Close

Pekböcker – Boktips för bebisar

En läsare hörde av sig och frågade om jag har några boktips för åttamånadersbebisar. Och SJÄLVKLART har jag några boktips för åttamånadersbebisar!

I det här inlägget kommer jag bara tipsa om böcker av klassisk pekboksmodell. Ni vet, såna där med kartongsidor istället för vanligt papper. Mitt barn äter nämligen upp böckerna med papperssidor, och jag misstänker att det finns fler bebisar där ute med smak för papper. Jag tycker lässtunden blir mysigare med kartong just nu och kommer fasa in pappersböcker så småningom, men det gör man ju som man vill så klart.

Det finns supermycket fina pekböcker där ute, men här kommer några favoriter. Alla finns i handeln nu, och de finns alldeles säkert på en hel del bibliotek. Vill man köpa begagnat är Bokbörsen bra tycker jag.

Djurens karneval

Djurens karneval

Av Rebecka Neumann och Marion Billet

Ett generellt tips är att testa böcker som låter. Det finns massvis, men Rabén och Sjögren har gett ut en serie som heter Nyfikna öron som är himla fin. Vi har boken som heter Djurens karneval. Märta har varit fascinerad av den sedan hon var ett par månader bara och själv gillar jag både de fina melodierna och bilderna. För ett par veckor sedan började Märta förstå att hon själv kunde trycka på knappen för att spela melodin, och blev som förtrollad. Det finns massa olika delar i serien och den ena är finare än den andra, så håll utkik efter dem.

Djurens karneval

Här är stora näsan

Pekböcker-Här-är-stora-näsan

Av Lotta Olsson och Charlotte Ramel

En supergullig bok som är rolig att läsa högt. Den handlar om en griskulting och hens mamma. Märta skrattar alltid när griskultingen drar mamman i nosen, och jag fnissar när kultingen rymmer ur badet. Den består av få, vardaglig ord och har en sån fin rytm, nästan som vers. Grisarna är rara och uttrycksfulla och under läsningen får man chans att träna på att säga där, att vinka och att ge en puss om man vill och det känns mitt i prick för en åtta-tio-tolvmånaders ungefär.

En sur citron

Pekböcker-En-sur-citron

Av Emma Virke

Citronen ser sur ur, så de andra frukterna bestämmer sig för att få den glad igen. Och läsaren får hjälpa till, genom att pilla in fingrarna, tänderna och tungan i utstansade hål i boksidorna. Texten är pratig och rolig, och man kan ibland sjunga eller skoja fram orden och frukternas roliga utrop. Hehe, jag är en ganska lättroad läsare, svag för pillemariska miner hos illustrerade karaktärer, men den här boken är faktiskt väldigt rolig och gullig.

Pekböcker-En sur citron

Dumma boken

Pekböcker-dumma-boken

Av Siri Ahmed Backström

I den här boken är allt fel och huvudpersonen är arg och kastar grejer ifrån sig. Dumma blöja, dumma klämmis, dumma dumma allting. Det rimmar, det är färgglatt, texten består av extremt få och vardagliga ord och Märta gillar att titta på de starka färgerna. För något äldre barn är det fint att huvudpersonen tillåts vara arg hela boken igenom, utan ett glatt mysslut.

Pekböcker-dumma-boken

Knacka på

Pekböcker-knacka-på

Av Anna-Clara Tidholm

Det här är en klassiker som har funnits i tryck i omgångar sedan 1992. På vartannat uppslag finns en färgglad dörr där man kan knacka på, och på nästa uppslag får man se vem som bor bakom dörren. Så enkelt och roligt, och Märta gillar när jag knackar med fingrarna på boksidorna.

