Close

Spontanmanus – fem tips på vägen

Idag tänkte jag dela med mig av mina fem bästa tips till dig som funderar på att skicka in ditt manus till ett förlag.

Jag har läst rätt många spontanmanus, som anställd och frilans, och det finns några vanliga fallgropar du lätt kan undvika, plus ett par mer krävande grejer att fila på.

Nu kör vi!Spontanmanus

1. Se över början ordentligt en gång till

Det här är det absolut viktigaste tipset – se till att ditt manus har en bra inledning. Känns det redan här rörigt eller segt, då är risken stor att läsaren tappar intresset. Vi hinner tyvärr inte läsa alla inkomna manus från början till slut, så se till att du har ett första kapitel som gör det omöjligt att lägga manuset ifrån sig.

Vad är då en bra början?

Det beror så klart på genre, men jag skulle säga att en bra inledning sätter tonen för vad som komma skall och väcker intresse. Ett bra första kapitel pekar framåt, bakåt, eller inåt mot handlingen, om du förstår hur jag menar? Det kanske tydligaste exemplet är en spänningsroman, där du vill få mig att undra vad som hänt eller kommer att hända. Men det gäller egentligen för alla genrer – bara på olika sätt och i olika intensitet.

Du bör också ge läsaren en glimt av din huvudkaraktär, eller någon av karaktärerna, eftersom det gör det mer lockande att stanna kvar i manuset. Några detaljer som gör att man vill få reda på vem den där roliga/störiga/läskiga personen är egentligen. Men varning för att presentera för många karaktärer för fort, det är ett vanligt misstag som gör att det blir rörigt.

Snabbrecept för en bra inledning:

En tydlig scen med närvaro och känsla.

En karaktär som känns som en person, inte bara ett namn.

Detaljer som pekar framåt/inåt/bakåt.

Svårare än så behöver det inte vara! (Jo jag vet, det här är skitsvårt, men you can do it!!)

2. Pitcha ditt manus

Försök skriva två olika pitchar:

1. Först med bara två-tre meningar

2. Sedan som en baksidestext

Det kan nämligen ge dig en fingervisning om hur pass färdigt manuset är. Kan du sammanfatta det så här kortfattat har du antagligen en tydlig huvudintrig och kan snabbt få andra att förstå vilken typ av bok det är. Och tvärtom, är det svårt att pitcha manuset på så här kort utrymme, då kanske intrigen och/eller tematiken inte är tydlig nog?

Plocka gärna fram några böcker ur bokhyllan i liknande genre och kika på hur baksidestexterna är skrivna. Ofta är de kortare än vad man tror! Härma hämningslöst, det märks inte, jag lovar. Bara sno strukturen och anpassa efter just din berättelse. Det här kan du förresten spara tills det är dags att skicka in manuset till förlaget, för att pitcha det på riktigt i ditt följebrev.

3. Redigera en vända till

Eftersom det faktiskt aldrig skadar.

Om du vill ha lite vägledning här skulle jag råda dig att fokusera på karaktärerna, flytet i texten och tempot.

Som jag skrev ovan – introducera karaktärerna i lagom takt, inte för många för snabbt, och se till så deras viljor, motiv, dåliga sidor, bra sidor och sätt att prata känns genuint och tydligt.

Flytet i texten handlar om språket. Det ska kännas lockande att läsa, inte jobbigt på grund av ett onödigt krångligt språk.

Tempot: Se till att du sätter igång handlingen tidigt, så att man vill läsa vidare och undrar vad som ska hända. Fortsätt sedan att bygga upp intrigen, stegra den mer och mer och till slut – låt den brisera i en vändpunkt, eller flera. Men jäkta inte, ibland går handlingen alldeles för fort fram, och ofta på bekostnad av närvaron, trovärdigheten, känslan.

4. Låt manuset vila

I kanske ett par dagar, ett par veckor, eller så länge du behöver.

