Close

Att titta på lägenhet

Mark och jag ska ju separera. Han kommer köpa ut mig ur lägenheten så jag letar efter något i närheten så att förislämningar m.m. blir så smidigt som möjligt.

“I närheten” = Kärrtorp och Bagis.

Så igår satte jag Märta i vagnen och promenerade (i ösregnet) till en lägenhet som det var visning på i Bagis.

Den hade plastmattor på de flesta golv och trist IKEA-kök utan diskmaskin.

Men i övrigt var femtiotalscharmen bevarad. Massa inbyggda garderober, glasdörr in till vardagsrummet och planlösningen intakt. Perfekt för mig som hellre köper en charmig lägenhet med aningen slitna lösningar än en topprenoverad.

Märta sov igenom hela visningen, exemplariskt nog.

Förstår ej de som är på visningen i tre minuter och sedan bara slår till. Jag går runt tills mäklaren kastar ut mig och försöker vibba in hur det skulle kännas att bo där.

Sätter mig i soffan och lajvar att jag ska kolla på teve en tisdagskväll efter jobbet.

Ställer mig där jag tror att huvudändan på sängen kommer hamna och kollar så utsikten är mysig.

Frågar om nuvarande ägaren, om radon och barnvagnsrummet. Knackar i väggarna och funderar på om det skulle gå att bygga om till en pytteliten trea. (Ha, in my dreams!)

När mäklaren satte på sig skorna och började släcka lamporna gick jag till och med en vända i trapphuset och “kände in det”.

En jobbig jävel var jag, helt enkelt.

Sedan vaknade Märta och vi tog en sväng förbi balkongen på baksidan för att kolla om den såg inbrottsvänlig ut. Det gjorde den tyvärr, så nu är jag osäker på om jag vill köpa lägenheten, trots att allt annat kändes bra.

Svårt att hitta en lägenhet när man är både kontrollfreak och velig, tyvärr. Som tur är ska jag få hyra en lägenhet i andra hand ett par månader, så att jag har tid på mig att gå på visningar och vibba järnet. Flyttar i nästa vecka och sedan får ni hålla tummarna för att jag hittar något mer permanent!

Fem saker jag hade kunnat skriva om ifall jag hade skrivit här sedan i mars

Om jag hade bloggat under det senaste halvåret hade jag skrivit om:

1 Att jag bytt jobb

I augusti lämnade jag bokbranschen och började jobba med sökmotoroptimering, SEO. Har länge velat gå mer åt det digitala hållet och jobba med kommunikation och hemsidor och i somras blev det så. Är numera SEO-analytiker (hur presentabel titel?) Känner mig mer som Bambi på hal is ärligt talat: i ny bransch, på ny arbetsplats, i ny roll, i en ny arbetskultur hos nya kollegor. Ja ni hör ju – här finns stoff att skriva om, så det hade jag definitivt gjort om jag skrivit.

2 Att Mark och jag ska separera

Motiveringar behövs väl ej? Mycket känslor, tankar, tvivel, ångest. Bra content-potential alltså, om man är sån lagd.

3 Att jag blivit vegan-ish

Slutade i princip äta animalier i våras och även om det slinker ner lite ost, mjölkchoklad och skaldjur ibland hade det här numera kunnat vara en vegan(-ish)blogg om influencer-gudarna velat. (Ironin i att jag äter en äggmacka i skrivande stund.)

4 Hur futtigt det känns att skriva blaj istället för att krossa kapitalismen och stoppa förstörelsen av planeten

Obs att jag alltså ej vill skriva om att krossa kapitalismen eller om hur vi stoppar förstörelsen av planeten. Det kan jag inte uttrycka mig tillräckligt bra kring. Men jag hade kunnat skriva om hur futtigt det känns att skriva alla andra ord, som inte handlar om detta.

5 Hur rolig Märta är nu när hon kan prata

Gud så rolig hon är.

Hon hittar på lekar som att hon ska byta blöja på alla sina godsedjur.

Hon lurar oss att hon ska gå till jobbet bara för att i nästa sekund utbrista ett redigt “NÄÄÄÄÄÄÄ”, ni vet så där som man gör när man dragit ett bra skämt.

Hon sjunger, hon pratar, hon kan berätta vad hon vill och inte bara frustrerat gnälla och det är så mycket enklare att hantera vardagen nu än för bara några månader sedan.

Det hade ju kunnat bli ett par lite peppiga inlägg, i stil med att inte alla faser med småbarn får en att bli suicidal.

