Close

Världens godaste pasta, bland annat

Kära vänner, tack för alla fina ord och uppmuntran efter mitt senaste inlägg. Och tack alla som delat med sig av sina egna erfarenheter av förlossningsdepression, ångest och annan psykisk ohälsa. Det är så fint när insta och bloggen kan ge både mig och nån annan något.

Men hörrni, såg ni VM-finalen igår? Jag såg första halvlek, hur spännande!?! I pausen skulle jag lägga mig och vila lite kort pga började få ont i huvudet, men jag somnade och vaknade precis när slutsignalen ljöd. Jag är alltså lika bra på att titta på fotboll som jag är på att spela det. Mvh Bollrädd.

Hur som helst. Jag har åkt snålskjuts på andra människors matlagningsinsatser den senaste veckan här i Skåne, så igår lovade jag bot och bättring och inventerade kylen. Hittade det här och gjorde en tomatsås.

De där som ser ut som två slaka penisar är i själva verket salsiccia. Jag drog av skinnet och smulade ner innanmätet i lite olivolja. Hackade lök och morötter och lät det fräsa länge.

Sen hällde jag i lite balsamvinäger, två lagerblad och sriracha, som jag ju använder till ca allt, plus hackade och krossade tomater. Sedan fick det puttra under fotbollsmatchen, och när vi skulle äta sen var det bara att smaka av med basilika, salt, peppar och lite ost.

Smarr!

Märta hängde med sin farmor, faster och far under tiden jag hackade och höll på. Konstigt att det som förut kändes så himla tråkigt: laga mat, diska, dammsuga och sånt, nu kan vara rätt avkopplande i kontrast till att underhålla/mata/byta på en bebis. Det är så kravlöst att hacka vitlök liksom, man kan kolla mobilen samtidigt eller lyssna på podd eller prata i telefon eller typ tänka. I alla fall när man får göra det i lagom dos.

Kan också uppdatera er i öronproppsgate: Den är nu ute ur örat. Det var alltså Marks syrra som tryckt in en sån där silikonpropp lite för långt. När vi försökte pilla ut den (och sedemera suga ut den med ett sugrör) smulades den bara sönder. Det fick bli ett besök hos läkaren, som höll på i 45 minuter (!) innan han fick ut den rackaren.

Det var allt för idag, nu ska vi åka till stranden och kämpa mot blåsten som varit helt galen de senaste dagarna. Som en sandorkan rakt in i fejset, pocketboken, skrevet och alla andra ställen man inte vill ha in sand på. Men det har ändå varit skönt att komma ner till havet, även om jag varje dag sagt att jag nog ska stanna hemma, och sedan lite motvilligt följt med ändå. Vi hörs snart <3

Du kanske också gillar:

En skamsen shopaholic

Måndag, sommaren och döden

Pin It on Pinterest