Close

Hundra år

Idag åkte jag tunnelbana och åldrades hundra år på bara fyra stationer.

Först nojade jag järnet över att åka tunnelbana i rusningstrafik.

Inget konstigt med det ju, en barnvagn plus en eftermiddagsgnällig bebis är inte superkul att knöka in i en proppfull tunnelbanevagn.

Sen körde jag över en kvinnas fot med vagnen.

Inte heller svinkonstigt i ärlighetens namn. Det var som sagt rätt trångt. Och hon hade rejäla skor så det gjorde inte så mycket.

Men sen.

Efter en station ungefär märker jag att det är väldigt många kids i vagnen. Alltså typ en skolklass tioåringar.

De beter sig som tioåringar i grupp gör mest – pratar högt, knuffar på varandra, liksom rör sig och låter mycket.

Efter två stationer märker jag att deras uppmärksamhet är väldigt fokuserad på en kille bredvid mig.

Ett par kids tar mod till sig och går fram och ber att få ta några foton med honom.

Jag börjar fatta att han nog är känd och misstänker direkt sport. Jag är ju helt ointresserad av sport, så det måste vara därför jag inte känner igen honom. (Ha!)

Efter tre stationer går han av och kidsen kan nu prata om det här fantastiska mer ohämmat. Jag lyckas fatta att det var nån form av youtuber.

Inte för att jag egentligen tycker att det är skitspännande med kändisar, men lite kul vore det ju att veta vem det var som fick en hel tunnelbanevagn att bli helt till sig. Så jag tänker att jag ska fråga de tonåriga tjejerna som står närmast om vem det var. Det känns nämligen som något jag kan göra för jag är ju typ i deras ålder. Att jag står här med en barnvagn – det är ju jätteolikt mig och gör mig inte till en vuxen. Om jag frågar dem om vem det var, kommer det vara en ungdom som frågar en annan ungdom om en helt rimlig grej.

För så känns det. Som om jag är cirka tjugo, nyss tagit körkort (duktigt), köpt en egen lägenhet (superduktigt) och precis skaffat barn som jag tar hand om helt galant (så ungt, ASDUKTIGT!).

Men så ser jag mig själv ur deras ögon, bara ett kort ögonblick.

Och fattar att jag är svingammal, typ hundra år, och ingen tycker är jag är duktig som klarar av att betala mina räkningar, kan köra bil, byta blöjor och storhandla. Det liksom förväntas av en om man är över trettio. Och om jag frågar tjejerna om vem kändisen var, då är det en gammal tant som är nyfiken på vad ungdomarna idag håller på med egentligen. Och inte hade det sagt mig ett smack antagligen, om de talat om vad han eller hans youtubekanal heter. (Youtubekanal, säger man ens så?)

Så efter fyra stationer klev jag av, i ovisshet, och hundra år äldre än när jag klev på.

Ha en fin kväll nu, önskar tant Jenny.

2 thoughts on “Hundra år

  1. Blev kallad för tant av en liten liten människa på cykel häromdagen. ”Pappa; jag kan inte cykla här för det STÅR EN TANT I VÄGEN”. ”PAAAPPAAAAAA hon FLYTTAR INTE PÅ SIG” (det stämde, väntade någon minut extra för jag blev så förolämpad. )(Ja, man kan ifrågasätta om man ska bli förolämpad av en typ 4åring, men i ärlighetens namn så är ju även små människor människor.)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Pin It on Pinterest