Pekböcker-knacka-på

Kaninsaga

Pekböcker-kaninsaga

Av Lena Anderson

Det är dags att läsa saga för lilla kanin men var är han? Vi får träffa en katt, en groda, ett lamm och några andra djur innan lilla kanin äntligen dyker upp. Väldigt få ord och gulliga mysiga djurbilder. Den här kommer nog hålla att läsa ett bra tag till. Den är också en klassiker som gav ut första gången 1987. Lena Andersons bilder är verkligen klassiska, och har man inte läst kanin-böckerna själv som liten har man kanske läst eller sett trädgårdsböckerna om Linnéa eller Maja i samma stil.

Babo pekar

Pekböcker-Babo-pekar

Av Eva Susso och Benjamin Chaud

Babo och storasyster tar en tur med vagnen i skogen. Där finns massor för Babo att peka på. Men när de träffar på en vildsvinsfamilj får de bråttom hem igen. Den här boken är rolig tycker både Märta och jag – hon skrattar åt de olika djuren och jag åt minspelet hos karaktärerna. Handlingen ger flera bra tillfällen att peka och säga där. Älskar bilderna i denna verkligen, de är roliga och färgglada och spralliga.

Pekböcker-Babo-pekar

Så, hoppas att ni hittar något ni och era småttingar gillar nu. Och hör gärna av er om ni har fler pekbokstips!

Du kanske också gillar:

Saker vi gör om nätterna

Åttamånaderskrisen

Psykologisk spänning, mina boktips

Jag älskar att läsa lite ruggiga saker på sommaren, särskilt den genre som brukar kallas psykologisk spänning. Rena deckare blir jag oftast besviken på och läser därför sällan numera, men psykologisk spänning eller thrillers brukar kunna ge rätta går-ej-att-lägga-ifrån-sig-upplevelsen. I sommar har det inte blivit lika mycket läsning som annars, men jag har hunnit med en del ändå, när Märta sovit eller blivit gullad med av sin farmor, far eller faster.

Här kommer mina bästa tips på psykologisk spänning, för den som vill hitta en bok att totalt försvinna in i:

De gömda, av Gin Phillips.

Joan är på djurparken med sin fyraårige son Lincon. De ska precis packa ihop och gå hem när någon blockerar utgångarna och börjar skjuta. Därefter går gärningsmännen metodiskt igenom djurparken för att döda alla de kan hitta. Under timmarna som följer gör Joan allt hon kan för att skydda sig själv och Lincon, vilket inte är helt lätt med en hungrig, rädd och trött fyraåring.

Det här är både en spännande thriller och en gripande berättelse om föräldraskap. Jag plöjde hela under en och samma dag eftersom den bara inte gick att lägga ifrån sig. När jag var klar grinade jag i nästan en halvtimme och ville väcka Märta och gulla sönder henne.

Psykologisk spänning De gömda

Kritgubben, av CJ Tudor.

Eddie är numera vuxen, men han minns fortfarande vad som hände den där sommaren i mitten 80-talet när kritgubben dök upp och en pojke hittades död. Han tror att allt det där är över nu, ända tills han får ett kuvert med en krita och en kritfigur.

Brrr, säger jag bara, nervkittlande rakt igenom. Tips till dig som gillar Stephen King, eller till dig som vill gilla King men inte kommit dig för att läsa honom än eftersom du inte vet var du ska börja. (Hehe, eller är det bara jag?)

Psykologisk spänning Kritgubben

Mannen i skuggorna, av Phoebe Locke.

År 1990 letar tre flickor efter Mannen i skuggorna. Enligt myten ska han göra dem speciella.

År 2000 försvinner en nybliven mamma och lämnar efter sig sin make och nyfödda dotter. Sexton år senare dyker hon upp igen, fortfarande livrädd för Mannen i skuggorna.

År 2018 följer ett dokumentärfilmsteam en tonårstjej som anklagats för mord.

Hur hänger allt ihop? Och, viktigast av allt: Är han en fantasi eller finns han på riktigt, Mannen i skuggorna?

En sån där pusslig bok, där man får reda på bit för bit vilket blir väldigt beroendeframkallande.

Psykologisk spänning Mannen i skuggorna

Gone Girl, av Gillian Flynn .

