Close

Hunger

Jag utlovade tankar om Roxane Gays Hunger för evigheter sen, men det var så mycket i den jag ville skriva om, och så kom typ sommaren och ingen sömn emellan. Men nu har jag samlat tankarna lite.

Vet inte riktigt var jag ska börja bara, som så ofta när man läst något riktigt jävla bra. Ska jag börja med övergreppen och skammen? Eller med kroppen, hur hon använder fetman som strategi och skydd? Eller kanske med det mest uppenbara temat i boken, det vill säga hungern?

Vi testar med något annat, nämligen Tvillingarna i Sweet Walley High.

Precis som Roxane Gay ÄLSKADE jag böckerna om Tvillingarna på Sweet Valley High. Jag kände mig mest som den ordentliga och lite tråkiga Elizabeth, och önskade innerligt att jag istället kunde bli den populära och coola Jessica. Hon var snygg, rolig, kunde ge svar på tal, hade massa populära kompisar och var alltid rätt. Mina dagböcker från mellanstadiet och framåt är fulla av olika träningsprogram och regler, alla med syfte att göra mig snyggare och coolare. Varje sommarlov, jullov och till och med de kortare sportloven och höstloven, försökte jag använda dagarna till att gå ner i vikt, träna fram snygga Madonna-armar och samtidigt bli en coolare person genom strategier som att typ ”prata mindre” och ”var inte så efterhängsen”. Riktigt sjukt, I know. Och även om jag inte konkret uttalade det, så var det Jessica Wakefield jag försökte förvandla mig till under de där loven. Om jag bara förändrade typ allt med mig själv, skulle jag kunna bli en intressant, cool person och på så sätt få hennes drömmiga liv.

Roxane Gay skriver om hur hon får en liten skärva av det där drömlivet genom sitt hemliga förhållande med den populära killen Christopher. De sågs i smyg eftersom hon var alldeles för töntig för honom. Hon var kär, han ville ha sex. Kort sagt kan man säga att han var ett stort svin, och hon visste om det, men det spelade liksom ingen roll. Hon ville träffa honom ändå, eftersom han var hennes biljett till någonting annat, eller kanske viktigast av allt: till att bli någon annan.

Och jag tänker: Vilken tur att jag inte träffade på en så elak kille när jag var så ung. (Eller senare för den delen.) För jag vet inte om jag hade kunnat stå emot. Var hade jag satt mina gränser? Vad hade jag kunnat gå med på för drömmen om att bli någon annan?

Och den där drömmen sitter fan fortfarande i. Inte lika starkt, men den ligger och lurar nånstans i bakhuvudet och poppar upp då och då.

Hur som helst, Hunger är på samma gång en uppväxtskildring, en självbiografi och en bok om övergrepp, skam och kroppar. Roxane Gay berättar brutalt ärligt om händelser och känslor och tankar som är så tabubelagda och svåra, och hennes sätt att skriva gör det så lätt att förstå och hänga med. Har ni inte läst Roxane Gay ännu så gör det! Både Bad feminist och Hunger är freaking great.

Ha en fin dag nu!

Du kanske också gillar:

Wonder Woman?

I love Dick

Pin It on Pinterest