Close

Tre skäl till varför jag aldrig blir en riktig influencer

Skäl nummer ett

Jag glömmer blogga när jag gör spännande grejer som att hämta nycklarna till nya lägenheten, flyttar och möblerar i nya hemmet.

Skäl nummer två

Jag glömmer blogga när jag har mycket att göra. Eller, jag glömmer inte, jag skiter bara i det. Nu när jag har börjat jobba på dagarna och ägnat kvällarna åt att packa upp flyttkartonger har jag gått och lagt mig klockan 21 istället för att sitta uppe och skriva som sig bör om man ska influera.

Skäl nummer tre

Jag tappar konstant bort min kamera, så jag kan inte föreviga de spännande grejer (se ovan) jag pysslar med om dagarna i bra kvalle, utan låter mina läsare glo på gryniga mobilbilder eller inga bilder alls istället.

Hade det inte varit för de här tre sakerna hade jag säkerligen varit nya Blondinbella inom kort, eller vad tror ni?

Hur som helst. Vi är i alla fall inflyttade i nya lägenheten nu och har packat upp det mesta. Eftersom det har känts skönt att bli av med kartongerna har vi tryckt in grejer i skåp och hyllor, så nu vi har ingen aning om var saker finns. Men vi är ju inte särskilt ordningsamma av oss, så skillnaden mot hur det var i förra lägenheten är inte jättestor faktiskt.

Själva flytten gick bra. En av flyttjobbarna trillade nerför trappan under stor dramatik, men repade sig snabbt. Det var inte deras softaste gig i och med att vi inte hade hiss på varken gamla eller nya adressen, och jag hoppas att de hade någon smidigare flytt på eftermiddagen.

Jag har ju börjat jobba igen som sagt och det har varit helt underbart ärligt talat. Jävlar vad mycket softare det är att cykla iväg till jobbet (i regn och dimma pga november), sitta i möten med trevliga människor som vill göra roliga och bra böcker och luncha med kollegor, istället för att jaga en tiomånaders. Men jag får skriva mer om detta snart igen tror jag, ville bara ge ifrån mig ett livstecken och uppdatera om allt superviktigt som hänt den senaste veckan.

Hej och kram!

Vad vi gör just precis nu

Jag sitter på golvet med datorn i knät och smygbloggar.

Märta leker med en burk som rasslar, vilket är hennes absolut bästa lek just nu.

Mark drar upp grejer ur en plastpåse som legat i hans garderob sedan vi flyttade in i den här lägenheten och ropar högt upp varje föremål han får fram. Det är meningen att jag ska svara ja för det jag tycker att vi ska behålla och nej för det jag tycker att vi ska göra oss av med.

En trasig kam?

Nej.

En 20 meter lång telefonkabel?

Nej.

En reklampenna från en av mina första arbetsgivare?

Ja.

Antidepressiva tabletter som gick ut 2007 och som ingen av oss står på nu?

Nej.

Öronproppar i storlek extrasmå som känns som om de ska försvinna in i örat?

Nej.

Och så vidare.

Men vi har faktiskt lyckats packa rätt mycket de senaste dagarna, så situationen känns under kontroll inför måndag när flyttlasset går. Vi hade till och med tid att dricka folköl och äta chips med Markus, Johanna och Maggie igår. Men efter bara någon timme låg jag i soffan och klippte med ögonen, så när Maggie bröt ihop av trötthet och de var tvungna att dra var det typ rätt skönt (om ni läser det här Markus och Johanna – BARA för att jag höll på att somna. Älskar att ha er här i övrigt!).

Men nu måste jag fokusera på Marks utrop, så att han inte riskerar att göra sig av med något viktigt.

Trevlig lördag!

Saker jag gör istället för att packa

På onsdag får vi tillträde till nya lägenheten och på måndag om prick en vecka flyttar vi.

Och det är inte superlätt att packa flyttkartonger med en tiomånaders, men då och då sover hon ju en stund eller går att sätta framför Babblarna eller nåt annat skoj.

Passar jag på att packa då?

Nej.

Vad gör jag istället?

Testar läppstift och funderar på om jag borde klippa lugg.

Grynig bild men vad tycker ni, yay or nay? Är det jobbigt med lugg nu på hösten kanske, jag tänker på regn och blåst och mössas som förvandlar den till ett enda spret bara?

