Close

Sjuk – frisk – sjuk

Jag påbörjade det här blogginlägget igår och tänkte skriva att jag är glad eftersom jag äntligen är frisk efter en seg förkylning. Men så vaknade jag idag och var sämre, så jag fick stryka det och tillbringa ännu en dag knaprande Naproxen, Strepsils (älskar Strepsils i och för sig) och Alvedon.

Men en frisk dag var ju kul i alla fall, tack immunförsvaret!

Under den härliga, friska dagen passade jag på att ta en tur med vår nya cykelvagn. Ni som följer mig på Insta har redan sett den här bilden, men jag älskar den och den förtjänar att tittas på igen, så varsågoda:

Ja herregud, men det där var för nån vecka sedan, och nu har hon vant sig.

Plus att vi köpt en hjälm.

Cykelvagn-hjälm

Som är supergullig men obviously för stor, så den går inte att använda riktigt än.

Cykelvagn-Märta

Så här såg det ut i går i alla fall, när vi tog en tur i Nackareservatet. Vi köpte vagnen på Blocket, och det är en Thule Chariot Cross 2, om nån skulle vara nyfiken. Har inte hunnit använda den så mycket än, men den verkar bra. Snordyr att köpa ny dock, så det lönar sig verkligen att lägga en bevakning på Blocket och försöka slå till när de dyker upp där.

Under min konvalescens de senaste dagarna har jag upptäckt två fantastiska teveprogram som jag tänkte tipsa om. Det ena är Big dreams small spaces. Det är en BBC-produktion men går att se på Netflix nu. Det är superbrittiskt och supermysigt och den superbraiga programledaren Monty Don är så där härligt varm och snäll och kunnig som äldre tevemän kan vara, och jag känner för honom på samma sätt som för Ingvar Storm och Gösta Ekman. Jag önskar att de vore mina farbröder som jag fick äta söndagsmiddag med ibland. (Är det jag som är sexistisk som inte kommer på någon kvinnlig motsvarighet till den mysiga, äldre tevemannen, eller är det SR och SVT som varit dåliga på att hitta mysiga äldre kvinnliga programledare? Uppriktig fråga!)

Hur som helst – Programmet går ut på att Monty hjälper trädgårdsentusiaster att förvandla sina övervuxna och skogiga rabatter och gräsmattor till prunkade drömmar. Se det om ni gillar sånt alltså!

Det andra programmet är Pasta Grannies på Youtube.

Det är en helt fantastisk kanal med videos där italienska damer gör pasta. För hand.

Ibland är de ca 70 bast. Rena rama ungdomen!

Ibland är de ca 94 bast, har skägg på hakan som de sedan länge slutat bry sig om, heter Cesaria och rullar pasta ute i gassande sol.

Cesaria-Pasta

Så här brukar det gå till: Först knådar de degen för hand i minst tio minuter. Cesaria här ovan knådar sin i 30 (!) minuter berättar speakerrösten. Sedan formar de – fortfarande för hand – små, små pastakrusiduller enligt gammal tradition. De blir så fina. Och säkert supergoda. Sedan slänger de snabbt ihop en pesto, en kycklingragu eller något annat gott tillbehör, och allt ser så rustikt och gott ut.

Trodde aldrig att jag skulle sitta fängslad av ett matlagningsprogram, men tji fick jag. Tror det hänger ihop med det jag skrev om häromdagen – att jag lagar mat och bakar när jag är avstressad och inte jobbar för mycket. Då bakar jag bröd eller banankaka, gör en svingod vegolasagne och tydligen även kimchi, har det visat sig. Jag har inte riktigt tänkt på det här mönstret förut, men nu när jag lagt märke till det känns det så självklart. Jag gillar ju att fixa och greja, om jag bara inte är slutkörd mentalt av ett för stressigt jobb, vilket jag haft i perioder. Så i mitt nuvarande avslappnade tillstånd känns det plötsligt helt rimligt att titta på medan en italiensk dam rullar pasta.

Kan dock säga på en gång att jag aldrig kommer ha tålamodet att testa deras recept.

Men det spelar ingen roll, det är mysigt att titta på ändå.

Nu hoppas jag i alla fall att jag blir frisk och orkar ta fler cykelturer och kan träffa folk snart igen. Men som tur är har jag flera avsnitt Big Dreams och Pasta Grannies kvar tills dess.

Du kanske också gillar:

Sober fast färgglad?

Vi flyter med

Mina bästa Ängelholmstips

Hur gör ni för att hitta guldkorn när ni reser? Själv brukar jag googla runt, i hopp om att hitta en tipslista som man kan försöka beta av. Jag stövlar också gärna fram till folk som ser vettiga ut och ber om tips, vilket genom åren resulterat i både floppar och nya favoriter.

Idag tänkte jag hur som helst bjussa på en liten guide till Ängelholm, eftersom jag 1. älskar Ängelholm, 2. inte hittat någon bra Ängelholmsguide när jag googlat runt och 3. ÄLSKAR Ängelholm. Jag håller mig till mina favoritkategorier: Restauranger och Second hand.

Här kommer mina bästa Ängelholmstips alltså!

Restauranger

Casa Mia, Storgatan 59

Ängelholmstips Ängelholm-casa-mia

Jag har redan skrivit om den här restaurangen, men det tål att sägas igen: GÅ HIT! De har en sån där härlig meny med inte alltför många alternativ: en handfull pizzor, några pastarätter och ett par kött- och fiskalternativ. Och lyssna på det här: Bara två vita viner på glas att välja på, och båda är goda. Genialt ju! Plus en efterrättsmeny som är den drömmigaste någonsin, även för mig som är extremt kräsen på efterrättsfronten. Vi har testat oss igenom det mesta här och de lyckas fan med allt. Utöver att allt smakar fem av fem, är portionerna generösa, priserna bra, och stämningen mysig. Under sommarhalvåret sitter man i en lummig trädgård bland enorma sammetshortensior, vinrankor och rosbuskar.

Ängelholmstips Casa Mia Ängelholm

Kolla, fint!