Hej från en som inte skrivit på länge!

HALLÅ?

Är jag död?

Är bloggen död?

Har jag hittat viktigare saker att pyssla med än att uppdatera internet om min rätt vardagliga vardag?

Nej då, jag har bara gått upp totalt i det som kallas februari-jävla-grå-tung-vardag-jag-vill-bara-sova-men-måste-leka-med-en-ettåring-mode. Ni vet, så där som det blir ibland i februari. Det är därför det varit så tyst här på sistone.

Men nu börjar det sakta kännas som om livet återvänder efter vintern, och med det förhoppningsvis även orken. (Fast obs nu kommer kräksjuka eller något annat hemskt slå till när som helst bara för det, så räkna inte med att jag är lika munter nästa gång ni tittar in här. En kompis berättade idag – per sms – att hennes ett-och-ett-halvt-åring hade sprutdiarré och det är kanske nåt sånt som universum ger en om man jinxar så här?) Jaja, om vi håller oss friska har jag hur som helst tänk skriva om de här grejerna snart:

  • Mina byta bransch-funderingar
  • Mina starta-eget-funderingar
  • Bilder på nya lägenheten och mina pågående hemmafixarprojekt
  • Nåt boktips kanske, vill ni ha det?
  • Hur vi dealar med att Märta är aspappig

Och i helgen ska jag för första gången på länge gå på hemmafest och dricka massa lådvin, så då hoppas jag verkligen att jag är frisk och i form!

Nu ska jag äta tysk mjölkchoklad och börja kolla på The Marvelous mrs Maisel som alla säger är så himla bra, men jag lovar att skriva snart igen 😽😽😽

Hur vi gör när vi ska måla om

Så här går det till när vi ska måla om i hallen:

  1. Jag lägger fyrtiofem timmar på att hitta fina inspirationsbilder på Pinterest. Ägnar mycket tid åt att jämföra, fundera och visa Mark, trots att han tycker att vad som helst blir bra, till och med den limegröna nyans väggarna har idag.
  2. Jag snubblar över en fin väggfärg på Instagram och glömmer bort alla mina Pinterestbilder. Färgen är liksom grågrön och lagom kall, lagom mittemellanljus, lagom allt och alldeles, alldeles underbar. Jag ber om färgkoden, jublar i soffan, och berättar för Mark att nu är det klart. Jag har hittat den ultimata färgen och nu köper jag tio liter.
  3. Mark sätter ner foten och förbjuder mig att köpa tio liter av en färg jag bara sett på Instagram.
  4. Jag blir jätteirriterad pga vet ju att färgen är fin! Försöker därför mörka att det finns provburkar och påstår att det kostar nästan lika mycket med den minsta burken som en tiolitersdunk.
  5. Mark synar bluffen.
  6. Jag beställer en halvlitersburk.
  7. Färgen levereras, jag provmålar ett stort parti av ena långsidan, inser snabbt att färgen mer drar åt kloakbrun än den där sobra gröna nyansen som jag sett på Insta.

Sedan upprepas alla ovanstående punkter fast med en blå färg som såg fin ut i burken (!) hos Byggfabriken. Och nu har jag tappat orken, så väggen är limegrön, kloakbrun och blåfläckig.

Mark bryr sig fortfarande inte.

Så om ni undrar varför jag inte bloggat på länge är det här alltså en av förklaringarna.

Andra förklaringar är att jag är överväldigad över hur lite tid och ork som finns just nu. Det känns som om jag skyndar mig, från det att jag går upp på morgonen till att jag går och lägger mig. Först för att komma till jobbet i rimlig tid, sedan för att hinna hem till Märta innan hon blir alltför kvällsgnällig, och sedan för att kunna gå och lägga mig så tidigt det bara går. Och nånstans i det där hinner jag tydligen kolla Pinterest, köpa färg och måla i hallen.

Dåligt prioriterat, jag vet, och jag ska skärpa mig och måla mindre och skriva mer. Idag fick jag dessutom godkänt på min ansökan om att vara föräldraledig på deltid, och om bara någon vecka kommer jag kunna gå från jobbet ett par timmar tidigare om dagarna, så att jag får träffa Märta lite mer. Yay!

Nu ska jag hjälpa Mark att plocka upp leksaker, gnugga loss lite pasta från köksgolvet och försöka lista ut hur man fäster vårt nya spisskydd och därmed räddar barn från brännskador + lugnar neurotiska nerver (mina) i samma smäll.

