Close

Det ska börjas i tid

När jag träffade min mamma senast uppdagades det att hon har nedräkning till när Märta fyller fyra månader.

Hon har alltså stenkoll på hur många dagar det är kvar, som om det vore det självklaraste i världen.

Vid fyra månaders ålder kan man nämligen, enligt Livsmedelsverket, börja ge smakportioner till bebisen. Små, små portioner av riktig mat, till skillnad från modersmjölken och mjölkersättningen hon uteslutande käkat fram tills dess.

Mamma ska på fyramånadersdagen köpa en burk persikopuré som hon ska låta Märta smaka på, och hon (mamma, inte Märta) är enormt exalterad inför det hela.

Och självklart har jag inte hjärta att berätta att Märta redan smakat äpple, mango (hit!), currysås, hallonsås, yoghurt (miss!), päron och grapefrukt. För att bara nämna en del.

Varken Mark eller jag har nämligen kunnat hålla oss från att låta henne slicka i sig lite från ett finger, eller direkt från det vi äter. Och det är ju inte hela världen, eftersom det där med tidsangivelser för bebisar knappast är en exakt vetenskap. Det är ju dessutom rätt få päronmolekyler som slunkit ner, eftersom hon dreglar ut det mesta igen.

Men min mamma håller alltså på reglerna, och om 14 dagar kommer hon hit med en burk persikopuré och tar del av Märtas ”allra första” smakupplevelse.

Det blir fint.

Det ska börjas i tid

Ja, ni ser ju: Uppenbart pepp!

En öm punkt

Jag har upptäckt en ny öm punkt.

För det mesta känner jag mig rätt trygg. Men ibland, vid fel tillfälle, fel humör, är jag tydligen sjukt känslig för andras uppfattning om hur mycket jag bryr mig om mitt barn. Minsta misstanke om att någon kanske tycker att jag inte ser henne, inte ger henne det hon behöver, och jag tar åt mig direkt.

Och jag är ärligt talat överraskad, för jag bryr mig oftast inte så mycket om vad andra tycker om mitt föräldraskap. Det brukar räcka med att jag vet att jag ser henne, att jag vet att jag ger henne allt hon behöver och mer därtill.

Men en dålig dag – fan vad det inte räcker.

En obetänksam formulering från Mark. Ett välmenande råd från en släkting. En apotekanställd som kastar en snabb blick på Märta när jag hämtar ut mina antidepressiva.

Och jag vill bara rymma med en cirkus, för det känns som om de har fattat det som jag har känt på mig och förgäves försökt dölja. Att vem som helst skulle kunna ersätta mig som Märtas mamma och göra ett hundra gånger bättre jobb. Hon skulle inte ens minnas mig.

Och vem vet, så är det kanske. Eller inte. Men det kommer vi förhoppningsvis aldrig få reda på, så jag får göra så gott jag kan bara.

Men en öm punkt är det.

En öm punkt bild

<3

Du kanske också gillar:

Världens skönaste förlossning

Mammamage, vilket hån

Skrattet

Stoppa alla jävla pressar:

Bebisen skrattade.

Ett riktigt bubbelskratt.

Så nu vill jag inte göra något annat än att få henne att skratta igen.

Tyvärr lyckas det inte, det är tydligen bara Marks mamma som är rolig nog att flabba åt.

Tills hon har lärt oss den rätta komiska tajmingen ställer vi in alla andra aktiviteter.

Hej så länge, glöm inte bort mig.

Märta bild

 

Tågresan

Alltså tack alla snälla som kom med tips inför att åka tåg med bebisen för första gången. Både på Instagram, i fina sms och här.

För att sammanfatta råden vi fick:

Minimera packningen.

Låt farmor köpa blöjor, ersättning och tvättlappar så vi slipper bära med.