Pysslar om mina växter.

Eftersom man kan alltid kan ta ett par nya sticklingar.

Lyssnar på Don’t get me wrong, ni vet den där peppiga låten av The Pretenders som används i filmer när huvudpersonen tar sig samman och försöker få sin tillvaro på rätt köl. Funkar faktiskt rätt bra som pepp, även om jag inte lägger peppen på packning just.

Läser Marisha Pessls nya bok, Neverworld.

Så. Bra. Älskar Marisha Pessl och skriver mer om boken snart!

Sitter i svettiga långa telefonsamtal med banken eftersom vi på något vis lyckats att 1. Ansöka om 50 000 kronor för lite i lån och 2. Råkat sätta in handpenningen från försäljningen av vår lägenhet på ett konto där vi inte kommer åt den igen innan onsdag då vi måste betala den nya lägenheten. Lutar just nu åt sms-lån för att lösa situationen.

Men lite har vi packat i alla fall, som ni ser. Och jag tror ärligt talat att vi kommer hinna få klart allt i helgen, med lite barnvaktshjälp från min mamma.

Hoppas att ni har en bra vecka hörni, och om det är lite tystare från mig än vanligt så vet ni vad det beror på. (Då klipper jag lugg och läser bok och har prokrastineringsångest alltså, hehe.)

Kram!

En vecka kvar av föräldraledigheten

Om en vecka börjar jag jobba igen och så här glad är jag för det.

Tänk att få cykla iväg på morgonen.

Få träffa mina smarta, roliga, snälla kollegor.

Få dricka kaffe, gå på toa, äta lunch utan att någon får ett bryt eller kräks på golvet eller välter möbler.

Få göra saker som jag är bra på massa timmar i sträck.

Och sen komma hem till Märta och Mark.

Lyx, det är vad det är!

Mark och jag tar tio månader heltidsledigt var med Märta, men fick jag göra om det skulle jag inte lägga upp det på det här sättet. Jag hade hellre varit ledig en kortare tid på heltid och sedan turats om på deltid. Både få jobba lite och få hänga med Märta liksom. Får vi fler barn (orkar knappt ens tänka tanken men vill typ ha det tror jag, nån gång långt, långt i framtiden) gör vi nog något sånt.

Men vad ska jag göra nu min sista vecka som föräldraledig?

Till att börja med måste jag redigera färdigt ett par projekt jag jobbat med som frilans under ledigheten.

Hehe, närå sån panik är det inte. Lite finslip bara i ett par jättefina manus. Och jag är en väldigt snäll redaktör, så jag kallar bara mina författare för bitch när det är riktigt, riktigt illa. Eller om jag är full på Bokmässan.

Hur som helst. Ska också tillsammans med Mark packa ihop tutti här hemma inför flytten, för om nästan exakt två veckor går flyttlasset till nya lägenheten.

Behöver jag säga att det är ännu mer kaos här hemma än vanligt? Vi har börjat lite, lite, men kommer få barnvakt igen i helgen och då sätta igång på riktigt. Samtidigt som vi packar ska jag passa på att rensa järnet i min garderob och göra mig av med alla kläder jag inte använder eller inte känner mig fin och bekväm i. Jag har ju tjatat om det här flera gånger och nu ska det bli av.

Det var allt för idag hörni, hoppas kunna visa bildbevis på min garderobsrensning snart. Tills dess får ni hålla till godo med giffarna (som alla kommer från Giphy).

Kram!

Fredag med dyrt vin och söndag med barnvakt

Idag har vi haft barnvakt till Märta. Det händer inte ofta, utöver när min mamma tar med Märta ut på en promenad i vagnen då och då.

Det var våra kompisar Johanna och Markus som erbjöd barnpassning. Deras dotter Maggie är född samma dag som Märta, och Märta är relaxad med dem eftersom vi träffar dem ofta. Väldigt ofta. Senast vi träffade dem var i fredags faktiskt, då Markus och jag åt lunch och barnvagnspromenerade på dagen, och vi sågs hela bunten på Vapiano i Skrapan på kvällen.

