Close

Ett nytt år

Gott nytt år hörrni, en aning i efterskott! Hoppas att ni haft en fin jul och mysigt nyårsfirande. Vi firade här hemma med Johanna, Markus och Maggie, skaldjur, bubbel, Babblarna, nyårsskål på balkongen och sedan stupade vi i säng. Faktum är att Mark till slut sa rent ut att “nu måste jag gå och lägga mig”, medan Markus och Johanna fortfarande satt vid vårt köksbord med vin i glasen. Älskar när man kan vara så ärlig <3

Jag tycker att tiden kring jul är rätt deppig och jobbig, men så fort nyåret och första januari är avklarat känns det som att allt genast blir bättre. Jag inser att snart blir det ljusare, varmare, SOMMAR – det kommer liksom bli sommar igen!! Och innan dess kommer det förhoppningsvis finnas tillfälle att åka lite längdskidor i reservatet och sen är det påsk och sen kan man börja bada i sjön och ja ni hör ju, ingen mellandagsdepp längre här inte!

Kanske gillar jag också den här tiden på året eftersom den inbjuder till att tänka framåt och planera. Jag älskar att dagdrömma, planera, skriva listor, och de första dagarna i januari är ju peak season för detta. I helgen ska jag försöka hinna fundera lite på hur jag vill spendera min tid under året, typ balansen jobb-träning-Märta-läsa-skriva-Mark-vänner-annat. Istället för nyårslöfte liksom, eller så kanske det kommer ett nyårslöfte ur det. Återkommer om jag kommer på något klokt kring hur jag vill spendera min tid!

I samma anda håller jag mig kort nu pga ska kolla klart på Love actually med Mark och äta resterna av den italienska kakan som jag fick i födelsedagspresent. Det tar oss ungefär tre kvällar att se klart en film nuförtiden, eftersom vi inte hinner se mer än en halvtimme ungefär, innan vi inser att klockan är mycket och vi måste gå och lägga oss. Hej så länge alltså!

LEDIG

Mark, Märta, Ted, Matilda, Yvonne, Azaleah och Elmo – det är mina sambos i mellandagarna här i Skåne. Det är mysigt, stojigt, konstant kö till toan och jämt någon som gråter (obs tre barn under tre bast, plus blödiga vuxna).

Men! Just precis nu har de alla utrymt lägenheten och åkt till Marks morfar en stund. Bara jag och katten Kasper stannar hemma. Kände mig först som en enstöring och fick ångest för att jag är så ego, folkskygg, kommer dö ensam och oälskad och så vidare,  men ju mer jag tillät mig att fundera på att stanna hemma, desto vettigare kändes det. Jag älskar att hänga med folk, men gud vad jag behöver pausa lite ibland också.

Jag tänkte att det skulle bli lugnt och skönt men jag har fan inte varit så här stressad på länge. Jag vill inte förspilla en sekund på något ovärt, utan bara maxa njutet nu när jag får några timmar ensam. Men jag kan liksom inte bestämma mig för vad jag ska göra.

Läsa klart Arv och miljö (lästips btw!)? Skriva blogg? Kolla efter lämpliga hyllor till hallen? Scrolla Etsy efter en matta (har hittat en asfin gammal marockansk sak, men den är liiite out of my plånbok)? Mula lösgodis? Dricka vin i badkaret? Sova? Ringa en vän? Kolla Netflix? Yoga?

Mitt mål är att hinna med lite av allt, så nu till exempel skriver jag, dricker vin och äter lösgodis samtidigt, och så fort jag klickat på “publicera” kommer jag googla Elfasystem i lämpliga dimensioner till vår hall som snart ska bli ett förvaringsparadis.

Måste skynda vidare nu alltså, så hej så länge, vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Rädd att bli avslöjad

Vad Mark inte får i födelsedagspresent

Dan före dan före dan

Jag älskhatar verkligen julen.

Jag älskar:

Doften av gran.

Ljusen, både de levande och elektriska. (Men är lite rädd för de levande och har därför införskaffat både brandfilt och pulversläckare. Gör det ni med, det är smart.)

Tanken på att mitt barn snart kommer fatta att julen är något kul och mysigt. Finns det något finare än barn som är så förväntansfulla att de knappt kan sova?

