kan vi börja gå på visningar för glatta livet.

Det var allt för idag, vi hörs snart igen!

Okejrå, en till sommarfavvo.

NU säger jag hej då. 👋

Hunger

Jag utlovade tankar om Roxane Gays Hunger för evigheter sen, men det var så mycket i den jag ville skriva om, och så kom typ sommaren och ingen sömn emellan. Men nu har jag samlat tankarna lite.

Vet inte riktigt var jag ska börja bara, som så ofta när man läst något riktigt jävla bra. Ska jag börja med övergreppen och skammen? Eller med kroppen, hur hon använder fetman som strategi och skydd? Eller kanske med det mest uppenbara temat i boken, det vill säga hungern?

Vi testar med något annat, nämligen Tvillingarna i Sweet Walley High.

Precis som Roxane Gay ÄLSKADE jag böckerna om Tvillingarna på Sweet Valley High. Jag kände mig mest som den ordentliga och lite tråkiga Elizabeth, och önskade innerligt att jag istället kunde bli den populära och coola Jessica. Hon var snygg, rolig, kunde ge svar på tal, hade massa populära kompisar och var alltid rätt. Mina dagböcker från mellanstadiet och framåt är fulla av olika träningsprogram och regler, alla med syfte att göra mig snyggare och coolare. Varje sommarlov, jullov och till och med de kortare sportloven och höstloven, försökte jag använda dagarna till att gå ner i vikt, träna fram snygga Madonna-armar och samtidigt bli en coolare person genom strategier som att typ ”prata mindre” och ”var inte så efterhängsen”. Riktigt sjukt, I know. Och även om jag inte konkret uttalade det, så var det Jessica Wakefield jag försökte förvandla mig till under de där loven. Om jag bara förändrade typ allt med mig själv, skulle jag kunna bli en intressant, cool person och på så sätt få hennes drömmiga liv.

Roxane Gay skriver om hur hon får en liten skärva av det där drömlivet genom sitt hemliga förhållande med den populära killen Christopher. De sågs i smyg eftersom hon var alldeles för töntig för honom. Hon var kär, han ville ha sex. Kort sagt kan man säga att han var ett stort svin, och hon visste om det, men det spelade liksom ingen roll. Hon ville träffa honom ändå, eftersom han var hennes biljett till någonting annat, eller kanske viktigast av allt: till att bli någon annan.

Och jag tänker: Vilken tur att jag inte träffade på en så elak kille när jag var så ung. (Eller senare för den delen.) För jag vet inte om jag hade kunnat stå emot. Var hade jag satt mina gränser? Vad hade jag kunnat gå med på för drömmen om att bli någon annan?

Och den där drömmen sitter fan fortfarande i. Inte lika starkt, men den ligger och lurar nånstans i bakhuvudet och poppar upp då och då.

Hur som helst, Hunger är på samma gång en uppväxtskildring, en självbiografi och en bok om övergrepp, skam och kroppar. Roxane Gay berättar brutalt ärligt om händelser och känslor och tankar som är så tabubelagda och svåra, och hennes sätt att skriva gör det så lätt att förstå och hänga med. Har ni inte läst Roxane Gay ännu så gör det! Både Bad feminist och Hunger är freaking great.

Ha en fin dag nu!

Du kanske också gillar:

Wonder Woman?

I love Dick

Midsommar!

Midsommar, herregud, hur gick det så här fort???? Slår verkligen in öppna dörrar här nu, men visst är stressen alltid lika stor när någon muntergök på midsommarafton påpekar att ”nu har det vänt och blir mörkare igen”. Jo tack, VI VET 🙁

Hade ni en fin midsommar?

Jag var nära att ställa in våra planer eftersom Märta var snorig, jag hade ont i halsen och allt kändes lite för jobbigt bara. Men jag är så glad att jag tog mitt förnuft till fånga och taggade till. Vi kastade oss alltså på tunnelbanan med inga sekunders marginal och åkte ut till Jennifer och Björn som bor på Värmdö.

Hej hej från en festkittad! Tunn klänning matchat med tjocka tajts pga hade just spöregnat. Nog därför jag ser så sammanbiten ut också heh. Det syns inte på bilden men tajtsen är svarta och glittriga och en av femåringarna på festen hade ett par exakt likadana. Gott betyg ju!

Vi käkade en sån där härligt kaosig långbordslunch där kids och hundar flänger omkring, och man tappar tråden hela tiden eftersom någon vält ut något eller tappat bort något eller frågar om de får bada kaninerna (Nej!). Sedan blev det hagel, oväntat solig dans kring stången, jordgubbstårta och flaggpunch. Sen fick vi skjuts hem av en vän med en bil, redan innan middagen vilket kan låta tråkigt men passade oss snuviga och trötta perfekt.

Märta smakar första jordgubben i livet.

Älskar hur det ser ut som en röjig festival i bakgrunden, med två snubbar som eventuellt är på väg att börja slåss? Märta och jag är dock helt oberörda.

Får man vara så här snygg? Ja, om man heter Jennifer och är världens bästa vän och midsommarfestfixare <3

Hoppas ni hade en fin dag, oavsett om ni firade eller inte.

Vi hörs snart igen!

Pin It on Pinterest