Vapiano är inte mitt favoritställe. Vapiano är nog inte någons favoritställe. Man Vapiano är svinpassande för en AW med flera bebisar i sällskapet. Man får plats med vagnarna, det är glest mellan borden och lagom stort och stimmigt för att ingen ska bli störd (?) av kidsen. Gott vin var det också, och helt okej pizza. Jag gjorde tvärt emot vad jag brukar och tog det dyraste vinet på menyn. I vanliga fall tar jag utan undantag det näst billigaste. Jag misstänker nämligen alltid att det billigaste inte är så gott men att de där extra kronorna ska ge mig ett MYCKET bättre vin. Ett sätt att lura vinsystemet helt enkelt. (Vet ej om det funkar.) Men eftersom jag går ut så himla sällan nuförtiden tryckte jag bort min vanliga snålhet och jezus vilket gott vin jag fick. Jag tvingade alla att smaka och sedan gick jag raskt och köpte ett till glas. Sedan var jag lite berusad men väldigt nöjd.

Hur som helst. Det jag skulle säga var bara att Märta känner Markus, Johanna och Maggie rätt bra, så vi lämnade henne hos dem ett par timmar idag så att vi kunde packa, jobba och uträtta allmänt fix. Jag har en jobbdeadline snart så jag jobbade ett par timmar innan jag lite snabbt skulle ta en bild, för att sedan hjälpa Mark som satt igång att flyttpacka lite.

Tror någon som läser detta att det gick snabbt att ta den där bilden?

Bilden skulle föreställa mig, och jag ville se lite proffsig men chill ut.

Det var svårt.

Det krävde fem olika outfits.

Tre olika locations i lägenheten (alla med vit vägg som bakgrund men med lite olika ljus).

Fyra olika frisyrer och två olika sminkningar.

Och allt som allt blev det uppåt sexhundra bilder.

Haha. Det låter sjukt ju, men det är faktiskt sant.

Och av de sexhundra bilderna tyckte jag att ungefär åtta var acceptabla.

Tre var fina.

Jag är nämligen extremt kräsen när jag ska figurera på bild. Hatar ca allt i mitt fejs när jag scrollar genom bilderna. Och det spelar ingen roll att Mark säger att alla är fina. Jag VET att han bara ljuger och att jag ser ut som en galning på majoriteten. Om jag skulle kolla på bilderna igen om trettio år skulle jag säkert hata mitt yngre jag för att jag var så hård mot mig själv, men hur mycket jag än försöker så gillar jag inte mig själv på bild allt som oftast.

Nu har jag i alla fall fått iväg en bild jag är nöjd med, och jag håller tummarna för att den funkar för ändamålet. Vad ändamålet är berättar jag snart. Inte värsta grejen, men roligare att berätta när det är klart.

Hoppas att ni haft en bra helg!

(En av de bortsorterade bilderna, men som ändå var rätt fin! Proffsig och chill, eller hur?!)

Vi är hemma!

Efter fyra dagar hos Marks syster i Biddulph, en liten by utanför Manchester, är vi hemma igen.

Och jag vill berätta om hur vackert landskapet var. Om all god mat vi åt. Varför vi höll på att missa planet på vägen dit. Om alla kakor vi köpt med oss hem. Varför det var väldigt synd om tjejen som satt bredvid oss på flygresan hem. Och om hur mysigt det var att hälsa på Jenny och hennes kille Seamus i några dagar. Men jag kan typ inte producera text idag.

Jag är för trött.

Bebisen är för trött.

Lägenheten är för stökig.

Vi har för lite mat i kylen.

Det luktar för konstigt ur sophinken som vi inte hann tömma innan vi drog.

Så jag kan bara sätta på Netflix och samexistera med tröttheten och stöket.

Hemma

Bild från igår, när vi var på väg till puben för att käka livets bästa paj och jag hade mascara och eyeliner.

(Just ja, jag vill berätta om de fyra eyeliners jag köpte på Boots också!!)

Men allt det får bli en annan dag.

Kram!

Vad är väl en namnsdag?

I lördags hade jag namnsdag.

I min familj är vi noga med att fira namnsdagar. Eller rättare sagt: Mina föräldrar är noga med att fira sina barns namnsdagar. Min mamma, min pappa och i ärlighetens namn även min bror, antagligen påhejad av pappa, ringde och sms:ade, frågade hur det kändes att ha namnsdag, undrade om jag blivit firad (nej), och utlovade bakelser (!) nästa gång vi ses.

