Close

Skriv ett grymt följebrev

Eftersom ni var många som uppskattade min spontanmanusguide, kommer här mina fem bästa tips för hur man skriver ett grymt följebrev också.

När du skickar in ditt spontanmanus brukar vi på förlagen nämligen vilja veta lite om dig och få en kort beskrivning av ditt manus. Eftersom jag läst mängder med spontanmanus och följebrev, vet jag hur viktigt brevet verkligen är. Och det är faktiskt inte så svårt att få till det heller.

Här kommer mina fem bästa tips för ett grymt följebrev. Enjoy!

Fem-tips-for-ett-grymt-foljebrev

1. Håll det kort

Du vill uppnå två sker med ditt brev: Framstå som en vettig person att jobba med, plus väcka intresse för ditt manus. Mer än så krävs inte, och jag skulle säga ju kortare desto bättre.

Det här bör du ta med i ditt brev:

Fyra-fem meningar om dig själv. Typ vad du jobbar med, eventuellt nån detalj som får dig att stå ut, och lite om ditt skrivande. Kika i bokhyllan eller på förlagens hemsidor. Hur presenterar förlagen sina författare där? Svar: Ungefär så här.

En kort presentation av ditt manus. Du vill berätta vad det handlar om och väcka intresse. Det räcker! Läs mer detaljer om hur du gör detta i punkt fem nedan.

Totalt bör en A4 räcka.

Om du behöver mer utrymme än så – fundera över varför. Är det svårt att förklara vad ditt manus handlar om? Detta kan vara ett tecken på att ditt manus är lite spretigt. Eller är det för att du inte är så bra på att formulera dig kärnfullt? Be om hjälp, och fundera ett varv på om det finns spår av detta i ditt manus också. Kanske ska du redigera igenom det ett varv till, för säkerhets skull, eller ta hjälp av till exempel en manuscoach innan du skickar in det?

2. Gör det snyggt

Och med ”snyggt” menar jag främst ”läsvänligt”.

Du behöver inte spexa till det, utan välj bara ett vanligt, läsvänligt typsnitt (Times, varför inte?), 1,5 i radavstånd och breda marginaler. Jag har fått både följebrev och manus i skrivmaskinstypsnitt och det blir rätt jobbigt att läsa. Likaså om raderna är täta och långa.

Det kan vara trevligt med en bild på dig, men det spelar ingen som helst roll för bedömningen av ditt manus. Gör som du vill med det alltså. Det är alltid bättre att skippa bilden än att skicka med en selfie i dåligt ljus ur en knasig vinkel. Vill du skicka med en bild så be någon att fota dig, eller använd självutlösaren. Håll dig nära ett fönster för naturligt ljus, och croppa bort krafs i bakgrunden.

3. Like a pro

Du vill verka proffsig och seriös, eftersom du ju vill få förlaget att göra business med dig. Att anta en ny författare, kanske en debutant, är en stor och dyr satsning för ett förlag. Framstår du som knepig eller oseriös vågar man kanske inte göra den investeringen i dig.

Hur framstår man som ett proffs då??

Jomen så här till exempel:

Trevlig ton. Viktigt! Självklart för de flesta, men på förekommen anledning tar jag med det ändå. Var inte dryg, ställ inte udda krav och avsluta med en beprövad artighetsfras i stil med ”Med vänliga hälsningar”. Då framstår du som en trevlig prick helt enkelt.

Relevant info om dig. Om du skrivit en bok om trädgårdsarbete är det ju bra att veta att du jobbar som trädgårdsmästare och älskar amaryllis. Men kanske inte att du har tre barn och gillar att laga mat. Precis som man listar den relevanta arbetslivsbakgrunden när man söker ett jobb, och utelämnar det som inte är av betydelse.

Och åter igen: håll det kort. Kan inte nog betona detta. Håll. Det. Kort.

Förminska inte dig själv eller ditt manus. Om inte ens du själv tror på det här, varför skulle då någon annan göra det? Skriv alltså inte att du gissar att du inte kommer bli antagen, eller att manuset behöver redigeras väldigt mycket eftersom det nog inte är så bra.

Dra heller inte på för mycket. Du behöver inte skriva ”Ett manus från Sveriges nästa Camilla Läckberg.” Det blir lite too much. Har du höga ambitioner kan du förmedla det på andra sätt, som genom att skicka in ett genomarbetat manus, ett seriöst följebrev, och tala om att du har fler manusidéer du kommer börja jobba med framöver.