Under tiden kan du kolla upp förlag du är intresserad av, se om de verkar passa för just ditt manus (viktigt!), och leta upp mejladresser. (Jag tycker du ska skicka till flera förlag samtidigt eftersom svarstiderna kan vara långa, men får du napp någonstans är det trevligt att meddela de andra, så de inte lägger tid på att läsa ditt manus i onödan.)

Dessutom kan du låta en vän läsa och komma med feedback. Hen får gärna berömma dig, men ännu hellre tala om ifall det var något som var svårt att förstå, kändes märkligt eller inte gick ihop. De här kommentarerna kan du sedan fundera lite på, och åtgärda om du tycker att det var befogad kritik. Har du möjlighet kan du anlita en redaktör eller manuscoach i det här skedet, det kan verkligen vara till stor hjälp.

När manuset vilat lite så läser du igenom det igen och om det behövs – redigerar en sista vända.

5. Korrläs

Det är supersvårt att korrläsa sin egen text, men gör i alla fall en stavningskontroll i ordbehandlaren, och läs igenom manuset noga. Är du så trött på ditt manus nu att du håller på att kräkas – och det bör du nog vara, annars har du kanske inte arbetat igenom det tillräckligt – korra så långt du pallar. Ett stavfel på första sidan är ett varningstecken, men ett stavfel mitt i boken märks knappt, eftersom du då redan fångat in läsaren.

När du håller på med detta kan du se över formen lite också. Se till att ha ett stort radavstånd, ett läsvänligt typsnitt och breda marginaler. Det gör det lättare att läsa! En del förlag talar om på sin hemsida hur de vill att spontanmanusen ska vara formaterade, följ då anvisningarna.

Ett par sista, väldigt viktiga, extratips:

Ta de här och alla andra råd med en nypa salt. Man ska lita på sin magkänsla, och du vet antagligen bäst vad ditt skrivande och ditt manus behöver. Men vet du inte riktigt det, ja då är den här guiden en bra hjälp på vägen skulle jag våga påstå.

Kom ihåg att förlagen får in väldigt många spontanmanus, och det är en promille, om ens det, som blir antagna den här vägen. Så bli inte nedslagen om svar dröjer eller om du får en standardrefus. Det är helt enkelt väldigt svårt att passera nålsögat, men det kan gå, så klart!

Lycka till nu, och hör av dig om du vill ha fler guider eller hjälp. Följ mig gärna på exempelvis Bloglovin, så missar du inga kommande tips.

Gillade du det här inlägget – dela det gärna så att det når fler <3

TODO

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

Gör nåt pinigt

Lady Bird

 

Gör nåt pinigt

När jag funderade på att starta en blogg var den största anledningen till att inte göra det att det vore pinigt.

Att starta en blogg 2018 liksom, är inte det cirka tio år för sent?

Och vem skulle vilja läsa den?

Kommer jag kunna se folk i ögonen igen om jag gör nåt så pinsamt?

Sen fick jag feeling en kväll och bara gjorde det, startade den här himla bloggen.

Okej, jag tänkte faktiskt göra det i smyg, utan att berätta det för någon förutom kanske min kille och min bästis pga de är bäst och alla andra är läskiga och dömande.

Sen tog det tre minuter för Instagram att fatta att jag var jag och börja föreslå gamla ragg och kollegor som personer jag borde följa. Jag panikade, ringde min BFF Madde och min jourhavande kurator tillika själsfrände Juliana och hade långa krissamtal. Sen låtsades jag att jag inte brydde mig och bara körde på.

Och vet ni, det var inte så farligt.

Jag trodde att jag skulle vrida mig av ångestplågor efter varje inlägg men det kommer ingen ångest.

Hade jag vetat att det var så här oläskigt att skriva hade jag gjort det för länge sedan.

Så idag vill jag tipsa om det: gör nåt pinigt.

De där sakerna du fantiserar om men låter bli på grund av rädslan för vad folk kommer tycka.

Bara gör det. För antagligen är det inte så farligt som du tror.