På återhörande, snart hoppas jag!

Ett nytt år

Gott nytt år hörrni, en aning i efterskott! Hoppas att ni haft en fin jul och mysigt nyårsfirande. Vi firade här hemma med Johanna, Markus och Maggie, skaldjur, bubbel, Babblarna, nyårsskål på balkongen och sedan stupade vi i säng. Faktum är att Mark till slut sa rent ut att “nu måste jag gå och lägga mig”, medan Markus och Johanna fortfarande satt vid vårt köksbord med vin i glasen. Älskar när man kan vara så ärlig <3

Jag tycker att tiden kring jul är rätt deppig och jobbig, men så fort nyåret och första januari är avklarat känns det som att allt genast blir bättre. Jag inser att snart blir det ljusare, varmare, SOMMAR – det kommer liksom bli sommar igen!! Och innan dess kommer det förhoppningsvis finnas tillfälle att åka lite längdskidor i reservatet och sen är det påsk och sen kan man börja bada i sjön och ja ni hör ju, ingen mellandagsdepp längre här inte!

Kanske gillar jag också den här tiden på året eftersom den inbjuder till att tänka framåt och planera. Jag älskar att dagdrömma, planera, skriva listor, och de första dagarna i januari är ju peak season för detta. I helgen ska jag försöka hinna fundera lite på hur jag vill spendera min tid under året, typ balansen jobb-träning-Märta-läsa-skriva-Mark-vänner-annat. Istället för nyårslöfte liksom, eller så kanske det kommer ett nyårslöfte ur det. Återkommer om jag kommer på något klokt kring hur jag vill spendera min tid!

I samma anda håller jag mig kort nu pga ska kolla klart på Love actually med Mark och äta resterna av den italienska kakan som jag fick i födelsedagspresent. Det tar oss ungefär tre kvällar att se klart en film nuförtiden, eftersom vi inte hinner se mer än en halvtimme ungefär, innan vi inser att klockan är mycket och vi måste gå och lägga oss. Hej så länge alltså!

LEDIG

Mark, Märta, Ted, Matilda, Yvonne, Azaleah och Elmo – det är mina sambos i mellandagarna här i Skåne. Det är mysigt, stojigt, konstant kö till toan och jämt någon som gråter (obs tre barn under tre bast, plus blödiga vuxna).

Men! Just precis nu har de alla utrymt lägenheten och åkt till Marks morfar en stund. Bara jag och katten Kasper stannar hemma. Kände mig först som en enstöring och fick ångest för att jag är så ego, folkskygg, kommer dö ensam och oälskad och så vidare,  men ju mer jag tillät mig att fundera på att stanna hemma, desto vettigare kändes det. Jag älskar att hänga med folk, men gud vad jag behöver pausa lite ibland också.

Jag tänkte att det skulle bli lugnt och skönt men jag har fan inte varit så här stressad på länge. Jag vill inte förspilla en sekund på något ovärt, utan bara maxa njutet nu när jag får några timmar ensam. Men jag kan liksom inte bestämma mig för vad jag ska göra.

Läsa klart Arv och miljö (lästips btw!)? Skriva blogg? Kolla efter lämpliga hyllor till hallen? Scrolla Etsy efter en matta (har hittat en asfin gammal marockansk sak, men den är liiite out of my plånbok)? Mula lösgodis? Dricka vin i badkaret? Sova? Ringa en vän? Kolla Netflix? Yoga?

Mitt mål är att hinna med lite av allt, så nu till exempel skriver jag, dricker vin och äter lösgodis samtidigt, och så fort jag klickat på “publicera” kommer jag googla Elfasystem i lämpliga dimensioner till vår hall som snart ska bli ett förvaringsparadis.

Måste skynda vidare nu alltså, så hej så länge, vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Rädd att bli avslöjad

Vad Mark inte får i födelsedagspresent

Dan före dan före dan

Jag älskhatar verkligen julen.

Jag älskar:

Doften av gran.

Ljusen, både de levande och elektriska. (Men är lite rädd för de levande och har därför införskaffat både brandfilt och pulversläckare. Gör det ni med, det är smart.)

Tanken på att mitt barn snart kommer fatta att julen är något kul och mysigt. Finns det något finare än barn som är så förväntansfulla att de knappt kan sova?

Kålen: Grönkål, brunkål, rödkål, brysselkål, och alla sallader och lådor man kan göra på dem.