Namnsdag

Jag å andra sidan har inte den blekaste om när deras namnsdagar infaller. Knappt ens mina egna om jag ska vara ärlig. Jenny är 6 oktober, det har jag koll på. Men Cecilia och Elisabeth, mina mellannamn, dem minns jag inte förrän mamma och pappa ringer och sms:ar som tokar i slutet av november nån gång. (Var tvungen att googla det nu, 19 och 22 november är det tydligen.)

Men jag tycker att det är en så himla gullig tradition att mina föräldrar tänker på mig och min bror på våra namnsdagar. Och det ger mig lite ångest att tänka på att när mamma och pappa dör, då kommer sannolikt ingen att namnsdagsgratta mig. Därför har jag varit väldigt tydlig med Mark och beställt grattis av honom, i alla fall på Jennydagen. Själv missar jag hans namnsdag varenda år, men han har lovat dyrt och heligt att han inte bryr sig heller.

Men nu ska jag fasiken göra bot och bättring. Nu har jag kollat upp både Marks och Märtas namnsdagar och lagt in dem i min kalender. Mammas, pappas och min brors också. Och från och med nu tänker jag bli precis så där namnsdagstokiga som mina föräldrar är. För varför inte liksom? Alla anledningar att käka bakelser är ju bra anledningar, det är sedan gammalt.

⬆️ Lyckligt ovetande om att föräldrarna glömde hennes första namnsdag i livet. Får ta igen det nästa år helt enkelt.

Hej hej och grattis alla Britta och Birgitta som är namnsdagsbarn idag!

Mina nära och käras namnsdagsdatum

Mark: 21 augusti
Märta: 11 maj
Philip: 2 maj
Kerstin: 24 juli
Gunnar: 9 januari

Du kanske också gillar:

När jag klippte hår

En cykelvagn och två tevetips

Saker vi gör om nätterna

För länge sedan, innan jag blev gravid, brukade både Mark och jag ägna nätterna åt att sova.

Men sedan april förra året, när jag en morgon kissade på en sticka och viftade med den i Marks fejs och skrek jag är gravid det är ett plus, eller, jo, det är fan ett plus har nätterna inte varit som förr.

Först var det illamåendet och det evinnerliga kissandet. Det drabbade mest mig, Mark kunde sova vidare.

Efter ett tag, ungefär vid den här tidpunkten förra året, kom halsbrännan, ångesten och den allmänna frustrationen över att ca hela kroppen gjorde ont. Det här drabbade även Mark, eftersom jag tröttnat på att deala med det själv. Han fick hämta omeprazol och alvedon, massera random ond kroppsdel och lägga örat mot magen och bekräfta att bebisens hjärta fortfarande slog. Ganska ofta fick han också dementera saker som jag läst om på Familjeliv och blivit rädd för (trots att både Mark och min barnmorska på MVC fått mig att lova att inte läsa på Familjeliv).

Nu är jag inte lika orolig och rädd längre, och jag har inte läst på Familjeliv på länge. Så vad gör vi nu om nätterna då?

Vi kan ta den senaste natten som exempel

  • Jag blir sparkad av en niomånaders bebis i huvudet.
  • Mark får plötslig och akut klåda i nacken och måste gå upp för att leta fram lokalbedövningsmedel.
  • Jag blir störd av en högljudd fluga som surrar omkring, men som är kusligt svår att hitta, så till slut börjar jag fundera på om jag bara inbillat mig den.
  • Mark bli hungrig och går upp och äter.
  • Jag får en jättebra idé till en bloggtext jag ska skriva och ligger en halvtimme och formulerar ihop den i huvudet. På morgonen kommer jag inte ihåg något av den, inte ens vad själva grundidén var.
  • Jag får syn på flugan och kan släppa surrandet lite nu när jag vet att jag inte inbillat mig den.
  • Och så klart det klassiska: Vi matar en hungrig bebis, vaggar en ledsen bebis och försöker få en sprallig bebis att somna om klockan fem på morgonen när hon fått för sig att det är morgon.

Ja, typ såna saker gör vi om nätterna.

Man hade kunnat tro att jag är helt slut idag, men eftersom Mark tog halva natten är jag faktiskt rätt pigg. Jag tror också att resan till Västkusten spelar in. Det var så härligt att intensivhänga med vänner i flera dagar, och sedan jag kom hem har jag haft rätt mycket energi. Jag har i och för sig också kommit igång att träna lite den här veckan, så det hjälper nog också till. Jag mår alltid bra av det, även om det sitter långt inne att komma iväg ibland.

