Close

Måndag, sommaren och döden

Hur ljuvligt är det inte nu när sommaren bestämt sig för att dyka upp?

Älskar, älskar, älskar början av sommaren eftersom man har allt det härliga framför sig, plus att det doftar så gott ute.

Syrenerna, en hel vägg av dem på väg till tunnelbanan.

Liljekonvaljen är kanske ändå den godaste av dem alla? Inte att äta utan att borra in näsan i.

Det här vet jag inte vad det är, men det är så fint att jag vill krypa in i det och stanna där för alltid.

Och sjön har varit varm nog att bada i ett par veckor redan.

Men visst finns det saker att negga över med sommaren också – att den är så kort till exempel, och att det dröjer så länge tills den kommer igen.

Och samtidigt som det är så härligt att existera nu, kan jag inte låta bli att tänka på att det inte alltid kommer vara så. Jag kommer inte alltid existera. Det får sommaren mig att tänka på, och det är en av de allra värsta tankarna.

En av mina högsta önskningar är att sluta vara rädd för döden, men jag tror inte att det kommer hända. Jag föreställer mig att det skulle vara mindre läskigt med döden om jag kunde tro på typ en gud, en himmel eller kanske nån sorts reinkarnation, men tror man inte så tror man inte. Jag är en sån där som snarare hoppas på … någonting. Och när jag vill något riktigt mycket kan jag faktiskt komma på mig själv med att köpslå med en högre makt.

”Om jag får det här jobbet ska jag …”

”Om allt går bra under förlossningen lovar jag att …”

Så nån liten minitro har jag kanske ändå hehe, om det här räknas?

Jaja, nu ägnar vi oss åt något roligare tycker jag, som den kommande veckan.

Idag ska Märta och jag till BVC för hennes andra vaccinspruta. KUL!!

Skoja, det är asvidrigt. Sist skrek hon i högan sky och sen eftersnyftade för att understryka hur synd det var om henne. Men det går ju över, och alternativet är … nej det finns inte något alternativ, klart hon ska vaccineras.

Men sen börjar det roliga, när jag ska fika med min chef och prata om det kommande året. Jag gillar både mitt jobb och min chef, så det ska bli kul att fundera över framtiden lite. Vi har bestämt träff ute på en skuggig gräsmatta istället för inne på kontoret, bra mötesatmosfär!

På onsdag ska jag ta en AW (utan bebis!!!) med en vän som jag träffat på en skrivkurs. Vi ska prata skrivande och dricka vin och allmänt peppa, svinbra kombo ju.

På söndag är det mors dag, min första i livet, och jag tänker fira att jag är någons mor. Hur man lämpligast gör det vet jag inte, men bakverk känns passande.

Och någon gång under veckan ska jag skriva en text om Roxane Gays Hunger som jag läst ut nu. Har ni läst? Vad tyckte ni i så fall?

Ha en fin måndag nu, det ska jag försöka ha!

Shit to do

Herrejesus vad det känns som att jag har noll tid numera.

Att läsa böcker, kolla upp grejer, fixa saker hemma, träffa folk.

Sedan jag fick barn är det som att min tid att göra såna saker krympt till en hundradel mot innan.

Så nu tänkte jag skriva en lista över saker som jag ska försöka prioritera inom det närmaste.

1. Fixa fint på balkongen

Vi brukar sätta fröer och ta sticklingar från pelargonerna för att kunna fylla balkongen med växter, men i år har vi gjort nada. Det blir kanske till att handla lite uppdrivna växter och köpa nytt, så att det blir någon sommarkänsla där ute i alla fall. Vi har söderläge och jag blev så glad när jag hittade Sandra Beijers inlägg om växter som klarar just balkong i södersol. Tidigare år har jag gått på några nitar med växter som bränts sönder och dött nämligen. Ska läsa och inspireras.

Balkong bild

Det här är det enda gröna på balkongen just nu. Deppigt värre.