Dopp i grytan.

Att man får använda kryddpeppar i lite vilken mat som helst.

Att det är helt legitimt att dricka vin, äta choklad och ris à la Malta till middag.

Att vara ledig och hänga med släkt och vänner.

Att få julklappar. Barnsligt, jag vet, men jag älskar verkligen att gå fram till det lilla väldoftande barrträdet som vi släpat in i vardagsrummet och under det få syn på mitt namn på ett stort, inslaget paket. Det behöver verkligen inte vara något fancy eller dyrt eller extravagant utan en flaska vin, lite choklad, beggade kökshanddukar och böcker är några av mina bästa julklappar nånsin.

Jag hatar:

Mellandagarna – dessa långtråkiga, dästa, sockerstinna dagar.

Mörkret.

Tröttheten som uppkommer pga mellandagarna och tröttheten.

Den obehagliga köpfesten som inleds med Black friday och som fortgår fram till påska. Jag själv är ju en del av den, se punkten på älska-listan ovan om hur kul jag tycker att det är att få julklappar. Vi är extremt måttfulla i vår familj och ser till så alla får en julklapp var, om ens det, men jag får hjärtsnörp när jag tänker på hur mycket vi ändå belastar planeten.

Ångesten över att ännu ett år har gått, jag har blivit ett år äldre och är nu ännu lite närmare döden.

Ja, ni hör ju, både pepp och ångest, det är julen det. Men vi är i alla fall friska nu, så jag tror att jag kan hantera de närmaste dagarna hyfsat. Nu ska jag äta lite mer choklad och kolla på första avsnittet av En engelsk skandal. Kram <3

Du kanske också gillar:

När jag klippte hår (det blev så där)

När bebisen fick en säng

När jag ropade hej

Mitt förra inlägg bestod av klag över kräksjuka, lättnad över att vi var friska och löften om ett härligare inlägg snart.

Men, kräksjukegudarna bara fintade oss lite, för några dagar senare, på min födelsedag närmare bestämt, vaknade jag illamående och så var det igång igen. Dock inte lika illa den här vändan och nu blev bara jag sjuk. Det var ju alltid nåt!

Tajmingen var inte den roligaste – istället för härlig frukost på sängen som Mark och Märta bar in, fick jag knapra lite torrt osmörat rostbröd när jag kräkts färdigt. Men gud vad äckligt det här inlägget blir, det var inte meningen, ska sluta med äckliga detaljer nu.

Jag fick ett par vantar och ett par tofflor i present av Mark, plus att han gått till den italienska chokladbutiken i Gamla stan och köpt inte bara några praliner eller kakor utan en hel jävla tårta fylld med citron- och limoncellokräm. Jag har inte kunnat äta den än pga inte helt hundra i aptiten efter sjukan, men snart ska här kalasas.

I fredags tog vi oss ut på middag på Pazzi med Max och Linn, som hade överseende med att jag mådde illa och bara drack Cola och ville gå hem klockan halv åtta. Det är riktig vänskap det, när inte ens hotet om att smittas av kräksjuka får en att ställa in. Pazzi är förresten ett mycket bra tips för er som vill gå ut och käka eller ta en AW med kids. Det är stort, inte så fasligt trångt, lagom stimmigt och de har en gåvagn man får låna. Och de har världsgoda pizzor, speciellt deras vita med svamp, herregud.

Nu hoppas jag att vi kan vara friska i mer än bara några dagar, så att ni kan få läsa det där härliga inlägget om amaryllis och böcker och sånt snart. Äsch, nåt amaryllisinlägg lär det inte bli oavsett, men boktips och tankar om vår nya lägenhet och lite annat skoj har jag tänkt skriva om, så insjuknar vi inte igen dyker det upp inom kort.

Var tvungen att visa limoncello-bakverket men pallade inte fota, så snodde en bild från butiken. Peppen på att det finns en sån här hemma i vår lägenhet som bara väntar på att ätas upp 😍😍

Glad tredje advent <3

Du kanske också gillar:

Hundra grejer jag saknar med att amma

En skamsen shopaholic

Jezus, vilken vecka

Hej kära bloggläsare, ni som ännu inte gett upp om det här lilla krypinnet.

Vi har haft MAGSJUKA.

