Close

Att hinna med

Kommer ni ihåg att jag skrev nyligen om att jag funderat mycket över hur jag vill tillbringa min tid? Det känns nämligen som om den är så knapp numera, tiden. Innan Märta kom hann jag med lite vad som helst, men nu när jag vill göra många fler saker än jag hinner med, har det blivit uppenbart att jag behöver använda tiden lite mer medvetet.

Exempel på saker jag vill hinna med:

  • Hänga med Märta
  • Hänga med Mark och Märta
  • Hänga med Mark utan Märta
  • Vara ensam, läsa, promenera, duscha, lyssna på Creepypodden eller typ tänka
  • Träna
  • Jobba
  • Skriva
  • Skriva
  • Skriva
  • Fundera på vad jag ska göra vid årsskiftet då MTM omlokaliseras och jag inte har något jobb längre
  • Laga mat och dricka vin och prata järnet med kompisar
  • Bli bättre på SEO, Googleverktygen, Photoshop och Illustrator

Saker jag hinner med under en genomsnittlig dag:

  • Hänga med Märta en liten stund på morgonen, samtidigt som jag sminkar mig och äter frukost
  • Åka tunnelbana i rusningstrafik pga hinner inte unna mig att promenera till jobbet nu
  • Jobba
  • Åka tunnelbana i rusningstrafik pga hinner inte unna mig att promenera hem från jobbet nu
  • Hänga med Mark och Märta ett par timmar innan hon går och lägger sig. Mark lagar mat och jag fokar på barnet men hon är mest gnällig pga trött och pappig pga vi ses ju knappt
  • Byta tre ord med Mark när Märta somnat
  • Städa upp det värsta i köket
  • Fundera på att duscha men inse att jag inte hinner/orkar

Men när jag var ledig i julas och hann fundera lite insåg jag att det finns ett område där jag hyfsat enkelt kan spara in rätt mycket tid: Jobbet.

Jag älskar – alltså verkligen älskar – mitt jobb. Jag jobbar sedan ett tag som förläggare och får vara med i så roliga och bra bokprojekt ihop med talangfulla, kloka, coola kollegor och upphovspersoner. Men att lägga åtta timmar om dagen på jobbet och ca två och en halv på min familj – det passar inte så bra just nu tycker jag. Så vi räknade på det för att se om jag måste jobba så mycket och kom fram till att vi klarar oss fint även om jag går ner i arbetstid. Så från och med imorgon kommer jag jobba 80 % och komma hem nästan två timmar tidigare varje dag. Hur lyxigt??

Och det får mig att tycka ännu mer om mitt jobb. Det är ju liksom inte alla jobb som är roliga och som funkar både ekonomiskt och organisatoriskt att jobba deltid på.

Hehe, fast jag vet ju förstås inte än om det verkligen kommer funka, men jag håller tummarna. Så snart jag hunnit komma in ordentligt i mitt nya liv som lyxlirare berättar jag hur det går.

Kram och god natt så länge hörni!

Du kanske också gillar:

Så många saker.

100 grejer jag saknar med att amma.

Saker vi gör om nätterna

För länge sedan, innan jag blev gravid, brukade både Mark och jag ägna nätterna åt att sova.

Men sedan april förra året, när jag en morgon kissade på en sticka och viftade med den i Marks fejs och skrek jag är gravid det är ett plus, eller, jo, det är fan ett plus har nätterna inte varit som förr.

Först var det illamåendet och det evinnerliga kissandet. Det drabbade mest mig, Mark kunde sova vidare.

Efter ett tag, ungefär vid den här tidpunkten förra året, kom halsbrännan, ångesten och den allmänna frustrationen över att ca hela kroppen gjorde ont. Det här drabbade även Mark, eftersom jag tröttnat på att deala med det själv. Han fick hämta omeprazol och alvedon, massera random ond kroppsdel och lägga örat mot magen och bekräfta att bebisens hjärta fortfarande slog. Ganska ofta fick han också dementera saker som jag läst om på Familjeliv och blivit rädd för (trots att både Mark och min barnmorska på MVC fått mig att lova att inte läsa på Familjeliv).

Nu är jag inte lika orolig och rädd längre, och jag har inte läst på Familjeliv på länge. Så vad gör vi nu om nätterna då?

