Close

HALLÅ?

Är jag död?

Är bloggen död?

Har jag hittat viktigare saker att pyssla med än att uppdatera internet om min rätt vardagliga vardag?

Nej då, jag har bara gått upp totalt i det som kallas februari-jävla-grå-tung-vardag-jag-vill-bara-sova-men-måste-leka-med-en-ettåring-mode. Ni vet, så där som det blir ibland i februari. Det är därför det varit så tyst här på sistone.

Man kan tycka att jag borde ha tid att blogga ca varje dag nu när jag jobbar deltid, men eftersom vitsen med att jobba mindre har varit att hänga mer med Märta, har jag haft ännu mindre tid än vanligt över till annat de senaste veckorna. (Jaja, cry me a river, jag vet.)

Men nu börjar det sakta kännas som om livet återvänder efter vintern, och med det förhoppningsvis även orken. (Fast obs nu kommer kräksjuka eller något annat hemskt slå till när som helst bara för det, så räkna inte med att jag är lika munter nästa gång ni tittar in här. En kompis berättade idag – per sms – att hennes ett-och-ett-halvt-åring hade sprutdiarré och det är kanske nåt sånt som universum ger en om man jinxar så här?) Jaja, om vi håller oss friska har jag hur som helst tänk skriva om de här grejerna snart:

  • Mina starta-eget-funderingar
  • Mina starta-eget-nojor
  • Min starta-eget-hybris
  • Hur det funkar att jobba deltid
  • Bilder på nya lägenheten och mina pågående hemmafixarprojekt
  • Nåt boktips kanske, vill ni ha det?
  • Hur vi dealar med att Märta är aspappig

Och i helgen ska jag för första gången på länge gå på hemmafest och dricka massa lådvin, så då hoppas jag verkligen att jag är frisk och i form!

Nu ska jag äta tysk mjölkchoklad och börja kolla på The Marvelous mrs Maisel som alla säger är så himla bra, men jag lovar att skriva snart igen 😽😽😽

Hur vi gör när vi ska måla om

Så här går det till när vi ska måla om i hallen:

  1. Jag lägger fyrtiofem timmar på att hitta fina inspirationsbilder på Pinterest. Ägnar mycket tid åt att jämföra, fundera och visa Mark, trots att han tycker att vad som helst blir bra, till och med den limegröna nyans väggarna har idag.
  2. Jag snubblar över en fin väggfärg på Instagram och glömmer bort alla mina Pinterestbilder. Färgen är liksom grågrön och lagom kall, lagom mittemellanljus, lagom allt och alldeles, alldeles underbar. Jag ber om färgkoden, jublar i soffan, och berättar för Mark att nu är det klart. Jag har hittat den ultimata färgen och nu köper jag tio liter.
  3. Mark sätter ner foten och förbjuder mig att köpa tio liter av en färg jag bara sett på Instagram.
  4. Jag blir jätteirriterad pga vet ju att färgen är fin! Försöker därför mörka att det finns provburkar och påstår att det kostar nästan lika mycket med den minsta burken som en tiolitersdunk.
  5. Mark synar bluffen.
  6. Jag beställer en halvlitersburk.
  7. Färgen levereras, jag provmålar ett stort parti av ena långsidan, inser snabbt att färgen mer drar åt kloakbrun än den där sobra gröna nyansen som jag sett på Insta.

Sedan upprepas alla ovanstående punkter fast med en blå färg som såg fin ut i burken (!) hos Byggfabriken. Och nu har jag tappat orken, så väggen är limegrön, kloakbrun och blåfläckig.

Mark bryr sig fortfarande inte.

Så om ni undrar varför jag inte bloggat på länge är det här alltså en av förklaringarna.

Andra förklaringar är att jag är överväldigad över hur lite tid och ork som finns just nu. Det känns som om jag skyndar mig, från det att jag går upp på morgonen till att jag går och lägger mig. Först för att komma till jobbet i rimlig tid, sedan för att hinna hem till Märta innan hon blir alltför kvällsgnällig, och sedan för att kunna gå och lägga mig så tidigt det bara går. Och nånstans i det där hinner jag tydligen kolla Pinterest, köpa färg och måla i hallen.