Låt manusgruppen göra sitt jobb. Skriv inte att dina vänner tycker att manuset är jättespännande, eller att du verkligen tror på dig själv som författare. Är manuset jättespännande så kommer manusgruppen att märka det, och tro på dig.

4. Gör din research

Kolla upp förlagen du hör av dig till noga, så att de ger ut just din genre. Läs också på deras hemsida så att de tar emot spontanmanus och ifall de har önskemål om formalian.

5. Sälj skiten ur ditt manus

Det här är ju egentligen det viktigaste med brevet: Att få den som läser att bli nyfiken på ditt manus.

Skriv alltså en kort presentation av manuset som väcker intresse. Till hjälp kan du läsa baksidestexter på böcker i samma genre och härma dem. Du behöver inte vara så rädd för spoilers, i ett följebrev är det okej att avslöja lite mer än i en baksidestext, men bäst är om du kan tala om vad manuset handlar om utan att spoila för mycket. Förlagsmedarbetare är också människor, och gillar att undra vad som kommer att hända.

Se till att tala om vad som får just ditt manus att sticka ut. Är tonen varm och härlig, eller är dina karaktärer skruvade och lite udda? Bara ett par ord som ”En varm berättelse om vänskap och motorcyklar” hjälper till att skapa en tydligare bild av helheten. Det kan göra det lättare för den som läser att pitcha för kollegorna på ett manusmöte och se målgruppen framför sig.

Och avslutningsvis – heja dig som skriver och kommit så långt i ditt manus att du funderar på att låta ett förlag läsa. Det är så jävla jobbigt att skriva ibland ju, så klappa dig själv lite på axeln. Glöm inte heller bort att förlagen får in väldigt många spontanmanus, och det är få som blir antagna. Så tappa inte hoppet om du blir refuserad, utan skriv vidare och försök igen. Även om det är svårt så kan det ju gå vägen också.

Foljebrev-Jenny

Så där hörrni, hoppas att det här kan vara till hjälp för någon.

Har du frågor eller önskemål på annat du vill läsa om så lämna en kommentar eller mejla. Dela gärna inlägget om du gillade det, så når det fler författaraspiranter där ute <3

TODO-foljebrev

Och LYCKA TILL nu!!

Du kanske också gillar:

Spontanmanus, fem tips på vägen

Att jobba som förlagsredaktör

Gör nåt pinigt

Följ mig på BloglovinInsta eller Pinterest, så missar du inget <3

Tre tankar om skrivande

Häromdagen träffade jag min kompis Anna över vin och ost för att prata skrivande.

Anna och jag lärde känna varandra under en skrivkurs, så hela grunden till vår relation liksom bygger på skrivande. Med andra vänner kan det vara svårt och lite skämmigt att prata om, men med Anna kommer det helt naturligt.

Vårt samtal satte igång en hel massa tankar, och här kommer tre av dem.

Vikten av en skrivkompis

Vad skönt det kan vara att prata om sitt intresse med någon som verkligen förstår. Man behöver inte byta texter med varandra, men att någon ställer frågor, peppar och lyssnar, kan vara så värdefullt. Och man måste ju inte ses IRL. Ett tag hade jag och en kompis en hemlig Facebook-grupp för bara oss två där vi la upp en mening om dagen ur något vi hade skrivit. Ibland var den där meningen det enda jag skrev den dagen, men en mening är ju i alla fall en mening. Vi lajkade varandras inlägg och kom med glada tillrop och det blev liksom lite peppigt och kul.

Prestationsångest, vilken glädjedödare

Jag brottas med den. Alla jag känner som skriver brottas med den. Prestationsångesten. Rösterna av en petig redaktör (heh, typ som jag själv då) eller en elak kritiker liksom ekar i huvudet, och man begränsar sig, lägger energi på att negga och i värsta fall slutar man tycka att det är kul och tappar orken att skriva. Jag tror att man måste fortsätta även om det mesta man skriver blir skit. Se det som en övning för att nästa mening, sida eller manus ska kunna bli bättre. Och när man väl har fått ner något på papper kan man gå tillbaka och redigera eller skriva om. Ur det där kassa man vräkte ur sig kan det gå att polera fram något värdefullt, om det så bara är en mening eller en idé att bygga vidare på. Jonas Hassen Khemiri sa i en intervju en gång att det mesta han skriver är jättedåligt, och det är så jäkla trösterikt att tänka på. Till och med Jonas Hassen Khemiri skriver skit, och tänk om han hade låtit det stoppa honom liksom!?