Tur att det är somrigt på innergården i alla fall <3

2. Hitta ett soffbord

Eftersom … vi inte har något. Just nu använder vi istället en bänk som egentligen ska stå i hallen, men som på sistone fått stå under teven. Och tevebänk orkar jag verkligen inte börja leta efter! Men köper vi ett soffbord kan ju bänken få flytta tillbaka till teven, och sen är allt frid och fröjd.

Har funderat på ett runt bord, gärna med en hylla under där man kan lägga tidningar och annat fjös. Men ett avlångt funkar också, tror jag.

3. Läsa mera

Håller på med Hunger av Roxane Gay så prio ett är att läsa ut den. Prio två är att börja på Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal. Jag har fått den av min kompis Jennifer som varit förläggare för den och hon har så himla bra smak så jag tror att den kommer vara bra. Har inte hunnit så långt i Hunger men tycker att Roxane Gay skriver så fantastiskt bra. Som i Bad feminist där hon blandar massa olika ämnen och får dem att hänga ihop och bli intressanta.

Hunger-Roxane-Gay

Erotiskt skrivande

4. Dricka vin på Johannas balkong

Viktigt ju! Hon bor bara fem minuter härifrån och har en dotter som är född samma dag som Märta. Tänker att vi kan sitta på balkongen och så kan bebisarna vara med sina fäder. Eller om fäderna vill vara med så kan bebisarna sova sött en stund i varsitt babynest på vardagsrumsgolvet. (Stor chans.)

5. Undersöka om det går att bleka håret hemma

Kanske bäst att gå till en frisör ändå, men försöker spara pengar så vill kolla upp möjligheten i alla fall. Jag skrev ju nyligen om att Mark har klippt mig ett par gånger nu, och med tanke på hur det blev borde jag kanske låta ett proffs sköta blekningen. Men jag ska googla lite och återkommer sen.

Det får kanske räcka som todolist, om det ska finnas någon möjlighet att lyckas beta av grejerna.

Bleka håret

Suddigt hej!

Du kanske också gillar:

En skamsen shopaholic

Beslutsångest: tatuering

Hundra år

Idag åkte jag tunnelbana och åldrades hundra år på bara fyra stationer.

Först nojade jag järnet över att åka tunnelbana i rusningstrafik.

Inget konstigt med det ju, en barnvagn plus en eftermiddagsgnällig bebis är inte superkul att knöka in i en proppfull tunnelbanevagn.

Sen körde jag över en kvinnas fot med vagnen.

Inte heller svinkonstigt i ärlighetens namn. Det var som sagt rätt trångt. Och hon hade rejäla skor så det gjorde inte så mycket.

Men sen.

Efter en station ungefär märker jag att det är väldigt många kids i vagnen. Alltså typ en skolklass tioåringar.

De beter sig som tioåringar i grupp gör mest – pratar högt, knuffar på varandra, liksom rör sig och låter mycket.

Efter två stationer märker jag att deras uppmärksamhet är väldigt fokuserad på en kille bredvid mig.

Ett par kids tar mod till sig och går fram och ber att få ta några foton med honom.

Jag börjar fatta att han nog är känd och misstänker direkt sport. Jag är ju helt ointresserad av sport, så det måste vara därför jag inte känner igen honom. (Ha!)

Efter tre stationer går han av och kidsen kan nu prata om det här fantastiska mer ohämmat. Jag lyckas fatta att det var nån form av youtuber.

Inte för att jag egentligen tycker att det är skitspännande med kändisar, men lite kul vore det ju att veta vem det var som fick en hel tunnelbanevagn att bli helt till sig. Så jag tänker att jag ska fråga de tonåriga tjejerna som står närmast om vem det var. Det känns nämligen som något jag kan göra för jag är ju typ i deras ålder. Att jag står här med en barnvagn – det är ju jätteolikt mig och gör mig inte till en vuxen. Om jag frågar dem om vem det var, kommer det vara en ungdom som frågar en annan ungdom om en helt rimlig grej.