Vi kan ta den senaste natten som exempel

  • Jag blir sparkad av en niomånaders bebis i huvudet.
  • Mark får plötslig och akut klåda i nacken och måste gå upp för att leta fram lokalbedövningsmedel.
  • Jag blir störd av en högljudd fluga som surrar omkring, men som är kusligt svår att hitta, så till slut börjar jag fundera på om jag bara inbillat mig den.
  • Mark bli hungrig och går upp och äter.
  • Jag får en jättebra idé till en bloggtext jag ska skriva och ligger en halvtimme och formulerar ihop den i huvudet. På morgonen kommer jag inte ihåg något av den, inte ens vad själva grundidén var.
  • Jag får syn på flugan och kan släppa surrandet lite nu när jag vet att jag inte inbillat mig den.
  • Och så klart det klassiska: Vi matar en hungrig bebis, vaggar en ledsen bebis och försöker få en sprallig bebis att somna om klockan fem på morgonen när hon fått för sig att det är morgon.

Ja, typ såna saker gör vi om nätterna.

Man hade kunnat tro att jag är helt slut idag, men eftersom Mark tog halva natten är jag faktiskt rätt pigg. Jag tror också att resan till Västkusten spelar in. Det var så härligt att intensivhänga med vänner i flera dagar, och sedan jag kom hem har jag haft rätt mycket energi. Jag har i och för sig också kommit igång att träna lite den här veckan, så det hjälper nog också till. Jag mår alltid bra av det, även om det sitter långt inne att komma iväg ibland.

För den som vill ha ett oombett träningstips säger jag bara: Utegym. Vi har ett utegym i Nackareservatet bara en kilometer hemifrån och det är the shit! Jag joggar lite på vägen dit (så långt jag orkar hehe, jag orkar aldrig springa hela vägen), gymmar lite och underhåller Märta i vagnen som jag drar med mig till de olika redskapen, och sedan joggar jag en liten bit på vägen hem. Det kommer inte bli nån bodybuilder av mig, men jag mår som sagt bra av det.

Saker vi gör om nätterna

God morgon från två oförskämt pigga! Och ja, I woke up like this, tackar som frågar.

Hoppas att ni också har en fin vecka, oavsett vad ni gör om nätterna <3

Du kanske också gillar:

Märta gosar (äntligen)

Världens enklaste och godaste bröd

Märta gosar

Alltså herregud, det verkar som om Märta läste mitt senaste blogginlägg där jag beklagade mig över att hon inte går att söva utan frenetiskt gungande. För plötsligt somnar hon i sitt babynest, alldeles stilla och ovaggad. Igår lade jag henne i babynestet i vår säng, gav henne välling och var sedan beredd på att plocka upp och gunga henne. Men istället för att leva runt som hon brukar, gnuggade hon bara in sitt huvud mot min arm och … somnade. Och vid förmiddagsluren idag – samma sak! Och inte nog med det, hon har börjat gosa också. Eller, hon har börjat liksom slänga med sin panna mot mitt ansikte, som om hon skallar mig, samtidigt som hon har munnen öppen och blöter ner min näsa och mina kinder. Solklart gos, väl? Hoppas nu att detta håller i sig, och att hon blir aningen mer försiktig i sin approach snart. Visserligen finns det ingen jag hellre blir skallad av än just Märta, men ändå, det gör ont. Okej, det får räcka idag, för nu ska jag gosa!Märta gosarMärta gosarMärta gosar Hej från oss! Du kanske också gillar: Filmtips och kimchi Något att skämmas över

Åttamånaderskrisen

När Märta var nyfödd var allt superjobbigt. Jag var mitt inne i en förlossningsdepression, vi sov inte, jag var konstant rädd för att hon skulle dö av random anledningar och eftersom det var mitt i vintern var det mörkt och deppigt allting. Hu, det var en jobbig tid.

När hon fyllde tre månader blev saker aningen lättare. Hon sov lite längre i stöten och verkade fatta att det var främst natten man skulle sova på. Det var lättare att söva henne. Hon var gladare när hon var vaken. Jag slutade med amningen som aldrig passat för oss och ja, det mesta blev lättare när hon blev tre månader helt enkelt. Sedan dess har det gått upp och ner så klart, men den övergripande känslan har ändå varit att det hela tiden blir lite, lite lättare.

Tills nu.