Att jämföra sig hjälper ALDRIG

Herregud så många det finns att jämföra sig med när man är på det humöret. Det gäller inte bara skrivande utan allt i livet ju. Någon annans superbra roman, ett härligt instagramflöde, en typ tjugoåring som landat ett svinkul jobb i cool stad, någon med massa supergulliga barn som gör gulliga utflykter medan man själv inte ens pallar gå ner till Coop med sin enda ynka bebis pga för varmt (true story!) … jamen ni fattar.

Men för det första har de garanterat också haft stunder av självtvivel eller fått härdsmälta nån gång på grund av värmebölja och trilskande kids. Och för det andra gagnar det inte mig det minsta att jämföra. Tror det är viktigt att identifiera vilka i ens omgivning som inspirerar och lägga mer energi på dem, och sluta snegla så mycket på dem som gör en stressad eller bara tycker på ömma punkter. Avfölj dem på sociala medier till exempel, det är så skönt när ens flöde blir peppigt och inspirerande istället för en källa till stress. Vill också slå ett slag för att tänka på vad man själv visar upp, inför vänner och i sociala medier. Våga visa sårbarhet eller de inte fullt så härliga stunderna ibland också. Dels brukar man få mångdubbelt tillbaka, och dels är det skönt att få vara hela sitt jag, om ni fattar vad jag menar?

Jenny

Hej från mig och diskstället 👋🏽

Sen tipsade Anna mig om massvis med bra böcker och teveserier, men jag måste be henne skriva ner dem åt mig eftersom mitt minne tydligen är sämst i stan. Kommer ihåg noll av dem.

Men hörni det är fredag ju! Inte för att jag kommer ha en särskilt helgig helg – Mark jobbar både lördag och söndag – men fredag är ändå fredag. Jag ska försöka ta mig ut och köpa en glass som jag kan stressäta i skuggan medan Märta far runt i vagnen. Det blir fint!

Du kanske också gillar:

Gör nåt pinigt

Att jobba som förlagsredaktör

Spontanmanus – fem tips på vägen

Idag tänkte jag dela med mig av mina fem bästa tips till dig som funderar på att skicka in ditt manus till ett förlag.

Jag har läst rätt många spontanmanus, som anställd och frilans, och det finns några vanliga fallgropar du lätt kan undvika, plus ett par mer krävande grejer att fila på.

Nu kör vi!Spontanmanus

1. Se över början ordentligt en gång till

Det här är det absolut viktigaste tipset – se till att ditt manus har en bra inledning. Känns det redan här rörigt eller segt, då är risken stor att läsaren tappar intresset. Vi hinner tyvärr inte läsa alla inkomna manus från början till slut, så se till att du har ett första kapitel som gör det omöjligt att lägga manuset ifrån sig.

Vad är då en bra början?

Det beror så klart på genre, men jag skulle säga att en bra inledning sätter tonen för vad som komma skall och väcker intresse. Ett bra första kapitel pekar framåt, bakåt, eller inåt mot handlingen, om du förstår hur jag menar? Det kanske tydligaste exemplet är en spänningsroman, där du vill få mig att undra vad som hänt eller kommer att hända. Men det gäller egentligen för alla genrer – bara på olika sätt och i olika intensitet.

Du bör också ge läsaren en glimt av din huvudkaraktär, eller någon av karaktärerna, eftersom det gör det mer lockande att stanna kvar i manuset. Några detaljer som gör att man vill få reda på vem den där roliga/störiga/läskiga personen är egentligen. Men varning för att presentera för många karaktärer för fort, det är ett vanligt misstag som gör att det blir rörigt.

Snabbrecept för en bra inledning:

En tydlig scen med närvaro och känsla.

En karaktär som känns som en person, inte bara ett namn.

Detaljer som pekar framåt/inåt/bakåt.

Svårare än så behöver det inte vara! (Jo jag vet, det här är skitsvårt, men you can do it!!)

2. Pitcha ditt manus

Försök skriva två olika pitchar:

1. Först med bara två-tre meningar

2. Sedan som en baksidestext

Det kan nämligen ge dig en fingervisning om hur pass färdigt manuset är. Kan du sammanfatta det så här kortfattat har du antagligen en tydlig huvudintrig och kan snabbt få andra att förstå vilken typ av bok det är. Och tvärtom, är det svårt att pitcha manuset på så här kort utrymme, då kanske intrigen och/eller tematiken inte är tydlig nog?