Pinigt

En oskarp bild, men inte skäms jag för det.

Och jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många vänner och bekanta som hört av sig och berättat att de också bloggar/instagrammar/skriver fast i smyg eftersom det känns lite jobbigt att berätta. Så de jag trodde skulle döma mig gör exakt samma sak, hur sjukt är inte det?

Plus en annan sak som jag insett: De som tycker att det du gör är kul och bra kommer peppa dig och heja på. De som tycker att du är pinsam eller en riktig klåpare – de kommer antagligen bara säga det bakom din rygg, inte direkt till dig, så det slipper du höra. Det låter kanske sorgligt, men det är skönt ju.

Och det viktigaste av allt: De som dömer dig på riktigt och tycker mindre om dig för att du gör nåt pinigt – de var ändå inte så bra kompisar till att börja med. Gud vad klyschigt, men det är ju sant. Vänskap som baseras på att man gör rätt och inte är pinsam är kanske kul ett tag, men inget du ska låta påverka så viktiga saker som att följa dina drömmar. Tvärtom är det ju de som peppar dig när du faktiskt har gjort bort dig som du ska hålla hårt i. Resten kan du skita i ärligt talat.

Så, hoppas att jag lyckas inspirera i alla fall en enda skamfylld läsare att göra en miniliten pinig grej. Vill man ha pepp kan man mejla, så lovar jag att heja på dig. Och vill man peppa andra kan man ju göra det i kommentarsfältet, för pepp kan man ju inte få för mycket av.

Heja!

Du kanske också gillar:

Att jobba som förlagsredaktör

Lady Bird, jag älskar den trots att jag kände mig gubbig

Att jobba som förlagsredaktör

Förlagsredaktör ett svinkul jobb

När jag började fundera på om förlagsbranschen kunde vara något för mig upptäckte jag snabbt att det var ett rätt svårt område att ta sig in i. Det är en liten bransch där många superkompetenta människor vill jobba, och inget på mitt CV var egentligen bok- eller textrelaterat, utöver min rätt generella kandidatexamen i litteratur och svenska.

Jag minns att det var svårt att hitta information om hur arbetet på ett förlag går till, vad det innebär att jobba som förlagsredaktör och hur man bäst får in en fot. Här kommer därför den guide jag själv hade velat läsa.

Först en disclaimer: Jag har jobbat i branschen i sex år ungefär, som anställd och frilans, med mestadels skönlitteratur, barn- och ungdomsböcker och lättläst. Jag är just nu anställd på LL-förlaget, men har tidigare jobbat på bland annat B. Wahlströms. Guiden är så klart färgad av detta, så ta det för vad det är, mina erfarenheter och tips, ingen universal sanning, okej? Då kör vi!

Redaktörsrollen kan se väldigt olika ut på olika förlag. Men de huvudsakliga uppgifterna för redaktören skulle jag säga är manusbearbetning och projektledning.

Projektledning

När förläggaren köpt in ett manus som ska bli till en bok och satt ett utgivningsdatum tar redaktören över och håller i trådarna fram till tryck. Man bokar in en omslagsformgivare, sättare, korrläsare, lägger upp en tidsplan för alla inblandade och håller koll på att tidsplanen håller. Man skriver sälj- och baksidestexter, fixar med admin kring titeln och ser till att info och metadata stämmer och uppdateras vartefter. Sälj- och marknadsavdelningen behöver manus, bilder, omslag och säljtexter för att kunna göra sitt jobb, och det är redaktören som ansvarar för att de får det i tid. Det ingår också att peppa författaren när hen blir självkritisk och vill kasta rubbet i soptunnan i sista sekund. Mycket viktig uppgift!