När bebisen slutade sova

Nu när hon är åtta månader är det som om vår spralliga men relativt enkla och nöjda bebis har bytts ut mot en gnällig och missnöjd bortbyting. Hon bryter ihop på grund av allt och inget. Hon vill inte sitta i knät, inte gosa, inte krypa omkring, inte äta fruktgröt och gud förbjuden att man råka röra henne när hon håller på att somna. Mitt bästa sovknep – att lägga en tung hand på hennes mage – är alltså uteslutet nu. Men jobbigast av allt: Bebisen har slutat sova. Hon vaknar varje timme eller oftare, nätterna igenom och går inte att söva på annat sätt än kraftigt, nästan aggressivt gungande. Förra veckan kunde jag inte räta ut mina armar eftersom jag hade gungat henne så mycket med böjda armar att de liksom fastnat i det läget. Som Lillbabs hälsenor, ni vet.

Och det här verkar vara ett vedertaget fenomen. Inte armproblemen alltså, utan åttamånadersfasen. Åttamånaderskrisen. Åttamånaderssvackan. Åttamånadershelvetet.

Internet är fullt av berättelser om bebisar som slutat sova vid åtta månaders ålder. Och om bebisar som blivit gnälliga och ledsna vid åttamånadersstrecket. Man tror att det har att göra med att de vid den här åldern börjar förstå att de inte sitter ihop med föräldrarna. De blir oroliga för att bli övergivna, och kallar på uppmärksamhet. Det brukar gå över inom en månad, och det enda man kan göra är att finnas där och gunga och vagga och låta dem vara nära, om det är det de vill. Men det som var skönast att läsa var nog att det här beteendet inte betyder att barnet är otryggt, vilket jag var rädd för. Jag trodde att det var Mark och jag som hade orsakat det här. Att vi inte hade gett henne det hon behövde, i form av kärlek och närhet och trygghet. Men det är inte det den här fasen betyder. Den betyder bara att hon just nu behöver lite extra mycket uppmärksamhet, för att lära sig att vi finns kvar även om vi går ut ur rummet en sekund.

Varför visste inte jag om det här? Visste ni om det här? Om inte – varsågoda för informationen.

Nu håller jag tummarna för att det snabbt går över, så att mina stackars armar kan bli normala igen, och så att vi kan börja sova lite bättre om nätterna.

Nu måste jag sluta strax pga ska till tandläkaren (utan att ha fixat barnvakt till Märta, ogenomtänkt, jag vet), men vill bara tala om att kameran är upphittad! Jag hade lagt den i en byrålåda inför visningen och hittade den häromdagen igen. Så nu blir det färre mobilbilder och fler fina kamerabilder. Inte idag dock på grund av orkar ej och hinner ej.

OCH! Jag klippte håret häromdagen! Väldigt spontant, väldigt hastigt och väldigt … slarvig. Jag var nära att klippa lugg men besinnade mig som tur var och tog bara topparna. Välbehövligt kan jag tala om, jezus vad blekning sliter 😱

När bebisen slutade sova

Ni ser, mörk bild men fin ändå juh <3

Det får vara allt för idag. Vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Restips och tågkärlek

Veckans utmaning

Veckans utmaning

Jag trodde att veckans utmaning skulle vara att städa hemma så att lägenheten blev presentabel nog för lägenhetsvisningar. Plus då att hålla det städat mellan söndag och tisdag då visningarna skulle gå av stapeln.

Istället blev veckans utmaning att rodda med ovanstående samtidigt som Märta fick feber och ilskna blåsor i munnen. De verkar göra ont, för hon vill varken äta, dricka eller sova.

Vi som hade det så fiffigt uttänkt. Eftersom det blir bombnedslag hemma bara vi kliver innanför dörren, hade vi bjudit in oss själva på middag hos snälla vänner både lördag, söndag och måndag. Helt enkelt minimera tiden hemma, och stöka till hos andra istället. (Tips förresten, life hack deluxe!)

Istället har vi fått isolera oss hemma med Alvedon, Ipren, Soygurt och Babblarna. Alvedon och Ipren pga uppenbara skäl, soygurt för att lindra svedan i munnen lite, och Babblarna eftersom … well … Babblarna är magiskt. (Också life hack deluxe!)

Idag har vi i alla fall fått en läkartid, så håll tummarna för att de säger att det är ett ofarligt virus som går över fort, och att de ger henne en mirakelmedicin som hjälper asap.

Här bild från igår, under den fantastiska timme som både Ipren- och Alvedon-effekten peakade och Babblarna gjorde underverk.

Veckans utmaning

Hej för idag, hoppas ni har en roligare vecka än vi <3

Du kanske också gillar:

Tågtips och tågkärlek

Något att skämmas över?