Dåligt prioriterat, jag vet, och jag ska skärpa mig och måla mindre och skriva mer. Idag fick jag dessutom godkänt på min ansökan om att vara föräldraledig på deltid, och om bara någon vecka kommer jag kunna gå från jobbet ett par timmar tidigare om dagarna, så att jag får träffa Märta lite mer. Yay!

Nu ska jag hjälpa Mark att plocka upp leksaker, gnugga loss lite pasta från köksgolvet och försöka lista ut hur man fäster vårt nya spisskydd och därmed räddar barn från brännskador + lugnar neurotiska nerver (mina) i samma smäll.

På återhörande, snart hoppas jag!

Ett nytt år

Gott nytt år hörrni, en aning i efterskott! Hoppas att ni haft en fin jul och mysigt nyårsfirande. Vi firade här hemma med Johanna, Markus och Maggie, skaldjur, bubbel, Babblarna, nyårsskål på balkongen och sedan stupade vi i säng. Faktum är att Mark till slut sa rent ut att “nu måste jag gå och lägga mig”, medan Markus och Johanna fortfarande satt vid vårt köksbord med vin i glasen. Älskar när man kan vara så ärlig <3

Jag tycker att tiden kring jul är rätt deppig och jobbig, men så fort nyåret och första januari är avklarat känns det som att allt genast blir bättre. Jag inser att snart blir det ljusare, varmare, SOMMAR – det kommer liksom bli sommar igen!! Och innan dess kommer det förhoppningsvis finnas tillfälle att åka lite längdskidor i reservatet och sen är det påsk och sen kan man börja bada i sjön och ja ni hör ju, ingen mellandagsdepp längre här inte!

Kanske gillar jag också den här tiden på året eftersom den inbjuder till att tänka framåt och planera. Jag älskar att dagdrömma, planera, skriva listor, och de första dagarna i januari är ju peak season för detta. I helgen ska jag försöka hinna fundera lite på hur jag vill spendera min tid under året, typ balansen jobb-träning-Märta-läsa-skriva-Mark-vänner-annat. Istället för nyårslöfte liksom, eller så kanske det kommer ett nyårslöfte ur det. Återkommer om jag kommer på något klokt kring hur jag vill spendera min tid!

I samma anda håller jag mig kort nu pga ska kolla klart på Love actually med Mark och äta resterna av den italienska kakan som jag fick i födelsedagspresent. Det tar oss ungefär tre kvällar att se klart en film nuförtiden, eftersom vi inte hinner se mer än en halvtimme ungefär, innan vi inser att klockan är mycket och vi måste gå och lägga oss. Hej så länge alltså!

LEDIG

Mark, Märta, Ted, Matilda, Yvonne, Azaleah och Elmo – det är mina sambos i mellandagarna här i Skåne. Det är mysigt, stojigt, konstant kö till toan och jämt någon som gråter (obs tre barn under tre bast, plus blödiga vuxna).

Men! Just precis nu har de alla utrymt lägenheten och åkt till Marks morfar en stund. Bara jag och katten Kasper stannar hemma. Kände mig först som en enstöring och fick ångest för att jag är så ego, folkskygg, kommer dö ensam och oälskad och så vidare,  men ju mer jag tillät mig att fundera på att stanna hemma, desto vettigare kändes det. Jag älskar att hänga med folk, men gud vad jag behöver pausa lite ibland också.

Jag tänkte att det skulle bli lugnt och skönt men jag har fan inte varit så här stressad på länge. Jag vill inte förspilla en sekund på något ovärt, utan bara maxa njutet nu när jag får några timmar ensam. Men jag kan liksom inte bestämma mig för vad jag ska göra.

Läsa klart Arv och miljö (lästips btw!)? Skriva blogg? Kolla efter lämpliga hyllor till hallen? Scrolla Etsy efter en matta (har hittat en asfin gammal marockansk sak, men den är liiite out of my plånbok)? Mula lösgodis? Dricka vin i badkaret? Sova? Ringa en vän? Kolla Netflix? Yoga?

Mitt mål är att hinna med lite av allt, så nu till exempel skriver jag, dricker vin och äter lösgodis samtidigt, och så fort jag klickat på “publicera” kommer jag googla Elfasystem i lämpliga dimensioner till vår hall som snart ska bli ett förvaringsparadis.

Måste skynda vidare nu alltså, så hej så länge, vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Rädd att bli avslöjad

Vad Mark inte får i födelsedagspresent

Dan före dan före dan

Jag älskhatar verkligen julen.