Ostbutiken, Storgatan 19

Först och främst det mest obvious: en mysig liten ostbutik med finfint utbud av bland annat ostar, marmelader och äppelmust från trakten. Men, de har också en liten servering, två terrasser och en trevlig lunchmeny. Personalen kan typ allt om ost, och de hjälper en att plocka ihop en egen ostbricka, om man inte faller för den de komponerat ihop för dagen. Rekommenderas som after beach-häng för ostälskare som vill låtsas att man befinner sig i valfritt ostland 💜

Ostbutikens hemsida

Konditori Centrum, Storgatan 17

Precis bredvid ostbutiken ligger Konditori Centrum som har den godaste glassen i stan. De gör den själva och har lite olika smaker beroende på dagsformen. Personalen är snäll och tålmodig och låter en smaka innan man bestämmer sig. Sen kan man ta med sig sin glasstrut och sätta sig på den mysiga innergården. Så vill du käka megagod glass bland stockrosor och pelargoner, skippa Ängelholmsglass (sorry!) och gå hit istället, eller till Glassbåten i Vejbystrand om du har vägarna förbi därute. De har också glass to die for!

Ängelholmstips Konditori Centrum

Valnöt, mums.

Ängelholmstips Konditori Centrum

Gullisar och stockrosor, dubbelmums!

Frukostbuffén på Hotel Lilton, Järnvägsgatan 29

Precis vid ån, bara en minuts promenad från tågstationen, ligger Hotel Lilton. Det är ett gulligt litet hotell, och för 80 pix kan man käka deras generösa frukostbuffé. Den är inte överdådig på något sätt, men de har precis det man förväntar sig av en smarrig hotellfrukost plus lite extra guldkant. Till exempel lyxiga nötter, färsk och torkad frukt, våffeljärn och goda dessertostar. Plus en lummig trädgård precis vid åkanten där man kan hälsa på änderna. Väldigt bra start på dagen!

Ängelholmstips Hotel Lilton

Knasig bild jag vet, men bebisfoten och anden gör den ändå motiverad.

Hemsida Hotel Lilton

Klitterhus, Klittervägen 45

Hit åker vi och äter lunch ibland, vilket är ett genidrag om man inte vill betala multum men ändå käka fisk i stilen: Smälter i munnen pga så färsk och så vällagad. De har enorma fönster ut mot havet, och man sitter precis vid strandkanten. De har också en världsbra salladsbuffé med sill, soppa och mögelostar, bara för att nämna några grejer. Hmm, lät skumt när jag radade upp det så här. I verkligheten är den inte skum utan jättegod.

Hemsida Klitterhus

Torstens, Storgatan 39

Det finns några restauranger/pubar i centrala Ängelholm som är rätt lika varandra: Uteservering på sommaren, hamburgare med pommes, nån fiskrätt och minst en stek, plus stort utbud bärs. Torstens är den absolut bästa av dem, tycker jag. De har en stor uteservering som brukar se full ut men ofta går att knöa in sig på. Vi har varit här rätt mycket och aldrig blivit besvikna på maten. Pasta, pizza, caesarsalladen. Allt är liksom jättegott. Det är som en standardpub som överträffar ens förväntningar, om ni förstår hur jag menar.

Ängelholmstips Torstens

Ängelholmstips Torstens

Mys under lyktorna på Torstens uteservering.

Hemsida Torstens

Second Hand

Fyndet, Industrigatan 6 och Varuförmedlingen, Industrigatan 6

Ängelholmstips Fyndet Ängelholm

Ängelholmstips Fyndet Ängelholm

I en stor tegelbyggnad några minuters promenad från stationen, ligger Fyndet. Här tar jag alltid en veva när vi är i stan och brukar allt som oftast hitta något som får följa med hem. Porslin, en fin lampa, en tavla eller som sist: en silverring för blygsamma 80 kronor.

Ängelholmstips Fyndet Ängelholm

Ängelholmstips Fyndet Ängelholm

Priserna är i spannet bra till hyfsade, och de har mycket att botanisera bland. (Öh, inser precis nu när jag ser bilden: Varför köpte jag inte den ljusblå vasen längst till höger i bild? För att jag är en idiot antagligen.)

Precis runt hörnet ligger Varuförmedlingen, som inte har lika stort eller noga utvalt utbud, men där man kan hitta till exempel bakformar, pocketböcker och barngrejer till extremt bra priser.

Hemsida Fyndet

Hemsida Varuförmedlingen

Lilla Tigern, Storgatan 56

En second hand-butik med barnkläder och -prylar. De har så himla mycket fint, och till bra priser. Jag var inne för ett par veckor sedan och köpte julklappar och födelsedagspresent till Märta redan, bara ett halvår i förtid. Men kolla liksom. Kattpusslet betalade jag tio kronor för. 😻

Ängelholmstips Lilla tigern

Ängelholmstips-Lilla Tigern

Okej, bokmärkena ska hon inte få i år, men en framtida jul. Hej då julstress år 2022 👋

Hemsida Lilla Tigern

Så, det var mina bästa Ängelholmstips och jag nöjer mig här idag tror jag. Det har varit en ganska intensiv vecka trots att vi varit lediga båda två, men jag får skriva mer om det en annan dag. Jag är lite för trött helt enkelt, så jag ska dricka en till kopp kaffe och göra så lite som möjligt en stund.

Hoppas att den här lilla guiden kan hjälpa någon att hitta ett favoritställe i Ängelholm. Hör av dig om du har egna smultronställen att tipsa om, man kan aldrig få för många tips <3

Du kanske också gillar:

Håret, hur blev det egentligen?

Barnvagnsbio, så funkar det (inte)

Tips från en fotograf

Igår kom fotografen Erik Glömde-fråga-om-efternamnet hit och fotade vår lägenhet till mäklarannonsen. Vi har ju hastigt och lustigt bestämt oss för att flytta, och steg ett blev att anlita en mäklare så att vi vågar börjar kolla på lägenheter. När vi väl hittar något vi vill köpa går det fort att få ut en annons sen.