Plocka gärna fram några böcker ur bokhyllan i liknande genre och kika på hur baksidestexterna är skrivna. Ofta är de kortare än vad man tror! Härma hämningslöst, det märks inte, jag lovar. Bara sno strukturen och anpassa efter just din berättelse. Det här kan du förresten spara tills det är dags att skicka in manuset till förlaget, för att pitcha det på riktigt i ditt följebrev.

3. Redigera en vända till

Eftersom det faktiskt aldrig skadar.

Om du vill ha lite vägledning här skulle jag råda dig att fokusera på karaktärerna, flytet i texten och tempot.

Som jag skrev ovan – introducera karaktärerna i lagom takt, inte för många för snabbt, och se till så deras viljor, motiv, dåliga sidor, bra sidor och sätt att prata känns genuint och tydligt.

Flytet i texten handlar om språket. Det ska kännas lockande att läsa, inte jobbigt på grund av ett onödigt krångligt språk.

Tempot: Se till att du sätter igång handlingen tidigt, så att man vill läsa vidare och undrar vad som ska hända. Fortsätt sedan att bygga upp intrigen, stegra den mer och mer och till slut – låt den brisera i en vändpunkt, eller flera. Men jäkta inte, ibland går handlingen alldeles för fort fram, och ofta på bekostnad av närvaron, trovärdigheten, känslan.

4. Låt manuset vila

I kanske ett par dagar, ett par veckor, eller så länge du behöver.

Under tiden kan du kolla upp förlag du är intresserad av, se om de verkar passa för just ditt manus (viktigt!), och leta upp mejladresser. (Jag tycker du ska skicka till flera förlag samtidigt eftersom svarstiderna kan vara långa, men får du napp någonstans är det trevligt att meddela de andra, så de inte lägger tid på att läsa ditt manus i onödan.)

Dessutom kan du låta en vän läsa och komma med feedback. Hen får gärna berömma dig, men ännu hellre tala om ifall det var något som var svårt att förstå, kändes märkligt eller inte gick ihop. De här kommentarerna kan du sedan fundera lite på, och åtgärda om du tycker att det var befogad kritik. Har du möjlighet kan du anlita en redaktör eller manuscoach i det här skedet, det kan verkligen vara till stor hjälp.

När manuset vilat lite så läser du igenom det igen och om det behövs – redigerar en sista vända.

5. Korrläs

Det är supersvårt att korrläsa sin egen text, men gör i alla fall en stavningskontroll i ordbehandlaren, och läs igenom manuset noga. Är du så trött på ditt manus nu att du håller på att kräkas – och det bör du nog vara, annars har du kanske inte arbetat igenom det tillräckligt – korra så långt du pallar. Ett stavfel på första sidan är ett varningstecken, men ett stavfel mitt i boken märks knappt, eftersom du då redan fångat in läsaren.

När du håller på med detta kan du se över formen lite också. Se till att ha ett stort radavstånd, ett läsvänligt typsnitt och breda marginaler. Det gör det lättare att läsa! En del förlag talar om på sin hemsida hur de vill att spontanmanusen ska vara formaterade, följ då anvisningarna.

Ett par sista, väldigt viktiga, extratips:

Ta de här och alla andra råd med en nypa salt. Man ska lita på sin magkänsla, och du vet antagligen bäst vad ditt skrivande och ditt manus behöver. Men vet du inte riktigt det, ja då är den här guiden en bra hjälp på vägen skulle jag våga påstå.

Kom ihåg att förlagen får in väldigt många spontanmanus, och det är en promille, om ens det, som blir antagna den här vägen. Så bli inte nedslagen om svar dröjer eller om du får en standardrefus. Det är helt enkelt väldigt svårt att passera nålsögat, men det kan gå, så klart!

Lycka till nu, och hör av dig om du vill ha fler guider eller hjälp. Följ mig gärna på exempelvis Bloglovin, så missar du inga kommande tips.

Gillade du det här inlägget – dela det gärna så att det når fler <3

TODO

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

Gör nåt pinigt

Lady Bird

 

Gör nåt pinigt

När jag funderade på att starta en blogg var den största anledningen till att inte göra det att det vore pinigt.

Att starta en blogg 2018 liksom, är inte det cirka tio år för sent?

Och vem skulle vilja läsa den?

Kommer jag kunna se folk i ögonen igen om jag gör nåt så pinsamt?

Sen fick jag feeling en kväll och bara gjorde det, startade den här himla bloggen.

Okej, jag tänkte faktiskt göra det i smyg, utan att berätta det för någon förutom kanske min kille och min bästis pga de är bäst och alla andra är läskiga och dömande.