Kommer ni ihåg att jag sist berättade att vi varit på en kompis landställe över helgen? Vad jag inte berättade då, var att Märta den helgen var grinigare än vanligt och kräktes och bajsade stup i kvarten. Alltså på riktigt, det gick inte mer än en kvart innan vi antingen behövde byta blöja eller torka upp kräks från golvet/sängen/bilen/annan yta i Linns föräldrars sommarstuga. Och en efter en började vi andra må illa, men vi trodde att det bara var en ihållande åksjuka av de slingriga vägarna vi kört omkring på. Nu i efterhand känns det askonstigt att vi inte fattade tidigare, men det måste ha varit en stor dos förnekelse inblandat.

Hur som helst, när vi kommit hem och jag hade skrivit mitt senaste blogginlägg om hur MYSIGT vi haft det, tog det bara några timmar innan magsjukan bröt loss ordentligt här hemma.

Nu har vi hämtat oss och mår bättre, men jag känner typ att magsjuka är något av det jag fasar för allra mest i vardagen.

En bra sak kom dock ut av det: Vi har länge haft en beef här hemma om huruvida det räcker att tvätta äckliga grejer på 40 eller 60 grader. Jag vill helst köra på ca 200 grader, medan Mark bestämt hävdat att det egentligen räcker med 30 grader. Även för den äckligaste smutsen.

Men! När Mark tvättat några maskiner på 30 (!) och 40 grader med handdukar, kläder och lakan som drabbats hårt av den pågående kräk- och bajsfesten här hemma, började allt lukta … unket. Tvättmaskinen stank, handdukarna stank, örngotten stank. Bara man klev in genom dörren möttes man av en stank. (Eventuellt en överdrift.)

Det hjälpte inte att rengöra tvättmaskinen med ättika, eller att tvätta om grejerna på 40 grader igen. Det enda som funkade var att … tvätta på 60 grader.

Sånt fantastiskt “vad var det jag sa”-moment. Min inneboende besserwizzer tyckte nästan att det var värt hela magsjukegrejen. Men bara nästan.

Så från och med nu är även Mark team 60 grader för äckeltvätt, och jag känner att vi steppat upp lite hygienmässigt här hemma.

Gud vilket äckligt inlägg det här blev, lovar att skriva om nåt härligt snart. Jag har läst ett par böcker som jag kan skriva om i veckan, och kan lägga upp juliga skrytbilder på min fina amaryllis som slagit ut i köket som motvikt till det här äckelinlägget.

Glad andra advent, vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Tre skäl till varför jag aldrig blir en riktig influencer

Saker vi gör om nätterna

Jag fick tårta!

Mamma ringde häromdagen och frågade om jag ville ha tårta.

Eh, ja?

Så idag kom hon och hennes man Dennis hit med en fint paketerad prinsesstårta, och sedan satt vi till bords i tre timmar och åt:
1. pliktskyldig lunch eftersom det känns lite bättre att moffa i tårta sedan.
2. TÅRTA

Sedan åkte de hem igen och Mark och jag ägnade eftermiddagen åt att packa upp de sista flyttkartongerna. (Nästan i alla fall, det står fortfarande två kartonger i Märtas rum, fulla av hennes kläder och lite annat barnrelaterat men vi orkar inte packa upp dem eftersom vi inte har någonstans att göra av det, så vi köper loss kartongerna av flyttfirman och kan låta dem stå så länge vi vill, moahaha!)

Andra nyheter: Märta kan gå ett och ett halv steg. Hon kan också säga något som liknar “pappa” och “mamma” och Mark och jag ägnar mycket energi åt att diskutera huruvida hon fattar vad det betyder (Mark) eller om det bara är typ lite slumpmässigt (jag).

Det börjar verkligen arta sig här hemma också, även om vi inte har några tavlor uppe än (lol, vi äger inga tavlor men har ramat in några planscher, lät mycket mer vuxet med “tavlor” bara), ingen byrå/garderob/förvaring till Märtas grejer och har väggarna fulla av enorma borrhål efter de tidigare ägarnas mastodontliknande hyllsystem. Men det är mycket mysigare att vara hemma nu än i förra lägenheten, där vi gick och trampade varandra i hasorna hela tiden pga trångt. Det är också ljusare här. Ni ska få se bildbevis snart, men ikväll får ni nöja er med suddig mobilbild på gulligt barn i pyjamas, madrassen där jag sover i veckorna och en skymt av den märkligt mintgröna hallen. Och Mark som äter tårtrester.

Ha en fin söndagskväll!

Pin It on Pinterest