En modern klassiker i genren. Har du inte läst den här så måste du, pallar typ inte skriva mer än så pga kan inte göra den rättvisa. Bara läs den!

Psykologisk spänning Gone Girl

Rebecca, av Daphne Du Maurier.

En riktig klassiker i genren. Under en resa i södra Frankrike blir en ung sällskapsdam handlöst förälskad i en rik och snygg änkling – Maxim de Winter. När han friar till henne (ett av mina absolut bästa bokmoments!) tackar hon förvånat ja, och följer med honom hem till hans enorma gods Manderlay. Väl där förändras Maxim, han blir retlig och distanserad och hon inser att hon gift sig med en främling. Tjänstefolket behandlar henne illa och gör klart för henne att hon inte kan mäta sig med den tidigare frun i huset, Rebecca, som dog under mystiska omständigheter. Svartsjuka, ensamhet och rädsla vävs ihop till en berättelse lika kuslig som en spökhistoria.

Det här är en av mina absoluta favoritböcker, den har fan allt. Mitt eget ex från 1939 (!) har jag ärvt av min mormor, och jag vårdar det ömt.

Psykologisk spänning Rebecca

Kvinnan i fönstret, av AJ Finn

Anna lever ensam i sitt hus i New York. Hon tillbringar dagarna med att dricka vin, spionera på sina grannar och titta på Hitchcockfilmer (bland annat Rebecca, se ovan). Så flyttar en ny familj in i huset mittemot, och en kväll blir Anna vittne till någonting fruktansvärt. Problemet är bara att ingen tror henne, och till slut vet hon inte själv vad som är sant och vad som är fantasi.

Den här lånade jag på bibblan igår och läste färdigt klockan alldeles för sent i natt, och den gav mig både kalla kårar och fick fick mig att hulkgråta. Bra betyg ju.

Psykologisk spänning Kvinnan i fönstret

Hoppas ni hittar något ni gillar, alla lässugna där ute. Och har du fler tips på lager i den här genren så lämna gärna en kommentar!

Rich boy

Rich boy

I Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli får man följa tre generationers kvinnor: Gully, Marianne och Annika.

Berättelsen om den första – Gully – gud vad det inte talade till mig. Brukar inte gilla berättelser som utspelar sig före 1990 (med undantag av Maken!), så kanske ingen överraskning att 1950-talets Lidingö inte kändes askul. Men sen går det supersnabbt framåt och vips är det sjuttiotal och dottern Marianne är i fokus istället. Och nu! På sida 20 ungefär får Marianne herpes av sin kille, och det är precis där jag faller handlöst för den här boken. För jag älskar ju att läsa om herpes! Närå, utan för att det är en så himla bra skildring av hur det kan vara att ha en relation med en viss sorts snubbe. När Marianne talar om för Kaj att han kanske gett henne herpes går det till ungefär så här: Först ber Marianne om ursäkt några gånger, sedan får hon en uppläxning och till slut somnar Kaj, medan Marianne ligger kvar och tröstar sig med att hon i alla fall är så smal att hon inte får mens.

Rich-boy-citat

I feel you Marianne <3

Och alltså den snubben, den typen av snubbe, har jag fan dejtat hundra stycken av. Minst. (Och säkert fått herpes av ett par av dem, men vem orkar räkna?) Och från den passagen liksom bara fortsätter det vara så där på pricken. Så där är det, exakt så där är det, tänker jag hela tiden.

Det är så mycket i den här boken som jag gillar, till exempel just relationsskildringarna. Det där spelet man av nån konstig anledning gång på gång spelar för att få snubbar som egentligen inte gillar en att gilla en. Det spelar ingen roll om de är taskiga, tråkiga, våldsamma, de behöver inte ens vara snygga, vi älskar dem ändå och hoppas att de ska förändras och sen kan vi leva lyckligt i alla våra dagar. Rich boys, ja utan att fatta det själva alla gånger.