Kålen: Grönkål, brunkål, rödkål, brysselkål, och alla sallader och lådor man kan göra på dem.

Dopp i grytan.

Att man får använda kryddpeppar i lite vilken mat som helst.

Att det är helt legitimt att dricka vin, äta choklad och ris à la Malta till middag.

Att vara ledig och hänga med släkt och vänner.

Att få julklappar. Barnsligt, jag vet, men jag älskar verkligen att gå fram till det lilla väldoftande barrträdet som vi släpat in i vardagsrummet och under det få syn på mitt namn på ett stort, inslaget paket. Det behöver verkligen inte vara något fancy eller dyrt eller extravagant utan en flaska vin, lite choklad, beggade kökshanddukar och böcker är några av mina bästa julklappar nånsin.

Jag hatar:

Mellandagarna – dessa långtråkiga, dästa, sockerstinna dagar.

Mörkret.

Tröttheten som uppkommer pga mellandagarna och tröttheten.

Den obehagliga köpfesten som inleds med Black friday och som fortgår fram till påska. Jag själv är ju en del av den, se punkten på älska-listan ovan om hur kul jag tycker att det är att få julklappar. Vi är extremt måttfulla i vår familj och ser till så alla får en julklapp var, om ens det, men jag får hjärtsnörp när jag tänker på hur mycket vi ändå belastar planeten.

Ångesten över att ännu ett år har gått, jag har blivit ett år äldre och är nu ännu lite närmare döden.

Ja, ni hör ju, både pepp och ångest, det är julen det. Men vi är i alla fall friska nu, så jag tror att jag kan hantera de närmaste dagarna hyfsat. Nu ska jag äta lite mer choklad och kolla på första avsnittet av En engelsk skandal. Kram <3

Du kanske också gillar:

När jag klippte hår (det blev så där)

När bebisen fick en säng

När jag ropade hej

Mitt förra inlägg bestod av klag över kräksjuka, lättnad över att vi var friska och löften om ett härligare inlägg snart.

Men, kräksjukegudarna bara fintade oss lite, för några dagar senare, på min födelsedag närmare bestämt, vaknade jag illamående och så var det igång igen. Dock inte lika illa den här vändan och nu blev bara jag sjuk. Det var ju alltid nåt!

Tajmingen var inte den roligaste – istället för härlig frukost på sängen som Mark och Märta bar in, fick jag knapra lite torrt osmörat rostbröd när jag kräkts färdigt. Men gud vad äckligt det här inlägget blir, det var inte meningen, ska sluta med äckliga detaljer nu.

Jag fick ett par vantar och ett par tofflor i present av Mark, plus att han gått till den italienska chokladbutiken i Gamla stan och köpt inte bara några praliner eller kakor utan en hel jävla tårta fylld med citron- och limoncellokräm. Jag har inte kunnat äta den än pga inte helt hundra i aptiten efter sjukan, men snart ska här kalasas.

I fredags tog vi oss ut på middag på Pazzi med Max och Linn, som hade överseende med att jag mådde illa och bara drack Cola och ville gå hem klockan halv åtta. Det är riktig vänskap det, när inte ens hotet om att smittas av kräksjuka får en att ställa in. Pazzi är förresten ett mycket bra tips för er som vill gå ut och käka eller ta en AW med kids. Det är stort, inte så fasligt trångt, lagom stimmigt och de har en gåvagn man får låna. Och de har världsgoda pizzor, speciellt deras vita med svamp, herregud.

Nu hoppas jag att vi kan vara friska i mer än bara några dagar, så att ni kan få läsa det där härliga inlägget om amaryllis och böcker och sånt snart. Äsch, nåt amaryllisinlägg lär det inte bli oavsett, men boktips och tankar om vår nya lägenhet och lite annat skoj har jag tänkt skriva om, så insjuknar vi inte igen dyker det upp inom kort.

Var tvungen att visa limoncello-bakverket men pallade inte fota, så snodde en bild från butiken. Peppen på att det finns en sån här hemma i vår lägenhet som bara väntar på att ätas upp 😍😍

Glad tredje advent <3

Du kanske också gillar:

Hundra grejer jag saknar med att amma

En skamsen shopaholic

Jezus, vilken vecka

Hej kära bloggläsare, ni som ännu inte gett upp om det här lilla krypinnet.