Jag älskar:

Doften av gran.

Ljusen, både de levande och elektriska. (Men är lite rädd för de levande och har därför införskaffat både brandfilt och pulversläckare. Gör det ni med, det är smart.)

Tanken på att mitt barn snart kommer fatta att julen är något kul och mysigt. Finns det något finare än barn som är så förväntansfulla att de knappt kan sova?

Kålen: Grönkål, brunkål, rödkål, brysselkål, och alla sallader och lådor man kan göra på dem.

Dopp i grytan.

Att man får använda kryddpeppar i lite vilken mat som helst.

Att det är helt legitimt att dricka vin, äta choklad och ris à la Malta till middag.

Att vara ledig och hänga med släkt och vänner.

Att få julklappar. Barnsligt, jag vet, men jag älskar verkligen att gå fram till det lilla väldoftande barrträdet som vi släpat in i vardagsrummet och under det få syn på mitt namn på ett stort, inslaget paket. Det behöver verkligen inte vara något fancy eller dyrt eller extravagant utan en flaska vin, lite choklad, beggade kökshanddukar och böcker är några av mina bästa julklappar nånsin.

Jag hatar:

Mellandagarna – dessa långtråkiga, dästa, sockerstinna dagar.

Mörkret.

Tröttheten som uppkommer pga mellandagarna och tröttheten.

Den obehagliga köpfesten som inleds med Black friday och som fortgår fram till påska. Jag själv är ju en del av den, se punkten på älska-listan ovan om hur kul jag tycker att det är att få julklappar. Vi är extremt måttfulla i vår familj och ser till så alla får en julklapp var, om ens det, men jag får hjärtsnörp när jag tänker på hur mycket vi ändå belastar planeten.

Ångesten över att ännu ett år har gått, jag har blivit ett år äldre och är nu ännu lite närmare döden.

Ja, ni hör ju, både pepp och ångest, det är julen det. Men vi är i alla fall friska nu, så jag tror att jag kan hantera de närmaste dagarna hyfsat. Nu ska jag äta lite mer choklad och kolla på första avsnittet av En engelsk skandal. Kram <3

Du kanske också gillar:

När jag klippte hår (det blev så där)

När bebisen fick en säng

När jag ropade hej

Mitt förra inlägg bestod av klag över kräksjuka, lättnad över att vi var friska och löften om ett härligare inlägg snart.

Men, kräksjukegudarna bara fintade oss lite, för några dagar senare, på min födelsedag närmare bestämt, vaknade jag illamående och så var det igång igen. Dock inte lika illa den här vändan och nu blev bara jag sjuk. Det var ju alltid nåt!

Tajmingen var inte den roligaste – istället för härlig frukost på sängen som Mark och Märta bar in, fick jag knapra lite torrt osmörat rostbröd när jag kräkts färdigt. Men gud vad äckligt det här inlägget blir, det var inte meningen, ska sluta med äckliga detaljer nu.

Jag fick ett par vantar och ett par tofflor i present av Mark, plus att han gått till den italienska chokladbutiken i Gamla stan och köpt inte bara några praliner eller kakor utan en hel jävla tårta fylld med citron- och limoncellokräm. Jag har inte kunnat äta den än pga inte helt hundra i aptiten efter sjukan, men snart ska här kalasas.

I fredags tog vi oss ut på middag på Pazzi med Max och Linn, som hade överseende med att jag mådde illa och bara drack Cola och ville gå hem klockan halv åtta. Det är riktig vänskap det, när inte ens hotet om att smittas av kräksjuka får en att ställa in. Pazzi är förresten ett mycket bra tips för er som vill gå ut och käka eller ta en AW med kids. Det är stort, inte så fasligt trångt, lagom stimmigt och de har en gåvagn man får låna. Och de har världsgoda pizzor, speciellt deras vita med svamp, herregud.

Nu hoppas jag att vi kan vara friska i mer än bara några dagar, så att ni kan få läsa det där härliga inlägget om amaryllis och böcker och sånt snart. Äsch, nåt amaryllisinlägg lär det inte bli oavsett, men boktips och tankar om vår nya lägenhet och lite annat skoj har jag tänkt skriva om, så insjuknar vi inte igen dyker det upp inom kort.

