Close

När bebisen fick en säng

Jag hatar att göra saker som kräver händighet, tålamod och noggrannhet. Att borra upp ett par tavlor är inga problem. Det är ju inte så många moment inblandade. Men att montera ihop en IKEA-möbel eller göra något annat som kräver mätande, planerande eller kanske att man läser en instruktion – nej, nej och åter nej.

Så fort det vankas grovgöra som jag inte har lust med spelar jag ut alla kort som patriarkatet gett mig. Till exempel: Det är tungt, jag vet inte hur man gör, jag har aldrig gjort det förut, är det inte bättre om jag underhåller bebisen under tiden?

När vi skulle lägga klickgolv i hallen tog det ungefär tio minuter innan jag låg i fosterställning i sängen och kved. Sedan erbjöd jag Mark 500 spänn om han kunde göra det utan mig. (Han gjorde det, gratis.)

När vi skulle sätta upp teven på väggen slutade det med att Mark, en granne och grannens tioårige son (!) fixade det.

Jag fattar att jag borde lära mig de här sakerna, eller liksom bara göra dem, men det är som att hela mitt väsen går in i fight or flight när verktygslådan plockas fram och monteringsanvisningarna vecklas ut.

Därför var det lite av en skräll igår när jag på eget initiativ rotade fram den halvt ihopmonterade spjälsängen från källaren, och monterade klart den. Märta har nämligen vuxit ur sitt babynest nu, och det skulle vara så himla skönt om hon kunde sova i spjälsängen istället för i vår säng.

Jag använde hundra verktyg och miljarder skruvar. Kändes det som i alla fall.

Hade på mig en av jordens finaste skjortor, om jag får säga det själv. Hittat den på loppis och tror att den är hemmasydd.

Sammanbiten, eftersom jag här tappat bort ett par muttrar. Hittade dem sen i hallen, märkligt nog.

Men så här jävla fint blev det när det var klart. Värt varenda sekund.

Vi skippade ena långsidan för att kunna vagga henne till sömns i vår säng och sedan smidigt kunna lägga över henne i spjälsängen. Vet ej än om det kommer funka.

Bebisen gillar den, men bara att chilla i på dan en stund. På natten ville hon som vanligt sova i det urväxta babynestet i vår säng. Men det är förhoppningsvis en vanesak.

Hej för idag, hörrni!

Du kanske också gillar:

Fontanellångest

Världens skönaste förlossning

 

Påskpynt eller glad jävla heteropåsk

Så här går det till när vi påskpyntar hemma hos oss:

Jag går ner till källarförrådet och passar på att bära ner julgransfoten som stått i hallen sedan januari.

Jag öppnar lådan med jul- och påskpynt som turligt nog står lättåtkomlig.

Jag rotar fram mina två högt älskade trätuppar.

Jag tar med dem upp till lägenheten och ställer dem på en hög med böcker.

Så var det klart och påskfriden kan infinna sig.

Vi, precis som de flesta andra heteropar jag känner, har uppenbarligen en rätt sned ansvarsfördelning kring vissa hushållssysslor. I det här specifika fallet finns det dock en anledning. Jag älskar påsken, medan det för M inte är större än pingst, kristi himmelfärd och alla de där andra låtsas-högtiderna.

Samtidigt är det ju lite det som är grejen. Det finns alltid en anledning. Alltid ett bra skäl till att män inte kan vara föräldralediga, vabba, plocka fram påskpynt, lucianattlinnen och binda midsommarkransar. De har för hög lön, för låg lön, har inte intresset, tycker inte det är viktigt, var upptagna av annat, glömde och var inte så bra på det helt enkelt. Om det inte fanns så många bra skäl hade det väl inte varit så rackarns svårt att leva jämställt?

Och av någon anledning blir det aldrig så tydligt som vid högtider (se pyntproceduren ovan).

Nästa år hoppas jag få se M rota fram tupparna, och kanske till och med måla ett ägg eller två tillsammans med Märta. Under tiden tänker jag skriva väldigt viktiga blogginlägg och smygbörja på påskgodiset.

Glad påsk bild

Glad påsk!

 

 

Pin It on Pinterest