Vi har haft MAGSJUKA.

Kommer ni ihåg att jag sist berättade att vi varit på en kompis landställe över helgen? Vad jag inte berättade då, var att Märta den helgen var grinigare än vanligt och kräktes och bajsade stup i kvarten. Alltså på riktigt, det gick inte mer än en kvart innan vi antingen behövde byta blöja eller torka upp kräks från golvet/sängen/bilen/annan yta i Linns föräldrars sommarstuga. Och en efter en började vi andra må illa, men vi trodde att det bara var en ihållande åksjuka av de slingriga vägarna vi kört omkring på. Nu i efterhand känns det askonstigt att vi inte fattade tidigare, men det måste ha varit en stor dos förnekelse inblandat.

Hur som helst, när vi kommit hem och jag hade skrivit mitt senaste blogginlägg om hur MYSIGT vi haft det, tog det bara några timmar innan magsjukan bröt loss ordentligt här hemma.

Nu har vi hämtat oss och mår bättre, men jag känner typ att magsjuka är något av det jag fasar för allra mest i vardagen.

En bra sak kom dock ut av det: Vi har länge haft en beef här hemma om huruvida det räcker att tvätta äckliga grejer på 40 eller 60 grader. Jag vill helst köra på ca 200 grader, medan Mark bestämt hävdat att det egentligen räcker med 30 grader. Även för den äckligaste smutsen.

Men! När Mark tvättat några maskiner på 30 (!) och 40 grader med handdukar, kläder och lakan som drabbats hårt av den pågående kräk- och bajsfesten här hemma, började allt lukta … unket. Tvättmaskinen stank, handdukarna stank, örngotten stank. Bara man klev in genom dörren möttes man av en stank. (Eventuellt en överdrift.)

Det hjälpte inte att rengöra tvättmaskinen med ättika, eller att tvätta om grejerna på 40 grader igen. Det enda som funkade var att … tvätta på 60 grader.

Sånt fantastiskt “vad var det jag sa”-moment. Min inneboende besserwizzer tyckte nästan att det var värt hela magsjukegrejen. Men bara nästan.

Så från och med nu är även Mark team 60 grader för äckeltvätt, och jag känner att vi steppat upp lite hygienmässigt här hemma.

Gud vilket äckligt inlägg det här blev, lovar att skriva om nåt härligt snart. Jag har läst ett par böcker som jag kan skriva om i veckan, och kan lägga upp juliga skrytbilder på min fina amaryllis som slagit ut i köket som motvikt till det här äckelinlägget.

Glad andra advent, vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Tre skäl till varför jag aldrig blir en riktig influencer

Saker vi gör om nätterna

Jag fick tårta!

Mamma ringde häromdagen och frågade om jag ville ha tårta.

Eh, ja?

Så idag kom hon och hennes man Dennis hit med en fint paketerad prinsesstårta, och sedan satt vi till bords i tre timmar och åt:
1. pliktskyldig lunch eftersom det känns lite bättre att moffa i tårta sedan.
2. TÅRTA

Sedan åkte de hem igen och Mark och jag ägnade eftermiddagen åt att packa upp de sista flyttkartongerna. (Nästan i alla fall, det står fortfarande två kartonger i Märtas rum, fulla av hennes kläder och lite annat barnrelaterat men vi orkar inte packa upp dem eftersom vi inte har någonstans att göra av det, så vi köper loss kartongerna av flyttfirman och kan låta dem stå så länge vi vill, moahaha!)

Andra nyheter: Märta kan gå ett och ett halv steg. Hon kan också säga något som liknar “pappa” och “mamma” och Mark och jag ägnar mycket energi åt att diskutera huruvida hon fattar vad det betyder (Mark) eller om det bara är typ lite slumpmässigt (jag).