Men det jag gillar allra, allra mest är nog ändå att saker får vara fula, och sorgen som finns precis överallt i den här boken (eller så är det min egen nybliven-förälder-deppighet som talar?). Dels finns det stor sorg. Precis som i hennes debutroman Naturen finns en bror och en son som sörjs och det är klump i magen panik gode gud låt det inte hända mitt barn något för då dör jag-sorg. Men den sorgen blandas upp med massvis av andra sorgliga grejer och blir nåt som alltid bara finns där, nästan som en vana, om ni fattar hur jag menar? Sorg en tisdag på väg till bussen för att det regnar och är fult ute och för att man egentligen inte vill kliva ur sängen och för att ens relation är kass och för att typ alla relationer är kassa. Sorg över att man känner sig ful, fet, fel, över FOMO, över att man är en dålig förälder och sorg över saker som inte ens hänt än men som man tror kommer drabba en eftersom sorg blivit det enda man kan räkna med typ.

Det låter deppigt, och det är det också, men det är samtidigt så himla, himla bra!

Två andra böcker som också är precis så där på pricken här och nu är Thrillerliv av Jessica Johansson och Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Thrillerliv finns inte i butik längre, men på en hel del bibliotek. Och, Naturen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli tycker jag ni ska läsa också. Verkar inte heller finnas i lager men finns som e-bok på Stockholms stadsbibliotek till exempel. Kanske en av de böcker jag läst flest gånger pga sorglig, fin, språket, igenkänningsfaktorn.

Kolla, jättefint omslag också, om man inte läser e-boken som jag och får hålla till godo med svartvitt.

Det var allt för idag hörrni. Nu ska jag överlägga med Mark om vad vi ska göra idag. Det är mulet och min hals är fortfarande som sandpapper så jag ska lobba för glass och häng hemma i soffan.

Du kanske också gillar:

Wonder Woman?

Hunger

Att jobba som förlagsredaktör

Hunger

Jag utlovade tankar om Roxane Gays Hunger för evigheter sen, men det var så mycket i den jag ville skriva om, och så kom typ sommaren och ingen sömn emellan. Men nu har jag samlat tankarna lite.

Vet inte riktigt var jag ska börja bara, som så ofta när man läst något riktigt jävla bra. Ska jag börja med övergreppen och skammen? Eller med kroppen, hur hon använder fetman som strategi och skydd? Eller kanske med det mest uppenbara temat i boken, det vill säga hungern?

Vi testar med något annat, nämligen Tvillingarna i Sweet Walley High.

Precis som Roxane Gay ÄLSKADE jag böckerna om Tvillingarna på Sweet Valley High. Jag kände mig mest som den ordentliga och lite tråkiga Elizabeth, och önskade innerligt att jag istället kunde bli den populära och coola Jessica. Hon var snygg, rolig, kunde ge svar på tal, hade massa populära kompisar och var alltid rätt. Mina dagböcker från mellanstadiet och framåt är fulla av olika träningsprogram och regler, alla med syfte att göra mig snyggare och coolare. Varje sommarlov, jullov och till och med de kortare sportloven och höstloven, försökte jag använda dagarna till att gå ner i vikt, träna fram snygga Madonna-armar och samtidigt bli en coolare person genom strategier som att typ “prata mindre” och “var inte så efterhängsen”. Riktigt sjukt, I know. Och även om jag inte konkret uttalade det, så var det Jessica Wakefield jag försökte förvandla mig till under de där loven. Om jag bara förändrade typ allt med mig själv, skulle jag kunna bli en intressant, cool person och på så sätt få hennes drömmiga liv.

Roxane Gay skriver om hur hon får en liten skärva av det där drömlivet genom sitt hemliga förhållande med den populära killen Christopher. De sågs i smyg eftersom hon var alldeles för töntig för honom. Hon var kär, han ville ha sex. Kort sagt kan man säga att han var ett stort svin, och hon visste om det, men det spelade liksom ingen roll. Hon ville träffa honom ändå, eftersom han var hennes biljett till någonting annat, eller kanske viktigast av allt: till att bli någon annan.