För den som vill ha ett oombett träningstips säger jag bara: Utegym. Vi har ett utegym i Nackareservatet bara en kilometer hemifrån och det är the shit! Jag joggar lite på vägen dit (så långt jag orkar hehe, jag orkar aldrig springa hela vägen), gymmar lite och underhåller Märta i vagnen som jag drar med mig till de olika redskapen, och sedan joggar jag en liten bit på vägen hem. Det kommer inte bli nån bodybuilder av mig, men jag mår som sagt bra av det.

Saker vi gör om nätterna

God morgon från två oförskämt pigga! Och ja, I woke up like this, tackar som frågar.

Hoppas att ni också har en fin vecka, oavsett vad ni gör om nätterna <3

Du kanske också gillar:

Märta gosar (äntligen)

Världens enklaste och godaste bröd

Vi åker till Västkusten

Var det någon (förutom jag) som trodde att Märtas nya enkla sovstil skulle hålla i sig? I så fall trodde ni fel! Det var en kort, övergående fluga, och nu är hon lika svårsövd som vanligt.

Rätt synd, eftersom Märta och jag åker till Västkusten imorgon, och jag verkar få ägna en stor del av resan åt vaggande av bebis. Men men, vi ska nog hinna med en del kul också!

Först hälsar vi på Madde och Anders i Varberg en natt. Det är min bästis och hennes kille som flyttat från Stockholm till Sveriges surfmecka. De är inbitna surfare och ville prova att bo på en mindre ort ett tag. Nu trivs de så bra att de nog blir kvar där. Hur som helst ska vi intensivhänga en kväll och en frukost, och sedan åker Märta och jag vidare till Göteborg där min kompis Linnéa bor.

Linnéa och jag brukar göra en roadtrip varje sommar. Jag tar tåget från Stockholm och hon tar sin Volvo kombi från Göteborg, och så möts vi upp någonstans. Sedan kör vi ganska improviserat – letar upp några loppisar, fina bad och gärna nån typ av konst/keramik/musik och så sover vi i bagageutrymmet eller tältar, lite beroende på platsen. Vi har varit i Karlstad-Fryksdalen, i Vadstena-Omberg, Tiveden-Läckö, och Gotland-Fårö. Det här är några av mina absolut bästa semestrar, men i somras kom vi inte iväg. Därför ska vi äntligen ses några dagar hos henne i Göteborg istället.

Jag brukar åka till Göteborg så här års i jobbet för att gå på Bokmässan, och även om jag är föräldraledig i år tänkte jag smita in på mässan en sväng. Hade kunnat skriva att jag ska lyssna på massa intressanta samtal och debatter och annat viktigt men jag brukar ha svårt att koncentrera mig i den högljudda mässmiljön, och i år har jag ju Märta med mig också. Jag kommer nog mest kolla på nya böcker, heja på kollegor och dricka ljummet bag-in-box-vin på montermingel. Så intellektuell är jag alltså.

Skrivarpodden gör dock en rolig grej under mässan som jag funderar på att vara med i. De spelar in videointervjuer till sin Facebooksida för att samla ihop tips till aspirerande författare, och alla som har något att bidra med är välkomna att vara med. Kerstin Önnebo som håller i det tipsade om att det kunde vara något för mig. Jag har ju skrivtips här i bloggen ibland och skulle tycka att det var superkul om jag kunde hjälpa någon, men videointervjuer – hu så läskigt. Får på riktigt förhöjd puls bara av att tänka på det. Men borde kanske samla lite mod, synd att låta bli bara pga att jag inte vågar.

En annan sak som ger mig stresspåslag är tanken på att jag ska åka, och byta, tåg ensam med Märta. Men där känner jag typ att så länge jag inte har för många väskor och övar på att fälla ihop vagnen så jag slipper googla instruktioner när jag står på perrongen, så ska vi nog komma fram ordentligt.

Hej för idag snälla läsare!

Du kanske också gillar:

Veckans utmaning

100 grejer (eller 2) jag saknar med att amma

En cykelvagn och två teveprogram

Jag påbörjade det här blogginlägget igår och tänkte skriva att jag är glad eftersom jag äntligen är frisk efter en seg förkylning. Men så vaknade jag idag och var sämre, så jag fick stryka det och tillbringa ännu en dag knaprande Naproxen, Strepsils (älskar Strepsils i och för sig) och Alvedon.