Vi röjde järnet i ett par dagar, drog till Sickla och skaffade lite piff och sen städade vi finliret. När det var klart ville vi inte flytta längre pga så himla fint hemma, men ca tre sekunder efter fotograferingen var det rörigt igen.

Hur som helst, jag passade på att peppra fotograf-Erik med frågor och fick några bra fototips.

1. Ta flera foton med olika exponeringar och redigera ihop dem i bildbehandlare. Håller precis på att lära mig hur man fogar samman två exponeringar i Photoshop, så det var kul att höra att han tyckte att detta är användbart. Då kan man alltså ta en bild som är rätt exponerad för förgrunden och en annan bild där himlen eller en annan eventuellt ljusare bakgrund är rätt exponerad. Då slipper man problemet med att himlen bränns bort, eller tvärt om att himlen är fint blå men förgrunden mörk och dyster. Om det inte är supersvårt att lägga ihop dem sen i Photoshop ska jag försöka använda det här tricket, hehe vi får se.

2. Skaffa ett fast objektiv. När du inte kan zooma blir du nämligen tvungen att röra på dig vilket är absolut bästa sättet att bli en bättre fotograf, tyckte Erik.

3. Använd stativ och självutlösare för att undvika rörelseoskärpa. I nästa liv ska jag göra detta, men i det här livet är jag för lat. Jag använder mitt stativ enbart för att ta selfies, men det vågade jag inte tala om för proffs-Erik.

4. Vänd dig alltid om och se efter om det finns en bild åt andra hållet också. Ofta finns det fler utsnitt än man tror från början, så när du tagit ditt foto ska du vända på dig för att se efter om du kan hitta motiv du först inte upptäckt. Hänger ihop med punkt två gissar jag, att röra på sig och testa sig fram med vinklar och utsnitt. Säkert ett bra tips, får testa!

Rätt rejält stativ, till skillnad från vissa andras …

Och så här såg det ut hemma. Ledsen för mörk mobilbild, det var allt som hanns med innan det såg ut som ett bombnedslag här igen.

Det var det hela hörrni, ut och fota nu, med eller utan monsterstativ. Själv ska jag försöka planera sommarsemestern samtidigt som jag kurerar mig pga har tappat rösten. Vi hörs snart!

Skriv ett grymt följebrev

Eftersom ni var många som uppskattade min spontanmanusguide, kommer här mina fem bästa tips för hur man skriver ett grymt följebrev också.

När du skickar in ditt spontanmanus brukar vi på förlagen nämligen vilja veta lite om dig och få en kort beskrivning av ditt manus. Eftersom jag läst mängder med spontanmanus och följebrev, vet jag hur viktigt brevet verkligen är. Och det är faktiskt inte så svårt att få till det heller.

Här kommer mina fem bästa tips för ett grymt följebrev. Enjoy!

Fem tips för ett grymt följebrev

1. Håll det kort

Du vill uppnå två sker med ditt brev: Framstå som en vettig person att jobba med, plus väcka intresse för ditt manus. Mer än så krävs inte, och jag skulle säga ju kortare desto bättre.

Det här bör du ta med i ditt brev:

Fyra-fem meningar om dig själv. Typ vad du jobbar med, eventuellt nån detalj som får dig att stå ut, och lite om ditt skrivande. Kika i bokhyllan eller på förlagens hemsidor. Hur presenterar förlagen sina författare där? Svar: Ungefär så här.

En kort presentation av ditt manus. Du vill berätta vad det handlar om och väcka intresse. Det räcker! Läs mer detaljer om hur du gör detta i punkt fem nedan.

Totalt bör en A4 räcka.

Om du behöver mer utrymme än så – fundera över varför. Är det svårt att förklara vad ditt manus handlar om? Detta kan vara ett tecken på att ditt manus är lite spretigt. Eller är det för att du inte är så bra på att formulera dig kärnfullt? Be om hjälp, och fundera ett varv på om det finns spår av detta i ditt manus också. Kanske ska du redigera igenom det ett varv till, för säkerhets skull, eller ta hjälp av till exempel en manuscoach innan du skickar in det?

2. Gör det snyggt

Och med ”snyggt” menar jag främst ”läsvänligt”.

Du behöver inte spexa till det, utan välj bara ett vanligt, läsvänligt typsnitt (Times, varför inte?), 1,5 i radavstånd och breda marginaler. Jag har fått både följebrev och manus i skrivmaskinstypsnitt och det blir rätt jobbigt att läsa. Likaså om raderna är täta och långa.

Det kan vara trevligt med en bild på dig, men det spelar ingen som helst roll för bedömningen av ditt manus. Gör som du vill med det alltså. Det är alltid bättre att skippa bilden än att skicka med en selfie i dåligt ljus ur en knasig vinkel. Vill du skicka med en bild så be någon att fota dig, eller använd självutlösaren. Håll dig nära ett fönster för naturligt ljus, och croppa bort krafs i bakgrunden.

3. Like a pro

Du vill verka proffsig och seriös, eftersom du ju vill få förlaget att göra business med dig. Att anta en ny författare, kanske en debutant, är en stor och dyr satsning för ett förlag. Framstår du som knepig eller oseriös vågar man kanske inte göra den investeringen i dig.

Hur framstår man som ett proffs då??

Jomen så här till exempel:

Trevlig ton. Viktigt! Självklart för de flesta, men på förekommen anledning tar jag med det ändå. Var inte dryg, ställ inte udda krav och avsluta med en beprövad artighetsfras i stil med ”Med vänliga hälsningar”. Då framstår du som en trevlig prick helt enkelt.

Relevant info om dig. Om du skrivit en bok om trädgårdsarbete är det ju bra att veta att du jobbar som trädgårdsmästare och älskar amaryllis. Men kanske inte att du har tre barn och gillar att laga mat. Precis som man listar den relevanta arbetslivsbakgrunden när man söker ett jobb, och utelämnar det som inte är av betydelse.

Och åter igen: håll det kort. Kan inte nog betona detta. Håll. Det. Kort.