Manusbearbetning

Både förläggaren och redaktören läser manuset flera gånger och ger författaren förslag på hur hen kan slipa det ytterligare en liten aning. Man brukar börja med de stora dragen, för att sedan zooma in mer på detaljer. I första vändan diskuterar man kanske om en karaktär introduceras för tidigt, eller om hens motiv att göra en viss sak känns trovärdiga. I de sista vändorna kan det snarare handla om upprepning av enstaka ord eller uttryck, logiska luckor som uppstått under redigeringen, kommatering och ordval. Man googlar också runt för att se så detaljer och fakta stämmer. Blommar vitsipporna verkligen i maj i den delen av landet? Kan man få minnesluckor av den medicinen? Sånt måste stämma, och redaktören är detektiven som kollar upp och korrigerar detaljerna så att allt sitter som en smäck.

Gör man inget mer??

Jo då, på mindre förlag kan redaktören även förlägga sina titlar, det vill säga ansvara för hela projektet. Man kanske också gör en del av PR-biten. Det blir också allt vanligare att redaktören formger inlagan själv, alltså fungerar som sättare. Andra uppgifter kan vara att sköta kontakten med tryckeri och repro, göra kalkyler och så klart läsa massvis av manus man funderar på att ge ut.

På ett större förlag kan rollen å andra sidan vara snävare än jag beskrivit ovan. Det kan helt enkelt variera väldigt mycket vad som ingår i jobbet.

Bokomslag

Några av titlarna jag jobbat med på sistone.

Vad behöver man kunna för att bli en bra förlagsredaktör?

Det uppenbara är förstås att man bör vara bra på text, språk och dramaturgi. Man behöver ha en känsla för hur man får ett redan bra manus att bli ännu lite mer spännande/romantiskt/roligt/pirr i magen-härligt, så att författaren och boken får möjlighet att bli så bra som det bara går. Och här finns det inte riktigt något rätt eller fel, så just känsla är en bra beskrivning tycker jag. Det finns så klart verktyg och generella principer, men det är sällan svart eller vitt när man jobbar med berättelser och text. Man skriver också mycket: säljtexter, baksidor, pitchar, och här använder man också sin språkförmåga. Ett öga för form är också bra.

Utöver det skulle jag säga att samarbetsförmåga är viktigt. Man jobbar med väldigt många olika människor, och man måste kunna stötta och peppa och vägleda och lyssna in och diskutera och argumentera, så att alla blir nöjda och boken så bra som möjligt.

Att inte panika när saker inte riktigt går som planerat är rätt bra också, eftersom det ofta uppstår oväntade problem längs vägen. Så fort man tror att man fått ett lätt projekt försvinner alla inlagebilder från servern, avtalet hade nån klausul man missat och nån glömmer korret i en bungalow på andra sidan jorden. Allt går att lösa, men det är ju skönt om man inte freakar ur för mycket varje gång.

Intresse för böcker, att läsa mycket och att tycka om den genre man arbetar inom är också rätt basic.

Hur blir man förlagsredaktör?

Det kan man bli på en massa olika sätt. Många som jobbar inom förlagsbranschen är utbildade inom litteratur- eller kulturvetenskap, kommunikation eller journalistik. Man kan också komma från bibliotekshållet, eller från bokhandeln.

Det finns två förlagsutbildningar i Sverige idag. Förlagskunskap 60 hp vid Stockholms Universitet och Förlags- och bokmarknadskunskap 60 hp vid Lunds Universitet. Båda innefattar flera veckors praktik, vilket för många blir första steget på vägen mot ett jobb. Det finns också utbildningar inom kulturvetenskap och projektledning som kan vara relevanta, plus väldigt många kortare kurser inom textproduktion, litterär gestaltning och kommunikation.

Jag har många kollegor som gått förlagsutbildningarna. En del är jättenöjda, en del not so much. Men så är det ju inom de flesta utbildningar. Jag skulle rekommendera att läsa på om olika utbildningar och kurser och fundera på vad du vill ha ut av dem. När jag ville in i branschen hade jag redan läst kommunikation, språk, litteratur och gestaltning, men jag hade ingen arbetslivserfarenhet på mitt CV som visade att jag behärskade text i praktiken. Det viktigaste för mig var alltså just detta, och att få in en fot, genom exempelvis en praktikplats. Jag bestämde mig för att söka praktik på egen hand, utan att gå en utbildning, eftersom jag bara ville åt just den delen. Hade jag däremot behövt lära mig de mer praktiska kunskaperna som man kan tillgodogöra sig på förlagsutbildningarna, ja då hade jag definitivt sökt dem.

