Close

Hur många jordklot behöver jag?

Måndag, mulet. Nu kör vi lite klimatpepp, okej?!

Har ni gjort WWF:s Klimatkalkylator? Det är en enkät där man svarar på frågor om till exempel hur mycket kött man äter, vilken typ av el och uppvärmning man har hemma, hur mycket prylar och kläder man köper och så vidare. Sedan räknar de ut hur många jordklot som ens livsstil förutsätter. Superförenklat och trubbigt så klart, men vaffan, det är alltid nåt.

Jag som känner mig så himla miljömedveten förbrukar 2,5 jordklot. Medelsvensken förbrukar ungefär fyra. Så … grymt jobbat av mig! Närå, jag tycker 2,5 jordklot är helt sjukt, vem tror jag att jag är liksom, som använder så mycket resurser? Då blir det ju inget kvar till andra.

Klimatkalkylatorn Resultat

Så här såg mitt resultat ut. Jag behöver skärpa till mig när det gäller maten främst. Äta mindre kött och ännu mer ekologiskt och efter säsong.

Men ärligt talat, det tar så mycket emot att skriva den här texten eftersom det känns så himla … simpelt typ. För det här vet vi ju redan. Jag har absolut inget nytt att komma med, bara tråkiga fakta och snusförnuftiga uppmaningar, som gör Klimatkalkylatorn. Läs vilka områden du behöver bättre dig inom. Bättra dig.

Och under tiden hoppas jag att politikerna får tummen ur och gör kaos och river upp himmel och jord och fan och hans moster för att tvärbromsa utsläppen och temperaturhöjningen. Har dock inte jättemycket hopp om att det blir så, tyvärr.

Hittade för övrigt lite intressant statistik hos Naturskyddsföreningen. De har under de senaste trettio åren jämfört riksdagspartiernas miljöarbete och under den senaste mandatperioden såg det ut så här.

Miljöpartiet lovade mest, och Vänsterpartiet har hållit flest av sina miljölöften. Lite mer detaljerat här:

Klimatkalkylatorn-Slutsatser

Det här är så klart också en förenklad bild, men något säger det ju ändå om partiernas agenda. SD vill utplåna oss alla, medan V och MP gillar både djur, människor och natur. Om man ska förenkla, som sagt.

Nu ska Märta och jag kramas vidare. Vi håller oss inomhus idag, eftersom det blåser och regnar här hos oss. Ha en fin måndag nu, hoppas du också har någon att pussa och dra i håret.

Klimatkalkylatorn Klimatkalkylatorn

Du kanske också gillar:

Boktips: Psykologisk spänning

100 grejer (eller 2) jag saknar med att amma

På andra sidan

Jag lyssnar på radio när jag äter frukostgröten. Lyssnar på radio när jag byter blöja, när jag matar Märta, när jag går på toa. De pratar om valresultatet. Om vem som kommer förhandla med vem. Om vilka som kommer ha makt och vilka som inte kommer ha makt.

Och jag som brytt mig så himla mycket så himla länge, undrar bara när är det här färdigt?

Det var som om jag trodde att bara vi tar oss förbi valdagen så är det över sedan. Den 10 september kommer jag kunna sluta ligga vaken om nätterna och oroa mig över isarna som smälter, bränderna, värmeböljorna, de som drunknar i Medelhavet, mina queera och rasifierade vänner som är rädda. 10 september kommer det vara över, verkar jag ha trott. Antagligen på grund av att jag var optimistisk och trodde att när det väl kommer till kritan så kommer folk rösta för klimatet, människorna och demokratin. Så sjukt naivt av mig, jag vet.

För oavsett resultatet så är ju inte valet över nu, utan det är nu allt börjar. Nu ska politikerna förhandla och kompromissa och styra, baserat på hur vi röstat i helgen. Och jag tänker en extra gång på alla som röstade baserat på missnöje. De som “absolut inte är rasister men som vill markera”. För nu spelar skälen liksom ingen roll längre, nu får vi leva med konsekvenserna av det vi valt. Och framtida generationer lär också få leva med konsekvenserna. Har på känn att jag kommer ligga vaken och oroa mig en massa nätter till, ännu mer på grund av det där barnet som jag valde att skaffa, som så konkret är framtida generation. Brrr, ingen kul spiral av tankar detta.

I övrigt är vi förkylda, trötta och jag funderar på att klippa håret i nån kul frisyr som terapi/tröst typ. Men det har väl aldrig nånsin funkat, eller? Och just ja, om ni undrar varför det inte dykt upp bilder här på länge så är det för att jag städade bort kameran när vi skulle ha visning av lägenheten och nu kan jag inte hitta den igen.