Förminska inte dig själv eller ditt manus. Om inte ens du själv tror på det här, varför skulle då någon annan göra det? Skriv alltså inte att du gissar att du inte kommer bli antagen, eller att manuset behöver redigeras väldigt mycket eftersom det nog inte är så bra.

Dra heller inte på för mycket. Du behöver inte skriva ”Ett manus från Sveriges nästa Camilla Läckberg.” Det blir lite too much. Har du höga ambitioner kan du förmedla det på andra sätt, som genom att skicka in ett genomarbetat manus, ett seriöst följebrev, och tala om att du har fler manusidéer du kommer börja jobba med framöver.

Låt manusgruppen göra sitt jobb. Skriv inte att dina vänner tycker att manuset är jättespännande, eller att du verkligen tror på dig själv som författare. Är manuset jättespännande så kommer manusgruppen att märka det, och tro på dig.

4. Gör din research

Kolla upp förlagen du hör av dig till noga, så att de ger ut just din genre. Läs också på deras hemsida så att de tar emot spontanmanus och ifall de har önskemål om formalian.

5. Sälj skiten ur ditt manus

Det här är ju egentligen det viktigaste med brevet: Att få den som läser att bli nyfiken på ditt manus.

Skriv alltså en kort presentation av manuset som väcker intresse. Till hjälp kan du läsa baksidestexter på böcker i samma genre och härma dem. Du behöver inte vara så rädd för spoilers, i ett följebrev är det okej att avslöja lite mer än i en baksidestext, men bäst är om du kan tala om vad manuset handlar om utan att spoila för mycket. Förlagsmedarbetare är också människor, och gillar att undra vad som kommer att hända.

Se till att tala om vad som får just ditt manus att sticka ut. Är tonen varm och härlig, eller är dina karaktärer skruvade och lite udda? Bara ett par ord som ”En varm berättelse om vänskap och motorcyklar” hjälper till att skapa en tydligare bild av helheten. Det kan göra det lättare för den som läser att pitcha för kollegorna på ett manusmöte och se målgruppen framför sig.

Och avslutningsvis – heja dig som skriver och kommit så långt i ditt manus att du funderar på att låta ett förlag läsa. Det är så jävla jobbigt att skriva ibland ju, så klappa dig själv lite på axeln. Glöm inte heller bort att förlagen får in väldigt många spontanmanus, och det är få som blir antagna. Så tappa inte hoppet om du blir refuserad, utan skriv vidare och försök igen. Även om det är svårt så kan det ju gå vägen också.

Foljebrev-Jenny

Så där hörrni, hoppas att det här kan vara till hjälp för någon.

Har du frågor eller önskemål på annat du vill läsa om så lämna en kommentar eller mejla. Dela gärna inlägget om du gillade det, så når det fler författaraspiranter där ute <3

TODO följebrev

Och LYCKA TILL nu!!

Du kanske också gillar:

Spontanmanus, fem tips på vägen

Att jobba som förlagsredaktör

Gör nåt pinigt

Följ mig på BloglovinInsta eller Pinterest, så missar du inget <3

Spontanmanus – fem tips på vägen

Idag tänkte jag dela med mig av mina fem bästa tips till dig som funderar på att skicka in ditt manus till ett förlag.

Jag har läst rätt många spontanmanus, som anställd och frilans, och det finns några vanliga fallgropar du lätt kan undvika, plus ett par mer krävande grejer att fila på.

Nu kör vi!

Spontanmanus fem tips

1. Se över början ordentligt en gång till

Det här är det absolut viktigaste tipset – se till att ditt manus har en bra inledning. Känns det redan här rörigt eller segt, då är risken stor att läsaren tappar intresset. Vi hinner tyvärr inte läsa alla inkomna manus från början till slut, så se till att du har ett första kapitel som gör det omöjligt att lägga manuset ifrån sig.

Vad är då en bra början?

Det beror så klart på genre, men jag skulle säga att en bra inledning sätter tonen för vad som komma skall och väcker intresse. Ett bra första kapitel pekar framåt, bakåt, eller inåt mot handlingen, om du förstår hur jag menar? Det kanske tydligaste exemplet är en spänningsroman, där du vill få mig att undra vad som hänt eller kommer att hända. Men det gäller egentligen för alla genrer – bara på olika sätt och i olika intensitet.

Du bör också ge läsaren en glimt av din huvudkaraktär, eller någon av karaktärerna, eftersom det gör det mer lockande att stanna kvar i manuset. Några detaljer som gör att man vill få reda på vem den där roliga/störiga/läskiga personen är egentligen. Men varning för att presentera för många karaktärer för fort, det är ett vanligt misstag som gör att det blir rörigt.

Snabbrecept för en bra inledning:

En tydlig scen med närvaro och känsla.

En karaktär som känns som en person, inte bara ett namn.

Detaljer som pekar framåt/inåt/bakåt.

Svårare än så behöver det inte vara! (Jo jag vet, det här är skitsvårt, men you can do it!!)

2. Pitcha ditt manus

Försök skriva två olika pitchar:

1. Först med bara två-tre meningar

2. Sedan som en baksidestext

Det kan nämligen ge dig en fingervisning om hur pass färdigt manuset är. Kan du sammanfatta det så här kortfattat har du antagligen en tydlig huvudintrig och kan snabbt få andra att förstå vilken typ av bok det är. Och tvärtom, är det svårt att pitcha manuset på så här kort utrymme, då kanske intrigen och/eller tematiken inte är tydlig nog?

Plocka gärna fram några böcker ur bokhyllan i liknande genre och kika på hur baksidestexterna är skrivna. Ofta är de kortare än vad man tror! Härma hämningslöst, det märks inte, jag lovar. Bara sno strukturen och anpassa efter just din berättelse. Det här kan du förresten spara tills det är dags att skicka in manuset till förlaget, för att pitcha det på riktigt i ditt följebrev.

3. Redigera en vända till

Eftersom det faktiskt aldrig skadar.

Om du vill ha lite vägledning här skulle jag råda dig att fokusera på karaktärerna, flytet i texten och tempot.