Kära granne med kolikbebis

Kära granne vars pyttelilla bebis gråter otröstlig pyttebebisgråt, timme ut och timme in.

Förlåt för att vi väckte hen härom kvällen genom att skrapa med stolarna på balkongen. Det var dumt, vi förstår det. Vårt kid vaknade också, och en stund skrek de ikapp över gården. Det kanske du hörde. Alla andra grannar hörde det nog i alla fall. Men när vårt kid somnat om, fortsatte ditt. Länge.

Förlåt igen.

Jag har noll erfarenhet av kolik, men hoppas hoppas för din skull att det går över snart. Folk säger ju att det gör det.

Eller, din bebis kanske inte ens har kolik, jag har ju ingen aning, men ändå.

Hoppas du inte drar dig för att ha balkongdörren och alla fönster öppna om det hjälper mot den här fuktiga, äckliga, tryckande värmen. Vi ska anstränga oss mer för att inte väsnas så.

<3

Något att skämmas över?

Att skämmas

En av mina absoluta favoritsysselsättningar är att bada.

Under sommarhalvåret är det ca det enda jag vill göra. I en insjö eller i havet, det spelar ingen roll.

Jag vill ha med mig en bra bok eller ett korsord, kaffetermos, mackor och kardemummakaka, och ligga länge, länge i vattnet. Att tillbringa en varm sommardag uppe på land känns som att kasta bort en liten del av livet typ.

Och häromdagen, när jag låg på stranden här i Ängeholm, insåg jag att det här så klart är en av alla de grejer jag kommer få kompromissa med, nu när Märta gjort intåg i mitt liv. Visst kommer vi att bada, men inte på det här sättet. Jag kommer inte kunna stirra ner i DN:s lördagskryss i flera timmar i sträck, med pauser bara för att svalka mig i sjön. Jag kommer inte kunna plöja Donna Tartts nästa roman på bara ett par dagar, stående med vatten till midjan i strandkanten. De närmaste årens bad kommer handla mer om att se till så att inte barnet drunknar/bränner sig i solen/drar till skogs/bryter ihop.

Och i en annan typ av blogg hade sensmoralen här kunnat vara att det inte är hela världen, eftersom jag ju fått ett gulligt barn osv.

Men sensmoralen i den här bloggen kommer bli: Det är okej att tycka att det känns trist att jaga barn istället för att läsa bok. Det är okej att vilja lösa korsord istället för att truga barn att ta på sig UV-dräkten.

Massvis av föräldrar saknar delar av livet innan kidsen. Kanske till och med alla föräldrar. Det gör en inte till en dålig förälder. Det är absolut inget att skämmas över. Män har fattat det här för länge sedan. Mark skäms inte det minsta för att han saknar att kunna sova länge på morgonen. Men för kvinnor, för mig, krockar det ofta med bilden av hur en bra mamma ska vara.

Jag tror att det är viktigt att våga erkänna vad som är jobbigt och vad som får oss att skämmas. Ju mer vi vågar erkänna pinsamma tankar och känslor, desto mindre skamfyllda blir de. Så jag bjuder på den här idag: Jag saknar att inte kunna bada i lugn och ro. Fasiken vad mycket jag saknar det. Och det vägrar jag skämmas över.

Något att skämmas över

Här kommer i alla fall tre tips för svalka, för dig som oavsett anledning inte kan bada denna infernaliskt varma sommar:

1. Fyll en blomspruta med kallt vatten och spreja fejan, kroppen och närstående.

2. Frys in lite vatten i plastpåsar, eller ta en kylklamp om du har, och linda in i en handduk.

3. Frys saft eller citronvatten i en petflaska och drick när det fryst lite mer än halvvägs. Håller sig kallt länge.

Hur tänker ni kring det här, vad saknar ni från tiden innan kids?

Ta hand om er i värmen, fina läsare.

Du kanske också gillar:

Långhelg slutar alltid med bråk

Fontanellångest

Semester

Semester, Skåne!

Man går hem längs en skogsväg, parkerar vagnen och fyller kepan med vildhallon.

Bebisen gillar dem inte, och man blir lite besviken, eftersom: hallon!?

Sen käkar man upp rubbet själv och inser fördelarna med ett kräset barn.

Det är uteservering och kallt vitt vin och kulörta lyktor som gör sig bra på bild.