Ville försöka få till en mer positiv slutkläm här men hinner ej eftersom Märta är i färd med att riva soffbordet och allt som står på det. Får återkomma en annan dag med skojigheter alltså.

Hej från en förkyld!

Du kanske också gillar;

Fontanellångest

Semester – inte bara härligt

Röstat

Igår kammade jag håret, tog Märta (numera frisk!) i selen och gick iväg till bibblan och förtidsröstade.

Har ni bestämt er för vad ni ska rösta på? Jag har vacklat en del inför det här valet. Jag har tidigare röstat på Miljöpartiet ett par gånger, och i senaste valet på Fi. Men den här gången känns det ännu viktigare än tidigare att det blir helt rätt. En del säger att det viktigaste är ATT rösta, så länge man inte röstar på ett odemokratiskt, rasistisk, klimatförnekande, homofobt och kvinnofientligt parti. Ni vet vilka. Och det är det ju, i grund och botten. Men det är ändå rätt stor skillnad på övriga partier, så jag vägde ideologi, taktik och enstaka sakfrågor och hade svårt att landa.

Men till slut så.

Mina största hjärtefrågor i det här valet var:

Miljö och klimat. Utan jordklot spelar resten ingen roll. Vi vet att vi måste dra ner på våra utsläpp, i Sverige och globalt, så det är dags att vara radikala nu tycker jag. Jag hoppas på långsiktighet blandat med snabba åtgärder som gör det omöjligt att vara miljöbov.

Jämlikhet och jämställdhet. Räknar in mäns våld mot kvinnor här också. Är så trött på att vara rädd när jag går hem från tunnelbanan, och på att rasism och homofobi är så normaliserat och utbrett. Även här vill jag ha riktig jävla förändring, och tror att det krävs reformer inom en mängd olika områden. Uppdaterade kunskaper inom polis, socialtjänst, skola och rättsväsende om partnervåld, hedersförtryck och sexuellt våld. Tillräcklig personal i barnomsorg och skola. Arbete med manlighetsideal. Att skolor, arbetsplatser och samhälle slutar ha överseende med våldsamma män och pojkar.

Blir fan knäpp när jag tänker på det här.

Sossarnas extra lediga dagar för föräldrar tycker jag låter su-per-bra. Även fler pappamånader i föräldraledigheten. Så att fler barn får tillgång till sina föräldrar och pappor, så att män får tillbringa mer tid med sina barn och så att inte kvinnor drar hela familjelasset per automatik.

Fördelning av cashen. Jag vill att de som har det svårast ska få det bättre. Inte skattesänkningar som ger mer i plånboken för oss som redan har det rätt najs. Här skulle ju sex timmars arbetsdag kunna hjälpa till också, så att inte vissa jobbar svinmycket och andra inte alls. Här ingår också att ta emot människor på flykt, och ge dem permanent uppehållstillstånd så att de har någon som helst chans att komma på fötter igen.

Tror jag nöjer mig där idag, även om det är mycket som är viktigt. Det är så svårt att skriva om politik så här konkret tycker jag, kanske för att jag inte brukar göra det?

Nu ska jag provsmaka min kimchi lite i förtid, och hoppas att den är lika god som jag misstänker av doften att döma. Ni som följer mig på insta vet att jag hackade loss härom kvällen när jag egentligen borde ha gått och lagt mig, men blir kimchin god offrar jag gärna nån timmes sömn. Livets mat är vad det är. Uppdaterar er sen i hur den smakade!

Glöm inte att rösta hörrni!

Hemma, restips och tågkärlek

Efter dryga tre veckor hos Marks mamma i Ängelholm bestämde vi oss till slut för att packa ihop och åka hem. SMHI utlovade regn och åska i Stockholm, och det ville vi ju inte missa. Plus att vi började längta hem lite.

Vi gjorde ett dygnslångt stopp i Malmö där vi hann med uteservering, kvällsbad på Ribban och bakelser i lekpark med Johan, Elsa och lilla Dag. Sedan hoppade vi på tåget mot Stockholm.

Åka tåg med bebis

Det här var vår andra tågresa med Märta nånsin, så vi är inga veteraner, men jag vill ändå dela med mig av ett par lärdomar.

Packa lätt! Funderar du på att “passa på” att ta med dig gamla tevespel och ett par hantlar (2 x 4,5 kilo) som legat i din svärmors klädkammare sedan nittiotalet, så skippa det.