Men en frisk dag var ju kul i alla fall, tack immunförsvaret!

Under den härliga, friska dagen passade jag på att ta en tur med vår nya cykelvagn. Ni som följer mig på Insta har redan sett den här bilden, men jag älskar den och den förtjänar att tittas på igen, så varsågoda:

Ja herregud, men det där var för nån vecka sedan, och nu har hon vant sig.

Plus att vi köpt en hjälm.

Cykelvagn-hjälm

Som är supergullig men obviously för stor, så den går inte att använda riktigt än.

Cykelvagn-Märta

Så här såg det ut i går i alla fall, när vi tog en tur i Nackareservatet. Vi köpte vagnen på Blocket, och det är en Thule Chariot Cross 2, om nån skulle vara nyfiken. Har inte hunnit använda den så mycket än, men den verkar bra. Snordyr att köpa ny dock, så det lönar sig verkligen att lägga en bevakning på Blocket och försöka slå till när de dyker upp där.

Under min konvalescens de senaste dagarna har jag upptäckt två fantastiska teveprogram som jag tänkte tipsa om. Det ena är Big dreams small spaces. Det är en BBC-produktion men går att se på Netflix nu. Det är superbrittiskt och supermysigt och den superbraiga programledaren Monty Don är så där härligt varm och snäll och kunnig som äldre tevemän kan vara, och jag känner för honom på samma sätt som för Ingvar Storm och Gösta Ekman. Jag önskar att de vore mina farbröder som jag fick äta söndagsmiddag med ibland. (Är det jag som är sexistisk som inte kommer på någon kvinnlig motsvarighet till den mysiga, äldre tevemannen, eller är det SR och SVT som varit dåliga på att hitta mysiga äldre kvinnliga programledare? Uppriktig fråga!)

Hur som helst – Programmet går ut på att Monty hjälper trädgårdsentusiaster att förvandla sina övervuxna och skogiga rabatter och gräsmattor till prunkade drömmar. Se det om ni gillar sånt alltså!

Det andra programmet är Pasta Grannies på Youtube.

Det är en helt fantastisk kanal med videos där italienska damer gör pasta. För hand.

Ibland är de ca 70 bast. Rena rama ungdomen!

Ibland är de ca 94 bast, har skägg på hakan som de sedan länge slutat bry sig om, heter Cesaria och rullar pasta ute i gassande sol.

Cesaria-Pasta

Så här brukar det gå till: Först knådar de degen för hand i minst tio minuter. Cesaria här ovan knådar sin i 30 (!) minuter berättar speakerrösten. Sedan formar de – fortfarande för hand – små, små pastakrusiduller enligt gammal tradition. De blir så fina. Och säkert supergoda. Sedan slänger de snabbt ihop en pesto, en kycklingragu eller något annat gott tillbehör, och allt ser så rustikt och gott ut.

Trodde aldrig att jag skulle sitta fängslad av ett matlagningsprogram, men tji fick jag. Tror det hänger ihop med det jag skrev om häromdagen – att jag lagar mat och bakar när jag är avstressad och inte jobbar för mycket. Då bakar jag bröd eller banankaka, gör en svingod vegolasagne och tydligen även kimchi, har det visat sig. Jag har inte riktigt tänkt på det här mönstret förut, men nu när jag lagt märke till det känns det så självklart. Jag gillar ju att fixa och greja, om jag bara inte är slutkörd mentalt av ett för stressigt jobb, vilket jag haft i perioder. Så i mitt nuvarande avslappnade tillstånd känns det plötsligt helt rimligt att titta på medan en italiensk dam rullar pasta.

Kan dock säga på en gång att jag aldrig kommer ha tålamodet att testa deras recept.

Men det spelar ingen roll, det är mysigt att titta på ändå.

Nu hoppas jag i alla fall att jag blir frisk och orkar ta fler cykelturer och kan träffa folk snart igen. Men som tur är har jag flera avsnitt Big Dreams och Pasta Grannies kvar tills dess.

Du kanske också gillar:

Sober fast färgglad?

Vi flyter med

Pin It on Pinterest