Som jag skrev ovan – introducera karaktärerna i lagom takt, inte för många för snabbt, och se till så deras viljor, motiv, dåliga sidor, bra sidor och sätt att prata känns genuint och tydligt.

Flytet i texten handlar om språket. Det ska kännas lockande att läsa, inte jobbigt på grund av ett onödigt krångligt språk.

Tempot: Se till att du sätter igång handlingen tidigt, så att man vill läsa vidare och undrar vad som ska hända. Fortsätt sedan att bygga upp intrigen, stegra den mer och mer och till slut – låt den brisera i en vändpunkt, eller flera. Men jäkta inte, ibland går handlingen alldeles för fort fram, och ofta på bekostnad av närvaron, trovärdigheten, känslan.

4. Låt manuset vila

I kanske ett par dagar, ett par veckor, eller så länge du behöver.

Under tiden kan du kolla upp förlag du är intresserad av, se om de verkar passa för just ditt manus (viktigt!), och leta upp mejladresser. (Jag tycker du ska skicka till flera förlag samtidigt eftersom svarstiderna kan vara långa, men får du napp någonstans är det trevligt att meddela de andra, så de inte lägger tid på att läsa ditt manus i onödan.)

Dessutom kan du låta en vän läsa och komma med feedback. Hen får gärna berömma dig, men ännu hellre tala om ifall det var något som var svårt att förstå, kändes märkligt eller inte gick ihop. De här kommentarerna kan du sedan fundera lite på, och åtgärda om du tycker att det var befogad kritik. Har du möjlighet kan du anlita en redaktör eller manuscoach i det här skedet, det kan verkligen vara till stor hjälp.

När manuset vilat lite så läser du igenom det igen och om det behövs – redigerar en sista vända.

5. Korrläs

Det är supersvårt att korrläsa sin egen text, men gör i alla fall en stavningskontroll i ordbehandlaren, och läs igenom manuset noga. Är du så trött på ditt manus nu att du håller på att kräkas – och det bör du nog vara, annars har du kanske inte arbetat igenom det tillräckligt – korra så långt du pallar. Ett stavfel på första sidan är ett varningstecken, men ett stavfel mitt i boken märks knappt, eftersom du då redan fångat in läsaren.

När du håller på med detta kan du se över formen lite också. Se till att ha ett stort radavstånd, ett läsvänligt typsnitt och breda marginaler. Det gör det lättare att läsa! En del förlag talar om på sin hemsida hur de vill att spontanmanusen ska vara formaterade, följ då anvisningarna.

Ett par sista, väldigt viktiga, extratips:

Ta de här och alla andra råd med en nypa salt. Man ska lita på sin magkänsla, och du vet antagligen bäst vad ditt skrivande och ditt manus behöver. Men vet du inte riktigt det, ja då är den här guiden en bra hjälp på vägen skulle jag våga påstå.

Kom ihåg att förlagen får in väldigt många spontanmanus, och det är en promille, om ens det, som blir antagna den här vägen. Så bli inte nedslagen om svar dröjer eller om du får en standardrefus. Det är helt enkelt väldigt svårt att passera nålsögat, men det kan gå, så klart!

Lycka till nu, och hör av dig om du vill ha fler guider eller hjälp. Följ mig gärna på exempelvis Bloglovin, så missar du inga kommande tips.

Gillade du det här inlägget – dela det gärna så att det når fler <3

TODO spontanmanus

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

Gör nåt pinigt

Lady Bird

 

Gör nåt pinigt

När jag funderade på att starta en blogg var den största anledningen till att inte göra det att det vore pinigt.

Att starta en blogg 2018 liksom, är inte det cirka tio år för sent?

Och vem skulle vilja läsa den?

Kommer jag kunna se folk i ögonen igen om jag gör nåt så pinsamt?

Sen fick jag feeling en kväll och bara gjorde det, startade den här himla bloggen.

Okej, jag tänkte faktiskt göra det i smyg, utan att berätta det för någon förutom kanske min kille och min bästis pga de är bäst och alla andra är läskiga och dömande.

Sen tog det tre minuter för Instagram att fatta att jag var jag och börja föreslå gamla ragg och kollegor som personer jag borde följa. Jag panikade, ringde min BFF Madde och min jourhavande kurator tillika själsfrände Juliana och hade långa krissamtal. Sen låtsades jag att jag inte brydde mig och bara körde på.

Och vet ni, det var inte så farligt.

Jag trodde att jag skulle vrida mig av ångestplågor efter varje inlägg men det kommer ingen ångest.

Hade jag vetat att det var så här oläskigt att skriva hade jag gjort det för länge sedan.

Så idag vill jag tipsa om det: gör nåt pinigt.

De där sakerna du fantiserar om men låter bli på grund av rädslan för vad folk kommer tycka.

Bara gör det. För antagligen är det inte så farligt som du tror.

Pinigt

En oskarp bild, men inte skäms jag för det.

Och jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många vänner och bekanta som hört av sig och berättat att de också bloggar/instagrammar/skriver fast i smyg eftersom det känns lite jobbigt att berätta. Så de jag trodde skulle döma mig gör exakt samma sak, hur sjukt är inte det?

Plus en annan sak som jag insett: De som tycker att det du gör är kul och bra kommer peppa dig och heja på. De som tycker att du är pinsam eller en riktig klåpare – de kommer antagligen bara säga det bakom din rygg, inte direkt till dig, så det slipper du höra. Det låter kanske sorgligt, men det är skönt ju.

Och det viktigaste av allt: De som dömer dig på riktigt och tycker mindre om dig för att du gör nåt pinigt – de var ändå inte så bra kompisar till att börja med. Gud vad klyschigt, men det är ju sant. Vänskap som baseras på att man gör rätt och inte är pinsam är kanske kul ett tag, men inget du ska låta påverka så viktiga saker som att följa dina drömmar. Tvärtom är det ju de som peppar dig när du faktiskt har gjort bort dig som du ska hålla hårt i. Resten kan du skita i ärligt talat.