Var tvungen att visa limoncello-bakverket men pallade inte fota, så snodde en bild från butiken. Peppen på att det finns en sån här hemma i vår lägenhet som bara väntar på att ätas upp 😍😍

Glad tredje advent <3

Du kanske också gillar:

Hundra grejer jag saknar med att amma

En skamsen shopaholic

Jezus, vilken vecka

Hej kära bloggläsare, ni som ännu inte gett upp om det här lilla krypinnet.

Vi har haft MAGSJUKA.

Kommer ni ihåg att jag sist berättade att vi varit på en kompis landställe över helgen? Vad jag inte berättade då, var att Märta den helgen var grinigare än vanligt och kräktes och bajsade stup i kvarten. Alltså på riktigt, det gick inte mer än en kvart innan vi antingen behövde byta blöja eller torka upp kräks från golvet/sängen/bilen/annan yta i Linns föräldrars sommarstuga. Och en efter en började vi andra må illa, men vi trodde att det bara var en ihållande åksjuka av de slingriga vägarna vi kört omkring på. Nu i efterhand känns det askonstigt att vi inte fattade tidigare, men det måste ha varit en stor dos förnekelse inblandat.

Hur som helst, när vi kommit hem och jag hade skrivit mitt senaste blogginlägg om hur MYSIGT vi haft det, tog det bara några timmar innan magsjukan bröt loss ordentligt här hemma.

Nu har vi hämtat oss och mår bättre, men jag känner typ att magsjuka är något av det jag fasar för allra mest i vardagen.

En bra sak kom dock ut av det: Vi har länge haft en beef här hemma om huruvida det räcker att tvätta äckliga grejer på 40 eller 60 grader. Jag vill helst köra på ca 200 grader, medan Mark bestämt hävdat att det egentligen räcker med 30 grader. Även för den äckligaste smutsen.

Men! När Mark tvättat några maskiner på 30 (!) och 40 grader med handdukar, kläder och lakan som drabbats hårt av den pågående kräk- och bajsfesten här hemma, började allt lukta … unket. Tvättmaskinen stank, handdukarna stank, örngotten stank. Bara man klev in genom dörren möttes man av en stank. (Eventuellt en överdrift.)

Det hjälpte inte att rengöra tvättmaskinen med ättika, eller att tvätta om grejerna på 40 grader igen. Det enda som funkade var att … tvätta på 60 grader.

Sånt fantastiskt “vad var det jag sa”-moment. Min inneboende besserwizzer tyckte nästan att det var värt hela magsjukegrejen. Men bara nästan.

Så från och med nu är även Mark team 60 grader för äckeltvätt, och jag känner att vi steppat upp lite hygienmässigt här hemma.

Gud vilket äckligt inlägg det här blev, lovar att skriva om nåt härligt snart. Jag har läst ett par böcker som jag kan skriva om i veckan, och kan lägga upp juliga skrytbilder på min fina amaryllis som slagit ut i köket som motvikt till det här äckelinlägget.

Glad andra advent, vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Tre skäl till varför jag aldrig blir en riktig influencer

Saker vi gör om nätterna

Jag fick tårta!

Mamma ringde häromdagen och frågade om jag ville ha tårta.

Eh, ja?

Så idag kom hon och hennes man Dennis hit med en fint paketerad prinsesstårta, och sedan satt vi till bords i tre timmar och åt:
1. pliktskyldig lunch eftersom det känns lite bättre att moffa i tårta sedan.
2. TÅRTA

Sedan åkte de hem igen och Mark och jag ägnade eftermiddagen åt att packa upp de sista flyttkartongerna. (Nästan i alla fall, det står fortfarande två kartonger i Märtas rum, fulla av hennes kläder och lite annat barnrelaterat men vi orkar inte packa upp dem eftersom vi inte har någonstans att göra av det, så vi köper loss kartongerna av flyttfirman och kan låta dem stå så länge vi vill, moahaha!)

Andra nyheter: Märta kan gå ett och ett halv steg. Hon kan också säga något som liknar “pappa” och “mamma” och Mark och jag ägnar mycket energi åt att diskutera huruvida hon fattar vad det betyder (Mark) eller om det bara är typ lite slumpmässigt (jag).