Det är roddandet i att vara nio personer i åldersspannet noll till nittiofyra år, varav tre är veganer, en är gravid, de flesta är tidsoptimister och har – hur ska jag uttrycka det – ett rikt känsloliv och alla går på lite olika mat-och-sov-klockor. Plus, just precis nu är en av oss på akuten med en öronpropp inkörd så långt i hörselsgången att den knappt syns längre. Rafflande!

Men om jag ska vara ärlig är det också vansinnesdepp som slår till från ingenstans. Jag fick en depression under graviditeten som övergick i en förlossningsdepression, och även om jag mår svinmycket bättre nu än i vintras så kommer det rejäla svackor ibland. Och är det inte ofta så, att svackorna och deppen kommer när man är ledig? Deppen över otillräcklighet, över att livet är så kort, över alla samlade rädslor som härjar fritt i hjärnan under långa, lediga dagar. Deppen över deppen i sig, och över orken som inte finns. Nu ska vi ju ha så himla HÄRLIGT, och så vill jag bara maratonkolla Netflix och moffa lösgodis i ett mörkt sovrum.

Jaja, det jag ville säga var bara: Tänk på att bakom härliga sommarbilder finns en roddig vardag, igensatta örongångar och ibland även vansinnesdepp. Det var allt.

Kram!

Du kanske också gillar:

Fem saker du inte visste om Mors dag

Definitionen av jobbigt

Sex månader

För nästan exakt sex månader sedan kom hon med buller och bång. Eller okej, med skrik och lustgas, men ni fattar. Märta kom, och sedan dess har inget varit sig likt samtidigt som allt är precis som det brukar.

Så här: Innan jag fick barn trodde jag att så fort en bebis damp ner så förvandlades man till en förälder. Och det gör man ju, man är ju nåns förälder, men jag tänkte att man på något magiskt vis förändrades och blev en sån som har praktiska kläder på sig, som kommer i tid och kör bil och gör andra vuxensaker. Men så är det ju verkligen inte alls. Jag är fortfarande bara … jag. Och jag är så glad för det, även om livet säkert hade varit lite enklare om jag vågade köra bil och kunde ta på mig en rejäl jacka när det är kallt.

Jaja, så här har i alla fall månaderna sett ut. Sex månader, sex bilder.

Den första dagen, så skumt att hon nyss låg inuti min kropp. Och hon bara blundade och låg hopkurad och tyckte säkert att världen kändes kall och omysig i kontrast till min livmoder som säkert var det bästa hänget ever.

Nån vecka gammal, och Boris tolererade henne fortfarande. Det gör han not so much längre. Idag kissade han i hennes babynest till exempel, vad tror ni han försökte säga med det?

Märta och hennes BFF Maggie ses första gången ever. De är födda samma dag vilket jag inte kan släppa. Min bästis och jag är födda med bara två veckors mellanrum, och när vi var små pratade ofta om att vi nästan hade kunnat vara tvillingar (öh?), och nu när Märta och Maggie kom samma dag projicerar jag nog min tvillingbästislängtan på dem.

Två månader. Blek bild, gullig unge.

Tre månader: Mycket bra period klädmässigt för Märta. Hon kunde ha både den snygga gröna mössan som gudfar Johan stickat, och de gulliga leopardsockorna som hon ärvt av sin kusin.

Sex månader, glad som tusan trots att byxorna är bakochfram, och middagssällskapet blev sjuka och ställde in. Men vi festade på i alla fall: Tårta, cava, ballonger och finservetter. Klart vi måste ta en uppstyrd familjebild då ju!

Vi hörs snart igen, kram och god natt!

100 grejer jag saknar med att amma

1. Sättet Märta rynkade på näsan och grymtade när hon inte fick tag ordentligt. Det gulligaste hittills i livet.

2. Känslan av att kunna flasha boobsen när som helst, var som helst. Liksom, här sitter jag på Moderna/i parken/på tunnelbanan med tuttarna ute. Och ingen kan stoppa mig.

Punkt 3 – 100. Kom inte på något.

Åtta veckor körde jag på, sen pallade jag inte mer och herrejezus vilket bra beslut. För oss då, en del gillar ju amning. Funderar du på om det är nåt för dig så testa vetja. Men lägg ner det om det inte känns bra. Så enkelt får man faktiskt göra det för sig.

Det får räcka för idag, vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Fem saker du inte visste om Mors dag

Definitionen av jobbigt

Långhelg slutar alltid med bråk

Pin It on Pinterest