Close

Märta gosar

Alltså herregud, det verkar som om Märta läste mitt senaste blogginlägg där jag beklagade mig över att hon inte går att söva utan frenetiskt gungande.

För plötsligt somnar hon i sitt babynest, alldeles stilla och ovaggad.

Igår lade jag henne i babynestet i vår säng, gav henne välling och var sedan beredd på att plocka upp och gunga henne. Men istället för att leva runt som hon brukar, gnuggade hon bara in sitt huvud mot min arm och … somnade. Och vid förmiddagsluren idag – samma sak!

Och inte nog med det, hon har börjat gosa också.

Eller, hon har börjat liksom slänga med sin panna mot mitt ansikte, som om hon skallar mig, samtidigt som hon har munnen öppen och blöter ner min näsa och mina kinder.

Solklart gos, väl?

Hoppas nu att detta håller i sig, och att hon blir aningen mer försiktig i sin approach snart. Visserligen finns det ingen jag hellre blir skallad av än just Märta, men ändå, det gör ont.

Okej, det får räcka idag, för nu ska jag gosa!Märta gosarMärta gosarMärta gosar

Hej från oss!

Du kanske också gillar:

Filmtips och kimchi

Något att skämmas över

Åttamånaderskrisen

När Märta var nyfödd var allt superjobbigt. Jag var mitt inne i en förlossningsdepression, vi sov inte, jag var konstant rädd för att hon skulle dö av random anledningar och eftersom det var mitt i vintern var det mörkt och deppigt allting. Hu, det var en jobbig tid.

När hon fyllde tre månader blev saker aningen lättare. Hon sov lite längre i stöten och verkade fatta att det var främst natten man skulle sova på. Det var lättare att söva henne. Hon var gladare när hon var vaken. Jag slutade med amningen som aldrig passat för oss och ja, det mesta blev lättare när hon blev tre månader helt enkelt. Sedan dess har det gått upp och ner så klart, men den övergripande känslan har ändå varit att det hela tiden blir lite, lite lättare.

Tills nu.

När bebisen slutade sova

Nu när hon är åtta månader är det som om vår spralliga men relativt enkla och nöjda bebis har bytts ut mot en gnällig och missnöjd bortbyting. Hon bryter ihop på grund av allt och inget. Hon vill inte sitta i knät, inte gosa, inte krypa omkring, inte äta fruktgröt och gud förbjuden att man råka röra henne när hon håller på att somna. Mitt bästa sovknep – att lägga en tung hand på hennes mage – är alltså uteslutet nu. Men jobbigast av allt: Bebisen har slutat sova. Hon vaknar varje timme eller oftare, nätterna igenom och går inte att söva på annat sätt än kraftigt, nästan aggressivt gungande. Förra veckan kunde jag inte räta ut mina armar eftersom jag hade gungat henne så mycket med böjda armar att de liksom fastnat i det läget. Som Lillbabs hälsenor, ni vet.

Och det här verkar vara ett vedertaget fenomen. Inte armproblemen alltså, utan åttamånadersfasen. Åttamånaderskrisen. Åttamånaderssvackan. Åttamånadershelvetet.

Internet är fullt av berättelser om bebisar som slutat sova vid åtta månaders ålder. Och om bebisar som blivit gnälliga och ledsna vid åttamånadersstrecket. Man tror att det har att göra med att de vid den här åldern börjar förstå att de inte sitter ihop med föräldrarna. De blir oroliga för att bli övergivna, och kallar på uppmärksamhet. Det brukar gå över inom en månad, och det enda man kan göra är att finnas där och gunga och vagga och låta dem vara nära, om det är det de vill. Men det som var skönast att läsa var nog att det här beteendet inte betyder att barnet är otryggt, vilket jag var rädd för. Jag trodde att det var Mark och jag som hade orsakat det här. Att vi inte hade gett henne det hon behövde, i form av kärlek och närhet och trygghet. Men det är inte det den här fasen betyder. Den betyder bara att hon just nu behöver lite extra mycket uppmärksamhet, för att lära sig att vi finns kvar även om vi går ut ur rummet en sekund.

Varför visste inte jag om det här? Visste ni om det här? Om inte – varsågoda för informationen.

Nu håller jag tummarna för att det snabbt går över, så att mina stackars armar kan bli normala igen, och så att vi kan börja sova lite bättre om nätterna.

Nu måste jag sluta strax pga ska till tandläkaren (utan att ha fixat barnvakt till Märta, ogenomtänkt, jag vet), men vill bara tala om att kameran är upphittad! Jag hade lagt den i en byrålåda inför visningen och hittade den häromdagen igen. Så nu blir det färre mobilbilder och fler fina kamerabilder. Inte idag dock på grund av orkar ej och hinner ej.

OCH! Jag klippte håret häromdagen! Väldigt spontant, väldigt hastigt och väldigt … slarvig. Jag var nära att klippa lugg men besinnade mig som tur var och tog bara topparna. Välbehövligt kan jag tala om, jezus vad blekning sliter 😱

När bebisen slutade sova

Ni ser, mörk bild men fin ändå juh <3

Det får vara allt för idag. Vi hörs snart igen!

Du kanske också gillar:

Restips och tågkärlek

Veckans utmaning

Veckans utmaning

Jag trodde att veckans utmaning skulle vara att städa hemma så att lägenheten blev presentabel nog för lägenhetsvisningar. Plus då att hålla det städat mellan söndag och tisdag då visningarna skulle gå av stapeln.

Istället blev veckans utmaning att rodda med ovanstående samtidigt som Märta fick feber och ilskna blåsor i munnen. De verkar göra ont, för hon vill varken äta, dricka eller sova.

Vi som hade det så fiffigt uttänkt. Eftersom det blir bombnedslag hemma bara vi kliver innanför dörren, hade vi bjudit in oss själva på middag hos snälla vänner både lördag, söndag och måndag. Helt enkelt minimera tiden hemma, och stöka till hos andra istället. (Tips förresten, life hack deluxe!)

Istället har vi fått isolera oss hemma med Alvedon, Ipren, Soygurt och Babblarna. Alvedon och Ipren pga uppenbara skäl, soygurt för att lindra svedan i munnen lite, och Babblarna eftersom … well … Babblarna är magiskt. (Också life hack deluxe!)

Idag har vi i alla fall fått en läkartid, så håll tummarna för att de säger att det är ett ofarligt virus som går över fort, och att de ger henne en mirakelmedicin som hjälper asap.

Här bild från igår, under den fantastiska timme som både Ipren- och Alvedon-effekten peakade och Babblarna gjorde underverk.

Veckans utmaning

Hej för idag, hoppas ni har en roligare vecka än vi <3

Du kanske också gillar:

Tågtips och tågkärlek

Något att skämmas över?

Pin It on Pinterest