Sen tog det tre minuter för Instagram att fatta att jag var jag och börja föreslå gamla ragg och kollegor som personer jag borde följa. Jag panikade, ringde min BFF Madde och min jourhavande kurator tillika själsfrände Juliana och hade långa krissamtal. Sen låtsades jag att jag inte brydde mig och bara körde på.

Och vet ni, det var inte så farligt.

Jag trodde att jag skulle vrida mig av ångestplågor efter varje inlägg men det kommer ingen ångest.

Hade jag vetat att det var så här oläskigt att skriva hade jag gjort det för länge sedan.

Så idag vill jag tipsa om det: gör nåt pinigt.

De där sakerna du fantiserar om men låter bli på grund av rädslan för vad folk kommer tycka.

Bara gör det. För antagligen är det inte så farligt som du tror.

Pinigt

En oskarp bild, men inte skäms jag för det.

Och jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många vänner och bekanta som hört av sig och berättat att de också bloggar/instagrammar/skriver fast i smyg eftersom det känns lite jobbigt att berätta. Så de jag trodde skulle döma mig gör exakt samma sak, hur sjukt är inte det?

Plus en annan sak som jag insett: De som tycker att det du gör är kul och bra kommer peppa dig och heja på. De som tycker att du är pinsam eller en riktig klåpare – de kommer antagligen bara säga det bakom din rygg, inte direkt till dig, så det slipper du höra. Det låter kanske sorgligt, men det är skönt ju.

Och det viktigaste av allt: De som dömer dig på riktigt och tycker mindre om dig för att du gör nåt pinigt – de var ändå inte så bra kompisar till att börja med. Gud vad klyschigt, men det är ju sant. Vänskap som baseras på att man gör rätt och inte är pinsam är kanske kul ett tag, men inget du ska låta påverka så viktiga saker som att följa dina drömmar. Tvärtom är det ju de som peppar dig när du faktiskt har gjort bort dig som du ska hålla hårt i. Resten kan du skita i ärligt talat.

Så, hoppas att jag lyckas inspirera i alla fall en enda skamfylld läsare att göra en miniliten pinig grej. Vill man ha pepp kan man mejla, så lovar jag att heja på dig. Och vill man peppa andra kan man ju göra det i kommentarsfältet, för pepp kan man ju inte få för mycket av.

Heja!

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

Lady Bird, jag älskar den trots att jag kände mig gubbig

Att jobba som förlagsredaktör

Förlagsredaktör ett svinkul jobb

När jag började fundera på om förlagsbranschen kunde vara något för mig upptäckte jag snabbt att det var ett rätt svårt område att ta sig in i. Det är en liten bransch där många superkompetenta människor vill jobba, och inget på mitt CV var egentligen bok- eller textrelaterat, utöver min rätt generella kandidatexamen i litteratur och svenska.

Jag minns att det var svårt att hitta information om hur arbetet på ett förlag går till, vad det innebär att jobba som förlagsredaktör och hur man bäst får in en fot. Här kommer därför den guide jag själv hade velat läsa.

Först en disclaimer: Jag har jobbat i branschen i sex år ungefär, som anställd och frilans, med mestadels skönlitteratur, barn- och ungdomsböcker och lättläst. Jag är just nu anställd på LL-förlaget, men har tidigare jobbat på bland annat B. Wahlströms. Guiden är så klart färgad av detta, så ta det för vad det är, mina erfarenheter och tips, ingen universal sanning, okej? Då kör vi!

Redaktörsrollen kan se väldigt olika ut på olika förlag. Men de huvudsakliga uppgifterna för redaktören skulle jag säga är manusbearbetning och projektledning.

Projektledning

När förläggaren köpt in ett manus som ska bli till en bok och satt ett utgivningsdatum tar redaktören över och håller i trådarna fram till tryck. Man bokar in en omslagsformgivare, sättare, korrläsare, lägger upp en tidsplan för alla inblandade och håller koll på att tidsplanen håller. Man skriver sälj- och baksidestexter, fixar med admin kring titeln och ser till att info och metadata stämmer och uppdateras vartefter. Sälj- och marknadsavdelningen behöver manus, bilder, omslag och säljtexter för att kunna göra sitt jobb, och det är redaktören som ansvarar för att de får det i tid. Det ingår också att peppa författaren när hen blir självkritisk och vill kasta rubbet i soptunnan i sista sekund. Mycket viktig uppgift!

