Close

Tre tankar om skrivande

Häromdagen träffade jag min kompis Anna över vin och ost för att prata skrivande.

Anna och jag lärde känna varandra under en skrivkurs, så hela grunden till vår relation liksom bygger på skrivande. Med andra vänner kan det vara svårt och lite skämmigt att prata om, men med Anna kommer det helt naturligt.

Vårt samtal satte igång en hel massa tankar, och här kommer tre av dem.

Vikten av en skrivkompis

Vad skönt det kan vara att prata om sitt intresse med någon som verkligen förstår. Man behöver inte byta texter med varandra, men att någon ställer frågor, peppar och lyssnar, kan vara så värdefullt. Och man måste ju inte ses IRL. Ett tag hade jag och en kompis en hemlig Facebook-grupp för bara oss två där vi la upp en mening om dagen ur något vi hade skrivit. Ibland var den där meningen det enda jag skrev den dagen, men en mening är ju i alla fall en mening. Vi lajkade varandras inlägg och kom med glada tillrop och det blev liksom lite peppigt och kul.

Prestationsångest, vilken glädjedödare

Jag brottas med den. Alla jag känner som skriver brottas med den. Prestationsångesten. Rösterna av en petig redaktör (heh, typ som jag själv då) eller en elak kritiker liksom ekar i huvudet, och man begränsar sig, lägger energi på att negga och i värsta fall slutar man tycka att det är kul och tappar orken att skriva. Jag tror att man måste fortsätta även om det mesta man skriver blir skit. Se det som en övning för att nästa mening, sida eller manus ska kunna bli bättre. Och när man väl har fått ner något på papper kan man gå tillbaka och redigera eller skriva om. Ur det där kassa man vräkte ur sig kan det gå att polera fram något värdefullt, om det så bara är en mening eller en idé att bygga vidare på. Jonas Hassen Khemiri sa i en intervju en gång att det mesta han skriver är jättedåligt, och det är så jäkla trösterikt att tänka på. Till och med Jonas Hassen Khemiri skriver skit, och tänk om han hade låtit det stoppa honom liksom!?

Att jämföra sig hjälper ALDRIG

Herregud så många det finns att jämföra sig med när man är på det humöret. Det gäller inte bara skrivande utan allt i livet ju. Någon annans superbra roman, ett härligt instagramflöde, en typ tjugoåring som landat ett svinkul jobb i cool stad, någon med massa supergulliga barn som gör gulliga utflykter medan man själv inte ens pallar gå ner till Coop med sin enda ynka bebis pga för varmt (true story!) … jamen ni fattar.

Men för det första har de garanterat också haft stunder av självtvivel eller fått härdsmälta nån gång på grund av värmebölja och trilskande kids. Och för det andra gagnar det inte mig det minsta att jämföra. Tror det är viktigt att identifiera vilka i ens omgivning som inspirerar och lägga mer energi på dem, och sluta snegla så mycket på dem som gör en stressad eller bara tycker på ömma punkter. Avfölj dem på sociala medier till exempel, det är så skönt när ens flöde blir peppigt och inspirerande istället för en källa till stress. Vill också slå ett slag för att tänka på vad man själv visar upp, inför vänner och i sociala medier. Våga visa sårbarhet eller de inte fullt så härliga stunderna ibland också. Dels brukar man få mångdubbelt tillbaka, och dels är det skönt att få vara hela sitt jag, om ni fattar vad jag menar?

Jenny

Hej från mig och diskstället 👋🏽

Sen tipsade Anna mig om massvis med bra böcker och teveserier, men jag måste be henne skriva ner dem åt mig eftersom mitt minne tydligen är sämst i stan. Kommer ihåg noll av dem.

Men hörni det är fredag ju! Inte för att jag kommer ha en särskilt helgig helg – Mark jobbar både lördag och söndag – men fredag är ändå fredag. Jag ska försöka ta mig ut och köpa en glass som jag kan stressäta i skuggan medan Märta far runt i vagnen. Det blir fint!

Du kanske också gillar:

Gör nåt pinigt

Att jobba som förlagsredaktör

Gör nåt pinigt

När jag funderade på att starta en blogg var den största anledningen till att inte göra det att det vore pinigt.

Att starta en blogg 2018 liksom, är inte det cirka tio år för sent?

Och vem skulle vilja läsa den?

Kommer jag kunna se folk i ögonen igen om jag gör nåt så pinsamt?

Sen fick jag feeling en kväll och bara gjorde det, startade den här himla bloggen.

Okej, jag tänkte faktiskt göra det i smyg, utan att berätta det för någon förutom kanske min kille och min bästis pga de är bäst och alla andra är läskiga och dömande.

