Close

Något att skämmas över?

Att skämmas

När vi var ute och åt härom kvällen – Mark, Märta & jag, plus Marks mamma och syster – pratade vi om vilka saker vi värderar och njuter av i tillvaron. How very carpe diem, jag vet.

Hur som helst. Vi bortsåg från sånt vi inte kan styra över, alltså hälsa och tillståndet i världen m.m., och listade istället saker som att äta god mat, hänga med familj och vänner, kultur och liknande. En sak som jag inte funderat så mycket över tidigare men som både Marks syster och jag hade med på våra listor, var att bada.

Under sommarhalvåret är det typ det enda jag vill göra. I en insjö eller i havet, det är inte så kinkigt. Att tillbringa en varm sommardag uppe på land känns som att kasta bort en liten del av livet typ. Jag vill ha med mig en bra bok eller ett korsord, kaffetermos, mackor och kardemummakaka, och ligga länge, länge i vattnet. Och på sistone har jag insett att det här är en av de grejer jag kommer få kompromissa med, nu när Märta gjort intåg i mitt liv. Visst kommer vi bada, men inte på det här sättet. Jag kommer inte kunna stirra ner i DN:s lördagskryss i flera timmar i sträck, med pauser bara för att svalka mig i sjön. Jag kommer inte kunna plöja Donna Tartts nästa roman på bara ett par dagar, stående med vatten till midjan i strandkanten. De närmaste åren kommer handla mer om att jaga Märta, och se till så hon inte drunknar/bränner sig i solen/drar till skogs/inte bryter ihop pga uttråkad. GUD så jobbigt!

Och när jag identifierade den tanken och fick idén att skriva ett blogginlägg om den, skämdes jag över mig själv. För det är ju en bagatell. Herregud, jag har ett efterlängtat barn, tak över huvudet, vi är friska och så vidare. Att inte kunna bada precis när jag vill, hur länge jag vill, det är ju ingenting att klaga över.

Och jag klagar inte (hehe, eller?). Poängen här är i alla fall inte att det är synd om mig. Jag har fått ett barn istället för oändligt antal bad. Det är en finfin deal.

Men, jag tror att det är viktigt att våga säga högt att bagateller också kan vara jobbiga. Det är nog det enda sättet att minska känslan av skam. Man är inte en dålig förälder om man saknar delar av hur livet var innan man fick barn. För män är det nog ganska självklart. Mark skäms inte det minsta för att han saknar att kunna sova länge på morgonen. Det är ju självklart, tycker han. Men för kvinnor tror jag att det krockar med bilden av hur en bra mamma ska vara. Det låter befängt när man säger det rent ut så här, men det smyger sig på rätt ofta i vardagen tycker jag, och jag tror inte att jag är ensam om det.

Och ju mer vi vågar erkänna pinsamma tankar och känslor, desto mindre skamfyllda blir de. Så jag bjuder på den här idag: Jag saknar att inte kunna bada hur mycket jag vill.

Något att skämmas över

Ny typ av strandhäng. Också fint, men inte lika avkopplande <3

Här kommer i alla fall tre tips för svalka, för dig som oavsett anledning inte kan bada denna infernaliskt varma sommar:

1. Fyll en blomspruta med kallt vatten och spreja fejan, kroppen och närstående.

2. Frys in lite vatten i plastpåsar, eller ta en kylklamp om du har, och linda in i en handduk.

3. Frys saft eller citronvatten i en petflaska och drick när det fryst lite mer än halvvägs. Håller sig kallt länge.

Att skämmas

Kolla, som ett kylelement i sovrummet. Effekten blev dock större när vi la dem i sängen!

Hur tänker ni kring det här, är det skämmigt eller bra att ventilera jobbiga bagateller? Finns det saker ni saknar från tiden innan kids som känns så futtiga att ni inte vågar säga dem högt?

Ta hand om er i värmen, fina läsare.

Du kanske också gillar:

Långhelg slutar alltid med bråk

Fontanellångest

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Pin It on Pinterest