Manusbearbetning

Både förläggaren och redaktören läser manuset flera gånger och ger författaren förslag på hur hen kan slipa det ytterligare en liten aning. Man brukar börja med de stora dragen, för att sedan zooma in mer på detaljer. I första vändan diskuterar man kanske om en karaktär introduceras för tidigt, eller om hens motiv att göra en viss sak känns trovärdiga. I de sista vändorna kan det snarare handla om upprepning av enstaka ord eller uttryck, logiska luckor som uppstått under redigeringen, kommatering och ordval. Man googlar också runt för att se så detaljer och fakta stämmer. Blommar vitsipporna verkligen i maj i den delen av landet? Kan man få minnesluckor av den medicinen? Sånt måste stämma, och redaktören är detektiven som kollar upp och korrigerar detaljerna så att allt sitter som en smäck.

Gör man inget mer??

Jo då, på mindre förlag kan redaktören även förlägga sina titlar, det vill säga ansvara för hela projektet. Man kanske också gör en del av PR-biten. Det blir också allt vanligare att redaktören formger inlagan själv, alltså fungerar som sättare. Andra uppgifter kan vara att sköta kontakten med tryckeri och repro, göra kalkyler och så klart läsa massvis av manus man funderar på att ge ut.

På ett större förlag kan rollen å andra sidan vara snävare än jag beskrivit ovan. Det kan helt enkelt variera väldigt mycket vad som ingår i jobbet.

Bokomslag

Några av titlarna jag jobbat med på sistone.

Vad behöver man kunna för att bli en bra förlagsredaktör?

Det uppenbara är förstås att man bör vara bra på text, språk och dramaturgi. Man behöver ha en känsla för hur man får ett redan bra manus att bli ännu lite mer spännande/romantiskt/roligt/pirr i magen-härligt, så att författaren och boken får möjlighet att bli så bra som det bara går. Och här finns det inte riktigt något rätt eller fel, så just känsla är en bra beskrivning tycker jag. Det finns så klart verktyg och generella principer, men det är sällan svart eller vitt när man jobbar med berättelser och text. Man skriver också mycket: säljtexter, baksidor, pitchar, och här använder man också sin språkförmåga. Ett öga för form är också bra.

Utöver det skulle jag säga att samarbetsförmåga är viktigt. Man jobbar med väldigt många olika människor, och man måste kunna stötta och peppa och vägleda och lyssna in och diskutera och argumentera, så att alla blir nöjda och boken så bra som möjligt.

Att inte panika när saker inte riktigt går som planerat är rätt bra också, eftersom det ofta uppstår oväntade problem längs vägen. Så fort man tror att man fått ett lätt projekt försvinner alla inlagebilder från servern, avtalet hade nån klausul man missat och nån glömmer korret i en bungalow på andra sidan jorden. Allt går att lösa, men det är ju skönt om man inte freakar ur för mycket varje gång.

Intresse för böcker, att läsa mycket och att tycka om den genre man arbetar inom är också rätt basic.

Hur blir man förlagsredaktör?

Det kan man bli på en massa olika sätt. Många som jobbar inom förlagsbranschen är utbildade inom litteratur- eller kulturvetenskap, kommunikation eller journalistik. Man kan också komma från bibliotekshållet, eller från bokhandeln.

Det finns två förlagsutbildningar i Sverige idag. Förlagskunskap 60 hp vid Stockholms Universitet och Förlags- och bokmarknadskunskap 60 hp vid Lunds Universitet. Båda innefattar flera veckors praktik, vilket för många blir första steget på vägen mot ett jobb. Det finns också utbildningar inom kulturvetenskap och projektledning som kan vara relevanta, plus väldigt många kortare kurser inom textproduktion, litterär gestaltning och kommunikation.

Jag har många kollegor som gått förlagsutbildningarna. En del är jättenöjda, en del not so much. Men så är det ju inom de flesta utbildningar. Jag skulle rekommendera att läsa på om olika utbildningar och kurser och fundera på vad du vill ha ut av dem. När jag ville in i branschen hade jag redan läst kommunikation, språk, litteratur och gestaltning, men jag hade ingen arbetslivserfarenhet på mitt CV som visade att jag behärskade text i praktiken. Det viktigaste för mig var alltså just detta, och att få in en fot, genom exempelvis en praktikplats. Jag bestämde mig för att söka praktik på egen hand, utan att gå en utbildning, eftersom jag bara ville åt just den delen. Hade jag däremot behövt lära mig de mer praktiska kunskaperna som man kan tillgodogöra sig på förlagsutbildningarna, ja då hade jag definitivt sökt dem.