Bilbarnstol kan vara bra om det är långa avstånd så vi slipper åka buss överallt men kan hyras på plats. Kan också vara bra på tåget om bebisen kan sova i den, men är bökigt att bära om man har mycket packning.

Om barnvagn: Träna på att fälla ihop den INNAN resan.

Bärsele = guld på resor, ta med.

Följde vi råden?

Nja.

Varför inte?

Vi försökte, men i stressen och tröttheten var det svårt att fatta beslut. Vi gick mestadels på känsla, även när vi visste att vi handlade mot bättre vetande.

Men vi skippade vagnen och tog selen vilket var perfekt på tåget eftersom Märta sov i den nästan hela resan. Övrig tid käkade hon, tittade ut genom fönstret och kräktes ett par gånger.

Märta sover bild

Vi packade ner tygblöjor som vi redan insett att vi nog inte kommer använda här, plus massvis med engångsblöjor och mjölkersättning som vi lika gärna kunde köpt på plats. Men vi lämnade babysittern och bilbarnstolen hemma vilket var skönt att slippa bära på.

Så lite klokare blev vi nog av tipsen ändå, och det var så himla snällt och fint att folk hörde av sig.

Och hur gick testet då? Testet som skulle ge oss en fingervisning om det går att åka tåg genom Europa i höst?

Jomen bra tycker jag. Inga sammanbrott, inget alltför viktigt glömt, och Märta verkar sövas av tåg-gunget. Allt man kan begära ju.

Hej från glatt gäng som utlovat!

 

Resa med bebis

Påskhelgen är ju på g och eftersom Mark har sin mamma och morfar i Skåne reser vi söderut på Skärtorsdagen. Det kommer bli första gången Marks morfar Arnold träffar Märta, eftersom Arnold 94 bast inte har haft lust att sätta sig på tåget upp till huvudstaden. Helt rimligt ju. Han är dock en uppkopplad man, så vi har mejlat bilder och laddat upp videos på Youtube åt honom så att han kan glutta på Märta via cyberrymden.

Hur som helst kommer det även bli första gången vi reser med Märta. Hon är nästan tre månader nu och jag VET att vissa reser ensamma jorden runt med sina tvåveckors och det är inga problem och bara så himla härligt men vi har inte haft den energin. För oss har tunnelbaneresorna in till stan varit spännande nog.

Men på torsdag åker vi Sthlm-Gbg och Gbg-Ängelholm. Hela härligheten tar sex timmar ungefär. Sedan väntar kramar och middag och gos med släktingar och den dementa katten Kasper.

Eftersom jag har en hemlig förhoppning om att vi ska tågluffa ner till valfritt land i södra Europa i höst, ser jag påskens tågresa lite som ett test. Om vi bryter ihop redan i Södertälje kanske inte en tågluff genom Europa är för oss helt enkelt. Det är också ett bra sätt att bli lite ruttad i hur man packar inför en resa med barnet. Det är bättre att glömma nåt viktigt den här gången än när vi sitter på ett natttåg mot München och inte kan gå till ett apotek förrän om trettio timmar ju.

Saker vi diskuterar inför resan:

Ska vi ta med oss barnvagnen?

Bilbarnstolen?

Ska vi ta med tygblöjorna eller köra plastblöjor? Kommer vi orka tvätta de två gånger som behövs om vi tar med tygblöjor, eller kommer det sluta med att vi reser hem med 20 ammoniakstinkande blöjor i resväskan? Blir vi avslängda från tåget i så fall?

Behöver vi packa ner babynestet eller kan vi konstruera ett på plats av handdukar?

Ja, svåra frågor ju. Tips mottages gärna!

Bild åka tåg

Så här såg vi ut när vi åkte tåg senast, innan barnet alltså. Förhoppningsvis kan jag återkomma med en ny bild efter torsdagens resa där vi ser mindre sammanbitna ut (vissa av oss) och minst lika glada (vissa andra av oss).

Hej för idag!

Pin It on Pinterest