Min första kontakt med förlagsarbete var en praktik på halvtid på X Publishing, samtidigt som jag jobbade i bokhandel och inom vården. Sedan fick jag frilansuppdrag, projektanställning, och något år senare en fast tjänst. Jag vill egentligen inte råda någon att jobba gratis, men det är onekligen ett sätt att få ett första uppdrag, som du kan använda som erfarenhet och referens för att komma vidare. Många förlag tar dock bara emot praktikanter från relevanta utbildningar, så går du inte en av dem kan du behöva tänka till. Läs mer om det i de avslutande tipsen nedan.

Bokbranschens negativa sidor

Det är en väldigt homogen bransch. På redaktionerna jobbar mestadels vita kvinnor med medelklassbakgrund. Männen? De är chefer eller förläggare. Om man ska generalisera.

Fler vill jobba på förlag än vad det finns behov av arbetskraft. Det här i kombination med att det inte är en bransch som badar i pengar gör att lönerna är förhållandevis låga, och att det periodvis kan vara stressigt.

Och just ja, nästan alla jobb finns i Stockholm. Om du vill vara anställd vill säga. Frilansa kan man ju göra varifrån som helst.

Vad är det som är så kul med det då?

Så himla mycket, men topp tre för mig personligen:

Först och främst att jag får jobba med mitt intresse – böcker och berättelser.

Variationen – ingen dag är den andra lik, konstigt nog.

Alla underbara kollegor, författare, frilansare. Flera av mina kollegor har blivit nära vänner vilket gör det ännu roligare att gå till jobbet <3

Några avslutande tips

1: Vill du in i bokbranschen så ge det ett försök. Visst, det är en svår bransch att få jobb i men jag tycker att man i alla fall ska försöka att uppnå sina drömmar. Med hårt jobb, tajming och lite tur kan det lika gärna gå svinbra. Det är en väldigt rolig bransch där det händer mycket, och jäklar vad många härliga, smarta, kunniga människor man träffar.

2: Läs en kurs eller en utbildning. Det här är mitt allra bästa råd! Det behöver inte vara de nischade förlagsutbildningarna just, men det är en stor fördel om du läser något där det ingår praktik.

3: Om du bestämmer dig för att försöka göra praktik utan att vara inskriven på en utbildning: Egentligen vill jag som sagt inte råda folk att jobba gratis, samtidigt som det var precis så jag tog mig till mitt första jobb. Men jag tänker så här: Det kommer vara svårt att få praktik på de stora, etablerade förlagen eftersom de priar praktikanter från utbildningarna. Men, det finns små förlag som inte har råd att avlöna någon i alla fall, och där kan du kanske få hjälpa till nån dag i veckan, inför ett boksläpp eller under nån mässa. Eller se dig omkring inom andra områden. Finns det något informationsmaterial du kan erbjuda dig att korrläsa på din nuvarande arbetsplats? Har din orienteringsklubb ett nyhetsbrev du skulle kunna språkgranska innan det skickas ut? På så sätt kan du få ihop relevant erfarenhet som kan leda dig vidare. Efter ett tag får du större och större kunder, och kan ta betalt för dina tjänster. Jag tror verkligen på att ta ett steg i taget, även om det känns som myrsteg i början. Tänk också på att en praktikplats/gratistjänster ska vara tillfälliga, ge dig den erfarenhet du behöver och du ska så klart visa framfötterna men inte jobba ihjäl dig.