För så känns det. Som om jag är cirka tjugo, nyss tagit körkort (duktigt), köpt en egen lägenhet (superduktigt) och precis skaffat barn som jag tar hand om helt galant (så ungt, ASDUKTIGT!).

Men så ser jag mig själv ur deras ögon, bara ett kort ögonblick.

Och fattar att jag är svingammal, typ hundra år, och ingen tycker är jag är duktig som klarar av att betala mina räkningar, kan köra bil, byta blöjor och storhandla. Det liksom förväntas av en om man är över trettio. Och om jag frågar tjejerna om vem kändisen var, då är det en gammal tant som är nyfiken på vad ungdomarna idag håller på med egentligen. Och inte hade det sagt mig ett smack antagligen, om de talat om vad han eller hans youtubekanal heter. (Youtubekanal, säger man ens så?)

Så efter fyra stationer klev jag av, i ovisshet, och hundra år äldre än när jag klev på.

Ha en fin kväll nu, önskar tant Jenny.

Hemklippt

Eftersom jag för det mesta har håret uppsatt är det inte så himla noga att det är rakt.

Därför har jag låtit Mark klippa mig ett par gånger nu.

Eller, ”låtit”.

Det är inte så att han tjatar på mig för att få göra det. Tvärtom. Det är jag som tjatar. Erbjuder en gentjänst i utbyte, att städa badrummet till exempel. Eller dammsuga.

Hur som helst.

Vi ställer en stol i köket.

Plockar fram en sax.

Lägger Märta i babygymmet, eller om det inte funkar, så tar Mark henne i selen.

Sedan blir det ungefär så här.

Hemklippt

Men eftersom jag nästan aldrig har håret utsläppt, så gör det inte så mycket.

Hoppas att ni har fin helg hörni.

Vi hörs i veckan!

Hemmaklippt

Du kanske också gillar:

Tur

Beslutsångest; tatuering

Långhelg slutar alltid med bråk

Hörni, nu tänkte jag göra så där som riktiga bloggare gör, nämligen tala om vad jag haft för mig under långhelgen. Med bilder till!

Den korta versionen: Kaniner, bråk och The Let Down.

Den långa versionen:

Fredag

Helgen smygbörjar ju alltid redan på fredagen, speciellt om man som jag får träffa en kär vän på spontanbesök från Malmö.

Connie, Alex, Märta, leverpastejsmacka, Gunnarssons.

Kan en fredagseftermiddag bli bättre?

Ja! För sedan …

… sålde jag min amningskudde på Blocket, yay!, och sprang på TVÅ härliga kompisar vid Skanstull vilket fick Stockholm att kännas som en mysig liten stad helt plötsligt. Sen åkte jag hem och kollade på The Let Down med Mark. Har ni sett The Let Down? Finns på Netflix och är himla mycket igenkänning om man nyligen fått barn.

The let down

Den här serien förtjänar ett eget blogginlägg. Blev tipsad om den och måste tipsa vidare. Så om det inte framgått: TIPS!

Lördag

Min lillebror fyllde år så vi åkte ut till Täby för tacos, tårta och mangopuré. Det var nämligen även Märtas fyramånadersdag, så mamma fick äran att ge henne fruktpuré för första gången. Nu har ju Märta visserligen käkat både det ena och det andra redan, men mamma var glad och nöjd ändå. Märta inte lika mycket kanske, hon spottade ut rubbet på tröjan.

Hur som helst fick min bror presenter, vi åt sjukt goda tacos och sedan vilade vi i soffan.

Så här såg vi ut då, Märta, pappa och jag.

Långhelg i soffan

Jag hade på mig en alldeles lagom kort klänning, och strumpbyxor med reva i, som ni ser.

En till bild, med mindre rumpa och mer tandkött.