Och jag tänker: Vilken tur att jag inte träffade på en så elak kille när jag var så ung. (Eller senare för den delen.) För jag vet inte om jag hade kunnat stå emot. Var hade jag satt mina gränser? Vad hade jag kunnat gå med på för drömmen om att bli någon annan?

Och den där drömmen sitter fan fortfarande i. Inte lika starkt, men den ligger och lurar nånstans i bakhuvudet och poppar upp då och då.

Hur som helst, Hunger är på samma gång en uppväxtskildring, en självbiografi och en bok om övergrepp, skam och kroppar. Roxane Gay berättar brutalt ärligt om händelser och känslor och tankar som är så tabubelagda och svåra, och hennes sätt att skriva gör det så lätt att förstå och hänga med. Har ni inte läst Roxane Gay ännu så gör det! Både Bad feminist och Hunger är freaking great.

Ha en fin dag nu!

Du kanske också gillar:

Wonder Woman?

I love Dick

Skräck on the beach

Hur lång tid tar det för en nybliven förälder att läsa ut fyra Novellix-noveller?

Rätt svar: Alldeles för lång tid.

Jag började med Novellix skräckfyra i … januari? Ja, i januari, när Märta var liten som en kattunge i famnen och jag ville ha något att läsa på natten när jag ammade. Jag orkade inte med en hel roman, men noveller kändes görbart.

Och nu, fyra månader senare är jag klar. Först med amningen och nu även med novellerna.

Jag började med Håkan Nessers Hur jag tillbringar mina dagar & mina nätter, och tyvärr minns jag inte så mycket av den eftersom det alltså var fyra månader sedan nu, och jag läste den under ett par dimmiga amningsnätter i nåt sorts tillstånd mellan sömn och vakenhet. Dålig recension va?

De tre andra novellerna tog jag med mig till stranden nu i helgen när sommaren dök upp. Visst passar läskiga berättelser bra på sommaren, konstigt nog? Har plöjt mycket Creepypodden under långa sommarkvällar, när man egentligen kanske borde göra något härligt, livsbejakande, somrigt. Hur som helst, nu blir det:

Skrack-on-the-beach

Johan Theorins Knackningar påminde om något ur Råttan i pizzan. En riktigt ryslig novell med en ovanlig, härligt kärv huvudkaraktär. Den får sin upplösning på ett lite skruvat sätt, ett slut som verkligen känns som en Klintbergsk skröna.

Kristina Ohlssons Ett testamente från helvetet har konstant nerv och så många vändningar att den känns som en förkrympt roman. Gud vad jag måste läsa mer av henne, varför har jag inte gjort det? Jo, för att jag inte gillar omslagen till hennes böcker. Jag har inte blivit sugen på att läsa dem helt enkelt. Mest avtänd blir jag av Mios blues och Loutus blues, vilket är lite shitty känner jag nu när jag frågat runt, eftersom de enligt pålitliga bokkällor ska vara bra. Tji fick jag som dömde på utseendet. Den enda av hennes böcker som har ett omslag (och en mysig titel!) jag tilltalas av är Mysteriet på Hester hill, och den har jag inte hunnit till ännu i bokhögen.

Farlig sanning av Anna Jansson, tyckte jag tyvärr var lite förutsägbar, men ändå läsvärd. Jag gillar korta, obehagliga berättelser så mycket att det i ärlighetens namn inte gör så himla mycket om en av fyra inte är tipptopp. Alla fyra noveller ligger någonstans mellan deckare och rysare, och den här var den som låg närmast deckargenren.

Allt som allt var det här definitivt en av Novellix bästa fyror, men jäklar vad sugen jag är på deras sci-fi. Och feelgood. Och den om att vara ung. Det mesta Novellix gör är bra, men på sistone har de fasiken gjort lite extra bra grejer tycker jag. Hoppas på många soliga dagar med noveller på stranden i sommar.