4: Lär dig formge inlagor, det vill säga sätta böcker. Då blir du bredare, och min erfarenhet är att det är lättare att testa en ny sättare för att sedan låta denne ta även andra uppdrag, än att våga testa en helt ny oprövad redaktör.

5: Tänk på att det finns mer än bara traditionella förlag och tryckta böcker att jobba med. Ljud, e-böcker, strömningstjänster med mera. Kanske kan det vara något för dig?

6: Bli inte avskräckt om det låter som mycket att lära sig. Det finns som sagt massa utbildningar och man lär sig vart efter man jobbar.

7: Be om råd, ställ frågor och testa. Det är svinkul, jag lovar!

Pjuh, det blev ett långt inlägg. Hoppas att det kan vara till nytta för någon. Har du frågor eller vill ha mer hjälp så mejla eller lämna en kommentar så försöker jag hjälpa till. Jag planerar fler inlägg om förlagsarbete och skrivande och har du önskemål på vad jag ska ta upp så bara hojta till!

Följ mig på Bloglovin eller Pinterest för att inte missa uppdateringar och mer härligheter 😘

Du kanske också gillar:

Spontanmanus – fem tips på vägen

Gör nåt pinigt

I love Dick

En skamsen shopaholic

Mer läsning:

Förläggareföreningen har gjort en intervju med förlagsredaktören Katja Tydén som är bra tycker jag.

Sandra Beijers intervju med förläggaren Marie Augustsson är ett annat tips.

 

Barnvagnsbio – så funkar det

Är inte bio med en bebis det mest enerverande man kan tänka sig?

Nope, det är svinmysigt.

Men, för att andra ska slippa göra om samma misstag som jag och min vän J kommer här en liten guide. Jag ger er: Barnvagnsbio – så funkar det.

På väg till bio bild

(Sammanbiten pga kallt ute ju.)

Vi bestämde oss för att ta med knoddarna och se Lady Bird på Bio Rio. De har barnvagnsbio en gång i veckan, på tisdagar den här terminen.

Viktigt att känna till: På Bio Rio får man inte ta in barnvagnen i salongen, och det verkar vara standard även på andra biografer. Tänk brandsäkerhet osv. Däremot får man ta in själva insatsen om man vill.

Bion började klockan elva och vi siktade på att vara där en halvtimme innan. På vägen dit berömde vi oss själva med hur tidiga vi var. Så himla skönt att kunna välja platser, slippa köa, hinna amma och sånt innan filmen börjar. Kanske kommer vi vara först av alla spekulerade vi självgott.

Laughing so hard GIF

När vi stegade fram mot bion noterade vi en oroande mängd barnvagnschassin, fastlåsta längs räcken och i stuprännor. Vi stannade utanför och kikade in.

Foajén var proppfull av bebisar i selar, bebisar i famnar, bebisar i barnvagnsinsatser, klibbiga mössor, dyngsura jackor och skötväskor.

Det här var nämligen i början av mars och det regnsnöade ute. ”Max tre barnvagnar i lokalen” stod det på en skylt. Behöver jag säga att det redan var uppnått?

Jag hade Märta i sele så inga problem för min del, men min kompis hade barnvagnen med sig. Och hon hade glömt sitt lås.

Vad göra?

Fälla ihop underredet och ställa det lite diskret i foajén nånstans? (Har någon någonsin lyckats få en barnvagn att bli ”diskret”?)

Lämna det olåsta underredet på gatan och hoppas på det bästa?

Jag trängde mig fram till kassan och frågade om vi fick ta in vagnen om vi fällde ihop den. Tjejen i kassan svarade nåt vagt som jag inte tolkade som ett blankt nej, så vi bestämde oss för att testa.

Vi bar in alla prylar, köpte biljetter, trixade oss ur halsdukar, kappor, mössor, tappade bort en skötväska, hittade den igen, och så var vi redo att gå in i salongen. Precis då lade någon ur personalen märke till vårt hopfällda underrede som kanske inte blev så diskret som vi tänkt oss (se ovan). De ber oss vänligt att ställa ut det på gatan istället. Åter igen: Brandsäkerhet och sånt.