Det börjar verkligen arta sig här hemma också, även om vi inte har några tavlor uppe än (lol, vi äger inga tavlor men har ramat in några planscher, lät mycket mer vuxet med “tavlor” bara), ingen byrå/garderob/förvaring till Märtas grejer och har väggarna fulla av enorma borrhål efter de tidigare ägarnas mastodontliknande hyllsystem. Men det är mycket mysigare att vara hemma nu än i förra lägenheten, där vi gick och trampade varandra i hasorna hela tiden pga trångt. Det är också ljusare här. Ni ska få se bildbevis snart, men ikväll får ni nöja er med suddig mobilbild på gulligt barn i pyjamas, madrassen där jag sover i veckorna och en skymt av den märkligt mintgröna hallen. Och Mark som äter tårtrester.

Ha en fin söndagskväll!

Tre skäl till varför jag aldrig blir en riktig influencer

Skäl nummer ett

Jag glömmer blogga när jag gör spännande grejer som att hämta nycklarna till nya lägenheten, flyttar och möblerar i nya hemmet.

Skäl nummer två

Jag glömmer blogga när jag har mycket att göra. Eller, jag glömmer inte, jag skiter bara i det. Nu när jag har börjat jobba på dagarna och ägnat kvällarna åt att packa upp flyttkartonger har jag gått och lagt mig klockan 21 istället för att sitta uppe och skriva som sig bör om man ska influera.

Skäl nummer tre

Jag tappar konstant bort min kamera, så jag kan inte föreviga de spännande grejer (se ovan) jag pysslar med om dagarna i bra kvalle, utan låter mina läsare glo på gryniga mobilbilder eller inga bilder alls istället.

Hade det inte varit för de här tre sakerna hade jag säkerligen varit nya Blondinbella inom kort, eller vad tror ni?

Hur som helst. Vi är i alla fall inflyttade i nya lägenheten nu och har packat upp det mesta. Eftersom det har känts skönt att bli av med kartongerna har vi tryckt in grejer i skåp och hyllor, så nu vi har ingen aning om var saker finns. Men vi är ju inte särskilt ordningsamma av oss, så skillnaden mot hur det var i förra lägenheten är inte jättestor faktiskt.

Själva flytten gick bra. En av flyttjobbarna trillade nerför trappan under stor dramatik, men repade sig snabbt. Det var inte deras softaste gig i och med att vi inte hade hiss på varken gamla eller nya adressen, och jag hoppas att de hade någon smidigare flytt på eftermiddagen.

Jag har ju börjat jobba igen som sagt och det har varit helt underbart ärligt talat. Jävlar vad mycket softare det är att cykla iväg till jobbet (i regn och dimma pga november), sitta i möten med trevliga människor som vill göra roliga och bra böcker och luncha med kollegor, istället för att jaga en tiomånaders. Men jag får skriva mer om detta snart igen tror jag, ville bara ge ifrån mig ett livstecken och uppdatera om allt superviktigt som hänt den senaste veckan.

Hej och kram!

Vad vi gör just precis nu

Jag sitter på golvet med datorn i knät och smygbloggar.

Märta leker med en burk som rasslar, vilket är hennes absolut bästa lek just nu.

Mark drar upp grejer ur en plastpåse som legat i hans garderob sedan vi flyttade in i den här lägenheten och ropar högt upp varje föremål han får fram. Det är meningen att jag ska svara ja för det jag tycker att vi ska behålla och nej för det jag tycker att vi ska göra oss av med.

En trasig kam?

Nej.

En 20 meter lång telefonkabel?

Nej.

En reklampenna från en av mina första arbetsgivare?

Ja.

Antidepressiva tabletter som gick ut 2007 och som ingen av oss står på nu?

Nej.

Öronproppar i storlek extrasmå som känns som om de ska försvinna in i örat?

Nej.

Och så vidare.

Men vi har faktiskt lyckats packa rätt mycket de senaste dagarna, så situationen känns under kontroll inför måndag när flyttlasset går. Vi hade till och med tid att dricka folköl och äta chips med Markus, Johanna och Maggie igår. Men efter bara någon timme låg jag i soffan och klippte med ögonen, så när Maggie bröt ihop av trötthet och de var tvungna att dra var det typ rätt skönt (om ni läser det här Markus och Johanna – BARA för att jag höll på att somna. Älskar att ha er här i övrigt!).

Men nu måste jag fokusera på Marks utrop, så att han inte riskerar att göra sig av med något viktigt.

Trevlig lördag!

Pin It on Pinterest