Så, hoppas att jag lyckas inspirera i alla fall en enda skamfylld läsare att göra en miniliten pinig grej. Vill man ha pepp kan man mejla, så lovar jag att heja på dig. Och vill man peppa andra kan man ju göra det i kommentarsfältet, för pepp kan man ju inte få för mycket av.

Heja!

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

Lady Bird, jag älskar den trots att jag kände mig gubbig

Att jobba som förlagsredaktör

Förlagsredaktör ett svinkul jobb

När jag började fundera på om förlagsbranschen kunde vara något för mig upptäckte jag snabbt att det var ett rätt svårt område att ta sig in i. Det är en liten bransch där många superkompetenta människor vill jobba, och inget på mitt CV var egentligen bok- eller textrelaterat, utöver min rätt generella kandidatexamen i litteratur och svenska.

Jag minns att det var svårt att hitta information om hur arbetet på ett förlag går till, vad det innebär att jobba som förlagsredaktör och hur man bäst får in en fot. Här kommer därför den guide jag själv hade velat läsa.

Först en disclaimer: Jag har jobbat i branschen i sex år ungefär, som anställd och frilans, med mestadels skönlitteratur, barn- och ungdomsböcker och lättläst. Jag är just nu anställd på LL-förlaget, men har tidigare jobbat på bland annat B. Wahlströms. Guiden är så klart färgad av detta, så ta det för vad det är, mina erfarenheter och tips, ingen universal sanning, okej? Då kör vi!

Redaktörsrollen kan se väldigt olika ut på olika förlag. Men de huvudsakliga uppgifterna för redaktören skulle jag säga är manusbearbetning och projektledning.

Projektledning

När förläggaren köpt in ett manus som ska bli till en bok och satt ett utgivningsdatum tar redaktören över och håller i trådarna fram till tryck. Man bokar in en omslagsformgivare, sättare, korrläsare, lägger upp en tidsplan för alla inblandade och håller koll på att tidsplanen håller. Man skriver sälj- och baksidestexter, fixar med admin kring titeln och ser till att info och metadata stämmer och uppdateras vartefter. Sälj- och marknadsavdelningen behöver manus, bilder, omslag och säljtexter för att kunna göra sitt jobb, och det är redaktören som ansvarar för att de får det i tid. Det ingår också att peppa författaren när hen blir självkritisk och vill kasta rubbet i soptunnan i sista sekund. Mycket viktig uppgift!

Manusbearbetning

Både förläggaren och redaktören läser manuset flera gånger och ger författaren förslag på hur hen kan slipa det ytterligare en liten aning. Man brukar börja med de stora dragen, för att sedan zooma in mer på detaljer. I första vändan diskuterar man kanske om en karaktär introduceras för tidigt, eller om hens motiv att göra en viss sak känns trovärdiga. I de sista vändorna kan det snarare handla om upprepning av enstaka ord eller uttryck, logiska luckor som uppstått under redigeringen, kommatering och ordval. Man googlar också runt för att se så detaljer och fakta stämmer. Blommar vitsipporna verkligen i maj i den delen av landet? Kan man få minnesluckor av den medicinen? Sånt måste stämma, och redaktören är detektiven som kollar upp och korrigerar detaljerna så att allt sitter som en smäck.

Gör man inget mer??

Jo då, på mindre förlag kan redaktören även förlägga sina titlar, det vill säga ansvara för hela projektet. Man kanske också gör en del av PR-biten. Det blir också allt vanligare att redaktören formger inlagan själv, alltså fungerar som sättare. Andra uppgifter kan vara att sköta kontakten med tryckeri och repro, göra kalkyler och så klart läsa massvis av manus man funderar på att ge ut.

På ett större förlag kan rollen å andra sidan vara snävare än jag beskrivit ovan. Det kan helt enkelt variera väldigt mycket vad som ingår i jobbet.

Bokomslag

Några av titlarna jag jobbat med på sistone.

Vad behöver man kunna för att bli en bra förlagsredaktör?

Det uppenbara är förstås att man bör vara bra på text, språk och dramaturgi. Man behöver ha en känsla för hur man får ett redan bra manus att bli ännu lite mer spännande/romantiskt/roligt/pirr i magen-härligt, så att författaren och boken får möjlighet att bli så bra som det bara går. Och här finns det inte riktigt något rätt eller fel, så just känsla är en bra beskrivning tycker jag. Det finns så klart verktyg och generella principer, men det är sällan svart eller vitt när man jobbar med berättelser och text. Man skriver också mycket: säljtexter, baksidor, pitchar, och här använder man också sin språkförmåga. Ett öga för form är också bra.

Utöver det skulle jag säga att samarbetsförmåga är viktigt. Man jobbar med väldigt många olika människor, och man måste kunna stötta och peppa och vägleda och lyssna in och diskutera och argumentera, så att alla blir nöjda och boken så bra som möjligt.

Att inte panika när saker inte riktigt går som planerat är rätt bra också, eftersom det ofta uppstår oväntade problem längs vägen. Så fort man tror att man fått ett lätt projekt försvinner alla inlagebilder från servern, avtalet hade nån klausul man missat och nån glömmer korret i en bungalow på andra sidan jorden. Allt går att lösa, men det är ju skönt om man inte freakar ur för mycket varje gång.

Intresse för böcker, att läsa mycket och att tycka om den genre man arbetar inom är också rätt basic.

Hur blir man förlagsredaktör?

Det kan man bli på en massa olika sätt. Många som jobbar inom förlagsbranschen är utbildade inom litteratur- eller kulturvetenskap, kommunikation eller journalistik. Man kan också komma från bibliotekshållet, eller från bokhandeln.

Det finns två förlagsutbildningar i Sverige idag. Förlagskunskap 60 hp vid Stockholms Universitet och Förlags- och bokmarknadskunskap 60 hp vid Lunds Universitet. Båda innefattar flera veckors praktik, vilket för många blir första steget på vägen mot ett jobb. Det finns också utbildningar inom kulturvetenskap och projektledning som kan vara relevanta, plus väldigt många kortare kurser inom textproduktion, litterär gestaltning och kommunikation.