Om du ändå tar med det: Lägg hantlarna under vagnen och se till så de inte syns. Ställ dig på perrongen och se lite plågad ut inför att lyfta upp vagnen på tåget. Då kommer antagligen någon snäll, intet ont anande medresenär fråga om du behöver hjälp och lyfta upp den åt dig. Det besparar dig ett (väldigt) jobbigt lyft.

Låt inte din bebis trycka i sig enorma mängder av valfritt nytt födoämne på tåget. Risken finns att hen kaskadkräks upp allting, antingen asap i tågvagnen eller den lite lindrigare varianten vi fick erfara: Hemma i sängen, på ryamattan, över hallgolvet och dina kläder, i sitt eget hår och fejs och i ditt hår och fejs.

Men utöver det gick resan smärtfritt. Vi blev en timme försenade pga elfel någonstans längs vägen men jag tycker faktiskt inte det är så farligt. Resan Ängelholm-Malmö i fredags tog tre timmar istället för en och jag vet att det hör till att klaga på SJ/banverket/nån annan inblandad aktör men jag är så glad att tågen ändå är så pass bekväma, går ofta och hyfsat snabbt och vill inte riktigt delta i tågklagomuren. Tror typ att det bara spär på bilden av att tåg inte är ett bra val. Ser aldrig folk bryta ihop offentlige över bilköer eller försenade flyg, men tågen klagar folk järnet på i teve, tidning och sociala medier. När det i själva verket är enormt mycket bättre än alternativen. För miljön då alltså. Och visst är vi överens om att den är viktig? Typ egentligen viktigast? I så fall får vi nog ta att det inte kostar nada att resa över hela jorden/Sverige, och att det inte går på ett kick. Kanske också ha marginalen och sinnesron att kunna ta en försening då och då. Plus så klart engagera sig och rösta på dem som vill underlätta och effektivisera miljövänligt resande, men man kan ju göra både och tänker jag.

Åka tåg med bebis

En resenär som tar förseningen med ro. Än så länge i alla fall.

Det får räcka för idag. Nu har nämligen Mark övertalat mig till att följa med och träna pga “finns AC på gymmet”. Och det tackar man ju inte nej till.

Du kanske också gillar:

Semester, inte bara härligt

En skamsen shopaholic

NMR i Almedalen

Alltså, hur kan det här få fortgå, hur mycket mer hets mot folkgrupp kan det bli?

Den som ännu inte är övertygad om vad NMR tycker och tänker kan ju kolla på det här klippet till exempel, där en representant förra året kallade Jan Scherman för “en äcklig jude”.

Så här säger (2017) en NMR medlem ”Du är en äcklig jude!”. Och de "får" hetsa mot folkgrupp i årets Almedalsveckan igen…

Publicerat av Dror Feiler Lördag 30 juni 2018

Och det finns många, många fler klipp att titta på om man kikar runt lite inne på Facebook, till exempel.

Polisen säger: “Vi får inte tycka något om någons åsikter, vi är helt färgblinda i vår tillståndsgivning, och vi sätter ingen före någon annan”, när de frågas ut om hur NMR kan ha fått tillstånd att hålla torgmöten och arrangera bokbord utanför RFSL:s lokaler. Vi tar det igen: Polisen säger att de är “färgblinda”. Polisen säger att de “inte får tycka om någons åsikter”. Det är alltså nazister vi pratar om nu. Riktiga nazister, som gillar Adolf Hitler, vill ge sig på till exempel hbtqi-personer, judar och rasifierade med våld. Helst döda dem. Det är dem polisen säger sig vara färgblinda inför.

Hur kan de ha kunnat komma fram till det här beslutet? Och, vad händer efter valet, om SD blir större och påverkar politik och opinion ännu mer? Jag vill verkligen, verkligen inte veta svaret på den frågan.

Nu ska jag stänga av datorn, vräka i mig Strepsils pga tappat rösten och har som sandpapper i halsen, och försöka bearbeta samtiden lite. Måste försöka komma på något jag kan göra för att hjälpa the good guys, hur minimalt det än kan vara. Är det någon som har tips?

Ta hand om er finingar.

Knutblus för Sara

Jag har två knytblusar.

Den ena har jag ärvt efter min mormor. Den är i siden och kommer från NK.

Den är rosa och jag älskar den.

Men jag har den aldrig på mig eftersom den är för stor.

Den andra har jag fått i födelsedagspresent av min vän Zaira.

Den är i skirt, ömtåligt, nästan genomskinligt tyg.

Den har jag sällan på mig eftersom jag är så rädd om den.

En kattklo, en smutsig bebishand, ett rödvinsglas. Så mycket kan förstöra den.

Men idag.