Sen tog det tre minuter för Instagram att fatta att jag var jag och börja föreslå gamla ragg och kollegor som personer jag borde följa. Jag panikade, ringde min BFF Madde och min jourhavande kurator tillika själsfrände Juliana och hade långa krissamtal. Sen låtsades jag att jag inte brydde mig och bara körde på.

Och vet ni, det var inte så farligt.

Jag trodde att jag skulle vrida mig av ångestplågor efter varje inlägg men det kommer ingen ångest.

Hade jag vetat att det var så här oläskigt att skriva hade jag gjort det för länge sedan.

Så idag vill jag tipsa om det: gör nåt pinigt.

De där sakerna du fantiserar om men låter bli på grund av rädslan för vad folk kommer tycka.

Bara gör det. För antagligen är det inte så farligt som du tror.

Pinigt

En oskarp bild, men inte skäms jag för det.

Och jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många vänner och bekanta som hört av sig och berättat att de också bloggar/instagrammar/skriver fast i smyg eftersom det känns lite jobbigt att berätta. Så de jag trodde skulle döma mig gör exakt samma sak, hur sjukt är inte det?

Plus en annan sak som jag insett: De som tycker att det du gör är kul och bra kommer peppa dig och heja på. De som tycker att du är pinsam eller en riktig klåpare – de kommer antagligen bara säga det bakom din rygg, inte direkt till dig, så det slipper du höra. Det låter kanske sorgligt, men det är skönt ju.

Och det viktigaste av allt: De som dömer dig på riktigt och tycker mindre om dig för att du gör nåt pinigt – de var ändå inte så bra kompisar till att börja med. Gud vad klyschigt, men det är ju sant. Vänskap som baseras på att man gör rätt och inte är pinsam är kanske kul ett tag, men inget du ska låta påverka så viktiga saker som att följa dina drömmar. Tvärtom är det ju de som peppar dig när du faktiskt har gjort bort dig som du ska hålla hårt i. Resten kan du skita i ärligt talat.

Så, hoppas att jag lyckas inspirera i alla fall en enda skamfylld läsare att göra en miniliten pinig grej. Vill man ha pepp kan man mejla, så lovar jag att heja på dig. Och vill man peppa andra kan man ju göra det i kommentarsfältet, för pepp kan man ju inte få för mycket av.

Heja!

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

Lady Bird, jag älskar den trots att jag kände mig gubbig

Att jobba som förlagsredaktör

Förlagsredaktör ett svinkul jobb

När jag började fundera på om förlagsbranschen kunde vara något för mig upptäckte jag snabbt att det var ett rätt svårt område att ta sig in i. Det är en liten bransch där många superkompetenta människor vill jobba, och inget på mitt CV var egentligen bok- eller textrelaterat, utöver min rätt generella kandidatexamen i litteratur och svenska.

Jag minns att det var svårt att hitta information om hur arbetet på ett förlag går till, vad det innebär att jobba som förlagsredaktör och hur man bäst får in en fot. Här kommer därför den guide jag själv hade velat läsa.

Först en disclaimer: Jag har jobbat i branschen i sex år ungefär, som anställd och frilans, med mestadels skönlitteratur, barn- och ungdomsböcker och lättläst. Jag är just nu anställd på LL-förlaget, men har tidigare jobbat på bland annat B. Wahlströms. Guiden är så klart färgad av detta, så ta det för vad det är, mina erfarenheter och tips, ingen universal sanning, okej? Då kör vi!

Redaktörsrollen kan se väldigt olika ut på olika förlag. Men de huvudsakliga uppgifterna för redaktören skulle jag säga är manusbearbetning och projektledning.

Projektledning

När förläggaren köpt in ett manus som ska bli till en bok och satt ett utgivningsdatum tar redaktören över och håller i trådarna fram till tryck. Man bokar in en omslagsformgivare, sättare, korrläsare, lägger upp en tidsplan för alla inblandade och håller koll på att tidsplanen håller. Man skriver sälj- och baksidestexter, fixar med admin kring titeln och ser till att info och metadata stämmer och uppdateras vartefter. Sälj- och marknadsavdelningen behöver manus, bilder, omslag och säljtexter för att kunna göra sitt jobb, och det är redaktören som ansvarar för att de får det i tid. Det ingår också att peppa författaren när hen blir självkritisk och vill kasta rubbet i soptunnan i sista sekund. Mycket viktig uppgift!