Jag har många kollegor som gått förlagsutbildningarna. En del är jättenöjda, en del not so much. Men så är det ju inom de flesta utbildningar. Jag skulle rekommendera att läsa på om olika utbildningar och kurser och fundera på vad du vill ha ut av dem. När jag ville in i branschen hade jag redan läst kommunikation, språk, litteratur och gestaltning, men jag hade ingen arbetslivserfarenhet på mitt CV som visade att jag behärskade text i praktiken. Det viktigaste för mig var alltså just detta, och att få in en fot, genom exempelvis en praktikplats. Jag bestämde mig för att söka praktik på egen hand, utan att gå en utbildning, eftersom jag bara ville åt just den delen. Hade jag däremot behövt lära mig de mer praktiska kunskaperna som man kan tillgodogöra sig på förlagsutbildningarna, ja då hade jag definitivt sökt dem.

Min första kontakt med förlagsarbete var en praktik på halvtid på X Publishing, samtidigt som jag jobbade i bokhandel och inom vården. Sedan fick jag frilansuppdrag, projektanställning, och något år senare en fast tjänst. Jag vill egentligen inte råda någon att jobba gratis, men det är onekligen ett sätt att få ett första uppdrag, som du kan använda som erfarenhet och referens för att komma vidare. Många förlag tar dock bara emot praktikanter från relevanta utbildningar, så går du inte en av dem kan du behöva tänka till. Läs mer om det i de avslutande tipsen nedan.

Bokbranschens negativa sidor

Det är en väldigt homogen bransch. På redaktionerna jobbar mestadels vita kvinnor med medelklassbakgrund. Männen? De är chefer eller förläggare. Om man ska generalisera.

Fler vill jobba på förlag än vad det finns behov av arbetskraft. Det här i kombination med att det inte är en bransch som badar i pengar gör att lönerna är förhållandevis låga, och att det periodvis kan vara stressigt.

Och just ja, nästan alla jobb finns i Stockholm. Om du vill vara anställd vill säga. Frilansa kan man ju göra varifrån som helst.

Vad är det som är så kul med det då?

Så himla mycket, men topp tre för mig personligen:

Först och främst att jag får jobba med mitt intresse – böcker och berättelser.

Variationen – ingen dag är den andra lik, konstigt nog.

Alla underbara kollegor, författare, frilansare. Flera av mina kollegor har blivit nära vänner vilket gör det ännu roligare att gå till jobbet <3

Några avslutande tips

1: Vill du in i bokbranschen så ge det ett försök. Visst, det är en svår bransch att få jobb i men jag tycker att man i alla fall ska försöka att uppnå sina drömmar. Med hårt jobb, tajming och lite tur kan det lika gärna gå svinbra. Det är en väldigt rolig bransch där det händer mycket, och jäklar vad många härliga, smarta, kunniga människor man träffar.

2: Läs en kurs eller en utbildning. Det här är mitt allra bästa råd! Det behöver inte vara de nischade förlagsutbildningarna just, men det är en stor fördel om du läser något där det ingår praktik.

3: Om du bestämmer dig för att försöka göra praktik utan att vara inskriven på en utbildning: Egentligen vill jag som sagt inte råda folk att jobba gratis, samtidigt som det var precis så jag tog mig till mitt första jobb. Men jag tänker så här: Det kommer vara svårt att få praktik på de stora, etablerade förlagen eftersom de priar praktikanter från utbildningarna. Men, det finns små förlag som inte har råd att avlöna någon i alla fall, och där kan du kanske få hjälpa till nån dag i veckan, inför ett boksläpp eller under nån mässa. Eller se dig omkring inom andra områden. Finns det något informationsmaterial du kan erbjuda dig att korrläsa på din nuvarande arbetsplats? Har din orienteringsklubb ett nyhetsbrev du skulle kunna språkgranska innan det skickas ut? På så sätt kan du få ihop relevant erfarenhet som kan leda dig vidare. Efter ett tag får du större och större kunder, och kan ta betalt för dina tjänster. Jag tror verkligen på att ta ett steg i taget, även om det känns som myrsteg i början. Tänk också på att en praktikplats/gratistjänster ska vara tillfälliga, ge dig den erfarenhet du behöver och du ska så klart visa framfötterna men inte jobba ihjäl dig.

4: Lär dig formge inlagor, det vill säga sätta böcker. Då blir du bredare, och min erfarenhet är att det är lättare att testa en ny sättare för att sedan låta denne ta även andra uppdrag, än att våga testa en helt ny oprövad redaktör.

5: Tänk på att det finns mer än bara traditionella förlag och tryckta böcker att jobba med. Ljud, e-böcker, strömningstjänster med mera. Kanske kan det vara något för dig?

6: Bli inte avskräckt om det låter som mycket att lära sig. Det finns som sagt massa utbildningar och man lär sig vart efter man jobbar.

7: Be om råd, ställ frågor och testa. Det är svinkul, jag lovar!

Pjuh, det blev ett långt inlägg. Hoppas att det kan vara till nytta för någon. Har du frågor eller vill ha mer hjälp så mejla eller lämna en kommentar så försöker jag hjälpa till. Jag planerar fler inlägg om förlagsarbete och skrivande och har du önskemål på vad jag ska ta upp så bara hojta till!

Följ mig på Bloglovin eller Pinterest för att inte missa uppdateringar och mer härligheter 😘

Du kanske också gillar:

Spontanmanus – fem tips på vägen

Gör nåt pinigt

I love Dick

En skamsen shopaholic

Mer läsning:

Förläggareföreningen har gjort en intervju med förlagsredaktören Katja Tydén som är bra tycker jag.

Sandra Beijers intervju med förläggaren Marie Augustsson är ett annat tips.

 

Barnvagnsbio – så funkar det

Är inte bio med en bebis det mest enerverande man kan tänka sig?

Nope, det är svinmysigt.

Men, för att andra ska slippa göra om samma misstag som jag och min vän Johanna kommer här en liten guide. Jag ger er: Barnvagnsbio – så funkar det.

På väg till bio bild

Sammanbiten pga kallt ute ju.