Min första kontakt med förlagsarbete var en praktik på halvtid på X Publishing, samtidigt som jag jobbade i bokhandel och inom vården. Sedan fick jag frilansuppdrag, projektanställning, och något år senare en fast tjänst. Jag vill egentligen inte råda någon att jobba gratis, men det är onekligen ett sätt att få ett första uppdrag, som du kan använda som erfarenhet och referens för att komma vidare. Många förlag tar dock bara emot praktikanter från relevanta utbildningar, så går du inte en av dem kan du behöva tänka till. Läs mer om det i de avslutande tipsen nedan.

Bokbranschens negativa sidor

Det är en väldigt homogen bransch. På redaktionerna jobbar mestadels vita kvinnor med medelklassbakgrund. Männen? De är chefer eller förläggare. Om man ska generalisera.

Fler vill jobba på förlag än vad det finns behov av arbetskraft. Det här i kombination med att det inte är en bransch som badar i pengar gör att lönerna är förhållandevis låga, och att det periodvis kan vara stressigt.

Och just ja, nästan alla jobb finns i Stockholm. Om du vill vara anställd vill säga. Frilansa kan man ju göra varifrån som helst.

Vad är det som är så kul med det då?

Så himla mycket, men topp tre för mig personligen:

Först och främst att jag får jobba med mitt intresse – böcker och berättelser.

Variationen – ingen dag är den andra lik, konstigt nog.

Alla underbara kollegor, författare, frilansare. Flera av mina kollegor har blivit nära vänner vilket gör det ännu roligare att gå till jobbet <3

Några avslutande tips

1: Vill du in i bokbranschen så ge det ett försök. Visst, det är en svår bransch att få jobb i men jag tycker att man i alla fall ska försöka att uppnå sina drömmar. Med hårt jobb, tajming och lite tur kan det lika gärna gå svinbra. Det är en väldigt rolig bransch där det händer mycket, och jäklar vad många härliga, smarta, kunniga människor man träffar.

2: Läs en kurs eller en utbildning. Det här är mitt allra bästa råd! Det behöver inte vara de nischade förlagsutbildningarna just, men det är en stor fördel om du läser något där det ingår praktik.

3: Om du bestämmer dig för att försöka göra praktik utan att vara inskriven på en utbildning: Egentligen vill jag som sagt inte råda folk att jobba gratis, samtidigt som det var precis så jag tog mig till mitt första jobb. Men jag tänker så här: Det kommer vara svårt att få praktik på de stora, etablerade förlagen eftersom de priar praktikanter från utbildningarna. Men, det finns små förlag som inte har råd att avlöna någon i alla fall, och där kan du kanske få hjälpa till nån dag i veckan, inför ett boksläpp eller under nån mässa. Eller se dig omkring inom andra områden. Finns det något informationsmaterial du kan erbjuda dig att korrläsa på din nuvarande arbetsplats? Har din orienteringsklubb ett nyhetsbrev du skulle kunna språkgranska innan det skickas ut? På så sätt kan du få ihop relevant erfarenhet som kan leda dig vidare. Efter ett tag får du större och större kunder, och kan ta betalt för dina tjänster. Jag tror verkligen på att ta ett steg i taget, även om det känns som myrsteg i början. Tänk också på att en praktikplats/gratistjänster ska vara tillfälliga, ge dig den erfarenhet du behöver och du ska så klart visa framfötterna men inte jobba ihjäl dig.

4: Lär dig formge inlagor, det vill säga sätta böcker. Då blir du bredare, och min erfarenhet är att det är lättare att testa en ny sättare för att sedan låta denne ta även andra uppdrag, än att våga testa en helt ny oprövad redaktör.

5: Tänk på att det finns mer än bara traditionella förlag och tryckta böcker att jobba med. Ljud, e-böcker, strömningstjänster med mera. Kanske kan det vara något för dig?

6: Bli inte avskräckt om det låter som mycket att lära sig. Det finns som sagt massa utbildningar och man lär sig vart efter man jobbar.

7: Be om råd, ställ frågor och testa. Det är svinkul, jag lovar!

Pjuh, det blev ett långt inlägg. Hoppas att det kan vara till nytta för någon. Har du frågor eller vill ha mer hjälp så mejla eller lämna en kommentar så försöker jag hjälpa till. Jag planerar fler inlägg om förlagsarbete och skrivande och har du önskemål på vad jag ska ta upp så bara hojta till!

Följ mig på Bloglovin eller Pinterest för att inte missa uppdateringar och mer härligheter 😘

Du kanske också gillar:

Spontanmanus – fem tips på vägen

Gör nåt pinigt

I love Dick

En skamsen shopaholic

Mer läsning:

Förläggareföreningen har gjort en intervju med förlagsredaktören Katja Tydén som är bra tycker jag.