Manusbearbetning

Både förläggaren och redaktören läser manuset flera gånger och ger författaren förslag på hur hen kan slipa det ytterligare en liten aning. Man brukar börja med de stora dragen, för att sedan zooma in mer på detaljer. I första vändan diskuterar man kanske om en karaktär introduceras för tidigt, eller om hens motiv att göra en viss sak känns trovärdiga. I de sista vändorna kan det snarare handla om upprepning av enstaka ord eller uttryck, logiska luckor som uppstått under redigeringen, kommatering och ordval. Man googlar också runt för att se så detaljer och fakta stämmer. Blommar vitsipporna verkligen i maj i den delen av landet? Kan man få minnesluckor av den medicinen? Sånt måste stämma, och redaktören är detektiven som kollar upp och korrigerar detaljerna så att allt sitter som en smäck.

Gör man inget mer??

Jo då, på mindre förlag kan redaktören även förlägga sina titlar, det vill säga ansvara för hela projektet. Man kanske också gör en del av PR-biten. Det blir också allt vanligare att redaktören formger inlagan själv, alltså fungerar som sättare. Andra uppgifter kan vara att sköta kontakten med tryckeri och repro, göra kalkyler och så klart läsa massvis av manus man funderar på att ge ut.

På ett större förlag kan rollen å andra sidan vara snävare än jag beskrivit ovan. Det kan helt enkelt variera väldigt mycket vad som ingår i jobbet.

Bokomslag

Några av titlarna jag jobbat med på sistone.

Vad behöver man kunna för att bli en bra förlagsredaktör?

Det uppenbara är förstås att man bör vara bra på text, språk och dramaturgi. Man behöver ha en känsla för hur man får ett redan bra manus att bli ännu lite mer spännande/romantiskt/roligt/pirr i magen-härligt, så att författaren och boken får möjlighet att bli så bra som det bara går. Och här finns det inte riktigt något rätt eller fel, så just känsla är en bra beskrivning tycker jag. Det finns så klart verktyg och generella principer, men det är sällan svart eller vitt när man jobbar med berättelser och text. Man skriver också mycket: säljtexter, baksidor, pitchar, och här använder man också sin språkförmåga. Ett öga för form är också bra.

Utöver det skulle jag säga att samarbetsförmåga är viktigt. Man jobbar med väldigt många olika människor, och man måste kunna stötta och peppa och vägleda och lyssna in och diskutera och argumentera, så att alla blir nöjda och boken så bra som möjligt.

Att inte panika när saker inte riktigt går som planerat är rätt bra också, eftersom det ofta uppstår oväntade problem längs vägen. Så fort man tror att man fått ett lätt projekt försvinner alla inlagebilder från servern, avtalet hade nån klausul man missat och nån glömmer korret i en bungalow på andra sidan jorden. Allt går att lösa, men det är ju skönt om man inte freakar ur för mycket varje gång.

Intresse för böcker, att läsa mycket och att tycka om den genre man arbetar inom är också rätt basic.

Hur blir man förlagsredaktör?

Det kan man bli på en massa olika sätt. Många som jobbar inom förlagsbranschen är utbildade inom litteratur- eller kulturvetenskap, kommunikation eller journalistik. Man kan också komma från bibliotekshållet, eller från bokhandeln.

Det finns två förlagsutbildningar i Sverige idag. Förlagskunskap 60 hp vid Stockholms Universitet och Förlags- och bokmarknadskunskap 60 hp vid Lunds Universitet. Båda innefattar flera veckors praktik, vilket för många blir första steget på vägen mot ett jobb. Det finns också utbildningar inom kulturvetenskap och projektledning som kan vara relevanta, plus väldigt många kortare kurser inom textproduktion, litterär gestaltning och kommunikation.

Jag har många kollegor som gått förlagsutbildningarna. En del är jättenöjda, en del not so much. Men så är det ju inom de flesta utbildningar. Jag skulle rekommendera att läsa på om olika utbildningar och kurser och fundera på vad du vill ha ut av dem. När jag ville in i branschen hade jag redan läst kommunikation, språk, litteratur och gestaltning, men jag hade ingen arbetslivserfarenhet på mitt CV som visade att jag behärskade text i praktiken. Det viktigaste för mig var alltså just detta, och att få in en fot, genom exempelvis en praktikplats. Jag bestämde mig för att söka praktik på egen hand, utan att gå en utbildning, eftersom jag bara ville åt just den delen. Hade jag däremot behövt lära mig de mer praktiska kunskaperna som man kan tillgodogöra sig på förlagsutbildningarna, ja då hade jag definitivt sökt dem.