Johanna och jag bestämde oss för att ta med knoddarna och se Lady Bird på Bio Rio. De har barnvagnsbio en gång i veckan, på tisdagar den här terminen.

Viktigt att känna till: På Bio Rio får man inte ta in barnvagnen i salongen, och det verkar vara standard även på andra biografer. Tänk brandsäkerhet osv. Däremot får man ta in själva insatsen om man vill.

Bion började klockan elva och vi siktade på att vara där en halvtimme innan. På vägen dit gottade vi oss i hur tidiga vi var. Så himla skönt att kunna välja platser, slippa köa, hinna amma och sånt innan filmen börjar. Kanske kommer vi vara först av alla spekulerade vi självgott.

Laughing so hard GIF

När vi stegade fram mot bion noterade vi en oroande mängd barnvagnschassin, fastlåsta längs räcken och i stuprännor. Vi stannade utanför och kikade in.

Foajén var proppfull av bebisar i selar, bebisar i barnvagnsinsatser, klibbiga mössor, blöta jackor och skötväskor.

Det här var nämligen i början av mars och det regnsnöade ute. ”Max tre barnvagnar i lokalen” stod det på en skylt. Behöver jag säga att det redan var uppnått?

Jag hade Märta i sele så inga problem för min del, men Johanna hade barnvagnen med sig. Och hon hade glömt sitt lås.

Vad göra?

Fälla ihop underredet och ställa det lite diskret i foajén nånstans? (Har någon någonsin lyckats få en barnvagn att bli ”diskret”?)

Lämna det olåsta underredet på gatan och hoppas på det bästa?

Jag trängde mig fram till kassan och frågade om vi fick ta in vagnen om vi fällde ihop den. Tjejen i kassan svarade nåt vagt som jag inte tolkade som ett blankt nej, så vi bestämde oss för att testa.

Vi bar in alla prylar, köpte biljetter, trixade oss ur våra blöta ytterkläder, tappade bort en skötväska, hittade den igen, och så var vi redo att gå in i salongen. Precis då lade någon ur personalen märke till vårt hopfällda underrede och bad oss vänligt att ställa ut det på gatan istället. Åter igen: Brandsäkerhet.

Så. Vi ställde ifrån oss alla grejer, fällde upp vagnen och gick ut för att leta upp ett bra ställe att gömma underredet på, så att ingen skulle sno det. I snöregnet.

När vi till slut satte oss i biosalongen var klockan fyra minuter i elva. Vi var definitivt inte först in alltså.

Men från och med där gick allt som en dans. Som tur är säljer de inte ut hela salongen när det är barnvagnsbio så trots att vi var sena in var det lätt att hitta bra platser. Eftersom det var glest i salongen kunde man ha sin vagnsinsats på platsen bredvid sig, och fick plats med skötväska och liknande också. Det var dessutom skönt att det var lite utrymme till nästa sällskap, så man slapp ha någon annans skrikande bebis i örat.

Längst bak i salongen fanns micro och skötbord, och belysningen var behaglig men långt ifrån så dämpad som normalt på bio.

Visst hörde man bebisar gnälla, men konstigt nog blev det inte det inferno som man kanske hade kunnat föreställa sig. Blev bebisen skrikig kunde man ställa sig i gången och vagga, eller gå omkring längst bak om man ville. De som satt längst bak och längst fram hade satt sina bebisar på filtar på golvet. Hög mysfaktor!

Mitt i filmen var det paus så man kunde gå på toa, köpa ostmacka och skåla i Loranga i kaféet. Tänk dock på att hålla lite koll, och inte sitta kvar och fika så länge att du missar när filmen börjar igen, som vi råkade göra. Vill skylla på bebisarna, men det var helt och hållet vårt fel som inte fattade att tystnaden som plötsligt lade sig berodde på att alla gått in i salongen igen.

Hur som, ta med ett lås till barnvagnen eller skippa vagnen helt så är barnvagnsbio sjukt drömmigt. Plus! Gillade Lady Bird skarpt, men det har jag redan skrivit om här.

Hej för idag!

Du kanske också gillar:

Tack, immunförsvaret!

Världens skönaste förlossning?

Det som inte syns på härliga semesterbilder

Gif via Giphy.

Tågresan

Alltså tack alla snälla som kom med tips inför att åka tåg med bebisen för första gången. Både på Instagram, i fina sms och här.

För att sammanfatta råden vi fick:

Minimera packningen.

Låt farmor köpa blöjor, ersättning och tvättlappar så vi slipper bära med.

Bilbarnstol kan vara bra om det är långa avstånd så vi slipper åka buss överallt men kan hyras på plats. Kan också vara bra på tåget om bebisen kan sova i den, men är bökigt att bära om man har mycket packning.

Om barnvagn: Träna på att fälla ihop den INNAN resan.

Bärsele = guld på resor, ta med.

Följde vi råden?

Nja.

Varför inte?

Vi försökte, men i stressen och tröttheten var det svårt att fatta beslut. Vi gick mestadels på känsla, även när vi visste att vi handlade mot bättre vetande.

Men vi skippade vagnen och tog selen vilket var perfekt på tåget eftersom Märta sov i den nästan hela resan. Övrig tid käkade hon, tittade ut genom fönstret och kräktes ett par gånger.

Märta sover bild

Vi packade ner tygblöjor som vi redan insett att vi nog inte kommer använda här, plus massvis med engångsblöjor och mjölkersättning som vi lika gärna kunde köpt på plats. Men vi lämnade babysittern och bilbarnstolen hemma vilket var skönt att slippa bära på.

Så lite klokare blev vi nog av tipsen ändå, och det var så himla snällt och fint att folk hörde av sig.

Och hur gick testet då? Testet som skulle ge oss en fingervisning om det går att åka tåg genom Europa i höst?

Jomen bra tycker jag. Inga sammanbrott, inget alltför viktigt glömt, och Märta verkar sövas av tåg-gunget. Allt man kan begära ju.

Hej från glatt gäng som utlovat!

 

Pin It on Pinterest