Idag skiter jag i allt det där och tar på mig blusen, för den i sig är inte viktig. Det är inte plagget som spelar roll. Inte heller Sara Danius jobb, eller Svenska akademien.

Det som spelar roll är systerskap, syskonskap. Att jag måste förklara för min dotter när hon är stor nog att förstå, att kvinnor alltid tar smällen när män begår övergrepp, inte sköter sitt jobb, inte tar ansvar och beter sig som svin helt enkelt. Och trots det få henne att våga säga ifrån, säga nej, säga ja, säga tillsammans kan vi förändra det här.

Men än så länge är hon lyckligt ovetande om hur sugig världen kan vara, och hur mycket jobb det är kvar för att förändra den. Och fan vad jag avundas henne.

Knutlbusförsara bild

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör.

Glad jävla heteropåsk.

Mammamage

De sa: Det är viktigt att stärka magen efter en förlossning. Annars kan man skada sig.

De sa: Det är viktigt att göra det i långsam takt så inte magmusklerna går ihop fel.

De sa: Ladda ner appen Mammamage.

Lyssnade jag? LYSSNADE jag??

Ja, jag gjorde faktiskt det den här gången.

För är det någonting jag har respekt för så är det magmuskler. Tydligen.

Jag laddade ner den jäkla appen. Bara för att upptäckta att övningarna är indelade i nivåer. Man kommer åt fyra övningar på den första nivån, och för att komma åt fler måste man göra dem åtta gånger. Sen kan man låsa upp nästa nivå, med fyra till övningar. Och så vidare.

Vilket ondskefullt sätt att reta en nyförlöst på.

En del av de där övningarna passade nämligen inte mig. Någon var för lätt, någon annan för obekväm och nån var bara stentrist.

Sedan kom jag på att man kunde fuska. Jag började sätta mobilen på ljudlös, starta träningsprogrammet och lägga mobilen i fickan. När jag kom till nästa nivå, som var lika tråkig och den, fuskade jag mig igen den också. Och nästa.

Nu har jag lagt ner appen helt. Men jag gör faktiskt de övningar som jag gillade. Plus knipövningarna ibland, även om de måste räknas till kategorin stentråkiga. Men jag tror jag blir starkare. Det känns bra.

Men allvarligt talat, och rätta mig om jag har fel: Om den här appen hade riktat sig mot män, hade man låst övningarna då eller förutsatt att användaren själv skulle kunna ta ansvar för att lägga upp sin träning? Alla kroppar är ju olika. Vissa testar appen en vecka efter förlossningen, andra ett år efter förlossningen. Varför skulle alla användare ha behov av exakt samma övningar, i precis lika många set?

Nä, nu ska jag och min fortfarande svaga men mysigt mjuka mammamage ta oss ner till BVC. Och knipa lite på vägen kanske.

Hej för idag <3

mammamage bild

Du kanske också gillar:

Hur få bebis att sova hela natten?

Knytblus för Sara.

Påskpynt eller glad jävla heteropåsk

Så här går det till när vi påskpyntar hemma hos oss:

Jag går ner till källarförrådet och passar på att bära ner julgransfoten som stått i hallen sedan januari.

Jag öppnar lådan med jul- och påskpynt som turligt nog står lättåtkomlig.

Jag rotar fram mina två högt älskade trätuppar.

Jag tar med dem upp till lägenheten och ställer dem på en hög med böcker.

Så var det klart och påskfriden kan infinna sig.

Vi, precis som de flesta andra heteropar jag känner, har uppenbarligen en rätt sned ansvarsfördelning kring vissa hushållssysslor. I det här specifika fallet finns det dock en anledning. Jag älskar påsken, medan det för M inte är större än pingst, kristi himmelfärd och alla de där andra låtsas-högtiderna.

Samtidigt är det ju lite det som är grejen. Det finns alltid en anledning. Alltid ett bra skäl till att män inte kan vara föräldralediga, vabba, plocka fram påskpynt, lucianattlinnen och binda midsommarkransar. De har för hög lön, för låg lön, har inte intresset, tycker inte det är viktigt, var upptagna av annat, glömde och var inte så bra på det helt enkelt. Om det inte fanns så många bra skäl hade det väl inte varit så rackarns svårt att leva jämställt?

Och av någon anledning blir det aldrig så tydligt som vid högtider (se pyntproceduren ovan).

Nästa år hoppas jag få se M rota fram tupparna, och kanske till och med måla ett ägg eller två tillsammans med Märta. Under tiden tänker jag skriva väldigt viktiga blogginlägg och smygbörja på påskgodiset.

Glad påsk bild

Glad påsk!

 

 

Pin It on Pinterest