Close

Skräck on the beach

Hur lång tid tar det för en nybliven förälder att läsa ut fyra Novellix-noveller?

Rätt svar: Alldeles för lång tid.

Jag började med Novellix skräckfyra i … januari? Ja, i januari, när Märta var liten som en kattunge i famnen och jag ville ha något att läsa på natten när jag ammade. Jag orkade inte med en hel roman, men noveller kändes görbart.

Och nu, fyra månader senare är jag klar. Först med amningen och nu även med novellerna.

Jag började med Håkan Nessers Hur jag tillbringar mina dagar & mina nätter, och tyvärr minns jag inte så mycket av den eftersom det alltså var fyra månader sedan nu, och jag läste den under ett par dimmiga amningsnätter i nåt sorts tillstånd mellan sömn och vakenhet. Dålig recension va?

De tre andra novellerna tog jag med mig till stranden nu i helgen när sommaren dök upp. Visst passar läskiga berättelser bra på sommaren, konstigt nog? Har plöjt mycket Creepypodden under långa sommarkvällar, när man egentligen kanske borde göra något härligt, livsbejakande, somrigt. Hur som helst, nu blir det:

Skrack-on-the-beach

Johan Theorins Knackningar påminde om något ur Råttan i pizzan. En riktigt ryslig novell med en ovanlig, härligt kärv huvudkaraktär. Den får sin upplösning på ett lite skruvat sätt, ett slut som verkligen känns som en Klintbergsk skröna.

Kristina Ohlssons Ett testamente från helvetet har konstant nerv och så många vändningar att den känns som en förkrympt roman. Gud vad jag måste läsa mer av henne, varför har jag inte gjort det? Jo, för att jag inte gillar omslagen till hennes böcker. Jag har inte blivit sugen på att läsa dem helt enkelt. Mest avtänd blir jag av Mios blues och Loutus blues, vilket är lite shitty känner jag nu när jag frågat runt, eftersom de enligt pålitliga bokkällor ska vara bra. Tji fick jag som dömde på utseendet. Den enda av hennes böcker som har ett omslag (och en mysig titel!) jag tilltalas av är Mysteriet på Hester hill, och den har jag inte hunnit till ännu i bokhögen.

Farlig sanning av Anna Jansson, tyckte jag tyvärr var lite förutsägbar, men ändå läsvärd. Jag gillar korta, obehagliga berättelser så mycket att det i ärlighetens namn inte gör så himla mycket om en av fyra inte är tipptopp. Alla fyra noveller ligger någonstans mellan deckare och rysare, och den här var den som låg närmast deckargenren.

Allt som allt var det här definitivt en av Novellix bästa fyror, men jäklar vad sugen jag är på deras sci-fi. Och feelgood. Och den om att vara ung. Det mesta Novellix gör är bra, men på sistone har de fasiken gjort lite extra bra grejer tycker jag. Hoppas på många soliga dagar med noveller på stranden i sommar.

Vi måste prata lite om omslagen också. Formgivaren Moa Schulman = Geni.

Det var det hela.

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

I love Dick

Shit to do

Herrejesus vad det känns som att jag har noll tid numera.

Att läsa böcker, kolla upp grejer, fixa saker hemma, träffa folk.

Sedan jag fick barn är det som att min tid att göra såna saker krympt till en hundradel mot innan.

Så nu tänkte jag skriva en lista över saker som jag ska försöka prioritera inom det närmaste.

1. Fixa fint på balkongen

Vi brukar sätta fröer och ta sticklingar från pelargonerna för att kunna fylla balkongen med växter, men i år har vi gjort nada. Det blir kanske till att handla lite uppdrivna växter och köpa nytt, så att det blir någon sommarkänsla där ute i alla fall. Vi har söderläge och jag blev så glad när jag hittade Sandra Beijers inlägg om växter som klarar just balkong i södersol. Tidigare år har jag gått på några nitar med växter som bränts sönder och dött nämligen. Ska läsa och inspireras.

Balkong bild

Det här är det enda gröna på balkongen just nu. Deppigt värre.

Tur att det är somrigt på innergården i alla fall <3

2. Hitta ett soffbord

Eftersom … vi inte har något. Just nu använder vi istället en bänk som egentligen ska stå i hallen, men som på sistone fått stå under teven. Och tevebänk orkar jag verkligen inte börja leta efter! Men köper vi ett soffbord kan ju bänken få flytta tillbaka till teven, och sen är allt frid och fröjd.

Har funderat på ett runt bord, gärna med en hylla under där man kan lägga tidningar och annat fjös. Men ett avlångt funkar också, tror jag.

3. Läsa mera

Håller på med Hunger av Roxane Gay så prio ett är att läsa ut den. Prio två är att börja på Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal. Jag har fått den av min kompis Jennifer som varit förläggare för den och hon har så himla bra smak så jag tror att den kommer vara bra. Har inte hunnit så långt i Hunger men tycker att Roxane Gay skriver så fantastiskt bra. Som i Bad feminist där hon blandar massa olika ämnen och får dem att hänga ihop och bli intressanta.

Hunger-Roxane-Gay

Erotiskt skrivande

4. Dricka vin på Johannas balkong

Viktigt ju! Hon bor bara fem minuter härifrån och har en dotter som är född samma dag som Märta. Tänker att vi kan sitta på balkongen och så kan bebisarna vara med sina fäder. Eller om fäderna vill vara med så kan bebisarna sova sött en stund i varsitt babynest på vardagsrumsgolvet. (Stor chans.)