Så. Bara att ställa ifrån sig alla grejer, fälla upp vagnen och gå ut och leta efter ett bra ställe att gömma underredet på. I snöregnet.

När vi till slut satte oss i biosalongen var klockan fyra minuter i elva. Vi var definitivt inte först in alltså.

Men från och med där gick allt som en dans. Som tur är säljer de inte ut hela salongen när det är barnvagnsbio så trots att vi var sena in var det lätt att hitta bra platser. Eftersom det var glest i salongen kunde man ha sin vagnsinsats på platsen bredvid sig, och fick plats med skötväska och liknande också. Det var dessutom skönt att det var lite utrymme till nästa sällskap, så slapp man ha någon annans skrikande bebis i örat.

Längst bak i salongen fanns micro och skötbord, och belysningen var behaglig men långt ifrån så dämpad som normalt på bio.

Visst hörde man bebisar gnälla, men konstigt nog blev det inte det inferno som man kanske hade kunnat föreställa sig. Blev bebisen skrikig kunde man ställa sig i gången och vagga, eller gå omkring längst bak om man ville. De som satt längst bak och längst fram hade satt sin bebisar på filtar på golvet, vilket såg helt underbart ut för en vars bebis fortfarande är som en liten klängapa och bara vill vara i famnen.

Mitt i filmen var det paus så man kunde gå på toa, köpa ostmacka och skåla i Loranga i kaféet. Tänk dock på att hålla lite koll, och inte sitta kvar och fika så länge att du missar när filmen börjar igen, som vi råkade göra. Vill skylla på bebisarna, men det var helt och hållet vårt fel som inte fattade att tystnaden som plötsligt lade sig berodde på att alla gått in i salongen igen.

Hur som, ta med ett lås till barnvagnen eller skippa den helt så är barnvagnsbio sjukt drömmigt. Plus! Gillade Lady Bird skarpt, men det har jag redan skrivit om här.

Hej för idag!

Du kanske också gillar:

Resa med bebis

Det ska börjas i tid

Gif via Giphy.

 

Tågresan

Alltså tack alla snälla som kom med tips inför att åka tåg med bebisen för första gången. Både på Instagram, i fina sms och här.

För att sammanfatta råden vi fick:

Minimera packningen.

Låt farmor köpa blöjor, ersättning och tvättlappar så vi slipper bära med.

Bilbarnstol kan vara bra om det är långa avstånd så vi slipper åka buss överallt men kan hyras på plats. Kan också vara bra på tåget om bebisen kan sova i den, men är bökigt att bära om man har mycket packning.

Om barnvagn: Träna på att fälla ihop den INNAN resan.

Bärsele = guld på resor, ta med.

Följde vi råden?

Nja.

Varför inte?

Vi försökte, men i stressen och tröttheten var det svårt att fatta beslut. Vi gick mestadels på känsla, även när vi visste att vi handlade mot bättre vetande.

Men vi skippade vagnen och tog selen vilket var perfekt på tåget eftersom Märta sov i den nästan hela resan. Övrig tid käkade hon, tittade ut genom fönstret och kräktes ett par gånger.

Märta sover bild

Vi packade ner tygblöjor som vi redan insett att vi nog inte kommer använda här, plus massvis med engångsblöjor och mjölkersättning som vi lika gärna kunde köpt på plats. Men vi lämnade babysittern och bilbarnstolen hemma vilket var skönt att slippa bära på.

Så lite klokare blev vi nog av tipsen ändå, och det var så himla snällt och fint att folk hörde av sig.

Och hur gick testet då? Testet som skulle ge oss en fingervisning om det går att åka tåg genom Europa i höst?

Jomen bra tycker jag. Inga sammanbrott, inget alltför viktigt glömt, och Märta verkar sövas av tåg-gunget. Allt man kan begära ju.

Hej från glatt gäng som utlovat!

 

Pin It on Pinterest