Det börjar verkligen arta sig här hemma också, även om vi inte har några tavlor uppe än (lol, vi äger inga tavlor men har ramat in några planscher, lät mycket mer vuxet med “tavlor” bara), ingen byrå/garderob/förvaring till Märtas grejer och har väggarna fulla av enorma borrhål efter de tidigare ägarnas mastodontliknande hyllsystem. Men det är mycket mysigare att vara hemma nu än i förra lägenheten, där vi gick och trampade varandra i hasorna hela tiden pga trångt. Det är också ljusare här. Ni ska få se bildbevis snart, men ikväll får ni nöja er med suddig mobilbild på gulligt barn i pyjamas, madrassen där jag sover i veckorna och en skymt av den märkligt mintgröna hallen. Och Mark som äter tårtrester.

Ha en fin söndagskväll!

Tre skäl till varför jag aldrig blir en riktig influencer

Skäl nummer ett

Jag glömmer blogga när jag gör spännande grejer som att hämta nycklarna till nya lägenheten, flyttar och möblerar i nya hemmet.

Skäl nummer två

Jag glömmer blogga när jag har mycket att göra. Eller, jag glömmer inte, jag skiter bara i det. Nu när jag har börjat jobba på dagarna och ägnat kvällarna åt att packa upp flyttkartonger har jag gått och lagt mig klockan 21 istället för att sitta uppe och skriva som sig bör om man ska influera.

Skäl nummer tre

Jag tappar konstant bort min kamera, så jag kan inte föreviga de spännande grejer (se ovan) jag pysslar med om dagarna i bra kvalle, utan låter mina läsare glo på gryniga mobilbilder eller inga bilder alls istället.

Hade det inte varit för de här tre sakerna hade jag säkerligen varit nya Blondinbella inom kort, eller vad tror ni?

Hur som helst. Vi är i alla fall inflyttade i nya lägenheten nu och har packat upp det mesta. Eftersom det har känts skönt att bli av med kartongerna har vi tryckt in grejer i skåp och hyllor, så nu vi har ingen aning om var saker finns. Men vi är ju inte särskilt ordningsamma av oss, så skillnaden mot hur det var i förra lägenheten är inte jättestor faktiskt.

Själva flytten gick bra. En av flyttjobbarna trillade nerför trappan under stor dramatik, men repade sig snabbt. Det var inte deras softaste gig i och med att vi inte hade hiss på varken gamla eller nya adressen, och jag hoppas att de hade någon smidigare flytt på eftermiddagen.

Jag har ju börjat jobba igen som sagt och det har varit helt underbart ärligt talat. Jävlar vad mycket softare det är att cykla iväg till jobbet (i regn och dimma pga november), sitta i möten med trevliga människor som vill göra roliga och bra böcker och luncha med kollegor, istället för att jaga en tiomånaders. Men jag får skriva mer om detta snart igen tror jag, ville bara ge ifrån mig ett livstecken och uppdatera om allt superviktigt som hänt den senaste veckan.

Hej och kram!

Vad vi gör just precis nu

Jag sitter på golvet med datorn i knät och smygbloggar.

Märta leker med en burk som rasslar, vilket är hennes absolut bästa lek just nu.

Mark drar upp grejer ur en plastpåse som legat i hans garderob sedan vi flyttade in i den här lägenheten och ropar högt upp varje föremål han får fram. Det är meningen att jag ska svara ja för det jag tycker att vi ska behålla och nej för det jag tycker att vi ska göra oss av med.

En trasig kam?

Nej.

En 20 meter lång telefonkabel?

Nej.

En reklampenna från en av mina första arbetsgivare?

Ja.

Antidepressiva tabletter som gick ut 2007 och som ingen av oss står på nu?

Nej.

Öronproppar i storlek extrasmå som känns som om de ska försvinna in i örat?

Nej.

Och så vidare.

Men vi har faktiskt lyckats packa rätt mycket de senaste dagarna, så situationen känns under kontroll inför måndag när flyttlasset går. Vi hade till och med tid att dricka folköl och äta chips med Markus, Johanna och Maggie igår. Men efter bara någon timme låg jag i soffan och klippte med ögonen, så när Maggie bröt ihop av trötthet och de var tvungna att dra var det typ rätt skönt (om ni läser det här Markus och Johanna – BARA för att jag höll på att somna. Älskar att ha er här i övrigt!).