Vi måste prata lite om omslagen också. Formgivaren Moa Schulman = Geni.

Det var det hela.

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

I love Dick

Shit to do

Herrejesus vad det känns som att jag har noll tid numera.

Att läsa böcker, kolla upp grejer, fixa saker hemma, träffa folk.

Sedan jag fick barn är det som att min tid att göra såna saker krympt till en hundradel mot innan.

Så nu tänkte jag skriva en lista över saker som jag ska försöka prioritera inom det närmaste.

1. Fixa fint på balkongen

Vi brukar sätta fröer och ta sticklingar från pelargonerna för att kunna fylla balkongen med växter, men i år har vi gjort nada. Det blir kanske till att handla lite uppdrivna växter och köpa nytt, så att det blir någon sommarkänsla där ute i alla fall. Vi har söderläge och jag blev så glad när jag hittade Sandra Beijers inlägg om växter som klarar just balkong i södersol. Tidigare år har jag gått på några nitar med växter som bränts sönder och dött nämligen. Ska läsa och inspireras.

Balkong bild

Det här är det enda gröna på balkongen just nu. Deppigt värre.

Tur att det är somrigt på innergården i alla fall <3

2. Hitta ett soffbord

Eftersom … vi inte har något. Just nu använder vi istället en bänk som egentligen ska stå i hallen, men som på sistone fått stå under teven. Och tevebänk orkar jag verkligen inte börja leta efter! Men köper vi ett soffbord kan ju bänken få flytta tillbaka till teven, och sen är allt frid och fröjd.

Har funderat på ett runt bord, gärna med en hylla under där man kan lägga tidningar och annat fjös. Men ett avlångt funkar också, tror jag.

3. Läsa mera

Håller på med Hunger av Roxane Gay så prio ett är att läsa ut den. Prio två är att börja på Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal. Jag har fått den av min kompis Jennifer som varit förläggare för den och hon har så himla bra smak så jag tror att den kommer vara bra. Har inte hunnit så långt i Hunger men tycker att Roxane Gay skriver så fantastiskt bra. Som i Bad feminist där hon blandar massa olika ämnen och får dem att hänga ihop och bli intressanta.

Hunger-Roxane-Gay

Erotiskt skrivande

4. Dricka vin på Johannas balkong

Viktigt ju! Hon bor bara fem minuter härifrån och har en dotter som är född samma dag som Märta. Tänker att vi kan sitta på balkongen och så kan bebisarna vara med sina fäder. Eller om fäderna vill vara med så kan bebisarna sova sött en stund i varsitt babynest på vardagsrumsgolvet. (Stor chans.)

5. Undersöka om det går att bleka håret hemma

Kanske bäst att gå till en frisör ändå, men försöker spara pengar så vill kolla upp möjligheten i alla fall. Jag skrev ju nyligen om att Mark har klippt mig ett par gånger nu, och med tanke på hur det blev borde jag kanske låta ett proffs sköta blekningen. Men jag ska googla lite och återkommer sen.

Det får kanske räcka som todolist, om det ska finnas någon möjlighet att lyckas beta av grejerna.

Bleka håret

Suddigt hej!

Du kanske också gillar:

En skamsen shopaholic

Beslutsångest: tatuering

I love Dick

Ni vet när man är på bio eller teater och ser nåt hyllat men kanske lite smalt. Man tycker att filmen/pjäsen är lite tråkig, men det är inte det värsta. Det värsta är att det några rader framför sitter välklädda, välfriserade par med fulcoola glasögon och skrattar. De tycker att filmen/pjäsen är rolig, vid replikskiften du själv aldrig skulle kunna se det komiska i. Ibland fnissar de så länge att det känns tillgjort. Men det är det inte. De tycker bara att något av det som utspelar sig på scenen är kul och träffande. För de har fattat nåt som du inte har.