5. Undersöka om det går att bleka håret hemma

Kanske bäst att gå till en frisör ändå, men försöker spara pengar så vill kolla upp möjligheten i alla fall. Jag skrev ju nyligen om att Mark har klippt mig ett par gånger nu, och med tanke på hur det blev borde jag kanske låta ett proffs sköta blekningen. Men jag ska googla lite och återkommer sen.

Det får kanske räcka som todolist, om det ska finnas någon möjlighet att lyckas beta av grejerna.

Bleka håret

Suddigt hej!

Du kanske också gillar:

En skamsen shopaholic

Beslutsångest: tatuering

I love Dick

Jag har funderat på hur jag ska förklara det här, och den bästa liknelsen lyder nog så här:

Ni vet när man är på bio eller teater och ser nåt hyllat men kanske lite smalt. Man tycker att filmen/pjäsen är lite tråkig, men det är inte det värsta. Det värsta är att det några rader framför sitter välklädda, välfriserade par med fulcoola glasögon och skrattar. De tycker att filmen/pjäsen är rolig, vid replikskiften du själv aldrig skulle kunna se det komiska i. Ibland fnissar de så länge att det känns tillgjort. Men det är det inte. De tycker bara att något av det som utspelar sig på scenen är kul och träffande. För de har fattat nåt som du inte har.

Så kändes det att läsa I love Dick av Chris Kraus.

Den har kallats genial, en modern klassiker, ”den viktigaste bok om män och kvinnor som skrivits under det senaste århundradet”, kultroman, DN:s Rebecka Kärde tryckte upp pins efter att ha läst den, kvinnor säger att den förändrar deras liv, Instagram älskar den, bloggare och recensenter älskar den och jag kan liksom fortsätta så här i evighet för i princip alla verkar älska den här boken.

Men jag fattade den bara inte. Inte humorn, inte referenserna, inte karaktärerna. Jag säger inte att den är dålig. Det är den uppenbarligen inte. Jag säger bara att jag inte tyckte om den.

Jag föredrar böcker med karaktärer jag lär känna, gillar, stör mig på, måste få veta mer om.

Och en handling som suger tag, suger in.

I love Dick hade inte något av det, tyckte jag. Det är snarare en bok som gestaltar idéer. Besatthet, en gränslös kvinna, en kvinna som gör precis som snubbar gjort i alla tider: projicerar sina fantasier om mannen på första bästa hunk.

Och det är ju intressant. Genialiskt. Allt sånt. Men tyvärr kunde jag inte ta till mig detta genom romanen. Jag blev för uttråkad. Recensionerna av den däremot … De får mig att fundera, att skratta, att se nytt.

Emily Gould i The Guardian.

Sandra Beijer.

Erin Spampinato i Electric Lit.

Elle Hunt i The Guardian.

Leslie Jamison i The New Yorker.

Fan. Vilka. Geniala. Texter.

Kanske speciellt Erin Spampinatos, som listar flera av de senaste decenniernas dicks som vi älskar. Don Draper, Christian Grey, Patrick Bateman och … Donald Trump. Sviniga män som knullar runt: bring it on. Dick for president (bokstavligt talat, läskigt nog). Men så fort det istället handlar om en runtknullande kvinna? Då tävlar manliga recensenter om att kalla det tunt, tråkigt, övertydligt.

Eller Sandra Beijer som kommer till slutsatsen att det är starkt att känna mycket, att vara skör och använda hela sitt känslokapital, även om världen och Snubbe Snubbsson försöker lura i oss motsatsen. <3

Och bara en genial bok kan väl ge upphov till så många geniala texter om den?

Sen har den ju en alldeles fantastisk titel, en titel som gör den perfekt att läsa på tunnelbanan som sociologiskt experiment. Dessvärre kan vi ju alla räkna ut reaktionerna redan på förhand (se Leslie Jamisons text ovan), så särskilt mycket klokare blir man kanske inte av det.

I love Dick Kraus bild

I love Dick, Chris Kraus, Modernista, 2016.

Du kanske också gillar:

Mammamage, vilket hån

Beslutsångest: tatuering

Jag minns alla mina förlossningsböcker …

… och hur de brukade reta mig.

Att möta förlossningssmärtan Låter vuxet och sansat men oj vad jag INTE ville möta förlossningssmärtan när det väl kom till kritan. Läste halva, kastade den i väggen i ett hormonrus och sedan försvann den spårlöst. Tror Mark gömde den nånstans.

Ina May’s Guide to Childbirth Härligt, en barnmorska som radar upp hundratals förlossningsberättelser, som ett Förlossningspodden i bokform. Om inte alla hade varit såna superhippies och skeptiska mot exakt det som jag ville ha – modern sjukhusvård, bedövning, bedövning och bedövning så hade den kanske kunnat vara något för mig.

Att föda Ska ju vara en bibel i sammanhanget men det var egentligen bara en längre och lite för skrämmande version av min favorit, se nedan.

Föda utan rädsla Min favorit. Kort och koncist, mer kunde jag inte ta in ändå. Hade nytta av den under förlossningen också, innan jag förlorade allt sans och vett och bad barnmorskan att bara döda mig istället. Bästa boken! Ja, inför en förlossning då, annars rekommenderar jag att man läser nåt annat.

Förlossningspodden, love you <3 (Inte en bok, men ändå.)

 

Du kanske också gillar:

Barnvagnbio, så funkar det (inte)

I love Dick

Pin It on Pinterest