Långhelg

Sen åkte vi hem och kollade på gulliga djurvideos på Youtube en stund innan vi somnade.

Söndag

I söndags fick vi finfika hos våra kompisar som bor bara ett par minuter härifrån. Älskar att känna folk som bor nära! Det får också Stockholm att kännas som en mysig småstad (och det är det kanske egentligen, med internationella mått mätt?). Deras barn är fött på samma dag som Märta, så vi räknar kallt med att de ska bli BFF:s.

Långhelg fika

Vi försöker få dem att intressera sig för varandra. Tycker att det ser lovande ut.

Resten av söndagen smög Märta och jag omkring hemma medan Mark låg och sov. Han skulle nämligen jobba natt och var tvungen att vila upp sig. Jag var för trött för att gå ut, så Märta och jag smygkollade resten av säsongen på The Let Down, utan Mark. Så taskigt, jag vet, men nu är det gjort.

Måndag

Medan Mark låg och sov nästan hela dagen pga jobbat natt, åkte Märta och jag och hälsade på en kompis och HENNES KANINUNGAR.

Kanin

Herrejösses, finns det något gulligare än sexåringar som stolt visar upp sina kaniner för en?

Fick mig att vilja flytta till villa och fylla trädgården med kaniner, obviously.

När vi kom hem igen hade Mark vaknat och vår sedan länge inplanerade dejtkväll kunde börja.

Men istället började vi bråka om en struntsak och blev så arga på varandra precis lagom till middagen att en av oss (jag) stängde in sig i sovrummet med sin mat och spillde rårörda lingon på det vita påslakanet.

Man läser inte så ofta om äktenskapliga dippar på bloggar, och det är nog delvis eftersom det inte är riktigt hållbart att hänga ut sin stackars partner varje gång man bråkat eller hen beter sig som ett asshole. (Ingen betedde sig som ett asshole här, förutom jag då kanske som stängde in mig i sovrummet.) Och jag ska inte gå in på själva bråket mer än att vi båda hade rätt och vi båda hade fel, och nu är vi sams igen, även om vi kanske inte är helt på topp. Och det känns lite viktigt att prata om sånt här också, att fan vad jobbigt det är att vara i en relation ibland. Kanske speciellt när man fått barn. Känns också lite jobbigare än vanligt att bråka nu, eftersom vi inte har så mycket tid för varandra. Då vill man ju inte använda de dyrbara timmarna när bebisen sover till att bråka. Men ibland är det ju ändå värt, tänker lite på det som en investering i framtiden, att bråka och komma vidare. Men nån särskilt kul Valborgskväll blev det ju inte direkt.

Tisdag

1 maj!

Hade tänkt demonstrera men det var fem grader och regn när jag vaknade, och nån sorts trötthets- och deppklubba knockade mig totalt. Istället låg jag i sängen halva dagen, och resterande timmar plöjde jag igenom nästan en hel säsong av Bonusfamiljen, samtidigt som jag trots nackspärr bar runt Märta i sele pga … kan ni gissa? Japp Mark var tvungen att sova på grund av hade ett till nattpass.

Jenny

Deppig dag = svartvit bild.

Sen var den dagen och långhelgen tack och lov över.

Hoppas nästa helg blir lite mindre regn och bråk, och ännu fler finfikor och gulliga djurungar.

Vad har ni gjort i helgen?

Du kanske också gillar:

En öm punkt

Vad Mark inte får i födelsedagspresent

En (skamsen) shopaholic i Globen

Jag skrev ju tidigare i veckan om Marks födelsedag, och att jag gav honom en bok i present.

Vad jag utelämnade då, var hur jag i värsta shopaholicstil gick loss ordentligt och köpte massa grejer till mig själv samtidigt som jag letade efter något till honom. (Vilket får den futtiga boken att kännas som en ännu sämre present. Mark, om du läser det här, förlåt.)