Så kändes det att läsa I love Dick av Chris Kraus.

Den har kallats genial, en modern klassiker, “den viktigaste bok om män och kvinnor som skrivits under det senaste århundradet”, kultroman, DN:s Rebecka Kärde tryckte upp pins efter att ha läst den, kvinnor säger att den förändrar deras liv, Instagram älskar den, bloggare och recensenter älskar den och jag kan liksom fortsätta så här i evighet för i princip alla verkar älska den här boken.

Men jag fattade den bara inte. Inte humorn, inte referenserna, inte karaktärerna. Jag föredrar böcker med karaktärer jag lär känna, gillar, stör mig på, måste få veta mer om. Och en handling som suger tag, suger in.

I love Dick hade inte något av det, tyckte jag. Det är snarare en bok som gestaltar idéer. Besatthet, en gränslös kvinna, en kvinna som gör precis som snubbar gjort i alla tider: projicerar sina fantasier om mannen på första bästa hunk.

Och det är ju intressant och smart och allt sånt. Men tyvärr blev jag för uttråkad för att palla läsa klart den hehe. Recensionerna av boken däremot … De får mig att fundera, att skratta, att se nytt.

Emily Gould i The Guardian.

Sandra Beijer.

Erin Spampinato i Electric Lit.

Elle Hunt i The Guardian.

Leslie Jamison i The New Yorker.

Fan. Vilka. Geniala. Texter.

Kanske speciellt Erin Spampinatos, som listar flera av de senaste decenniernas dicks som vi älskar. Don Draper, Christian Grey, Patrick Bateman och … Donald Trump. Sviniga män som knullar runt: bring it on. Dick for president (bokstavligt talat, läskigt nog). Men så fort det istället handlar om en runtknullande kvinna? Då tävlar manliga recensenter om att kalla det tunt, tråkigt, övertydligt.

Eller Sandra Beijer som kommer till slutsatsen att det är starkt att känna mycket, att vara skör och använda hela sitt känslokapital, även om världen och Snubbe Snubbsson försöker lura i oss motsatsen. <3

Sen har den ju en alldeles fantastisk titel, en titel som gör den perfekt att läsa på tunnelbanan som sociologiskt experiment. Dessvärre kan vi ju alla räkna ut reaktionerna redan på förhand (se Leslie Jamisons text ovan), så särskilt mycket klokare blir man kanske inte av det.

I love Dick Kraus bild

I love Dick, Chris Kraus, Modernista, 2016.

Du kanske också gillar:

Mammamage, vilket hån

Beslutsångest: tatuering

Jag minns alla mina förlossningsböcker …

… och hur de brukade reta mig.

Att möta förlossningssmärtan Låter vuxet och sansat men oj vad jag INTE ville möta förlossningssmärtan när det väl kom till kritan. Läste halva, kastade den i väggen i ett hormonrus och sedan försvann den spårlöst. Tror Mark gömde den nånstans.

Ina May’s Guide to Childbirth Härligt, en barnmorska som radar upp hundratals förlossningsberättelser, som ett Förlossningspodden i bokform. Om inte alla hade varit såna superhippies och skeptiska mot exakt det som jag ville ha – modern sjukhusvård, bedövning, bedövning och bedövning så hade den kanske kunnat vara något för mig.

Att föda Ska ju vara en bibel i sammanhanget men det var egentligen bara en längre och lite för skrämmande version av min favorit, se nedan.

Föda utan rädsla Min favorit. Kort och koncist, mer kunde jag inte ta in ändå. Hade nytta av den under förlossningen också, innan jag förlorade allt sans och vett och bad barnmorskan att bara döda mig istället. Bästa boken! Ja, inför en förlossning då, annars rekommenderar jag att man läser nåt annat.

Förlossningspodden, love you <3 (Inte en bok, men ändå.)

 

Du kanske också gillar:

Barnvagnbio, så funkar det (inte)

I love Dick

Pin It on Pinterest