Sandra Beijers intervju med förläggaren Marie Augustsson är ett annat tips.

 

I love Dick

Jag har funderat på hur jag ska förklara det här, och den bästa liknelsen lyder nog så här:

Ni vet när man är på bio eller teater och ser nåt hyllat men kanske lite smalt. Man tycker att filmen/pjäsen är lite tråkig, men det är inte det värsta. Det värsta är att det några rader framför sitter välklädda, välfriserade par med fulcoola glasögon och skrattar. De tycker att filmen/pjäsen är rolig, vid replikskiften du själv aldrig skulle kunna se det komiska i. Ibland fnissar de så länge att det känns tillgjort. Men det är det inte. De tycker bara att något av det som utspelar sig på scenen är kul och träffande. För de har fattat nåt som du inte har.

Så kändes det att läsa I love Dick av Chris Kraus.

Den har kallats genial, en modern klassiker, ”den viktigaste bok om män och kvinnor som skrivits under det senaste århundradet”, kultroman, DN:s Rebecka Kärde tryckte upp pins efter att ha läst den, kvinnor säger att den förändrar deras liv, Instagram älskar den, bloggare och recensenter älskar den och jag kan liksom fortsätta så här i evighet för i princip alla verkar älska den här boken.

Men jag fattade den bara inte. Inte humorn, inte referenserna, inte karaktärerna. Jag säger inte att den är dålig. Det är den uppenbarligen inte. Jag säger bara att jag inte tyckte om den.

Jag föredrar böcker med karaktärer jag lär känna, gillar, stör mig på, måste få veta mer om.

Och en handling som suger tag, suger in.

I love Dick hade inte något av det, tyckte jag. Det är snarare en bok som gestaltar idéer. Besatthet, en gränslös kvinna, en kvinna som gör precis som snubbar gjort i alla tider: projicerar sina fantasier om mannen på första bästa hunk.

Och det är ju intressant. Genialiskt. Allt sånt. Men tyvärr kunde jag inte ta till mig detta genom romanen. Jag blev för uttråkad. Recensionerna av den däremot … De får mig att fundera, att skratta, att se nytt.

Emily Gould i The Guardian.

Sandra Beijer.

Erin Spampinato i Electric Lit.

Elle Hunt i The Guardian.

Leslie Jamison i The New Yorker.

Fan. Vilka. Geniala. Texter.

Kanske speciellt Erin Spampinatos, som listar flera av de senaste decenniernas dicks som vi älskar. Don Draper, Christian Grey, Patrick Bateman och … Donald Trump. Sviniga män som knullar runt: bring it on. Dick for president (bokstavligt talat, läskigt nog). Men så fort det istället handlar om en runtknullande kvinna? Då tävlar manliga recensenter om att kalla det tunt, tråkigt, övertydligt.

Eller Sandra Beijer som kommer till slutsatsen att det är starkt att känna mycket, att vara skör och använda hela sitt känslokapital, även om världen och Snubbe Snubbsson försöker lura i oss motsatsen. <3

Och bara en genial bok kan väl ge upphov till så många geniala texter om den?

Sen har den ju en alldeles fantastisk titel, en titel som gör den perfekt att läsa på tunnelbanan som sociologiskt experiment. Dessvärre kan vi ju alla räkna ut reaktionerna redan på förhand (se Leslie Jamisons text ovan), så särskilt mycket klokare blir man kanske inte av det.

I love Dick Kraus bild

I love Dick, Chris Kraus, Modernista, 2016.

Du kanske också gillar:

Mammamage, vilket hån

Beslutsångest: tatuering

Coming up, förlagsguide

Eftersom jag jobbar på bokförlag och vet att många är nyfikna på hur förlagsbranschen fungerar, kommer jag att sätta ihop en liten förlagsguide. En sån som jag själv hade velat läsa när jag började fundera på att söka mig till den här branschen. Om arbetsvillkor, de olika rollerna på ett förlag, hur man jobbar med manus, kanske tips och trix kring spontanmanus-inskick. Nu är jag ju föräldraledig, men i vanliga fall jobbar jag på LL-förlaget som ger ut lättlästa böcker, så en liten lättlästskola dyker upp snart också. Jag är rätt ny i lättlästsammanhang, men det är en himla rolig och viktig nisch, och behöver inte vara så svårt.

Inom kort alltså, men nu ska jag och den här pinglan ut i solen. Glad lördag ✌

Märta bild

Pin It on Pinterest