Jag köper inte så mycket kläder, smink eller inredningsprylar. Eller alltså, jo, men inte så där galet mycket, och inte så dyra grejer.

Men det senaste året har jag köpt i princip nada. Ett par gravidtajts, en kavaj för att piffa upp gravidtajtsen, lite bebisgrunkor och fyra (!) amningsbehåar som jag hade nytta av i cirka tre dagar innan jag la ner amningen. Nån tröja kanske också. Och just ja, souvenirer från Gotland i somras: en ampel och en tavla med en häst på.

Okej, nu när jag radade upp det inser jag att det ju var en del. Men så här då: Jag har inte gått i affärer på länge eller köpt grejer bara för att jag haft lust (souvenirerna undantaget). Det senaste året har jag klickat hem saker jag behöver eftersom min kropp omformats, och eftersom en bebis skulle flytta in och behövde grejer. Och det är ju bra! Jag vill inte köpa massa saker jag inte behöver. Så jag var jätteglad över att behovet att shoppa var borta. För det var det faktiskt, för ett tag i alla fall.

Men när jag i veckan åkte till Globen för att fika med en kollega och köpa en present till Mark var det som om de senaste månadernas uppdämda shoppingbehov bara brakade loss.

Resultatet blev:

En skjorta.

En klänning.

Ett par byxor.

En keps.

Tre par örhängen.

Två nagellack.

Ett läppstift.

Som tur var finns det inte så mycket mer än H&M i Globen köpcenter, så det blev en förhållandevis billig historia ändå.

Men ändå, suck.

Jag som hade tänkt göra en capsule wardrobe. Ni vet, när man städar undan allt förutom typ tjugo plagg som man får använda, och efter nåt halvår byter man ut plaggen mot andra. För att spara tid, energi, pengar, plats, och så vidare. För egentligen behöver man ju inte så många olika plagg att alternera mellan.

Tänk när man är på resa och bara har några enstaka grejer. Eller när man är gravid och bara kan använda ett och samma par tajts de tre sista månaderna (true story).

Det var faktiskt väldigt skönt att slippa fundera så mycket på kläder under graviditeten. Bara ta på sig tajtsen, välja en av de fyra skjortor jag kom i och sedan krångla på sig kavajen. Ingen beslutsångest. Ingen ”jag tar på mig den här knasiga tröjan som jag inte gillar och som jag känner mig blek i men har dåligt samvete över att jag aldrig använder så nu måste jag faktiskt ta den”.

Tur att jag inte hann skriva texten om capsule wardrobe-grejen innan jag gick loss på H&M. Den första regeln i capsule-byggandet är nämligen: köp inga fler kläder!!

Hade inte tänkt lägga upp nån bild pga vill inte inspirera till såna här tilltag, men jag ser ju så skamsen ut att det känns okej ändå. Den nyinköpta skjortan har jag på mig och en bit av den rosa klänningen skymtar i bakgrunden.

En skamsen shopahoplic

Don’t try this at home kids. Du pajar både planeten och din månadsbudget.

Plus, bjussar på bild av hästtavlan. Är den inte fantastisk. Trettio spänn, hittade den i en farbrors garage och föll direkt. Gotland och garageloppisar alltså.

Hästtavlan

Trevlig söndag hörni <3

Du kanske också gillar:

Lady bird

Prylbanta

Vad Mark inte får i födelsedagspresent

Idag fyller Mark år – hurra för honom! Och hurra för mig som får vara ihop med honom, och för oss båda som får gå ut och äta födelsedagsmiddag på restaurang ikväll. Eftersom vi inte tänkt på att skaffa barnvakt tar vi med oss Märta och räknar med att få käka snabbt som tusan och dra när hon blir gnällig. Men eftersom vi ändå går och lägger oss vid nio numera är det inte hela världen.

I present har han önskat sig ett konserveringskit, vilket han inte kommer få.