Min första kontakt med förlagsarbete var en praktik på halvtid på X Publishing, samtidigt som jag jobbade i bokhandel och inom vården. Sedan fick jag frilansuppdrag, projektanställning, och något år senare en fast tjänst. Jag vill egentligen inte råda någon att jobba gratis, men det är onekligen ett sätt att få ett första uppdrag, som du kan använda som erfarenhet och referens för att komma vidare. Många förlag tar dock bara emot praktikanter från relevanta utbildningar, så går du inte en av dem kan du behöva tänka till. Läs mer om det i de avslutande tipsen nedan.

Bokbranschens negativa sidor

Det är en väldigt homogen bransch. På redaktionerna jobbar mestadels vita kvinnor med medelklassbakgrund. Männen? De är chefer eller förläggare. Om man ska generalisera.

Fler vill jobba på förlag än vad det finns behov av arbetskraft. Det här i kombination med att det inte är en bransch som badar i pengar gör att lönerna är förhållandevis låga, och att det periodvis kan vara stressigt.

Och just ja, nästan alla jobb finns i Stockholm. Om du vill vara anställd vill säga. Frilansa kan man ju göra varifrån som helst.

Vad är det som är så kul med det då?

Så himla mycket, men topp tre för mig personligen:

Först och främst att jag får jobba med mitt intresse – böcker och berättelser.

Variationen – ingen dag är den andra lik, konstigt nog.

Alla underbara kollegor, författare, frilansare. Flera av mina kollegor har blivit nära vänner vilket gör det ännu roligare att gå till jobbet <3

Några avslutande tips

1: Vill du in i bokbranschen så ge det ett försök. Visst, det är en svår bransch att få jobb i men jag tycker att man i alla fall ska försöka att uppnå sina drömmar. Med hårt jobb, tajming och lite tur kan det lika gärna gå svinbra. Det är en väldigt rolig bransch där det händer mycket, och jäklar vad många härliga, smarta, kunniga människor man träffar.

2: Läs en kurs eller en utbildning. Det här är mitt allra bästa råd! Det behöver inte vara de nischade förlagsutbildningarna just, men det är en stor fördel om du läser något där det ingår praktik.

3: Om du bestämmer dig för att försöka göra praktik utan att vara inskriven på en utbildning: Egentligen vill jag som sagt inte råda folk att jobba gratis, samtidigt som det var precis så jag tog mig till mitt första jobb. Men jag tänker så här: Det kommer vara svårt att få praktik på de stora, etablerade förlagen eftersom de priar praktikanter från utbildningarna. Men, det finns små förlag som inte har råd att avlöna någon i alla fall, och där kan du kanske få hjälpa till nån dag i veckan, inför ett boksläpp eller under nån mässa. Eller se dig omkring inom andra områden. Finns det något informationsmaterial du kan erbjuda dig att korrläsa på din nuvarande arbetsplats? Har din orienteringsklubb ett nyhetsbrev du skulle kunna språkgranska innan det skickas ut? På så sätt kan du få ihop relevant erfarenhet som kan leda dig vidare. Efter ett tag får du större och större kunder, och kan ta betalt för dina tjänster. Jag tror verkligen på att ta ett steg i taget, även om det känns som myrsteg i början. Tänk också på att en praktikplats/gratistjänster ska vara tillfälliga, ge dig den erfarenhet du behöver och du ska så klart visa framfötterna men inte jobba ihjäl dig.

4: Lär dig formge inlagor, det vill säga sätta böcker. Då blir du bredare, och min erfarenhet är att det är lättare att testa en ny sättare för att sedan låta denne ta även andra uppdrag, än att våga testa en helt ny oprövad redaktör.

5: Tänk på att det finns mer än bara traditionella förlag och tryckta böcker att jobba med. Ljud, e-böcker, strömningstjänster med mera. Kanske kan det vara något för dig?

6: Bli inte avskräckt om det låter som mycket att lära sig. Det finns som sagt massa utbildningar och man lär sig vart efter man jobbar.

7: Be om råd, ställ frågor och testa. Det är svinkul, jag lovar!

Pjuh, det blev ett långt inlägg. Hoppas att det kan vara till nytta för någon. Har du frågor eller vill ha mer hjälp så mejla eller lämna en kommentar så försöker jag hjälpa till. Jag planerar fler inlägg om förlagsarbete och skrivande och har du önskemål på vad jag ska ta upp så bara hojta till!

Följ mig på Bloglovin eller Pinterest för att inte missa uppdateringar och mer härligheter 😘

Du kanske också gillar:

Spontanmanus – fem tips på vägen

Gör nåt pinigt

I love Dick

En skamsen shopaholic

Mer läsning:

Förläggareföreningen har gjort en intervju med förlagsredaktören Katja Tydén som är bra tycker jag.

Sandra Beijers intervju med förläggaren Marie Augustsson är ett annat tips.

 

Pin It on Pinterest