Close

På andra sidan

Jag lyssnar på radio när jag äter frukostgröten. Lyssnar på radio när jag byter blöja, när jag matar Märta, när jag går på toa. De pratar om valresultatet. Om vem som kommer förhandla med vem. Om vilka som kommer ha makt och vilka som inte kommer ha makt.

Och jag som brytt mig så himla mycket så himla länge, undrar bara när är det här färdigt?

Det var som om jag trodde att bara vi tar oss förbi valdagen så är det över sedan. Den 10 september kommer jag kunna sluta ligga vaken om nätterna och oroa mig över isarna som smälter, bränderna, värmeböljorna, de som drunknar i Medelhavet, mina queera och rasifierade vänner som är rädda. 10 september kommer det vara över, verkar jag ha trott. Antagligen på grund av att jag var optimistisk och trodde att när det väl kommer till kritan så kommer folk rösta för klimatet, människorna och demokratin. Så sjukt naivt av mig, jag vet.

För oavsett resultatet så är ju inte valet över nu, utan det är nu allt börjar. Nu ska politikerna förhandla och kompromissa och styra, baserat på hur vi röstat i helgen. Och jag tänker en extra gång på alla som röstade baserat på missnöje. De som ”absolut inte är rasister men som vill markera”. För nu spelar skälen liksom ingen roll längre, nu får vi leva med konsekvenserna av det vi valt. Och framtida generationer lär också få leva med konsekvenserna. Och även om jag fattar hur svårt det är att föreställa sig framtiden – jag gjorde ju själv samma misstag – har jag så sjukt svårt att ta in att så många röstade på ett parti som är så kortsiktigt, egoistiskt och rasistiskt. För hur missnöjd man än är kan det väl inte vara SÅ svårt att räkna ut att ingenting blir bättre om Jimmie och hans polare får mer att säga till om?

Har på känn att jag kommer ligga vaken och oroa mig en massa nätter till, ännu mer på grund av det där barnet som jag valde att skaffa, som så konkret är framtida generation. Brrr, ingen kul spiral av tankar detta.

I övrigt är vi förkylda, trötta och jag funderar på att klippa håret i nån kul frisyr som terapi/tröst typ. Men det har väl aldrig nånsin funkat, eller? Och just ja, om ni undrar varför det inte dykt upp bilder här på länge så är det för att jag städade bort kameran när vi skulle ha visning av lägenheten och nu kan jag inte hitta den igen.

Ville försöka få till en mer positiv slutkläm här men hinner ej eftersom Märta är i färd med att riva soffbordet och allt som står på det. Får återkomma en annan dag med skojigheter alltså.

Hej från en förkyld!

Du kanske också gillar;

Fontanellångest

Semester – inte bara härligt

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Pin It on Pinterest