Men nu måste jag fokusera på Marks utrop, så att han inte riskerar att göra sig av med något viktigt.

Trevlig lördag!

Saker jag gör istället för att packa

På onsdag får vi tillträde till nya lägenheten och på måndag om prick en vecka flyttar vi.

Och det är inte superlätt att packa flyttkartonger med en tiomånaders, men då och då sover hon ju en stund eller går att sätta framför Babblarna eller nåt annat skoj.

Passar jag på att packa då?

Nej.

Vad gör jag istället?

Testar läppstift och funderar på om jag borde klippa lugg.

Grynig bild men vad tycker ni, yay or nay? Är det jobbigt med lugg nu på hösten kanske, jag tänker på regn och blåst och mössas som förvandlar den till ett enda spret bara?

Pysslar om mina växter.

Eftersom man kan alltid kan ta ett par nya sticklingar.

Lyssnar på Don’t get me wrong, ni vet den där peppiga låten av The Pretenders som används i filmer när huvudpersonen tar sig samman och försöker få sin tillvaro på rätt köl. Funkar faktiskt rätt bra som pepp, även om jag inte lägger peppen på packning just.

Läser Marisha Pessls nya bok, Neverworld.

Så. Bra. Älskar Marisha Pessl och skriver mer om boken snart!

Sitter i svettiga långa telefonsamtal med banken eftersom vi på något vis lyckats att 1. Ansöka om 50 000 kronor för lite i lån och 2. Råkat sätta in handpenningen från försäljningen av vår lägenhet på ett konto där vi inte kommer åt den igen innan onsdag då vi måste betala den nya lägenheten. Lutar just nu åt sms-lån för att lösa situationen.

Men lite har vi packat i alla fall, som ni ser. Och jag tror ärligt talat att vi kommer hinna få klart allt i helgen, med lite barnvaktshjälp från min mamma.

Hoppas att ni har en bra vecka hörni, och om det är lite tystare från mig än vanligt så vet ni vad det beror på. (Då klipper jag lugg och läser bok och har prokrastineringsångest alltså, hehe.)

Kram!

En vecka kvar av föräldraledigheten

Om en vecka börjar jag jobba igen och så här glad är jag för det.

Tänk att få cykla iväg på morgonen.

Få träffa mina smarta, roliga, snälla kollegor.

Få dricka kaffe, gå på toa, äta lunch utan att någon får ett bryt eller kräks på golvet eller välter möbler.

Få göra saker som jag är bra på massa timmar i sträck.

Och sen komma hem till Märta och Mark.

Lyx, det är vad det är!

Mark och jag tar tio månader heltidsledigt var med Märta, men fick jag göra om det skulle jag inte lägga upp det på det här sättet. Jag hade hellre varit ledig en kortare tid på heltid och sedan turats om på deltid. Både få jobba lite och få hänga med Märta liksom. Får vi fler barn (orkar knappt ens tänka tanken men vill typ ha det tror jag, nån gång långt, långt i framtiden) gör vi nog något sånt.

Men vad ska jag göra nu min sista vecka som föräldraledig?

Till att börja med måste jag redigera färdigt ett par projekt jag jobbat med som frilans under ledigheten.

Hehe, närå sån panik är det inte. Lite finslip bara i ett par jättefina manus. Och jag är en väldigt snäll redaktör, så jag kallar bara mina författare för bitch när det är riktigt, riktigt illa. Eller om jag är full på Bokmässan.

Hur som helst. Ska också tillsammans med Mark packa ihop tutti här hemma inför flytten, för om nästan exakt två veckor går flyttlasset till nya lägenheten.

Behöver jag säga att det är ännu mer kaos här hemma än vanligt? Vi har börjat lite, lite, men kommer få barnvakt igen i helgen och då sätta igång på riktigt. Samtidigt som vi packar ska jag passa på att rensa järnet i min garderob och göra mig av med alla kläder jag inte använder eller inte känner mig fin och bekväm i. Jag har ju tjatat om det här flera gånger och nu ska det bli av.

Det var allt för idag hörni, hoppas kunna visa bildbevis på min garderobsrensning snart. Tills dess får ni hålla till godo med giffarna (som alla kommer från Giphy).

Kram!

Pin It on Pinterest