Close

Beslutsångest: tatuering

Under många och långa perioder har jag velat tatuera mig men aldrig kommit till skott. Jag har helt enkelt inte kunnat bestämma mig riktigt. Jag har alltid haft svårt att välja, oavsett vad det handlar om, men när det kommer till att rista in något i skinnet, permanent, ja då verkar det fasiken helt omöjligt.

Vilket motiv vill jag ha?

Vilken placering är finast?

Ska jag välja ett ställe där den syns mycket eller där den är lätt att dölja med kläder?

Massa fina pastellfärger eller bara svart?

Sedan sparar jag en massa bilder i mobilen, på datorn och på Pinterest, blir stressad över att jag inte kommer nån vart, säger ”nej, nu gör jag det fan bara”, ångrar mig och lägger ner det hela. Så går det nåt år, jag ser en fin tatuering någonstans, blir sugen igen och allt börjar om.

Nu är jag i en period av tatueringssug igen och tack och lov för Pinterest där jag hittade de gamla sparade bilderna. Men kanske framför allt – TACK OCH LOV att jag inte gjorde någon tatuering när jag sist hade lust.

Vissa av bilderna i min tatueringsmapp känns helt befängda nu. Funderade jag verkligen på att tatuera in en luftballong någonstans på kroppen?? Jag som är livrädd för både höjder och eld och aldrig skulle få för mig att sätta en fot i en luftballong.

Skrämmande!

Får hoppas att jag sparade den bilden bara i inspirationssyfte, och inte som en konkret tatueringsidé.

Jaja, vill man kika på fina tatueringar kan man kolla in mina inspirationsbilder på Pinterest här.

Jag lutar åt något sånt här nu, inspirerad av min kompis Tove som har jordens finaste tatueringar, bland annat ungefär så här:

Men det finns också en hel del fina katter.

Och runda motiv.

Inom många områden har jag lyckats bemästra min beslutsångest. Jag har insett att det helt enkelt inte är värt energin och tiden jag lägger på att vela kring varenda liten grej. Det är bättre att fatta ett beslut och försöka vara nöjd med det sedan. Och bara acceptera att man ibland väljer fel. Då brukar det oftast gå att ångra sig och göra om. Eller, om det inte går, helt enkelt sitta där med sin tråkiga risotto, medan dejtens pasta ser mycket godare ut. För det är faktiskt inte hela världen. Och lite ytterligare velande hade inte nödvändigtvis fått mig att välja annorlunda, så det är liksom ingen garanti för att fatta bättre beslut.

Och nu har jag faktiskt börjat tänka lite så kring att skaffa en tatuering. Att jag borde göra det om jag känner så starkt för det, lita på att det kommer bli fint och att jag kommer gilla den, och att det inte är någon katastrof om jag om några år tycker att det inte känns superhett längre. För det gör faktiskt inget. Det finns liksom värre saker att ångra i livet. Och det går ju att bleka tatueringar numera, om jag skulle få riktig jävla ågren.

Jag tror att det här med att tatuera sig kan bli lite som en övning i att släppa kontrollen. Och såna övningar är mina bästa. Nu har jag vågat mig på att bli gravid, föda en unge genom punani och åtagit mig att vara hennes mamma for ever, så då kanske nästa steg kan få bli lite bläck.

Men hörni, är det någon som har förslag på motiv eller en bra tatueringsstudio i Stockholm så är ni mer än välkomna att tipsa.

Du kanske också gillar:

Lady Bird

Glad jävla heteropåsk

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Pin It on Pinterest