Ett konserveringskit är precis vad det låter som: Ett kit med grejer för att göra sina egna matkonserver.

Det är inte så att han är prepper, han tycker bara att det är coolt att det går att förvara mat så länge, och att det vore kul att kunna. Tänk att handla råvaror när de är billiga och efter säsong, göra storkok och sedan slippa proppa hela frysen full. Bara fylla massa burkar och ställa in i ett skåp nånstans. Det låter ju faktiskt rätt bra.

Så när han började prata om konserveringskitet för några veckor sedan blev jag så nöjd. Födelsedagspresenten kirrad för i år!

Jag började googla.

Hamnade på ett forum.

Läste om fördelarna.

Hann nästan själv bli pepp (nästan, jag är för lat för att greja med sånt här).

Men så dök ett läskigt ord upp.

Botulism.

Botulism verkar vara en rätt otäck sjukdom och själva giftet man blir sjuk av kan växa till sig i just hemmagjorda konserver. Det har tydligen med den långa förvaringen och temperaturen att göra. Symptom på botulism är bland annat kräkningar, förlamning i ögonlocken och andningssvårigheter. Plus att man kan dö. På Wikipedia står det att ett snapsglas av botulismtoxinet räcker för att ta död på hela Sveriges befolkning. Det vill man ju inte ha i sina konservburkar!?!

Inte heller funkar det där gamla smaka och lukta-tricket, eftersom det är ett helt smak- och luktfritt gift.

Så – som kärleksgåva låter jag bli att ge Mark ett konserveringskit i present. Jag tycker helt enkelt om honom för mycket för att vilja att han ska få botulism.

Grattis och varsågod!

present

Okejrå, utöver kärleksgåvan kommer jag ge honom en bok. Kanske lite tråkig present eftersom han inte hinner läsa så mycket nuförtiden, men jag har liksom burit och förlöst hans frikking barn, så ursäkta mig om jag inte hunnit fundera så mycket på det här med födelsedagspresenten (hur länge funkar den ursäkten, ett tag till väl?).

Hoppas han blir lite glad för boken hur som helst och inte bara besviken över de uteblivna konserverna.

Trevlig tisdag hörni!

<3

Anledningar att älska påsken

Så här sista dagen i min favorithögtid (lögn, julen är så klart min favvo men det glömmer jag redan i januari tills det är dags nästa gång) funderar jag på varför jag tycker så mycket om påsken.

Det kan inte vara maten, för det är ju samma buffébord som vid alla andra svenska högtider.

Och inga presenter får man (inte jag i alla fall, Mark däremot får ett påskägg av mig varje år och får sedan dåligt samvete för att han inte tänkt på att ge mig något).

Jag tror faktiskt att det har med godiset att göra. Nu när jag är vuxen äter jag ju godis när jag vill, hur mycket jag vill. Men som barn fick jag det rätt sällan, så skärtorsdagen var den ultimata dagen. Först massproducerade man ”påskkort” genom att rita fjädrar på små papperslappar. Sen fick man fri lejd att sno mammas smink och kladda i hela fejset, klä ut sig helvilt och sedan gå från dörr till dörr och bara be om godis. I utbyte mot ett av de sorgliga påskkorten.

Inte konstigt att påsken känns som en glädjens högtid.

Sen är det nog också ljuset, våren, och med det känslan av att livet kommer tillbaka.

Nu är det faktiskt ganska härligt att existera, fram till i november när endast tanken på julen kan få mig att kliva upp på morgonen.

Jag säger hej då till påsken med den här bilden. Påskägget köpte jag på loppis i lördags, och jag ser fram emot att få ge det till Märta när hon är stor nog att uppskatta det.

PS. Är också glad att kunna säga hej då till första april. Jag blev grundlurad i år, så där att jag rodnar när jag tänker på det. Skönt att det är ett helt år till nästa gång.

 

 

 

Pin It on Pinterest