Close

På andra sidan

Jag lyssnar på radio när jag äter frukostgröten. Lyssnar på radio när jag byter blöja, när jag matar Märta, när jag går på toa. De pratar om valresultatet. Om vem som kommer förhandla med vem. Om vilka som kommer ha makt och vilka som inte kommer ha makt.

Och jag som brytt mig så himla mycket så himla länge, undrar bara när är det här färdigt?

Det var som om jag trodde att bara vi tar oss förbi valdagen så är det över sedan. Den 10 september kommer jag kunna sluta ligga vaken om nätterna och oroa mig över isarna som smälter, bränderna, värmeböljorna, de som drunknar i Medelhavet, mina queera och rasifierade vänner som är rädda. 10 september kommer det vara över, verkar jag ha trott. Antagligen på grund av att jag var optimistisk och trodde att när det väl kommer till kritan så kommer folk rösta för klimatet, människorna och demokratin. Så sjukt naivt av mig, jag vet.

För oavsett resultatet så är ju inte valet över nu, utan det är nu allt börjar. Nu ska politikerna förhandla och kompromissa och styra, baserat på hur vi röstat i helgen. Och jag tänker en extra gång på alla som röstade baserat på missnöje. De som ”absolut inte är rasister men som vill markera”. För nu spelar skälen liksom ingen roll längre, nu får vi leva med konsekvenserna av det vi valt. Och framtida generationer lär också få leva med konsekvenserna. Och även om jag fattar hur svårt det är att föreställa sig framtiden – jag gjorde ju själv samma misstag – har jag så sjukt svårt att ta in att så många röstade på ett parti som är så kortsiktigt, egoistiskt och rasistiskt. För hur missnöjd man än är kan det väl inte vara SÅ svårt att räkna ut att ingenting blir bättre om Jimmie och hans polare får mer att säga till om?

Har på känn att jag kommer ligga vaken och oroa mig en massa nätter till, ännu mer på grund av det där barnet som jag valde att skaffa, som så konkret är framtida generation. Brrr, ingen kul spiral av tankar detta.

I övrigt är vi förkylda, trötta och jag funderar på att klippa håret i nån kul frisyr som terapi/tröst typ. Men det har väl aldrig nånsin funkat, eller? Och just ja, om ni undrar varför det inte dykt upp bilder här på länge så är det för att jag städade bort kameran när vi skulle ha visning av lägenheten och nu kan jag inte hitta den igen.

Ville försöka få till en mer positiv slutkläm här men hinner ej eftersom Märta är i färd med att riva soffbordet och allt som står på det. Får återkomma en annan dag med skojigheter alltså.

Hej från en förkyld!

Du kanske också gillar;

Fontanellångest

Semester – inte bara härligt

Röstat

Igår kammade jag håret, tog Märta (numera frisk!) i selen och gick iväg till bibblan och förtidsröstade.

Har ni bestämt er för vad ni ska rösta på? Jag har vacklat en del inför det här valet. Jag har tidigare röstat på Miljöpartiet ett par gånger, och i senaste valet på Fi. Men den här gången känns det ännu viktigare än tidigare att det blir helt rätt. En del säger att det viktigaste är ATT rösta, så länge man inte röstar på ett odemokratiskt, rasistisk, klimatförnekande, homofobt och kvinnofientligt parti. Ni vet vilka. Och det är det ju, i grund och botten. Men det är ändå rätt stor skillnad på övriga partier, så jag vägde ideologi, taktik och enstaka sakfrågor och hade svårt att landa.

Men till slut så.

Mina största hjärtefrågor i det här valet var:

Miljö och klimat. Utan jordklot spelar resten ingen roll. Vi vet att vi måste dra ner på våra utsläpp, i Sverige och globalt, så det är dags att vara radikala nu tycker jag. Jag hoppas på långsiktighet blandat med snabba åtgärder som gör det omöjligt att vara miljöbov.

Jämlikhet och jämställdhet. Räknar in mäns våld mot kvinnor här också. Är så trött på att vara rädd när jag går hem från tunnelbanan, och på att rasism och homofobi är så normaliserat och utbrett. Även här vill jag ha riktig jävla förändring, och tror att det krävs reformer inom en mängd olika områden. Uppdaterade kunskaper inom polis, socialtjänst, skola och rättsväsende om partnervåld, hedersförtryck och sexuellt våld. Tillräcklig personal i barnomsorg och skola. Arbete med manlighetsideal. Att skolor, arbetsplatser och samhälle slutar ha överseende med våldsamma män och pojkar.

Blir fan knäpp när jag tänker på det här.

Sossarnas extra lediga dagar för föräldrar tycker jag låter su-per-bra. Även fler pappamånader i föräldraledigheten. Så att fler barn får tillgång till sina föräldrar och pappor, så att män får tillbringa mer tid med sina barn och så att inte kvinnor drar hela familjelasset per automatik.

Fördelning av cashen. Jag vill att de som har det svårast ska få det bättre. Inte skattesänkningar som ger mer i plånboken för oss som redan har det rätt najs. Här skulle ju sex timmars arbetsdag kunna hjälpa till också, så att inte vissa jobbar svinmycket och andra inte alls. Här ingår också att ta emot människor på flykt, och ge dem permanent uppehållstillstånd så att de har någon som helst chans att komma på fötter igen.

Tror jag nöjer mig där idag, även om det är mycket som är viktigt. Det är så svårt att skriva om politik så här konkret tycker jag, kanske för att jag inte brukar göra det?

Nu ska jag provsmaka min kimchi lite i förtid, och hoppas att den är lika god som jag misstänker av doften att döma. Ni som följer mig på insta vet att jag hackade loss härom kvällen när jag egentligen borde ha gått och lagt mig, men blir kimchin god offrar jag gärna nån timmes sömn. Livets mat är vad det är. Uppdaterar er sen i hur den smakade!

Glöm inte att rösta hörrni!

Pin It on Pinterest